• Första träningspasset efter förlossningen

    Idag var jag på mitt första träningspass efter förlossningen, ett mamma-baby-pass som passar är anpassat för gravida och nyblivna mammor. Den här graviditeten har varit väldigt tung fysiskt så på slutet började jag fantisera om alla möjliga basala saker som t.ex. att kunna gå snabbt, vara smidig, böja mig och ta på mina egna fötter. Det var så härligt att äntligen få komma iväg och röra mig, men på ett skonsamt och säkert sätt för min kropp. Jag har också haft mycket problem med ryggont i den här graviditeten och ryggontet sitter fortfarande kvar, fast nu sitter det i svanken. Det har blivit bättre för varje dag som gått sedan förlossningen, men det är inte helt bra än. Jag antar att det beror på att mina magmuskler är delade och för svaga och kanske också pga min hållning. Det känns därför extra viktigt att inte börja med för hård träning eller träna fel.

    Under passet var det fullt fokus på att knipa och aktivera dom inre magmusklerna under alla övningarna och det var det som begränsade hur ”tufft” jag kunde köra. Jag tog det jättelugnt och jag märkte snabbt att visa övningar var svåra att knipa, medan andra var lättare.

    Efter passet stannade jag och en annan mamma och bytte blöja på våra bebisar. Vi pratade om att alla föräldragrupper är inställda och att vi skulle ta en barnvagnspromenad någon dag. Det är ju så värdefullt med kontakten med andra mammor så jag är väldigt glad att jag gick på träningspasset ur den aspekten också 🙂

    När jag kom hem hade Victor fixat lunch och efter det tog vi en cykeltur med barnen till förskolan för att ta reda på hur lång tid Isadora behöver för cykla dit. Det tog 31 minuter dit och 30 minuter hem. Det blev en lagom promenad dit och hem för min del 🙂 Jag älskar verkligen att känna att jag kan röra på min kropp igen! Det är så underbart!

    PS. Jag vill bara förtydliga så att ingen tror att jag träningshetsar eller så. Jag känner ingen stress över att komma igång med träningen, snarare en jättestark längtan att få röra på mig utan foglossning osv.

  • Hur han fick plats i magen

    Alla gånger jag har varit gravid så har ju förundrats hur det faktiskt får plats en bebis därinne i magen. Det har varit så spännande att försöka lista ut vad som är vad när det sticker ut kroppsdelar och försöka föreställa sig hur bebisen ligger därinne. William låg med huvudet neråt, tittandes åt min högra sida och med ett ben utsträckt mot mitt högra revben under mer eller mindre hela sista trimestern (som jag minns det). Jag hade riktigt ont på slutet och det förstärktes ännu mer under krystvärkarna. Det var som att han låg och spjärna emot för att komma ut. Lille gubben 🙂

    När William var två dygn gammal så tog vi den här bilden. Jag tycker riktigt att man kan föreställa sig hur han fick plats i magen även om han förstås låg uppochner 🙂

    Det är verkligen otroligt hur fantastiskt kroppen är och att detta faktiskt fungerar! Att man kan göra en liten människa inuti sin kropp och att det enda som krävs är en man och en kvinna. Tänk att det är vi, jag och Victor, som har skapat honom, alltså WOW!

    dsc00404-1
    dsc00292

    När jag tittar på bilder från graviditeten så kan jag redan sakna lite när han låg i min mage även om jag just nu är mest tacksam över att han är här. Jag njuter verkligen av att få gosa med honom, se lyckan i Victors ögon, storasyskonens glädje och att jag kan röra min kropp som jag vill igen. Men när det kommer till graviditeter så misstänker jag att jag aldrig kommer känna mig riktigt klar. Jag behöver nog bli för gammal för att få barn för att ge upp drömmen om att få uppleva alltihopa igen 🙂

  • Första barnvagnspromenaden

    Idag har jag och Victor varit ute på den allra första barnvagnspromenaden ❤️ Det kändes sååååå stort! Som vi har längtat och pratat om att få göra detta och idag var det äntligen dags! William låg söt och snosade i vagnen under hela promenaden 🙂

    Det var väldigt skönt att äntligen få röra på sig igen. Jag kan gå i snabb takt och när vi tog bilden här ovan så upptäckte jag att jag även kan springa och hoppa! Vi tog nämligen den här bilden med självutlösare och eftersom den här kameran har ett fast objektiv som är kraftigt ”inzoomat” så var jag tvungen att ställa kameran lååååångt borta. Jag blev riktigt imponerad över hur jag kunde röra mig för det var längesen som jag var så här rörlig.

    Asså, lyckoruset! Jag och Victor är verkligen i en fantastisk bebisbubbla. Vi är så lyckliga och det känns på ett sätt som första barnet igen för mig, särskilt denna helgen när Lucas och Isadora har varit hos sin pappa. Samtidigt så är det helt fantastiskt att se syskonkärleken. Lucas och Isadora älskar verkligen sin lillebror och vill vara med honom hela tiden. Han är verkligen hela familjens lilla lycka ❤️

  • Min bristning och kroppen 6 dagar efter förlossningen

    Jag måste säga att jag mår faktiskt väldigt bra trots att det bara har gått 6 dagar sedan förlossningen. Jag har lite eftervärkar, fryser om brösten, lite ont i ryggen och så är det fortfarande lite ömt och svullet på ett ställe på fiffi, men annars är det helt okej 🙂 Jag fick bara en liten bristning, ca 2 cm bred, inuti fiffi och det är där som det fortfarande är svullet. Barnmorskan sa faktiskt att det kunde skava lite där tills stygnen har försvunnit så jag räknar med att det kommer ömma där ett tag till. Jag har tagit det lugnt här hemma hela veckan och inte ansträngt mig nämnvärt, men imorgon tänkte jag att jag och Victor skulle ge oss ut på första barnvagnspromenaden! Åhh vad jag längtar!

    Förutom att kroppen verkar läka fint och allt fungerar som det ska så är jag väldigt imponerad över hur fint kroppen jobbar för att dra ihop sig. Jag kan se skillnad med blotta ögat dag för dag och det gör att jag nästan välkomnar eftervärkarna. Är det inte otroligt egentligen hur snabbt kroppen kan gå från höggravid enorm mage till att krympa och bli nästan som den var innan graviditeten? Kvinnokroppen alltså, den är FANTASTISK! Fulländad!

    img_9465
    img_9668

    1 dag efter förlossningen vs. 6 dagar efter förlossningen

  • Snart 6 dagar gammal

    Nu har mjölken runnit till ordentligt och brösten känns gigantiska! Dom är alldeles runda och tar i när jag rör armarna vid sidan och så pendlar jag hela tiden mellan att vara genomsvett och frysa som om det vore iskall mjölk i tuttarna. Mjölken började rinna till redan på kvällen på tredje dagen och på morgonen när jag vaknade var det bröstet som William inte ätit på väldigt spänt. Igår testade jag att pumpa ut lite men det gick inte så bra. Jag fick bara ut 20 ml, men å andra sidan hade jag precis ammat så kanske inte jättekonstigt. Idag ska jag åka till salongen och göra naglarna. Jag vet att det låter lite galet att åka ifrån sin 6-dagars-bebis för att göra något så ytligt som att fixa naglarna, men jag har ju akryl + gelnaglar och då är det väldigt svårt och besvärligt att fila ner dom själv, det är både bättre och går snabbare att åka till salongen. Jag hade helst gjort detta precis innan förlossningen istället, men i och med corona så vågade jag inte gå till salongen när jag gick på övertid.

    Jag är säker på att William kommer klara sig medan jag är borta. Han har ju världens bästa pappa som går runt och bär på honom nästan hela dagarna. Igår introducerade vi bärselen och William älskade den! Han la sig tryggt mot pappas bröst och sov där i kanske två timmar innan han vaknade till och blev hungrig. Victor skojade och sa att nu när jag fått lyxen att bära honom i min mage i 9 månader så ska han bära William i 9 månader 🙂 Det är nästan tur att William inte är mitt första barn för då hade vi nog slagits om vem som skulle få ha honom. Haha!

    William är en riktigt liten nattuggla. Han ammar i princip hela nätterna, ligger och tittar och bajsar. På dagen sover han hur bra som helst så jag måste väcka honom för att mina bröst är så fulla. Det är stor skillnad mot hur brösten känns på natten för då är dom alldeles mjuka för att han äter så mycket. Vi får hoppas att han vänder rätt på dygnet snart 🙂

    Även fast jag sover väldigt dåligt så är jag lika glad och pigg ändå. Det är som att jag är hög på endorfiner – jag är så lycklig att jag till och med bölar då och då! Haha!

  • Är naveln infekterad?

    Idag ramlade Williams navel av, men nu undrar jag om det verkligen ska se ut så här? Det är rött, vätskar sig och ser lite varigt ut, betyder det att den är infekterad? Jag minns inte att det såg ut så här med Lucas och Isadoras navlar. Någon som vet?

  • Återbesök på BB-mottagningen

    Idag har William varit på återbesök på BB-mottagningen eftersom vi valde att åka hem från förlossningen samma dag som han föddes. Det blev bara jag och William på besöket eftersom pappor inte får vara med pga corona-restriktioner. Vi fick träffa en läkare som undersökte William noggrant och så fick han göra hörseltest. Allt såg jättebra ut med William så han fick godkänt av läkaren 🙂 Det enda är att han har lite gulsot, men det var inte mer än att det kommer försvinna om han får vara i dagsljus samt amma för då kommer han kissa ut det. Jag tycker det låter så lustigt att han kommer ”kissa ut gulsoten” för det känns ju som något som sitter i huden och inte i kisset..! Han är ju brun i hyn och gul i ögonvitorna. Men det är tydligen så det fungerar med gulsot.

    På BB-mottagningen togs en ny vikt och han hade faktiskt inte gått ner alls mycket i vikt 🙂 Bara 165 gram eftersom han vägde 3915 när han föddes 🙂

    Det sista vi gjorde under besöket var att William fick göra ett PKU-test som är ett litet blodprov, hans allra första blodprov. Provet togs från handen under tiden som jag ammade, så jobbigt! Det känns så hemskt att man liksom lurar dom när dom har det som bäst och ligger tryggt och ammar vid bröstet och då sticker man dom… men det gick bra. Han började först skrika lite och var på väg att släppa bröstet, men sen bestämde han sig för att suga ännu mer för att ”trösta sig”. Tyvärr gick inte första sticket så barnmorskan var tvungen att sticka en gång till, men då rörde han inte en min. Lilla älsklingen, så duktig!

  • Någon har visst inte gjort sina knipövningar…

    Jag är inte direkt klassens bästa på att göra knipövningar, men jag trodde nog att bäckenbotten var i hyfsad form i alla fall… Eller nej… det trodde jag inte alls, men jag lever i nån slags förnekelse om att jag inte har något problem. Jag har visst problem! Jag måste inse det nu och ta mig i kragen. Jag måste kniiiiiiiipa, jag måste knipa jättemycket! Jag har vetat länge att jag inte kan hoppa studsmatta utan att läcka och att jag inte kan springa heller (men det gillar jag ändå inte). Men nu det sista så har jag märkt att jag inte alltid kan stå upp på spinningscykeln och idag märkte jag att cardio walking inte längre är något för mig… 🙁 Jag fick sakta ner massor och koncentrera mig på att knipa genom hela passet, det hade aldrig gått annars. Hur lät jag det gå så långt? Och hur kunde det bli såpass mycket sämre så här lång tid efter förlossningen?

    Antagligen för att jag inte kniper regelbundet… Förresten, vet ni vad jag gör nu? Jag kniper för kung och fosterland! Jag kniper för att kompensera för att jag inte har knipit en enda gång på 3 veckor och sista gången innan dess var säkert flera månader sen. Och vet ni vad ni ska göra nu? Ni ska knipa! Knip, knip och knip, ända tills ni läst färdigt det här inlägget. Det är så himla viktigt att knipa, men ändå slarvar vi! Varför gör vi så? Vi tar hand om massor av saker på våra kroppar, men vi skiter i bäckenbotten och den är ju den enklaste grejen i världen att träna. Man kan ju träna när som helst och var som helst!

    Klockren bild av Hej Hej Vardag

    Hur mycket ska man knipa per dag?

    Visst ni att man ska knipa 5 – 20 minuter per dag för att förebygga inkontinensproblem? Även män ska knipa för även men kan få framfall! Min favoritbarnmorska, som jag skrev om när jag var gravid med Isadora, påminde mig ofta om det, men ändå lyssnade jag inte. Jag skäms verkligen men nu börjar jag förstå allvaret med mitt slarv, så nu är det skärpning! Hennes tips var att knipa EFTER varje gång som man har kissat, men hon påpekade också att man ALDRIG ska knipa under tiden man kissar eftersom det kan störa den reflexmässiga tömningen av urinblåsan. Om man är osäker på om man har hittat rätt muskel så kan man knipa nån enstaka gång när man kissar för att se om man kan stoppa urinstrålen. Om man lyckas med det så har man hittat rätt muskel.

    Om man sitter kvar på toaletten och kniper en stund efter varje gång man har kissat så har bäckenbotten fått en bra kvot med träning. Detta rekommenderas till alla oavsett om man har problem med inkontinens eller framfall. Jag ska definitivt göra min hemläxa nu.

    Hur man ska knipa beror lite på vad man vill åstadkomma. Jag har bara knipit snabba och korta knip, men det är helt fel om man vill slippa urinläckage. Läs här för att se hur du ska knipa för att träna din bäckenbotten.

    Fördelar med att knipa

    Det finns fler fördelar med att knipa än att slippa kissa i brallan! Japp, det kommer bara bra saker av att knipa faktiskt 🙂 Bl.a. återhämtar man sig snabbare efter förlossningen, minskar risken för framfall, skönare sex och man får lättare och starkare orgasmer. Det där sista lät bra va?!

    Är ni duktiga på att göra era knipövningar? Om inte, känner ni er lite mer inspirerade och peppade på att göra dom efter detta inlägget?