Detta inlägg skrev jag när vi var på planet till Thailand.

Asså ibland, andra människor!! Jag kan bli tokig! Jag satt här nyss och tänkte på hur skönt det var att resan har gått så bra. Lucas har varit så lugn och fin hela den 10 timmar långa resan till Bangkok (och resan till Stockholm också). Nu är det två timmar kvar av flygresan till Bangkok och Lucas har precis vaknat efter några timmars sömn. Han är på superbra humör och pratar och skrattar ibland lite högt. Då vänder sig en kvinna framför om och ber oss vara tysta så att hon och hennes familj kan sova. Hur ska vi säga till Lucas att han ska vara glad tyst?!?! Jag är glad att han är på bra humör och skrattar istället för att gnälla. Vi kan såklart försöka få honom att dämpa sig men vi kan inte få honom att vara tyst! Jag blir så trött på andra som inte kan respektera barnfamiljer. Det är inte lätt att hålla humöret på en 2-åring på topp på en sån här lång resa. Klaga för fan inte när 2-åringen skrattar då!!

Detta är vår tredje långflygning med barn och det här är också den längsta. Total restid är 23,5 timme. Det här är faktiskt den resan som har gått bäst. 

Första långflygningen var Lucas 9 månader och då flög vi till Brasilien. Det var i december och Lucas hade nyss blivit förkyld och snören bara rann. Jag och Jair sprang runt och packade i 24 timmar i streck, Lucas sov sin första och hittills enda natt borta (tillsammans med min mamma), jag och Jair sov knappt något alls den natten. Jag var så trött att jag till och med somnade med Lucas i bärselen på flygplatsen. Lucas kände av att något var på gång och han märkte hur stressade vi var så han åt ingenting. Jag fick amma av och till hela flygresan och han sov nästan ingenting förutom när han var i min famn. Jobbig resa, men inte så jobbig att jag inte skulle göra om det. Däremot lärde jag mig att det är viktigt att vi inte stressar runt som vi gjorde innan resan, jag är säker på att det påverkade Lucas.

På vägen hem från Brasilien så var Lucas 1 år och 4 månader. Då fick han feber natten till att vi skulle åka hem och jag blev matförgiftad. Det var fruktansvärt jobbigt. Lucas var lite gnällig och jag mådde så sjukt illa att jag inte kunde ta hand om honom överhuvudtaget. Jair fick göra allt. 

Vi har haft otur på våra två första långresor, men denna gången hade vi tur. Inga sjukdomar, ingen stress och då har vi lyckats tackla vår trotsiga 2-åring hela resan 🙂 ja, för trotsig, bestämd och lättirriterad är han, men det har faktiskt varit ganska lätt att tackla hans humör och vända så att han har blivit glad igen 🙂

Till alla er som funderar på att göra en långresa med barn: Det går att resa långt med små barn. Det gäller bara att ha tålamod och lyssna till sitt barn. Visst kan det var jobbigt emellanåt, men det är ingen mardröm 🙂 Jag tror att det är lättast att resa med små barn (typ bebisar) eller större barn, en 2-åring kan vara väldigt svår att få att sitta stilla så man får räkna med att det kan bli en och en annan promenad på flygplanet. Jair och Lucas tog en kort promenad men sen var Lucas nöjd 🙂

Usch nu är jag ordentligt nervös. Till och med så nervös att jag darrar i hela kroppen!! Orolig att vi inte ska komma hela vägen fram till vårt drömresemål… Jag försöker att inte tänka så mycket men det är svårt. Så nervöst!! 

Just nu sitter vi och väntar vid gaten, snart är det ombordstigning 🙂 vilken kul flygplats Arlanda är, by the way 🙂 jag har aldrig varit på utrikes här förut 🙂 det fanns en kul klimatportal där vi fick känna på kyliga Alaska, stora Nyew York och varma Dubai 🙂 Lucas tyckte också det var jättekul 🙂 Bra att det finns något att göra när man ska vänta 4 timmar. Dom här 4 timmarna har faktiskt gått riktigt fort. Vi har tagit det lugnt, shoppat lite, ätit, Lucas har sovit och nu väntar vi på att få gå ombord på planet 🙂

Oj oj! Nu är vi äntligen på väg, vi har faktiskt redan lämnat Göteborg och i skrivande stund befinner vi oss på planet till stockholm där vi ska mellanlanda innan vi flyger vidare till Bangkok. Det är nervöst värre kan jag säga. Igår stängde Balis flygplats igen under några timmar så vi vågar bara hoppas på att vår flygresa tar oss dit. Såklart så är vi tacksamma att flygbolagen och Indonesiens myndigheter prioriterar säkerheten men samtidigt är vi livrädda över att förlora resan som vi har sparat till så länge. 

Nog om det nu. Nu ska jag berätta lite om hur resan har varit hittills. Lucas och vi har bara sovit cirka 6 timmar inatt, men Lucas är helt över förväntan pigg och tjoar och tjimar fortfarande. Det märks att han vet att det är nåt spännande på gång. 

På flygplatsen växlade vi pengar och blev indonesiska miljoner med 2 miljoner i fickan 🙂

Hela flygresan till Stockholm var Lucas på supergott humör och tyckte allt var jättespännande 🙂 fast det var lite läskigt när planet startade då höll han hårt i min arm. Lucas fick sitta på en egen plats eftersom han nu är över 2 år. Lucas fick inte ont i öronen när vi landade även fast han inte drack något.

När vi kommer fram till Bali tänkte jag även skriva ett inlägg om hur det är att resa långa flygresor med barn. Vi har ju rest med Lucas till och från Brasilien när han var 9 månader och 1 år och 4 mån. Och nu har vi även rest när han är 2 år 4 mån.

Just nu är det packningskaos här hemma. Lucas har fått prova alla möjliga kläder för att se om storleken fortfarande funkar. Jag trodde att hans uv-kläder från polarn o. Pyret i storlek 74 (6-12 mån) skulle va alldeles för små. Men dom passade dom också. Men byxorna såg ut som tajta cykelbyxor, men det funkade 🙂 Så nu har han 3 uv-klädset att använda så att han inte bränner sig 🙂 

Nu tar vi en paus mitt i packningskaoset och fyller på med lite energi i magen, nämligen Tacos 🙂

Usch vad allt är nervöst just nu! Igår stängde Balis flygplats pga av ett vulkanutbrott som vällde ut stora askmoln. Idag är flygplatsen öppen igen, hoppas att vindarna fortsätter blåsa bort mot Bali. Nu är det bara 3 dagar kvar tills vi landar på Bali!   

Lånad bild av @Thebaliwhisperer

Lånad bild av @tjiadanielwirawan