-
Dag 2 i Branäs – Skidglädje, Nintendoland och Barnens Afterski
Vi började dagen tidigt med att få på oss skidkläderna och ge oss ut i backarna. Alla barnen var taggade, även dom små och det känns otroligt lyxigt. William åkte ivrigt upp för rullbandet och en bit efter kom Oliver. Han är långsam, men när han väl går på rullbandet så ser han så otroligt van ut. Idag var det flera som frågade hur gammal han är och även några som visade sina lite större barn när ”den lilla killen” går på bandet så att dom också skulle våga. Jag blev nästan lite mallig, fast på ett bra sätt 🙂 Jag lärde mig själv att åka skidor i vuxen ålder så att min barn får lära sig från 2-3 års ålder känns lite overkligt.
En liten krasch när storebror kommer i full fart!
På tal om det så har både Lucas och Isadora blivit proffs. När vi åker tillsammans så ser jag inte röken av dom på en lång stund. Själv måste jag koncentrera mig på mina slalomsvängar i branta backar och när jag väl är nere så får jag åka lite till innan jag ser Lucas och Isadora sitta och vila i nån snödriva längre bort..! Är jag verkligen SÅ långsam? Haha!
Lunch I lägenheten
En av dagens stora höjdpunkter var Nintendoland, barnbacken uppe på bergstoppen. Jag åkte den förra året med William och tänkte det skulle bli kul igen. Det var mysigt men också jättejobbigt. William har inte lärt sig bromsa än så jag behövde hålla emot och bromsa hela tiden. Vi har ingen sele så jag höll William i handen, men jag tror han blev lite rädd för han höll tillslut hårt i min arm med båda sina händer. Efteråt var han såååå glad och stolt så det var värt det ändå 🙂
Efter Nintendoland gick vi och fikade och drack varm choklad i toppstugan innan vi åkte vidare ner till Soltorget där Barnens Afterski precis skulle köra igång 🙂
När afterski var slut var vi föräldrar så trötta i kroppen, men barnen ville åka mer. Lucas är outtröttlig, men det är vi vana vid. Vad vi däremot inte är vana vid är att William och Oliver ville åka mer och det kan man ju inte säga nej till, så vi åkte en timme till innan vi gick in för att äta middag.
Vilken underbar dag! Och imorgon väntar en rejäl överraskning!!!! Wiiiiie! Jag kan knappt bärga mig!
-
Första dagen i Branäs – otroliga framsteg!
Vi kom vid 15-tiden igår och hann faktiskt med nåt åk allihopa innan liftarna stängde för kvällen, men idag var alltså vår första heldag. Vi var uppe tidigt imorse eftersom Lucas snowboardskola börjar redan 9.15.
Victor passade på att åka några nypistade backar, medan vi andra gjorde oss i ordning för att komma ut i backen. Alla barnen var taggade och allra mest glad var jag över William, som ofta är ”nej” när vi andra är ”ja”, också var taggad. Förra året kunde vi inte lämna honom i skidskolan, men detta året var det easy peazy. Han hade absolut inga problem att bli lämnad där och senare på dagen förstod jag att han faktiskt tyckte det var RIKTIGT KUL att åka skidor! Han åkte nämligen nonstop i två timmar, ända tills liftarna stängde. Enorma framsteg om man jämför med förra året!
Hur gick det för Oliver då? Jo, han är den som verkligen förvånat oss alla! Alla våra barn har varit ganska lika utvecklingsmässigt och ingen har varit särskilt våghalsig. De har snarare behövt mycket övning innan de vågar testa och backat så fort något känns obehagligt. Jag trodde Oliver skulle göra exakt samma, dvs vägra åka skidor. Men nej då, idag lärde han sig att åka rullbandet helt själv och när vi åker ner för backen håller han mig i handen! Han är såååå duktig! Och han har inte blivit avskräckt av att ramla, inte ens när han ramlade och låg med kinden mot rullbandet. Åhhh, snart kanske vi kan åka hela familjen ihop! Jag läääängtar!
Och vet ni vad jag gjort då?! Jag har åkt röd backe för andra gången i mitt liv! Det var lite isigt och jag var livrädd. HAHA! Men jag tog mig ner, ramlade inte och det gick bra! Det är ändå lite häftigt hur man kan bli bättre och bättre på att åka trots att det tar så lång tid mellan gångerna som man åker. När vi kom ner så hade jag spänt mig så mycket att mina lår skakade, haha! Jag och Lucas fick ta en liten paus och dricka en varm choklad innan vi kunde åka vidare.
Dagen avslutades med att Victor och dom stora barnen tog en tur till Nintendoland och jag och dom små stannade vid rullbandet och åkte upp och ner i 2 timmar, sen åkte vi till safthörnan och drack lite varm saft. Så gott! När liftarna stängde vi så gick vi tillbaka till lägenheten och lagade mat och sedan blev det en tidig kväll för alla barnen 🙂
Den lilla tungan…. <3
Du kanske gillar det här
Härlig dag i Branäs
Mot Branäs!
ÅKER TILL FJÄLLEN – EMMA ÄR JÄTTERÄDD | VLOGG
-
Favorit i repris – vi åker till Branäs! + VLOGG
Nu är backarna i Branäs precis runt hörnet för oss och jag längtar bokstavligt talat ihjäl mig! Skidsemestern i Branäs har blivit hela familjens favorithöjdpunkt som vi ser framemot varje år. Jag kan inte fatta att jag tidigare trott att jag ”bara” var en solsemester-person. Sol- och vintersemester går inte att jämföra, det här helt olika typer av resor eftersom aktiviteterna är helt annorlunda. När vi är på solsemester så brukar vi vuxna mest lata oss, men när vi är på skidsemester, då åker vi lika mycket som barnen. Det är kvalitetstid utan dess like och det blir till minnen för livet!
Det bästa med Branäs tycker vi är att allt ligger så nära. Vi brukar bo på Soltorget, men har även bott på Bävertorget som är likvärdigt. Närheten till barnbackarna gör att vi slipper långa transporter och kan snabbt ge oss ut i backen på morgonen, det underlättar något enormt när man har småbarn som tar sig framåt lååååångsamt. Haha! På tal om det, Oliver ska få prova skidor för första gången detta året! Jag är såååå spänd på hur det kommer gå, men förväntar mig verkligen inget. Alla våra barn har varit försiktigt lagda.
Soltorget
En av de mest minnesvärda stunderna när vi är i Branäs är när vi grillar korv till lunch, det är verkligen något speciellt med att äta ute samtidigt som man värmer sig på grillen.
Förra året hade vi dessutom sällskap av min bästa vän och hennes son. Efter en dag i backen samlades vi vid brasan på Loftet, som restaurangen på Soltorget heter, där vi kunde koppla av med något gott att dricka till allihopa. Det blir mycket varm choklad på skidsemestrar!
I år är jag extra exalterad över att få uppleva Nintendoland med William igen. Det ska bli spännande att se hur mycket han utvecklas detta året och hur mycket bättre det går. Barnen lär ju sig så fort i den här åldern 🙂 Förra året gjorde jag faktiskt en vlogg när vi åkte Nintendoland men William och när vågade mig på en röd backe för första gången i mitt liv! Den vloggen har jag faktiskt inte delat på bloggen ser jag. Ni måste se den! Den är SÅÅÅ rolig!
Har ni planerat någon skidresa i år?
Du kanske gillar det här
Mot Branäs!
Andra dagen på skidresan till Branäs
Branäs nyaste boende – Bävertorget
-
JAG HAR BLIVIT MED AKTIEBOLAG!
Jajamensan! Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv som företagare! Jag har nämligen gått och blivit VD! Japp, i december godkändes och registrerades mitt bolag Tiger Marketing AB. Oj, vad det kändes konstigt att säga, men som jag har kämpat för att komma hit! Förra året gick hur j*kla bra som helst och därav min frånvaro. Jag har jobbat på för fullt och nästan enbart haft UGC- och social media manager uppdrag, alltså knappt några vanliga influencerjobb. Nu med mitt AB är planen att expandera som byrå där jag även förmedlar andra UGC-kreatörer och influencers till kund. Jag har redan kunder som jag förmedlar både influencers och kreatörer till varje månad, men jag vill växa och förhoppningsvis kunna anställa!
Alltså hur spännande del av livet! Jag hade ALDRIG kunnat tro att jag skulle stå där jag är idag! Oj oj oj!
By the way, om ni klickar på länken så finns hemsidan inte ännu. Jag har bara köpt domänen för det måste man tydligen skynda sig med innan någon annan norpar den. Hemsidan är på G!
-
MISSHANDELN I BRASILIEN – bilderna jag aldrig visat (triggerwarning)
För 13 år sedan, i Brasilien, var jag med om något riktigt riktigt hemskt. Jag blev överfallen och misshandlad mitt på gatan i Brasilien. Detta hände under karnevalen och med ett enda knytnävsslag mot min mun lyckades den här killen slå in mina framtänder så att dom blev alldeles lösa. I samma slag sprack också min mungipa såpass illa att jag fick sy och när jag föll mot marken slog jag upp ett stort jack i huvudet som blödde kraftigt. Jag minns ingenting alls, varken precis innan eller under hela händelsen, jag har fått detta återberättat för mig.
Efter slaget fick jag ligga ensam på marken och blöda ett tag, för dom som slagit mig hindrade mitt ex och vänner att hjälpa mig. Det utbröt ett stort slagsmål där mitt ex ropade till förbipasserande poliser att hjälpa oss, men de gick bara förbi utan att göra något. En sjuksköterska som jag några dagar senare träffade på sjukhus när jag skulle röntga nacken gick också förbi. Hon berättade att hon sett mig ligga och blöda. Bråket blev bara värre och värre, då kom poliserna som gått förbi tillbaka och började skjuta upp mot himlen och först då sprang de iväg. Jag var inte avsvimmad, men inte heller helt vi medvetande så de fick bära mig till ett fältsjukhus som såg ut som ett partytält.
Där ”vaknade” jag upp och undrade vad som hade hänt. Jag såg mitt ex ligga och gråta på en brits lite längre bort och jag kände att jag hade fruktansvärt ont, framför allt i munnen. Samtidigt höll vårdpersonal på att raka bort hår från mitt bakhuvud. Jag förstod ingenting och tog min hand för att känna på min mun. På en gång kände jag att man tänder var intryckta och väldigt lösa, men tänkte lika snabbt att det inte kan vara sant. Jag hade haft en sån mardröm några nätter innan så jag tänkte att jag blandar ihop det och därför sträckte jag upp handen för att känna igen. Då sliter en läkare tag i min hand och säger att om jag känner på tänderna igen så kommer de åka ut.
Jag fick panik och började böna, be och skrika: ”jag har försäkring snälla dra inte ut mina tänder”. För i Brasilien är det vanligt att människor saknar framtänder, även de som har det bättre ställt. Istället för att laga drar man ut och använder tandställning med en tand på för att dölja gluggen. Vårdpersonalen lugnar mig och säger att tandläkaren är på väg. De syr min mungipa och han som syr säger att jag har vackra ögon. Jag undrar varför han säger så, är jag så förstörd att man måste hitta något annat som är vackert på mig?
Bilden är från någon dag efter – svullnaden är fortfarande stor
När tandläkaren kommer kör de in mig bakom ett skynke där de med tång drar mina tänder tillbaka i rätt position. Jag är LIVRÄDD att dom håller på att dra ut mina tänder för det gör ont, jättejätteont! Tårarna rinner och jag minns att jag skriker av smärtan. Tandläkaren fäster tänderna genom att limma en ståltråd direkt på tänderna, men jag missförstår instruktionerna och stänger munnen innan det är klart och han behöver göra om hela jobbet igen. Den provisoriska tandställning blir så ful och klumpig att jag knappt kan stänga läpparna.
Min svärmor kommer till fältsjukhuset och kramar mig med ledsen blick och säger några tröstande ord ”Du kommer bli vacker igen”. Jag som fortfarande inte sett mig själv i spegeln undrar hur f*n ser jag ut och bara gråter. Veckorna som följde var några av dom värsta i mitt liv. Jag hade fruktansvärt ont i tänderna och fick starka värktabletter, men traumat och hur jag såg på mig själv just då var nästan värst. Jag var rädd hela tiden, kände mig förstörd utseendemässigt och hade inte så bra stöd. Jag mådde så dåligt att jag faktiskt inte ville leva mer just då. Jag har aldrig känt så förut och det är jobbigt än idag att tänka på.
Tänderna växte fast på någorlunda samma plats igen, men tyvärr dog rötterna och jag fick rotfylla tänderna för att de inte skulle bli svarta som döda tänder blir. Tyvärr har detta hänt nu ändå och två av mina framtänder skiftar i en brun/grå nyans och jag har märkt att detta bara blir mer och mer. Det är jobbigt, det gör liksom lite ont att bli påmind om sitt trauma varje gång man tittar sig i spegeln och därför ska jag IDAG börja en behandling i samarbete med Vasa Viktoria Tandvård där jag ska internbleka dessa två tänder för att få tillbaka mitt leende. Jag är sååååå exalterad, men framför allt känner jag mig LÄTTAD. Lättad över att få radera det här traumat från mitt utseende. Det är svårt att helt beskriva känslan jag känner idag, jag är så ENORMT tacksam!
Jag kommer dela varje steg på denna resan så ställ gärna frågor om det är något ni undrar!
Jag återkommer med en ny uppdatering inom kort!
Du kanske gillar det här
Enkelt liv men fullt av kärlek
Så här firas påsk i Brasilien
Isadora gör surftecken!
-
VR och julmys | VLOGG
Vi är tillbaka med en ny vlogg igen! Den här gången blir det en mysig lördagsvlogg med lite smått och gott. Ni får hänga med behind the scenes när jag filmar en minst konstig grej med julgranen till en UGC-annons jag gjort. Vi klär julgranen tillsammans med Isadoras bästa kompis och jag laddar ner pokemon Go och spelar VR för första gången i mitt liv!
Videon är klippt och redigerad av Mathilda Skarp
-
Fördelar med personlig assistans
Betalt samarbete med Kompis Assistans
Jag har en närstående som har ett barn med funktionsnedsättning som gör att barnet kommer behöva mycket hjälp hela sitt liv. Barnet har som tur är världens bästa föräldrar, riktiga hjältar! Men det är ett jättetungt lass för dom, särskilt nu när barnet är tonåring, då blev det mycket tyngre! Nyligen sökte föräldrarna om personlig assistans för att dom insåg att det var bättre att låta andra hjälpa till med assistansjobbet. Dessutom kan det vara bra med en ökad ”självständighet” från föräldrar och familj, eftersom deras barn kommer flytta hemifrån med assistans en vacker dag.
Med den personliga assistansen har dom kunnat slappna av mer, samtidigt som dom har fått mer tid med sitt barn till andra saker. Assistenten är där för att stötta och hjälpa till med de praktiska aspekterna, men också för att skapa glädje och trygghet i barnets vardag. Att ha en person som hjälper deras barn, men som också är där för att skapa glada minnen tillsammans, har gjort att de kan släppa lite på ansvaret. Assistenten har blivit en vän för barnet, en förebild som ger hen extra stöd. Med andra ord finns det flera fördelar med personlig assistans.
Tips till Dig som Funderar på Personlig Assistans
Om du är i början av processen och överväger personlig assistans, så kommer några tips:
- Våga be om hjälp. Det är inget fel med att behöva avlastning, och ibland är det bästa du kan göra för ditt barn att acceptera stöd.
- Ta dig tid att hitta rätt assistent. Att hitta en assistent som känns som en naturlig del av familjen är verkligen viktigt. Lita på din magkänsla.
- Kommunicera öppet. Var tydlig med vad ditt barn behöver och vad du förväntar dig, och glöm inte att hålla en öppen dialog med assistenten.
- Välj en bra assistansanordnare. Kompis Assistans är en medlemsägda förening som inte styrs utifrån vinst, utan av medlemmarna. Dom erbjuder också gratis juristhjälp för omprövning av assistans när man väljer dom som assistansanordnare.
Vad är dina erfarenheter av personlig assistans? Har du några bra tips?
-
Växer inte som han ska…
Imorse var jag på BVC med Oliver för en extra vikt och längd pga hans allergier. Han är ju en petit kille, men han har i alla fall lyckats följa sin kurva ett litet tag så det kändes jobbigt när vågen nu visad att han väger exakt 11 kg och bara har gått upp 100 gram sedan sist. Lille lille skrutten… Han som är såå matglad! Det känns så konstigt att han inte går upp i vikt för han äter ibland mer än alla andra i hela familjen.
När jag kom till förskolan så berättade jag för rektorn och då kom hon på att hans mat kanske är mer fettsnål. Jag har aldrig tänkt på det förut, men efter en snabb googling insåg vi att havregrädde ligger på 13%-23% i fetthalt beroende på vilken man köper. Det är ju väldigt lite om man jämför med att ha riktigt grädde som är 36-40% i fetthalt! Inte optimalt för en liten kille som behöver mycket mer fett i sin mat… och synd att dietisten inte varnade om detta. Det här är ju så lätt att missa när man är förälder och bara är fokuserad på att barnet ska få sånt som det faktiskt tål.
Jag bad förskolan lägga i lite extra rapsolja i hans mat och hemma ska jag försöka göra lite kvällsmål med kokosgrädde. Han brukar inte äta så mycket på kvällen trots att börjat äta middag på kvällarna. Det känns som han är mätt efter maten i förskolan, men nåt sött kanske man kan pilla i honom… Vi får försöka i alla fall.
Det som kändes mest jobbigt med det hela var att BVC sa att han kanske inte har så mycket att ta av om han skulle bli sjuk. Lille gubben!
