Den där hemlängtan är inte att leka med alltså. Efter att jag skrev på bloggen att jag längtade hem fick jag en jättefin kommentar av en av mina finaste mammavänner som jag umgicks med nästan hela mammaledigheten och ett mail från min mamma. Nu längtar jag hem mer än nånsin. Jag har redan bölat massor idag och nu när jag skriver det vill jag böla ännu mera. Jag vill inte känna så här och jag vill inte hela tiden längta tillbaka, det har jag gjort ända sen Lucas föddes. Redan när han var nyfödd saknade jag att vara gravid och ville vara gravid igen för första gången. Det går ju inte, men jag ville uppleva det en gång till. Nu när han är 1 år så är det som jag upplever allt igen fast när han var nyfödd och nu längtar jag tillbaka till det istället. Dumma dumma mig. Det är som om jag hittar på saker att sakna istället för att leva i nuet. Just nu går jag runt och saknar den första tiden med Lucas när jag började gå på öppna förskolor och fikade med alla härliga mammor jag har träffat under den här tiden. Det kommer säkert komma en tid sen som jag saknar att vara här istället och då kommer det göra ont. Jag vill bara försöka njuta av att vara i nuet nu. Samtidigt som jag skriver det här så önskar jag också att jag kunde skylla på några hormoner. Jag har fortfarande inte fått min första mens efter förlossningen men jag önskar verkligen att det är den som är påväg som gör mig så här känslig. Är inte det lite konstigt att inte ha mens på ett helt år när man ammar så lite som jag gör? Jag tycker iaf att det är knäppt…

Usch vad jag känner mig gnällig just nu… Ni får helt enkelt stå ut med det eller skita i att läsa detta. Det kommer ljusare dagar också 🙂

Just nu längtar jag hem. Jag längtar hem jättemycket! Jag vill stanna, men samtidigt skulle jag bara vilja åka hem några dagar. Jag har aldrig haft hemlängtan här förut, men nu längtar jag hem massor. Jag tror det är för att min vän Sanna har åkt hem och jag har varit så himla förkyld. Jag tycker det känns som det inte finns nåt att göra här och allt känns tråkigt just nu. Jair frågade om jag ville gå till stranden imon och det känns iaf lite roligare. Jag vill inte att tiden ska gå fort för när vi kommer hem så måste jag börja jobba igen, men samtidigt vill jag inte att tiden ska gå så här långsamt… Det känns som jag måste rycka upp mig lite och hitta på lite roliga saker istället för att sitta här och tycka synd om mig själv haha!!!!