Vet ni vad?! Jag blev så himla glad för alla kommentarer idag! Jag kände mig så missuppfattad igår och började tvivla på mitt sätt att skriva om barnen. Jag kände mig rädd att jag gav fel bild till er och att ni skulle få förutfattade meningar om Lucas som inte stämde. Det kändes inte bra i magen. OM något av mina barn skulle få en diagnos av något slag så skulle jag inte se det som ett problem, diagnos eller ej, det är ju ändå samma barn. Men om jag framställer mina barn som om dom har en problematik som dom inte har, då känns det som att jag gör något fel.

Det som jag känner är viktigt med min blogg är att jag kan skriva om livet precis så som det är. Jag lindar inte in saker i rosa fluff och jag är mycket mera privat än många av mina bloggkollegor. Det finns något motto som många bloggare går efter och det är ”var personlig men inte privat” – jag tycker tvärtom! Jag tycker det blir oäkta när man framställer sitt liv som perfekt när det inte är det, för ingens liv är perfekt. Jag tycker mitt liv är jäkligt bra, men det är inte perfekt och det är ju faktiskt ingens liv hur man än vill ge sken av det. Sen f¨år man ju vara försiktig med vad man skriver så att man inte kränker nån annan – såklart!

På min blogg så vill jag kunna skriva om livet som småbarnsmamma med allt vad det innebär, men det är också en balansgång när det finns barn med i bilden. Jag tycker att det är okej att dela med sig av helt vanliga trotsutbrott som alla barn får, mer eller mindre, men om Lucas skulle ha ett handikapp (en diagnos) så skulle jag däremot inte tycka att det var okej – för då känns det som att jag hånar honom. Jag tycker inte heller att det känns okej att andra tror att han har specialproblematik pga det jag skriver. Då känns det som jag har kränkt honom och hans integritet och misslyckats som mamma.

Det kändes skönt att läsa alla kommentarer idag och det kändes skönt att flera har liknande trotsutbrott hemma. Flera av er skrev om att jag kanske måste bli tydligare och hårdare med mina regler och det kan nog ligga något i det. Jag har också funderat i hur jag själv är och jag och hela min familj är ganska livfulla men också temperamentsfulla. När jag tänker på det så kanske inte äpplet faller så långt ifrån trädet…

Idag blev det en sån där kaos-dag igen. Något gick snett tidigt, nånstans runt 10-snåret så gick vi på balansgång mellan att vara glada och skrikfest. Jag hade planerat med Lucas att vi skulle gå ut och åka snowracer när Isadora började bli trött så att hon kunde sova medan vi lekte. Lucas var med på noterna. Han satt nöjt med Minioner-spelet på paddan och det gick ingen nöd på honom. När det började bli dags så ropade jag på honom så att vi kunde borsta tänderna för det hade vi inte gjort än. Vi gick ner allihopa och då började Lucas bli sådär hyperaktiv att det kändes som att jag satt i en karusell som bara gick runt runt. Han stod inte stilla för en enda sekund och det stressar mig för jag har ingen koll känns det som. Han cirkulerar runt på ett sätt som gör att jag känner att vilken fara som helst kan inträffa och det gjorde det också. Lucas lyckades smälla igen dörren på Isadoras finger! Eller ja, smälla och smälla, det var nog lite överdrivet, han stängde dörren på hennes finger men han upptäckte sitt misstag under tiden han stängde så fingret svullnade inte upp eller så, men det är klart att det gjorde ont ändå.

Efter den här incidenten så kunde jag redan då känna att dagen inte skulle bli så sprudlande och glad precis, den skulle förmodligen bli kantad av motgångar och precis så blev det. Men även om jag nästan helt säkert kan förutspå en sån här dag så ger jag alltid honom en chans. Det hade känts taskigt att inte göra det för då hade det blivit som något slags straff. När vi kom till pulkabacken var allt frid och fröjd ett tag, men Lucas var inte jättepigg på att gå upp för pulkabacken så han fick för sig att krypa och så blev han arg på mig för att jag gick lite i förväg och inte höll i handen när han kröp – alltså! Det var på väg att bli en skrikfest redan där och då så jag föreslog att vi kunde göra en snögubbe i trädgården istället och det tyckte Lucas var en bra idé. Men när jag började rulla så råkade jag rulla på nån liten boll han hade gjort och då blev det skrikfest igen. Vi gick in och då började nästa skrikfest över att den radiostyrda bilen körde in i hemmets möbler och sen fick jag höra att jag skulle vara tyst men varje gång jag var tyst så skulle jag svara och sen tyst igen. Hopplöst! Det är som om vi hamnar i låst läge! Jag försökte ändå vända det på olika sätt. Jag provade att försöka hitta på nåt annat och jag provade ”5 gånger mer kärlek” och prata, lyssna, förstå och krama om. Allt jag gjorde hjälpte en stund, men det kändes som Lucas letade efter fel så det spelade ingen roll vad vi gjorde eller kanske vad JAG gjorde.

När det var dags för Lucas simskola så var jag helt slut. Jag orkar ingenting nu. Huvudvärk from hell och allt känns bajs! Jair är alltid supertrött på måndagar, men efter att jag hade berättat om den här dagen och bad snällt så gick han med på att gå till simmet med Lucas. Hoppas att dom hade det bra och min vanliga Lucas kommer tillbaka 🙂

Jag är så seg idag. Jag bara fastnar framför facebook och massor av andra bloggar hela tiden, men nu ska jag ta tag i mig själv och åtminstone skriva ett inlägg om dagen 🙂

Min dag började med kaos. Lucas blev arg på mig för att jag svarade ”fel” på en fråga. Jag sa ”okej” på något han hade sagt och det var tydligen fel. Efter det så satt han och ropa ”prata då mamma” hela tiden och jag försökte på alla möjliga vis backa bandet för att få reda på vad det var som han frågade som jag kunde utveckla mitt svar på. Det är mycket möjligt att ”okej” är rätt svar på frågan, men Lucas vill i så fall att jag ska svara mer än bara ett ord och då måste jag komma ihåg vad den senaste frågan/påståendet var för nåt. Lucas blev argare och argare och tillslut satt han och skrek för full hals och skrämde Isadora. Jag blir så stressad i såna situationer. Jag vet tillslut inte vad jag ska göra och börja slänga ur mig alla möjliga hot om att jag ska ta hans leksak m.m. om han inte slutar skrika. Det blev såklart inte bättre, men jag undrar om något jag kunde sagt hade gjort saken bättre. Jag försökte ju förklara att jag inte förstod frågan, att mamma är lite trött m.m. Suck!

Kaoset gav mig huvudvärk och vi kom sent till dagis, men vi blev vänner innan han gick och kramades så det var ineg ledsen Lucas som gick in på dagis. Efter att jag hade lämnat honom så åkte jag till Johanna som driver bloggen EnklaKnep.se, ni vet bloggen som alla bloggare bör läsa 🙂 Gå in och kika så förstår ni själva varför 🙂 Idag hjälpte Johanna mig med att installera massa bra grejer på datorn, bl.a. ett videoredigeringsprogram som verkar vara awesome!! Så snart blir det en ny vlogg! I can’t wait!

Efter datorfix så bjöd jag Johanna på lunch och vi pratade om lite andra saker än bara blogg. Isadora fick också lunch samtidigt som vi åt. Hon fick köttfärssås och spagetti, men när hon såg våra mackor så blev hon helt galen och jag förstod verkligen inte varför förrän Johanna sträckte fram lite bröd till Isadora. Så det slutade med att hon också åt bröd och sallad 🙂

Kvällen här hemma har varit seg. Jag har inte haft lust med något alls… Jag får ta nya tag imorgon och då har jag planerat att ringa förskoleadministrationen och östra sjukhuset. Östra blir nog det jobbigaste samtalet så det är bäst att jag börjar med det. Nu blir det snart sängen 🙂

Familjeutflykten till Universeum idag var jättemysig! Vi lunchade nere i Jobbis och barnen lekte länge länge där efter maten. Lucas åt lite dåligt och det märktes på hans humör efter ett nån timme. Han brukar vara väldigt följsam när vi är ute på utflykter och gör alltid som jag säger, men idag så blev han väldigt upprörd över att jag sa att vi skulle kissa innan vi gick vidare till nästa avdelning. Det hela slutade i protester, tårar och skrik så jag gav upp. Han måste ju få bestämma själv om han vill kissa, men helst utan skrik.

  
På nästa avdelning, Explora, hade barnen jättekul och Lucas och Leon fick rida på hästsimulatorn för första gången. Vi var där ganska så länge, Isadora hann till och med somna 🙂

  
  
  Magnetbordet är också rätt kul 🙂

Vi hade väldigt trevligt under hela tiden, men precis innan vi skulle gå hem så var allt inte så bra längre. Jag vet inte vad som gick fel, men plötsligt var Lucas arg på allt och alla var fel. Det gick inte att förstå vad som försiggick i hans huvud. Det enda jag kunde se var en trött, förtvivlad, bubblande besviken liten kille men jag kunde inte för mitt liv förstå varför han plötsligt kände alla dom här känslorna. Jag och Jair var sugna på yoghurtglass så vi föreslog att vi skulle gå tillbaka till Yoghurt Bar innan vi gick hem. Det tyckte Lucas var en bra idé så vi sa hejdå och började gå. Innan vi skulle gå så gick Jair och Lucas på toaletten, men tillbaka från toaletten kom en ledsen kille som ropade och skrek att han ville ha tillbaka sitt kiss. Hela spårvagnsresan hem så skrek Lucas om detta. Han var störtförtvivlad och slutade inte ens när vi pekade på glasstället och sa att vi inte kan gå dit längre för att Lucas skrek för mycket. Han fortsatte att skrika och gråta över kisset. Jag och Jair försökte lugnt och sansat prata med honom, bejaka hans känslor och inte skratta trots att det han sa lät väldigt roligt. Många på spårvagnen kämpade med att hålla sig för skratt och sen fanns det en och en annan surtant som demonstrativt visade hur jobbiga och dåliga vi var. Om nån av dom hade öppnat munnen så hade jag fått ett utbrott för ett sådant respektlöst beteende kan jag inte ignorera. Vissa människor tror att allt kretsar kring dom. Vi var mycket väl medvetna om att det var störande att Lucas skrek, men ibland så får det vara så och om dom har problem med det så får väl dom gå av bussen då.

När vi närmade oss huset så tog gråten en ny vändning. Då handlade det om att han inte ville gå hem. Men då var det redan försent. Jag tycker det var jättetråkigt att den roliga familjeutflykten slutade i gråt, men samtidigt är jag glad att han ångrade sig och inte ville gå hem för nu fick han lära sig en läxa. Det blev ingen glass och inga kakor som vi hade lovat honom. Istället så gick vi raka vägen hem och stannade hemma. Tråkigt, men det var precis det som han behövde få lära sig. Tack och lov så har dom här utbrotten gått från vardagsmat till allt mer sällan nu – kanske har treårstrotsens topp passerat nu? Hoppas!

Idag har varit en ganska kämpig dag med barnen. Vi fick ställa in alla aktiviteter som jag hade planerat för att Lucas var inte alls med på noterna. Han ville gärna göra allt kul som jag hade planerat, men han skrek och trotsade, vägrade äta och vägrade bli matad av mig för nu är det bara min syster som gäller nämligen… Morgonen slutade med att vi var så kraftigt försenade att det inte var nån idé längre. Vid 11-tiden så frågade jag Lucas om han ville åka pulka. Energin hemma var så negativt laddad så det kändes som att vi behövde ett miljöombyte för att Lucas skulle kunna bryta sig ur sin onda cirkel och bli en glad kille.

Självklart ville Lucas åka pulka, men sen blev det ett nytt utbrott över strumporna som han försökte ta på sig, då sa jag ifrån på skarpen. Jag satte hårt mot hårt och sa att om han inte slutar skrika på mig så går vi inte ut. Sagt och gjort. Jag tog av Isadora alla kläderna igen och sen satte jag mig på soffan. Lucas var skitarg och sprang fram och fäktade med sina armar och skällde på mig, men efter en stund så blev han så där ledsen så att man bara ville hålla om honom. Jag tog upp honom i min famn och pratade lugnt med honom och bestämde att vi skulle gå ut i alla fall.

Vi gick bort till pulkabacken och där började nästa utbrott. Lucas var inte nöjd med hur snabbt jag kom fram till honom efter att han hade åkt ner för backen och sen fick han inte tag på pulkasnöret och en massa annat som slutade men nya tårar och skrik. Så då fick vi avbryta pulkaåket och gå hem. När vi var på väg hem och när vi kom hem så var han hysteriskt ledsen. Det tog lång tid innan han lugnade ner sig, men efter det hade vi alla fall några mysiga timmar. Vi byggde en kossa i play mais, åkte till BVC och sen åt vi lång middag på McDonald’s i Kållered.

På vägen hem så pratade jag med mamma i telefon och då blev det såklart nya utbrott. Jag får aldrig prata i telefon nuförtiden. Jag kan inte ens ringa till kundtjänst när han är hemma… Såå jobbigt!

Det har inte varit en lätt dag idag, varken för mig eller för Lucas. Men som tur är så har vi haft många bra dagar det sista, vissa dagar har till och med varit magiska! När det har varit så många bra dagar så är det okej med en jobbig dag. Hoppas morgondagen blir en bra dag 🙂

Idag var Isadoras pulkaåkningspremiär 🙂 

Idag blir det kanske en latisdag hemma. Jag är så trött, men jag fattar verkligen inte varför. Dom senaste nätterna så har jag sovit 7-8 timmar, vilket är mycket mer än vad jag har sovit på flera veckor. Men ändå så är jag mer trött nu än vad jag brukar vara. Imorse så höll jag på att somna under tiden jag matade Isadora med gröt!! Man skulle nästan kunna tro att jag är preggo, men det är jag inte haha!

Oftast brukar förmiddagarna vara rätt lugna här hemma. Det är eftermiddagarna som Lucas börjar bli otålig och då är det skönt att komma ut relativt snabbt för att undvika trots, tjat och skrik. Lucas senaste grej är att han frågar ”varför” om precis allt och så har han börjat säga saker som jag upplever som en information och inte en fråga, t.ex. ”den här är röd” samtidigt som han pekar på något på ipaden som jag inte kan se från där jag står och då kanske jag svarar ”aha okej”. Men det är tydligen inte rätt svar för Lucas har redan bestämt vad jag ska svara och säger jag fel så ger han sig inte. Rätt svar kan vara t.ex. ”Ja, den är röd” och då räcker det inte med att säga ”ja”. När jag säger fel så brukar han säga ”varför säger du okej mamma?” och sen frågar han det ända tills jag kommer med något bra svar, men vad svarar man på det? Ofta så glömmer jag av ”frågan” eller rättare sagt påståendet och stressad av alla frågor så provar jag med att säga både ”ja” och ”nej” men då blir han bara ännu mera irriterad. Det är inte lätt när det är svårt alltså…

Just nu ligger Lucas i sitt lektält och spelar ipad och Isadora sover middag. Om Lucas blir lite otålig så kommer jag skynda mig ner i badrummet och göra mig iordning, annars kommer jag bara njuuuuuta av lugnet 🙂