• Vilka ord kan William nu – 1,5 år

    William har precis börjat säga lite mer tvåordsmeningar istället för bara ett ord så jag tänkte det var kul att skriva ett inlägg om vad han kan nu 🙂

    Hans favoritord är definitivt bil! Det säger han hela tiden! Ofta säger han ”bil, bil, biiiil, bil” men nu har han avancerat till ”åka bil” och det säger han flera hundra gånger om dagen. Han säger det när han leker med sina bilar, när han tittar på bilarna som kör förbi utanför köksfönstret och SJÄLVKLART när vi ska åka nånstans! Då springer han exalterat fram till hallen och tar sina ”koj” som betyder skor och räcker dom till mig 🙂

    Han har också börjat säga ”min mat” när jag gör mat till honom och mig. Hur han vet att det heter ”min mat” och inte ”din mat” som jag säger, har jag ingen aning om 🙂 Han säger mat om allt som går att äta som han inte kan namnet på. William säger också banan, det låter så här ”nanana” och mer som ”banana” på engelska än banan på svenska. Ingen aning om varför för jag tror inte han kollat på något engelskt. Kanske för att Lucas och Isadora ibland säger banan på portugisiska? Hm…

    William kan också säga glass, kaka och ”kak” som betyder katt på William-språk 🙂 Katt snappade han upp på Cypern när det smög runt en katt på restaurangen på hotellet som åt tappad mat. Det är sååå kul hur han snappar upp vissa ord på första försöket, men ordet ”vatten” som jag ansträngt mig för att lära honom, vill han verkligen inte kunna.

    En annan grej som jag försöker lära honom, som han låtsas att han inte kan inför mig, är att ta av sig skorna i hallen på stengolvet. Jag har varit envis och burit tillbaka honom hallen när han gått in med skorna och då han skriker argt på mig varje gång. Men när pappa Victor tog av honom skorna i vardagsrummet så blev han sur och gick och ställde sina skor i hallen. Knasboll!

    William förstår instruktioner och kan hämta olika saker som tex nappen, skorna eller släcka lampan när jag ber honom. Han förstår när vi ska gå till bilen, när vi ska äta eller när jag ber honom lägga tillbaka något i skåpet som han tagit ut. Han lyssnar och gör ofta som jag säger, men ibland är han busig och på parkeringen på väg till bilen brukar han vända och springa i full karriär åt andra hållet. Det går verkligen inte att lita på honom när man närmar sig bilen längre! Lite farligt faktiskt..!

    Han har också koll på ordet ”bas” som betyder bajs på William-språk 🙂 Haha!

  • Helt ny craving!

    Jag har haft ”små” cravings i alla graviditeter men jag har nog inte tyckt att jag haft något som verkligen utmärker sig. Det mesta har varit något som jag gärna vill eller måste ha för att komma över illamåendet i början och sen har jag haft helt galna sötsug efter allt godis, choklad och kakor i hela världen! Det har faktiskt varit jobbigt för jag är normalt inte ett sånt godismonster som äter vad som helst i skafferiet. Jag kan ha godis i månader, ja till och med år, som jag tillslut får slänga för att jag inte är sugen på just den godisen. När jag köper godis så köper jag bara godisar jag gillar, men det är bara dom jag är mest sugen på just då som jag äter, resten blir kvar för jag tycker inte det är värt att äta om det ändå inte är exakt den godisen jag är sugen på. Jag har lärt mig att suget efter rätt godis blir kvar ändå så bättre att vänta tills jag kan gå handla igen om jag absolut ska ha den. Så har det INTE varit nu, i slutet på andra trimestern så satte det extrema sötsuget igång efter frukost och efter lunch, men till kvällen så hade jag redan ätit så mycket så då var jag inte lika sugen längre. Så här höll det på ända tills vi åkte till Cypern. Jag vet inte vad som förändrades, men nu när vi kom hem så har jag inte alls samma jobbiga craving längre.

    Däremot har en helt ny craving hälsat på och det är päron! Jag har ALDRIG haft päron som favoritfrukt förut och hade valt alla andra frukter i fruktskålen framför päron i vanliga fall. Det är klart att ett riktigt saftigt conference-päron är svårslaget, men nu går alla päron ner – oavsett om dom är mjuka eller hårda. Jag älskar päron och vill ha päron hela tiden! Haha! Skönt att den där jobbiga godis-cravingen ersattes med något nyttigt 🙂

  • Magen vecka 29 – bebis nr 4

    Här kommer gårdagens mage! Det var visst 5 veckor sedan som jag fotade magen sist så det har hänt en hel del ser jag när jag jämför 🙂

    Nu tycker jag att det är svårt att se skillnad på magen med William och denna bebisen. Det känns som min gravidkropp är nästan på pricken likadan, men tack och lov har jag inte ont hela tiden som jag hade med William.

    img_4417
    img_4415
    img_4416
    img_4411

    Magen med Lucas / Isadora / William / bebis nr 4

  • Gravidvecka 29 – bebis nr 4

    Bebis
    Bebisens mått är ca 40 cm mellan fot och huvud och den väger 1400 g. Det är trångt i livmodern och bebisen trycker med armbågar och knän. Bebisen kan också sparka mot revbenen och slå mot urinblåsan nu. En del bebisar kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Bebisen har fortfarande såpass gott om plats att den inte behöver vända sig med huvudet nedan ännu. Bebisen lägger på sig mer i vikt och hjärnan kontrollerar nu andningen och kroppstemperatur. Bebisen kan skilja på naturligt och artificiellt ljus. Bebisen har också blivit känsligare för ljud, ljus, smaker och lukter. Genom stresshormoner som kommer via ditt blod till moderkakan kan bebisen känna om du är stressad eller upprörd.

    Du
    Livmoderns topp är ca 10 cm ovanför naveln nu. Måtten är omkring 27 till 30 cm. Liten eller stor mage spelar ingen roll, det som är viktigt är att din kurva ökar som den ska. Viktökningen är ca 8,5 kg till 11 kg. Du kan känna ett visst obehag av att alla organ trängs undan av magen och barnet. Du kan också känna dig tung och trött i benen. Vila mycket och använd stödstrumpor om du behöver. En del gravida kan få problem med hemorrojder eller åderbråck nu. Det är på grund av det ökade trycket på blodkärlen i underlivet och i benen.

    Så här känner mamma
    O ja, den här bebisen kan sparka minsann! Jag är redan alldeles öm under höger revben. Det har även börjat ila kraftigt rakt in i ljumsken, såpass illa att jag ibland vaknar på natten av att gråter av smärta. Jag frågade min BM och hon trodde först på ligamenten, men sen sa hon att det kan vara en nerv också. Jag har redan börjat få onda sammandragningar/förvärkar som känns som innan förlossningen med mina andra barn. Men jag är inte ett dugg orolig för att föda tidigt, med William hade jag ju svaga värkar väldigt länge och var öppen 4 cm med såna här värkar men den förlossningen drog ju inte igång ändå. Jag tycker att andra trimestern med den här bebisen har varit rena rama drömmen, så nu känner jag mig lite orolig för alla krämpor. Jag vill fortsätta älska att vara gravid…!

    Så här känner pappa
    Nu känns det nästan som att bebisen är på väg ut, magen är stor och Emma har börjat känna värkar! Kanske blir det den där överraskningen till förlossning denna gången, till skillnad som med William när vi gick och väntade förgäves för att sen planera in en igångsättning – haha!
    Bebisen rör mycket på sig och häromkvällen somnade Emma hos mig och då började bebisen härja ordentligt mot min sida, förut svepningar och sparkar här och där så var det första gången jag kände ordentliga rörelser under en längre stund.
    Jag är väldigt nyfiken på vad det blir för någon liten krabat som kommer hem till oss i juli, och jag föreställer mig ofta vem det skulle kunna vara. Som vanligt känns det lite overkligt när man tänker så, och man känner sig liksom lite nervös. Det är så spännande!

    gravid-vecka-29
  • Vi har hittat en tomt – jag behöver era råd!

    Vet ni vad?! Vi har hittat en tomt! Jag vågar inte ”ropa hej” helt ännu för vi har inte skrivit kontrakt, men den är reserverad till oss, så nästa steg är att snacka med hustillverkaren för att få en fullständig kalkyl att ta med till banken. Känslorna just nu är exalterad, pirrigt, nervöst, läskigt, roligt och ja allt på samma gång!

    Jag skulle gärna vilja ha er input då det känns lite läskigt att flytta från storstaden, samtidigt som vi pratat en miljon gånger om att det är det här vi vill. Dels för att vi vill bo i ett tryggare område än vad vi gör nu när barnen blir äldre och dels för att vi hellre vill bygga nytt än att flytta till ett äldre hus som behöver underhållas ofta. Vi känner att cirka 30 minuter från jobbet är okej, men vi vill inte bo lantligt utan grannar och helst ska barnen kunna ta sig till skolan själva, men viktigast är att dom kan ta sig till lekkamrater själva. Jag vill helst ha möjligheten att åka kollektivt, kanske inte till jobbet, men ändå kunna ta ett glas på stan enstaka tillfällen (minns inte ens när jag gjorde det sist?! haha!).

    Tomten vi har hittat ligger i ett område som ska byggas cirka 10 minuters bilfärd från Kungälv, intill ett samhälle med skola, förskola och idrottshall och ett litet centrum med ett Tempo, pizzeria, café, bibliotek, vårdcentralen och liten fritidsgård. I området ska det byggas 45 bostadshus och det finns redan 30 hus sedan innan. Det kommer även bli en lekplats i området som blir en naturlig mötesplats för alla barnen där. Det kommer vara cykelavstånd till skola/förskola, men förmodligen inte gångavstånd. Området beskrivs av kommunen som bilberoende vilket jag ser som en nackdel, men samtidigt så känns det ju som att barnen kommer kunna ta sig till lekkamrater ändå om vi bor i ett sånt här område. Det verkar som det satsas en del på detta samhället för det planeras tomter lite längre bort också och kommunen har klubbat igenom att bygga 220-240 bostäder till, dock är detta projekt tillfälligt pausat.

    Det känns som detta området kan vara precis ett sånt område vi letat efter, ett område under uppbyggnad som senare blir väldigt attraktivt och därför är prisvänligt just nu 🙂 Men det känns ändå så läskigt att ”lämna allt” vi har nu. Alla bekvämligheter med leverans hem till dörren, affärer precis utanför, smidig kollektivtrafik och centrum nära. Jag är rädd för att bli isolerad, även om jag inte tror det skulle hända med en sån som mig eftersom jag är så social och lätt får nya vänner oavsett var jag befinner mig. Men ändå… läskigt! Dessutom kommer vi ju bo bara 10 minuter från Kungälvs centrum där det finns massor av andra föräldralediga, öppna förskolor m.m. Men jag vill ändå förbereda mig på alla ”nackdelar” så att inget kommer som en överraskning, samtidigt som jag vill ha positiva erfarenheter från andra som trivts i storstan men flyttat till lantligare samhällen!

    Ge mig alla era erfarenheter!

  • Femte sjukan när man är gravid

    Vi misstänker att William hade femte sjukan i slutet på förra veckan. Han fick feber natten till torsdag och hade feber från och till i tre dagar. På söndagen var febern borta, men på eftermiddagen blev han plötsligt rödflammig på konstiga ställen på kroppen. Det började med en märkligt formad röd blaffa på kinden och då trodde vi att han legat mot något när han sov i bilbarnstolen en stund innan, men det dröjde inte länge innan det kom nya röda blaffor här och där och det liksom flyttade runt på hela kroppen. När han skulle sova hade han bara röda blaffor på underkroppen. Jättekonstigt! Vi google och kom fram till att Femte sjukan stämde in på alla symptom och då fick vi även läsa att det kunde vara farligt för bebisen i magen när man är gravid.

    Jag tror verkligen att jag har haft det redan, men om jag hade det när jag var riktigt liten kan jag ju inte minnas, däremot minns jag att jag hade något liknande när jag var i 10-11-årsåldern. Hur som helst stod det att man skulle kontakta sin barnmorska så det gjorde jag och fick komma redan igår och lämna ett blodprov för att se om jag har antikroppar. Min barnmorska lugnade mig också genom att säga flera gånger att det är jättevanligt att vuxna har antikroppar, men även om dom inte har det så är risken att bebis i magen smittas liten så att jag inte skulle oroa mig. Jag känner mig inte orolig, men det känns bra att kolla upp i alla fall 🙂

    Hissbild hos barnmorskan igår

  • Älskar livet precis så här!

    Seriöst! Dagarna springer verkligen iväg och det känns helt sjukt att jag snaaaart ska bli mamma för fjärde gången! Var det inte nyss som jag hade skrivit på min header ”Mamma för första gången”? Tiden går såå galet snabbt! Men jag älskar verkligen livet som det är precis just nu! Jag tycker mina dagar är perfekta, mina rutiner är perfekta och jag får en lagom dos av allting trots att det innebär att dagarna är intensiva. Men jag gillar intensivt, haha!

    Från och med denna veckan går Isadora på förskolan på heltid. Det är egentligen mest för hennes egna skull, för att hon vill det (hon gråter varje gång jag hämtar henne), men det känns skönt för mig också för det innebär mindre press. Nu behöver jag inte underhålla henne och försöka vara roligare än förskolan för att hon ska vilja följa med mig hem. Nu kan jag fokusera lite mer på William och vad jag vill innan bebisen kommer, åtminstone en liten stund för snart är det ju sommarlov 🙂

    Den sista tiden har det varit mycket jobb, men mitt jobb är ju inte så stillasittande (åtminstone inte längre) så det har varit roligt för William att hänga med på olika uppdrag jag har haft. Och jag älskar att jag kan kombinera mitt jobb med tid med honom. Det är ju faktiskt det som var mitt syfte från början, att jobba som egenföretagare med mina sociala medier för att få mer tid med mina barn 🙂 Nu har det där syftet utvecklats lite för nu känner jag att jag även ”förverkligar mig själv” genom att ge liv till en kreativ sida av mig som jag inte visste fanns. Jag har liksom aldrig uppfattat mig själv som en kreativ person, men när jag gick Wanderings fotokurs ”Ett liv dokumenterat” så kändes det som jag hittade ett nytt syfte som hade med mig som person att göra och efter det ser jag annorlunda på mig själv. Jag ser det som att jag har ett ”kreativt jag” som matas genom att jag får vara just kreativ och det gör mig lycklig. Det låter kanske flummigt, men det känns som att jag just nu får uppfylla alla mina behov samtidigt genom att leva exakt som jag gör precis just nu.

    Några av mina senaste bilder 🙂

    Den här tjejen är såå galet fotogenisk! Det spelar ingen roll vad hon gör för hon ser alltid fantastisk ut på bild!

    Och lille William – barn i den här åldern är så enkla att fota! Dom har alltid naturliga uttryck framför kameran för dom vet inget annat än 🙂

    Sen att man har världens bästa kompis som man kan ringa till för att göra roliga fotouppdrag tillsammans är ju inte fy skam heller 🙂 Tack finaste Veronica! Jag älskar dig!

    Mästerfotografen är min stora kille Lucas 🙂

  • Så här trivs jag som bäst – nästan allt på en vecka!

    Nu har vi varit hemma från Cypern i en vecka och det har varit en minst sagt FULLSPÄCKAD vecka 🙂 Men jag älskar det! Jag älskar när det händer mycket i livet och ingen dag är den andra helt lik. I min bransch är det just nu högsäsong och sen blir det oftast lång semester på sommarn, så det gäller att jobba på nu! Jag har faktiskt sökt utökad vistelsetid för Isadora på förskolan fram tills sommarlovet så att jag kan jobba i lite mer lugn och ro och så att det inte blir så slitit för mig nu när jag snart är höggravid. Herregud vad den här graviditeten går fort nu alltså…!

    Jag tänkte jag skulle berätta lite vad jag har gjort under veckan 🙂 I helgen var Lucas och Isadora hemma hos sin pappa, så då passade vi på att montera barnvagnen, vår sprillans nya Bugaboo Donkey 5!! Snacka om en drömvagn!!! Vi har pratat om att vi skulle ha en Donkey ända sedan innan jag blev gravid och när Victor sökte sitt drömjobb sa han till mig ”Får jag det här jobbet så köper jag en Donkey till dig!”. Tror ni jag höll tummarna lite extra?! Ja, herregud vad jag hoppades! I helgen packade vi alltså upp den och invigde den!! Såååååååååå sååååå himla kul! Vilken vagn!

    Lägg märke till att vi har en väska istället för en varukorg vid sidan av sittdelen. Det är en feature som premium-Donkeyn har. Min kära man kan ju inte köpa det billigaste, utan allt han köper är noga utvalt och denna gången var det tyget som fick styra. Vill man ha en Bugaboo Donkey 5 i mörkblått så är det premium-vagnen som gäller och den är verkligen premium in i minsta detalj, till och med loggan är sydd i samma färg som tyget, istället för vit stämplad logga.

    Bjuder på denna härliga bild från vår lilla photosession i Kville 😂

    I söndags hade jag ordnat brunch på stan för min gravidgrupp så vi var 9 preggos som mötes upp och åt gott skulle jag vilja skriva. Tyvärr var det inte alls bra brunch, såpass dåligt att platschefen erbjöd oss full återbetalning, så i onsdags var jag där igen för att få tillbaka pengarna. Schysst ändå att vi fick full återbetalning för hela vårt sällskap, vi var ju ändå 9 stycken och brunchen var ganska dyr. Pengarna kom in igår eftermiddag, men försvann när Swedbank fick teknisk strul och visade fel på saldot för typ alla sina kunder. Så nu väntar jag på att få tillbaka pengarna så att jag kan swisha de andra tjejerna.

    Under veckan har jag också hunnit med avslutningssamtal för Isadora på förskolan, ett besök på IKEA, en tur till Hornbach, lunch med mamma på stan, planerat växter, gravidfotografering i Seminarieparken och ett grymt gravidvattengympapass med Magplasket Hisingen!

    Hur magisk är inte denna bilden som fotograf Beatrice har tagit på mig?! HELT OTROLIGT fin!

    Jag kan VARMT rekommendera er som också är gravida i Göteborgsområdet att gå på gravidvattengympa med Mariana som driver Magplasket Hisingen! Hon är heeeelt otrolig! Jag önskar typ att jag alltid skulle vara gravid eller nybliven mamma så att jag kan fortsätta gå på hennes pass. Hon kör igång en ny kurs på Lundbybadet 2:a juni och en på Högsbo 16:e maj 🙂 Kika gärna HÄR!

    I onsdags blev det som sagt en mysig lunch med mamsen på stan 🙂

    Efter utvecklingssamtalet tidigare i veckan så blev det en tripp till IKEA med William och Isadora. När vi åkte dit så hade jag bara 15% kvar i telefonen så istället för att fota det jag skulle be Victor åka och köpa så skrev jag med penna och papper så att batterierna i telefonen skulle räcka till att betala mjukglass. Jag ÄLSKAR mjukglass och det gör ju barnen också. Dessutom kostar den bara 5 kr på IKEA men är ändå såå god!

    Jag var barnsligt mallig över att min lille 1,5-åring åt den här glassen alldeles själv utan att spilla nånting alls på sina kläder (bara på haklappen)! SÅÅÅÅ DUKTIG!! Och självklart får han kladda 🙂 Jag har faktiskt alltid låtit honom kladda och äta med händerna, även när vi varit ute, trots att det ibland blir jobbigt. Men jag har tänkt att det lönar sig i långa loppet och jag känner att jag precis har börjat få lön för den mödan för nu äter han ju det mesta själv med bestick och spiller minimalt.

    Haha! Minspelet hos den här lilla damen! Hon är verkligen sååå rolig!

    Ja, det är typ det jag har gjort under veckan 🙂 I helgen blir det ungefär lika mycket, men det är bara roligt! Jag älskar livet när det är så här!