Igår skrev jag att dagarna flyger förbi i bebisbubblan och det gör dom verkligen, som aldrig förr! När jag fick Lucas och Isadora så gick tiden också fort men jag hann ändå skriva flera inlägg om dagen. Det hinner jag inte nu, för jag är fullt upptagen av att njuta, så därför ligger jag långt efter med allt jag vill skriva och berätta. Jag vill såklart fortsätta njuta av bebisbubblan, men jag vill också dokumentera Williams första tid i livet lika bra som jag gjort med Lucas och Isadora. Jag tänkte därför att jag ska skriva om lite olika saker som William fått uppleva under sina två första veckor i världen.

Första badet fick William när han var lite yngre än 22 timmar gammal 🙂 Premiärbadet var underbart, men väldigt väldigt kort! William var nämligen inte helt säker på att han gillade att bada badbalja förrän vid andra badet 🙂 Det har faktiskt varit likadant med alla tre, Lucas och Isadora gillade inte heller första badet, men efter att första badet var avklarat så var det väldigt mysigt 🙂

William fick träffa sin första mjuka kompis vovvisen redan på förlossningen, men det är först nu när han är 2 veckor gammal som han faktiskt tittar på vovvisen 🙂

När jag tog den här bilden var William 4 dagar gammal 🙂 Han är ju nästan lika liten som vovvisen 🙂

Livets första träningspass i babygymmet skedde på dag 10. Då var det dags för William att börja träna sin lilla nacke 🙂 William är inte helt övertygad om att det kan vara kul att ligga på mage ännu så det blir korta korta stunder 1-2 gånger om dagen, den lilla stunden som han är vaken 🙂

Det är tur att han har så mycket saker att titta på, annars hade han nog inte varit jättemotiverad att lyfta på huvudet… Haha!

William gillar sin nya kompis räven som dansar fram och tillbaka. Han tittar nästan bara på honom 🙂

William trivs bäst med att ligga på rygg och titta på alla sakerna tillsammans med pappa och syskonen 🙂

William har även åkt på sin första förkylning. Han blev smittad av storasyskonen som blev sjuka när William var exakt en vecka gammal. Vi försökte att barnen skulle hålla avstånd och hoppades på att dom inte skulle smitta William eftersom dom var hos sin pappa just den helgen dom blev sjuka, men det hjälpte inte. Som tur var så har det bara kommit pyttelite snor och William verkar inte alls störas av att vara förkyld 🙂

Nu är barnen friska igen och kan verkligen inte hålla sig ifrån lillebror 🙂 Är det inte fantastiskt?! Mitt mammahjärta smälter varje gång jag ser dom tillsammans så här 🙂

Dagarna bara springer förbi i denna lilla bebisbubblan. Jag kan inte fatta att det redan gått 2,5 vecka sedan han föddes! Jag är så glad att Victor valde att ta ut pappaledighet nu i början för annars hade han redan nu behövt gå tillbaka till jobbet. Jag hade såklart klarat mig själv med barnen, men det är verkligen helt fantastiskt att få vara hemma tillsammans. Dessutom är det så enkelt när Victor är hemma, han går gärna runt med William i famnen så ofta han får och när det är dags för blöjbyte så hinner Victor nästan alltid först 🙂 På nätterna så är det oftast jag som byter blöja om det behövs, men på morgonen så är det alltid Victor som tar barnen till skola/förskola och då får jag sovmorgon. Så skönt!

Imorse väckte Victor mig kl 10.00 och då hade han både lämnat barnen, varit och tränat och kommit hem och gjort frukost, den godaste gröten som jag tipsat om förut 🙂

På eftermiddagen när barnen var hemma igen tog vi en promenad till Slätta Damm. Barnen cyklade och vi promenerade 🙂 På Slätta Damm Café åt vi våfflor och caféägaren kom med små drinkar till barnen och skålade för att dom har blivit storasyskon! Så himla gulligt!

När vi kom hem hjälpte barnen mig att plocka plommon från plommonträdet. Det blev en rejäl skörd så både till oss själva och till nära och kära 🙂

Nu sitter jag och Victor och kollar på en serie medans William äter. Han är oftast lite mer vaken och onöjd om kvällarna. Han vill äta men ändå inte. Det är som om han har svårt att komma till ro, men han är så snäll alla andra timmar på dygnet så vi är ändå väldigt tacksamma för att han är en så enkel bebis ❤️

I början på veckan så verkade det som att avslaget var på väg att ta slut för det kom bara brunt avslag (sårvätska) i ett par dagar. Men under veckan så har det börjat komma mer och mer färskt rött blod igen. Jag tänkte först att det är för att jag är igång och rör mig, men igårkväll så reflekterade jag över att det känns som det kommer så mycket blod… Nästan som dagarna efter förlossningen när man inte kan resa sig från toaletten för då droppar det på golvet om man inte har en binda nära till hands. Och imorse när jag vaknade hade jag för första gången blött igenom tre stora fläckar med blod…

Jag har läst lite nu på morgonen och förstår det som att det är normalt att såret i livmodern går upp när man rör sig mer och då kan det komma färskt blod, men vad jag undrar nu är om det betyder att jag måste ta det lugnare? Läker det inte annars? Eller kan jag promenera som vanligt?

Tiden bara rusar förbi just nu! Det finns så mycket jag vill skriva men jag hinner liksom inte med. Jag antar att det är ett positivt tecken också 🙂 I måndags var vi i alla fall på det första BVC-besöket, det som brukar vara ett hembesök. Vi har dock valt ett BVC som ligger i Mölndal (staden som har vuxit ihop med Göteborg) och därför var det lite för långt för BVC-sköterskan att komma på hembesök. Lite tråkigt tyckte jag för jag tycker ändå att dom där hembesöken är ganska så mysiga, men egentligen spelar det ju inte oss nån roll. Hembesöken är väl mer till för att titta till hur hemförhållandena ser ut för barnet?

Hur som helst så gick BVC-besöket kanonbra 🙂 Jag och Victor är som i en fantastisk bebisbubbla där förälskekänslorna bara sprudlar åt alla håll och kanterna och det syntes lång väg. BVC-sköterskan snappade upp det och sa att hon ser att det inte finns några som helst problem med anknytningen. Vi pratade igenom allt från förlossningen till hur vi båda mår nu efteråt och så fick vi en massa information och D-vitamindroppar till William.

Sen var det dags att väga William och det var ju det mest spännande på hela besöket 🙂 BVC-sköterskan sa att bebisar har 2 veckor på sig att gå upp till sin födelsevikt och det klarade William galant. Han hade till och med passerat sin födelsevikt och vägde nu 4070 gram 🙂 Såååå skönt att veta att amningen faktiskt fungerar så bra som jag känner att den gör. Jag är så tacksam!

Det går verkligen hur bra som helst att röra sig efter förlossningen. Jag trodde aldrig att jag skulle läka så snabbt därnere att jag redan nu skulle kunna röra mig obehindrat. Det är en så enorm frihetskänsla 🙂

Ikväll var vi på promenad igen, hela familjen. Lucas och Isadora på sina cyklar, dom ÄLSKAR verkligen att cykla och blir lika glada varje gång vi föreslår det. Vi tänkte vi skulle försöka ta en promenad om dagen så länge det inte regnar. Det är en bra aktivitet för oss allihopa och lagom med träning för mig så här i början 🙂

Idag har Louise på Wanderings varit här och fotat William, mig och Victor. Vi skulle egentligen tagit syskon- och familjebilder men eftersom Lucas och Isadora är förkylda så kändes det inte rätt att dom skulle gosa med William just nu. Vi får ta syskon- och familjebilder nästa vecka istället 🙂

När Louise kom svepte hon inte William i en filt och vaggade honom till sömns som om hon aldrig hade gjort något annat. William var jätteduktig och sov en lång stund så att hon kunde ta massor av söta bilder. Vår lille kille! Sen blev det bilder på oss tre, på bara mig och William och på Victor och William.

Det ska bli så kul att få se bilderna när Louise är klar med redigeringen 🙂 Längtar!

Jag och Victor är riktiga kontroll freaks båda två, men av någon underlig anledning så älskar vi överraskningar och därför valde vi att inte ta reda på könet. Vi tyckte det var mycket mer spännande att inte veta och gå med den spänningen hela graviditeten. Vi spekulerade, gissade och testade olika myter. Min magkänsla var att det var en tjej och det bekräftade även dom olika myterna. Många i vår närhet var bombsäkra på att det var en tjej och det var faktiskt bara två personer som gissade på pojke, den ena var Lucas och den andra var Victors farmor.

När jag födde ut William och Victor lyfte upp honom på mitt bröst så hade jag inte en tanke på om han var en flicka eller pojke. Jag grät och skrattade på samma gång och var såååå lycklig. Jag och Victor såg på varandra och kysste varandra om och om igen. Mitt emellan kyssarna sa Victor ”Det blev en pojke” och jag svarade med gråten i halsen ”En pojke?” och fortsatte att gråta av lycka. Jag var ju ganska så säker på att det skulle bli en flicka, men där och då så blev jag knappt förvånad ändå. Det kändes liksom så självklart att det var han som hade varit där hela tiden, även fast vi trodde att han skulle vara en tjej. Han blev sannerligen en överraskning!

Nästa gång så kommer jag inte kunna lita på min magkänsla även om jag hade rätt med både Lucas och Isadora. Graviditeten med William var på pricken lik den med Isadora när det kom till illamående m.m. men det betydde ändå inte att det var en flicka i min mage.

Ni som inte tog reda på kön, blev ni förvånade när bebisen väl kom ut? Vad var er första tanke?