Det pratas ju alltid om att amning är det bästa alternativet och för det mesta så lägger man till orden ”både för barnet och mamman”. Men för cirka två veckor sen så gick Sahlgrenska akademin ut med en studie där dom kunde visa att bentätheten minskar redan om man ammar mer än 4 månader! Och av dom kvinnor som ammade minst 9 månader så hade dom fortfarande minskad bentäthet 1,5 år efter förlossningen. Detta betyder alltså att kvinnor som ammar länge riskerar att drabbas av benskörhet. Läs GPs artikel HÄR!

Detta är inget nytt egentligen. Letar man så kan man hitta information om detta hela 10 år tillbaka, men dom flesta sidorna om amning skriver att amning minskar risken för benskörhet både för mamman och barnet. Man kan ju verkligen undra vad som stämmer?! Jag har aldrig hört om benskörhet och amning förut så det får mig att undra hur vanligt det problemet är? Är det kanske bara ytterligare en rubrik i media? Om det hade varit ett vanligt problem så kan man ju tycka att BVC borde rekommendera kosttillskott till alla ammande mammor och kanske till och med erbjuda alla ammande mammor att testa sig i förebyggande syfte efter ett visst antal månader.

Bild: Hasse Holmberg lånad från GP.se

I Sahlgrenskas studie deltog bara 96 kvinnor så det är långt ifrån tillräckligt för att gå ut med nya rön m.m. Jag är för amning och för mig känns det så onaturligt att amning skulle skada kvinnan så nu hoppas jag att det kommer ut nån ny studie som visar att den här är fel 😛 Haha! Jag tycker alltid det är lite läskigt med såna här studier och man blir ju alltid lite mörkrädd när man läser om olika saker man kan drabbas av hit och dit, men det här kommer i alla fall inte påverka hur länge jag kommer att amma. Fungerar amningen (*hoppas*) så kommer jag heltidsamma 6 månader och deltidsamma upp till ett år 🙂

Det gör så ont i mitt hjärta! Jag såg för en stund sen på instagram att idag hade Junis, 7 månader somnat in för sista gången. Den lilla lilla flickan som inte ens hade fått en chans i livet än togs hastigt ifrån sina föräldrar i den fruktansvärda sjukdomen cancer :'( Det är inte min dotter men jag gråter ändå. Alla mina tankar går idag till Junis föräldrar @fr0kenflink

Jag brukar inte uppmana er läsare att köpa eller skänka pengar, men idag säger jag ändå ”ingen kan göra allt men alla kan göra något”! Skänk en slant direkt till barncancerfonden eller köp ett armband från Lilla Hjärtat-insamlingen! Lilla Hjärtat är 2 tjejer från Borås som i höstas började en insamling med målet att samla in 10 000 kr. Dom skänker hela vinsten oavkortat till barncancerfonden. Ett armband kostar 150 kr och då går 100 kr direkt till fonden. Maila lillahjartat@yahoo.se för fler färger och modeller.

Jag köpte för ett par veckor 3 till armband som pedagogerna på Lucas förskola fick i en mycket försenad julklapp!

Varför inte passa på att skänka och ge bort i present på samma gång?

Jag vet, jag har varit superdålig på att uppdatera om Lucas. Det är många av er som har efterfrågat det så självklart ska jag göra det! Det har helt enkelt inte blivit av nu när jag har haft det lite tufft med mig själv. Men nu har jag äntligen lite tid (och lust) att berätta om hans 18 månaders besök på BVC som var för 1 månad sen. Det var samma vecka som jag hade fått reda på mitt missfall så det är därför jag inte har orkat skriva något.

Lucas vikt

Den största grejen på Lucas BVC besök är alltid hans vikt, hans matvanor och hans kära flaska. Vi har ju, som ni vet sedan tidigare, problem med Lucas vikt. Han går inte upp enligt sin egen kurva och äter oftare dåligt än han äter bra. När vi var i Brasilien åt han riktigt dåligt på slutet, nu har han ändå börjat äta upp sig lite och väger äntligen över 10 kg!! Kolla hans kurva här nedanför:

Vår BVC-sköterska sa att hon förstod att vi blev oroliga när hon såg hur lågt på kurvan han hade legat precis när vi kom hem. Jag vill ju såklart inte höra att det är nåt fel på min son, men det känns samtidigt jobbigt att hela tiden höra att allt är normalt när magkänslan säger något annat. Jag är inte den som går igång på alla cylindrar när det gäller det här med vikten, jag är ganska rationell och ser ändå att allmän tillståndet är bra och då blir inte jag orolig direkt. Dessutom så är både jag och Jair smala och jag var väldigt smal hela min barndom. Jag vägde alltid för lite, så jag förstår att det kan vara lite genetiskt också. Men jag tycker ändå att man ska ta barns vikt på allvar. Det kan ju faktiskt bero på allergi och sånt också. Det känns som jag så länge har sagt att Lucas har vägt för lite, men i Brasilien så sa alla motsatsen hela tiden. Jag fick ständigt höra hur stor och tjock han var!?!?! Va??? Ibland undrar man ju vad det är dom jämför med….?!

Här har ni en bild på hur Lucas såg ut när vi åkte, hur han såg ut innan vi åkte och hur han ser ut nu:

Visst är det skillnad!?!

Lucas matvanor

Jag vet inte vad det är som gör att Lucas äter bättre här i Sverige än vad han gjorde i Brasilien. Men jag tror att det kan bero på klimatet, matvanorna, rutinerna och kanske till och med maten. När vi kom till Brasilien så åt Lucas först ingenting. Sen åt han allt, men i små mängder och på slutet så var han sjuk typ hela tiden och drack bara mjölkersättning på flaska. Vi försökte laga all möjlig mat till honom, vi försökte skapa vettiga rutiner, men vissa saker kunde vi inte ändra på som till exempel klimatet. Lucas ville aldrig äta när vi inte åt, men jämt när vi åt så åt han bara lite. Och eftersom Jairs familj inte har något kök så var det inte så lätt för alla att äta samtidigt så varje gång någon åt så ville Lucas ”smaka” . Han åt alltså inga ordentliga mål på dagen utan små-åt lite då och då. När vi kom hem till Sverige så kunde vi införa lite skarpare rutiner och då märlkte vi att Lucas åt bättre. Vi började även köpa barnmatsburkar igen och det var nog ett bra avbrott till hemlagad brasiliansk mat för nu åt han MYCKET! Nu ger vi både vår mat och barnmatsburkar, beroende på när vi är färdiga med maten här hemma. Jag är inte så noga med att det ska vara hemlagat, huvudsaken är ju faktiskt ATT min son äter, inte om han äter barnmatsburkar eller ej. En annan sak som vi gör nu när han ska äta. Det är något som jag hade bestämt att vi aldrig skulle göra, men man ska aldrig säga aldrig… Vi ger ipaden för att han ska äta mer. Vi har märkt att han äter mer om vi ger ipaden alternativt sätter på Bamse på TVn. Det är som att han glömmer bort att han äter då. Ibland kan vi få i honom en hel barnmatsburk bara för att vi tar fram ipaden, bättre än att han bara äter en halv!

Vi hade aldrig gjort så om han inte hade varit så kinkig med maten, men i krig och kärlek är alla medel tillåtna! (Detta är kärlek! 🙂 )

Lucas flaska

Japp, vi är definitvt i flaskträsket. Först hade vi problem med att sluta amma. Sen var det en tid som han inte åt på natten alls och efter det så har vi varje gång han har varit förkyld ramlat tillbaka i flaskträsket. Just nu har vi en period där han alltid vill ha flaska för att sova eller så vaknar han på natten och ber om flaska. När vi var i Brasilien gav vi mjölkersättning, Nu ger vi välling så att han ska bli lite mättare och få i sig mer näring. Jag tycker det är väldigt jobbigt med det här flaskmatandet, jag är så himla orolig för tänderna… Jag vet inte riktigt vilket man ska göra. Ska man ta fighten även när dom är sjuka?

Igår var vi på BVC efter att ha varit borta i hela 7 månader. Lucas 1års vaccinering som vi inte hade tagit eftersom vi åkte när han var 9 månader. Jag trodde att vi låg precis på gränsen med att vi skulle ta den, men vi hade en månad tillgodo. Det ska inte gå mer än ett år sen den senaste sprutan av det vaccinet. Det var förstås inte kul att vaccinera och Lucas blev både ledsen och sur på sköterskan, helt förståligt!!!

Och så var det upp till bevis med vikten. Vi har ju inte vetat så mkt mer än att Lucas väger cirka 10 kg med kläder, blöja och skor på.nu fick vi veta att han väger 9460 kg och är 80 cm lång, dvs långsmal, men BVC-sköterskan var inte orolig. Det kändes skönt! Jag berättade om matrutinerna och frågade hur vi skulle göra och hon sa att det som gäller är frukost, lunch, middag och kvällsmat. Mellan lunch och middag kan man ha ett litet mellanmål. För att Lucas ska äta bättre ska vi äta tillsammans allihopa och Lucas ska få samma mat som oss. Vi behöver inte fortsätta med mjölkersättning. Lucas kan dricka ett glas vanlig grön mjölk (inte röd och inte blå) per dag. Vill han ha mer ska vi köpa NAN 3 som vi har köpt i Brasilien. Vi ska försöka gå över till välling på kvällen istället.

Vad det gäller natten ska vi sluta med nattamning och sluta gunga honom. Han är för gammal för det. Det blir inte bra för nån och vi gör både honom och oss själva en otjänst genom det här beteendet. Han kommer bli ledsen och han FÅR bli ledsen och arg för att han inte får som han vill. Det är vi som är föräldrar och det är vi som ska bestämma vad som gäller. Jag frågade var gränsen går för hur mycket han får skrika. BVC-sköterskan sa att om han är frisk och inte har ont nånstans så får han skrika tills han slutar. Det är ok att ta upp honom och lugna honom lite, men han ska somna i sängen själv utan famn och mjölk. Det är till och med ok om han skriker tills hans spyr, barn gör det. För mig känns det lite jobbigt, gör ont i mammahjärtat, men jag är ju där hela tiden, han får till och med sova på mig om han vill, bara jag inte behöver stå upp. Närhet kommer jag aldrig neka honom. Jag hoppas verkligen inte att han ska behöva vara så ledsen att han spyr! Fy nej!!! 🙁 Men det kändes bra att få höra detta. Jag har velat lära honom det här länge, men i Brasilien har jag fått höra hela tiden att jag gör fel och har börjat tvivla på mig själv, men nu ska jag våga stå på mig. BVC-sköterskan tyckte även att Jair skulle lära Lucas detta eftersom jag är den ”svaga” länken av oss två. Lucas har störst chans att få vara i famnen om jag ska natta honom och det vet han, jag har svårt att stå emot och därför orkar Lucas bråka längre med mig än vad han gör med Jair. Han ger upp med Jair snabbare.

Jair kommer ju vara pappaledig i 2 månader nu, så då kommer han ha ansvaret för Lucas nattning i Lucas nya rum som han får i september. Hoppas verkligen att detta går bra! Första månaden har vi bestämt att Jair ska sova med Lucas 🙂

Vikt- och längdkurva

Jag kom nyss på att jag aldrig publicerade bilderna från den sista fotosessionen som vi hade med Sabine Schnell på Makalösa Minnen den 1:a december.

Här kommer en liten bildbomb med favoritbilderna:

Nu är det bara 3 månader kvar på mammaledigheten. Tiden har gått så otroligt fort så jag känner till och med ångest. Det är inte det att jag inte gillar mitt jobb. Jag gillar mitt jobb, men det finns inget jobb som är bättre än att vara mamma. Jag älskar att vara mamma och ta hand om Lucas. Jag vill inte behöva lämna bort honom. Det känns faktiskt väldigt ångestladdat.

Jag ska verkligen försöka njuta av sista tiden som mammaledig och försöka leva i nuet. Snart är det dags för jobb igen och då kommer jag sakna den här tiden och längta tills det blir dags att vara mammaledig med nästa unge 😛