Önske/kravlista till förlossningen

Jag fick en fråga för ett tag sen om jag har några specifika önskemål eller krav inför nästa förlossning, om det till exempel är något jag hade velat göra annorlunda osv. Jag måste säga att jag haft tre väldigt bra förlossningar, trots förlossningsskada efter första. Den berodde förmodligen på att han kom ut i vidöppen bjudning dvs. med ansiktet vänt uppåt istället för neråt. Visste ni att de barn som föds så brukar kallas ”stjärnskådare” – gulligt va? Det kanske är därför Lucas gillar rymden så mycket?

Jag har kanske inte så många nya önskemål eftersom jag tycker att mina förlossningar varit väldigt bra hittills, men om jag jämför med min sista förlossning så har jag två önskningar:

1. Vår förlossningsfotograf Louise jag skulle så gärna vilja ha med henne men det känns omöjligt nu under pandemin

2. Förlossningen startar spontantså att jag inte behöver bli igångsatt

Det gick hur bra som helst med igångsättningen och jag hade den mest fantastiska och roliga förlossningen hittills. Jag fick inte mer ont och eftersom förlossningen var planerad så han jag till och med duscha och sminka mig 🙂 Lite kul ändå! Särskilt eftersom jag gjorde en vlogg av det hela 🙂 Men jag hade önskat att förlossningen startade spontant för jag kände mig lite berövad på det. Varför ville inte kroppen? Jag fattar fortfarande inte det och det gör att jag tror att det blir igångsättning även denna gången. Det verkar ju som att jag har längre och längre graviditeter av nån anledning, eller? Första föddes på BF+2, andra på BF+7 och tredje tvingades ut på BF+12 och då var jag 4 cm öppen och hade buktande hinnor. Sjukt att det inte drog igång av sig självt!

Foto: Fotograf Wanderings

Relaterade Inlägg

11 Kommentarer

  1. Gittan

    Jag har haft såhär med mina tre. Första kom på bf +10, andra igångsättning på bf +15 och tredje bf +13. Spännande att se med fjärde men tror de blir igångsättning denna gång.

    Tänker att du har ju inte samma pappa till barnen och därför kanske det skiljer sig så mycket ? Jag har oxå hört från både läkare och barnmorska att har man gått över med flera barn så gör man de högst troligt i fortsättningen oxå. Men man hoppas ju på att det slippa gå över så mycket iaf.

    Svara
  2. Lisa

    Mina två första barn föddes bf+15 samt bf+10, så jag var så förberedd på igångsättning för tredje barnet, eftersom man blir igångsatt tidigare nu 🙈🤪 Blev så glad och förvånad när värkarna kom spontant bf+4 👍😁😁
    Min önskan för tredje förlossningen var att inte använda så mycket lustgas 🙈 Ändra förlossningen hann jag inte ta epidural och andades in desto mer lustgas – minns knappt ingenting från förlossningen och det kändes tråkigt. Men kanske tur det pga en bebis på nästan 4,8 kilo 😅 Men det är roligare och härligare att minnas förlossningen, så vid tredje förlossningen tog jag det lugnare med lustgasen 👍🤗

    Svara
  3. Alexandra

    Min första föddes spontant i v 38+4 (2013) när jag gjorde praktik på ett sjukhus 110 km från bostaden..gick termin 10 då och ville gå över tiden för att göra sluttentorna med bebis i magen..haha men det blev med en 3 veckors utanför magen istället..var öppen 6 cm när jag åkte in dagen däepå…fixk värkar med 20 min intervall på praktiken men sa inget😂sjukhuset hade en stor förlossning så de skojade med mig om att är det dags så är ”vi” redo 😂sa nej nej nej det är flera veckor kvar men 2 dagar senare kom han..ganska smärtfritt förlopp när jag jämför.. krystsmärta i ca 40 min men annars hanterbart…men med nr 2 strax innan covid bröt ut skulle jag hinnsvepas i v 37 +0 pga tung graviditet psykiskt och fysiskt men inget händer.. jag avvaktade igångsättning I v 37 och 38 men inget hände så jag sattes igång i v 39+0..bara öppen 1 cm och han låg på 21 % plus + gränsvärden till GDM men de satte den diagnosen ändå..24 h efter att vi kommit in sa det ”pang” jag fick kopplade värkar och trodde att jag skulle avlida av smärta..jag är stickrädd så jag tackade nej till EDA och allt dylikt..jag skrek som en liten tok att ”nu dör jag” ”hjälp jag dör” maken tog det på orden och blev orolig att jag höll på att avlida (hans första barn)..”ni måste hjälpa henne”😂..ut kom en ”liten”krabat på 4.2 kg efter 2 timmar…3:e gången låg barnet på 25 % över kurvan och beräknad 3.6 kg i v 36..jag hade inte gjort ngn glykosbelastning eftersom jag mådde för illa av bara tanken.. erbjöds igångsättning v 37+2 -38+0 men avvaktade några dagar så det blev v 38+4 men ingen spontan förlossning heller…den pågick också i 27 timmar men smärtsamma värkar började 7 timmar innan hon kom ut..jag öppnade mig långsamt och hade svinont redan vid 5 cm gick med på EDA under kraftiga värkar och tackochlov för denna underbara stackars unga läkare…jag brukar kräva specialist men detta var en nyexaminerad(jag brukar kolla upp sånt i efterhand) men det var den bästa EDA jag någonsin upplevt (med 1:a hade EDA ingen verkan oxh de stavk 3 ggr)..jag kunde sedan ”chilla” fram tills krystningen och hantera smärtan..hon kom ner väldigt långsamt och roterade inte som hon skulle..syrran var med och det var 2 barnmorskor och en bm-student därinne (toppenbra) och de viskar att det är en ”stjärnkikare” men jag hörde inte det som tur var (vet ju att det är det bredaste och att man inte kan lägga sugklocka) så då skulle jag få panik..men tillslut kom hon med allt sitt fosterfett typ 2 cm på hela kroppen😂😂då ville de bedöva för att kika efter bristningar men jag sa att bedövningssprsy är okej annars får jag bara med på nålar etc om det finns bristningar men tackochlov så gick det bra denna gång också

    Med 4:e så tror jag att jag kommer att begära en igångsättning trots att de är smärtsammare eftersom jag känner mig ändå trygg med att ha en garanterad plats, fler personal, att de har läst igenom mina önskemål och rimlig storlek på barnet..jag hoppas dock att jag kommer igång spontant med jag vill inte invänta BF speciellt inte med 3 barn på sommarlov vilket utgör stress för mig..nr 2 höll dessutom på att fastna och hade längsgående blåmärken på armarna som han höll uppåt vid utdrivningsskedet..min BM tyckte det var en bra idé med liknande upplägg som tidigare eftersom jag är oroligt lagd av mig..

    Svara
  4. M

    Jag har också en stjärnskådare här hemma. Min äldsta son som är den enda av 3 barn som jag fött vaginalt. Med honom blev jag igångsatt i v 37+3 pga att han var beräknad till 4,3 kg. Ut kom han efter 40 timmar, en bjässe på 4,8 kg och 55 cm 😱. Det var en bra förlossning ända tills slutskedet när han började bli medtagen och hjärtljudet sjönk. Slutade med klipp och sugklocka och en grad 3 sfinkter. Med andra barnet avråddes jag vaginal förlossning och det blev ett planerat snitt i v 38+3. Hon satt fast och fick komma ut med ett T-snitt och sugklocka. Hon vägde 4,7 kg. Med tredje blev det återigen snitt pga tidigare T-snittet. Ut kom en ”liten” kille i v 37+3 på 4,4 kg 😁. Jag har haft 3 bra förlossningar och har återhämtat mig helt efter alla. Vad som kan vara kul att tillägga är att jag hade minst mage med 1:a som var störst och betydligt mycket större mage med 3:an som var minst 😂. Vi får se om det blir en 4:a men då blir det återigen snitt i förtid.

    Svara
  5. Alexandra

    Wow vilka stora bebisar..jag blir livrädd då de brukar beräkna mina till ca 4,5 kg vid fullgången graviditet och då blir jag livrädd…är det pga graviditetsdiabetes eller är du och maken långa? Varken jag eller maken är särskilt långa eller storvuxen typ 168 cm och maken 174 med normala bmi så det finns ingen ”naturlig” förklaring…kanske att släkten på min mammas sida är 190-200 cm männen och kvinnor cm 180 😂😂

    Skulle mina ha vägt närmare 5 kg går hqg int en dag över 37+0🙈

    Svara
    • M

      Antar att du menar mig. Jag har typ 1 diabetes så det är därför jag får stora barn. Även vissa ärftliga faktorer finns. Detta trots ett bra kontrollerat blodsocker kan tilläggas. Jag och min man är normallånga (170,178 cm) men svärfar är över 2 meter. Har du satts igång i förtid med dina tidigare?

      Svara
      • Alexandra

        Ja exakt hamnade lite fel 😂ja med nr 2 och 3 har jag blivit igångsatt i förtid”…jag kände med nr 2 att jag var jättestor under graviditeten eller att magen spurtade på slutet så jag bekostnad ett tillväxtultraljud som visade 21 % över i v 28 tror jag och då fick jag göra en glukosbelastning som visade lite lätt förhöjt fastevärde och exakt på gränsen efter jag sörplat den snuskiga sirapen så det var gränsvärde med just vikten men jag erbjöds igångsättning I v 37 men ville avvakta sen kom pandemin och de skulle sluta med hinnsvepningar och det rådde massa oklarheter så det blev v 39+0 istället…värt att tillägga är att äl och bär jag plussade inte stämmer överrens med UL beräkningarna..enligt äl skulle jag haft bf 12 april men enligt ul 5 april vilket blir helt fel eftersom jag isåfall skulle ha plussat på äl+3..samma sak med min 3:a jag gjorde ingen glukosbelastning eftersom jag mådde illa av bara tanken..därför gjordes ett TUL v 35 eller 36 som visade +25% så då erbjöds jag igångsättning v 38+0 +- några dagar..samma denna gång så väntade jag in till 38+4 men inget händer så då blev jag igångsatt..även denna gång visade ul på 6-7 dagars större barn så hon borde ha varit i v 37 något sånt…jag meddelade att jag inte föder vaginalt om barnet är för stort så de var väldigt tillmötesgående och nr 2 kom ut med nöd och näppe med massa blåmärken från förlossningskanalen då han höll händerna upp mot ansiktet..men nr 3 blev en stjärnkikare så det gjorde fruktansvärt ont men tackochlov att det vsr 3:e barnet då det inte blev några skador denna gång heller..nu med nr 4 sa bm att ”vi har samma planering som förra gången” dvs igångsättning I ca v 38 och TUL i v 28

      • M

        Tack och lov slipper jag glukosbelastningarna. De hade jag inte klarat av. Jag har haft hyperemesis med mina tre och spytt konstant mellan v 3/4-36/38 så det hade nog inte gått 😂.
        När jag väntade andra barnet ”tvingades” jag till auroramöte pga första förlossningen. Jag ville ju nämligen INTE ha snitt (det jag upplevde som värst med första förlossningen var ju operationen efteråt och att ligga på uppvak utan mitt barn, själva förlossningen var mest traumatisk för maken 😂). Men väl där på aurora sa läkaren att ”om du har blivit återställd helt efter skadorna och nu beräknas vänta ett stort barn igen så är igångsättning i förtid ett dåligt alternativ”, för risken är att jag skulle brista igen. Så då sa de till mig att den här gången blir det ett planerat snitt. När vill du ha det frågade de mig. Och då sa jag runt v 38 pga att diabetesbebisar generellt är lite mer omogna. Med första barnet låg vi inne på neo i 8 dagar med sondmatning och solning och det ville jag undvika. När andra kom med T-snitt mådde hon bra och vi fick komma hem efter 1,5 dygn på BB och det kändes mycket värt. Med trean blev det en vanligt snitt men planerat då man riskerar livmoderruptur vid värkarbete men då ville de ta ut honom tidigare och tyvärr blev det neo som med första barnet av typ samma anledning i 8 dagar. Sen blev det ändå bra då det var under pandemin och familj inte fick hälsa på på BB till skillnad från neo där vi kunde bo ihop.
        Nu är jag ju förberedd på snitt om det blir fler och det är rätt skönt.
        Man ser ju att allt löser sig till slut och huvudsaken är ju att bebis kommer ut okej ♥️
        Stort lycka till med 4:an 🥰

      • Alexandra

        Läskigt med T-snitt men tur att allt löste sig tillslut.Ja det är skönt med planering ändå..jag har accepterat igångsättning och blir inte längre besviken utan tycker der känns tryggt att veta när och var och ett ungefärligt händelseförlopp.Taxk för lyckönskningen❤

  6. Sabina Stende

    Första barnet föddes v 38+6 enligt UL. De flyttade fram datumet 1v på ul i v 12 och ytterligare 1v på UL i v 18. Så tröttsamt, visade sig efter fl att jag väntade tvillingar men att den ena tillbaka bildades och att det var den ”senare” ägglossningen som blev vår dotter. Tog 4h från första känning. Hann inte få någon bedövning, var ca 1h på förlossningen. Andra blev jag igångsatt med. De försökte tjata på mig ett KS på aurora samtalen men var ej rädd för själva utförandet utan att hinna in då de inte kunde garantera att jag skulle hinna in i tid. (Sommar och kris i förlossningsvården i sthlm)blev igångsatt 38+2 då de inte ville det skulle starta spontant. Gick kanon. Kände inget fram till öppen 4cm. Då tog de hål på hinnorna 45min senare var hon ute. Några andetag lustgas var allt jag hann med 🙂

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här