Jag känner mig nere

Hej på er!

Jag känner mig nere just nu pga kommentarerna på mina inlägg dom två senaste dagarna. Jag tycker inte att någon av er skrivit något dumt eller elakt utan snarare kloka saker som jag behöver reflektera över och det gör att jag känner mig lite nere. Jag är ju en mamma som har svårt med mitt dåliga samvete. Jag har konstant dåligt samvete för nåt och jag jobbar hela tiden på det och kommer över mitt dåliga samvete för en grej men då dröjer det inte länge innan jag hittar något nytt som jag måste bearbeta innan jag kan sluta och släppa det. Just nu är det detta.

Jag älskar mina barn över allt annat och jag skulle aldrig vilja skada dom, varken nu eller i framtiden. Jag har aldrig skrivit om något som dom gör för att vara elak och min kärlek är lika villkorslös oavsett vad som händer eller vad dom gör. Jag har bara delat med mig av sånt som jag tror alla barn går igenom och aldrig något som är specifikt för dom och det har jag gjort medvetet för att skydda dom. Jag har hela tiden tänkt att barnen kommer bli mer och mer privata på bloggen ju äldre dom blir för att inte min blogg ska kunna användas emot dom på något sätt. Jag låg nästintill sömnlös i natt och grubblade över detta och hade dåligt samvete över att jag eventuellt kan ha skrivit något som Lucas kan bli ledsen för när han är stor och läser min blogg. I mitt huvud så hade jag inte skrivit något som kunde uppfattas illa menat, men när ni säger att ni får ont i hjärtat av mitt sätt och skriva då känns det som att jag har gjort något väldigt väldigt fel!

Jag har funderat på hur jag ska göra nu, om jag ska fortsätta som vanligt eller tona ner/fasa ut skrivandet om Lucas… Jag tror att jag har ett svar på hur jag ska göra, något som känns bra i magen… Shit vad det är svårt att vara förälder ibland…

Relaterade Inlägg

18 Kommentarer

  1. Nettan

    Jag kan inte minnas du skrivit något dumt.
    Personligen tror jag att han en dag kan tycka det är kul att han kan läsa om hur han var som liten.
    ALLA familjer och barn har bra och dåliga dagar och jag tycker du målar upp båda delar väldigt bra. Ni är en helt vanlig familj med helt vanliga dagar. Det är därför folk gillar din blogg 🙂

    You do you. Lita på magkänslan och allt kommer bli bra. Haters gonna hate, som det heter.

    Kram!

    Svara
  2. Sofi

    Jag kanske har ett hjärta av sten som har väldigt svårt att se vad man får så ont i hjärtat av att läsa… I mina ögon reflekterar bloggen en otroligt självuppoffrande och kärleksfull mamma som gör allt för sina barn. Barnen står i centrum i er familj och de får följa med på massor av spännande, både när och fjärran. Väldigt få inlägg beskriver barnens beteende i detalj och inget foto är utlämnande av barnen i mina ögon.

    Jag tror du själv har en bra inre kompass för vad som är schysst att skriva, lita på den.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Men vad underbar, nu börjar jag gråta :’-( Hoppas barnen kommer se det när dom blir stora. Jag vet inte vad jag skulle göra med mina känslor om dom växte upp och trodde att jag inte älskade dom genom vått och torrt. ❤

      Svara
  3. Gittan

    Jag tkr absolut inte att du har skrivit något dumt! Det är ju så det är att vara förälder! Vissa dagar är skit och andra är riktigt bra. De som säger/tror att livet som småbarns förälder är rosa moln och fluff flyff ljuger eller är helt ute och cyklar. Sen är ju barn olika. En del är ju temperamentsfulla, visar känslor, testar osv. Andra inte! Om man kan vara på massa olika sätt, samt vara väldigt olika UTAN att det betyder att de har en diagnos. Och att han skulle ha Asbergers tror jag absolut inte! Inte av det du skriver iaf!

    Du är med all säkerhet en underbar mamma som gör sitt allra bästa! Ingen är perfekt. Jag tkr det är bättre att vara ärlig än att låtsas som andra saker. Och jag tror inte han blir ledsen senare. Tänk vilken dagbok han har att bläddra i. Min mamma sa att jag var riktigt jobbig i tonåren, som ett monster. Men inte blir jag ledsen av det nu, jag var säkert skitjobbig.

    Kram!

    Svara
  4. JennyJenny.se

    Vad ledsen jag blir av ditt inlägg. Jag känner igen mig i ditt sätt att resonera och det där eviga dåliga mammasamvetet och därför kan jag verkligen känna med dig i det du nu beskriver. Det skrivna ordet kommer alltid att kunna tolkas utifrån mottagarens glasögon. Oavsett hur mycket du väger dina ord innan du publicerar så kommer alltid någon att låsa med en annan förförståelse. Det innebär ju inte att du skrivit något “fel”. Men du kommer aldrig kunna få alla att uppfatta inläggen exakt så som du menat och börjar du anpassa för mycket kommer nog bloggandet att bli väldigt tråkigt (för dig som skriver och för oss som läser). Det viktigaste är att du har din kompass och du verkar vara en väldigt vettig person som har dina barns bästa i tankarna i allt du gör. Lita på dig själv!
    Jag läser Spiderchicks blogg (som en parantas bara) och häromdagen skrev hon om hur hon börjat ha högläsning ur sitt arkiv för sina barn (nu 4 och 7 åt gamla. De hade älskar det! Och det du skriver är ju “normal” utveckling hos barn och inget som går att använda emot dem i framtiden på något sätt. Däremot är det fantastiskt att kunna ha små ögonblicksbilder sparade sedan när man glömt själv 😉
    Du gör ett jättebra jobb och jag hoppas du fortsätter orka vara personlig. Kram!

    Svara
  5. Sandra

    När jag läser din blogg ser jag en mamma som gör precis det som jag tror att dom allra flesta mammor gör, det bästa för sina barn. Tycker att du ska fortsätta precis som du gör, det som känns bäst för dig. Du kommer alltid vara den bästa mamman för dina barn. <3

    Svara
  6. Marie Alvas mamma

    Du ska absolut fortsätta precis som du gör.
    Du ska inte ändra ett ett vinnande koncept på grund av några kommentarer som inte betyder något. Klart båda barnen ska vara med på bloggen. Dom är ju det mest värdefulla du har och jag tror inte alls dom kommer tycka det är konstigt snarare konstigt om dom inte är med. Du håller en bra nivå och resonerar väldigt sunt.
    Du är mamma och vet dina barns bästa oavsett vad folk skriver.
    Kramar.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack fina! Jag läste din kommentar tidigare idag och blev så berörd 🙂 Tack för att du tror på mig, hejar på mig och förgyller min blogg med kommentarer!! Ja, det har jag också funderat på, att det blir lite skevt om Lucas plötsligt inte är med lika mycket längre för han är ju lika stor del av mitt liv som Isadora. Kram!!!

      Svara
  7. Camilla 36 år och ensamstående 10 barnsmamma

    Jag har aldrig läst nått dumt,snarare tvärtom.
    Du skriver precis som det är att vara förälder o det gillar jag.
    Allt är inte perfekt som en del bloggar får en att tro,därför gillar jag din ärliga blogg.
    Jag känner igen mig massor i det du skrev nu o har oxå funderat på hur det är för dom stora.
    Svårt det där ❤❤

    Svara
  8. Kristin

    ? Jag tycker inte du ska ändra något! Sen tror jag som något nämnde ovan, att våra barn kommer ha en ny syn på det här med offentlighet på sociala medier.
    Jag är så himla ledsen att jag skrev om Asperger! Men efter att jag läst andras kommentarer både på det nämnda inlägget och flera andra inlägg där du tagit upp någon situation så förstår jag att det är många många fler som också har eller har haft barn som trotsar på liknande sätt ?

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Jag har inte tänkt på det så förut men jag tror också det. Sociala medier har ju blivit en del av världen numera 🙂 Var inte det Kristin! Jag är helt säker på att du inte menade illa, för mig är det inga tvivel om det. Jag har pratat med några som jag känner som har barn med diagnoser som vittnade om vilken befrielse det är att få en diagnos på sitt barn om man misstänkt eller upplevt att det är något fel med sitt barn, så jag förstår varför du skrev som du gjorde. ❤️ Det är många känslor som bubblat upp inom mig dom här dagarna som jag behöver sortera ut (känner mig lite som drama Queen) för att inte göra fel. För det är precis det som det handlar om för mig, jag är rädd att göra fel. Kram!

      Svara
  9. ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Har aldrig upplevt att du skrivit något dumt. Dina känslor är aldrig dumma, man får känna, tycka och tänka ju <3. Livet är inte enkelt jämt, klart man får känna i livet. Att skriva av sig är ju bra mycket bättre än att bära allt inom sig tills man sprängs. Kram på dig!

    Svara
  10. Nina

    De perfekta mammorna är alla vi som anstränger oss och kämpar på med det vi har. Vi är alldeles väldigt bra som vi är, vi bara glömmer att tänka på det. Det är lättare att tänka på det som gick snett än det som gick bra oxh varför plåga sig själv så? Läs underbaraclaras inlägg idag för lite mammapepp och feministpepp!
    Kram!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Eller hur! Det är bara så svårt i dagens samhälle att inte känna att man kan göra bättre. Snacka om prestationsångest… Tack för pepp! Jag tror vi alla behöver höra det lite oftare 🙂 Kram!

      Svara
  11. Erica

    Måste instämma med de andra att jag har inte heller uppfattat att du skrivit något som kan tolkas som dumt utan tycker tvärtom att det är väldigt skönt att läsa om en vardag som spelar verkligenheten – när det gäller allt! Det ger i alla fall mig lite mer trygghet och en “klapp på axeln” att det är inte bara jag som tycker det är jobbigt och kämpigt med barn i perioder. Lever också med det dåliga samvetet nästan dagligen och det där är en av dem – att jag tycker det är jobbigt att vara med mina barn till och från.

    Svara
  12. Mia

    Jag har heller inte uppfattat nåt dumt. Snarare tycker jag, som mamma till en 3, 5 och en 1,5-åring att det är skönt att se att andra barn också får utbrott över saker vi vuxna inte alls förstår. Man känner sig inte så ensam! Fortsätt som du gör! Jag önskar att jag hade bloggat, jag tror barnen hade uppskattat det när dom blir äldre, att läsa så mycket om sig själva som små

    Svara
  13. Elin

    Förstår dig ? Har själv dåligt samvete för annat, så känner igen den biten. Föräldraskapet är jobbigt! Jag tror inte Lucas kommer att leta igenom hela din blogg för att titts tillbaka på hur han “trotsade”. Men de där som någon skrev om att andra barn kanske får höra av sina föräldrar….. det är Nått att fundera på i alla fall. Dock tror jag ingen har svaret då blogg världen än är så ny….. känner mig dig! Svårt beslut ❤️

    Svara
  14. Fnulan

    Men du hjärtat. Läs inte in andra, läs in DIG och LUCAS. Ni har en fantastisk relation där ni bygger något tillsammans som ska räcka livet ut. Och livet är inte alltid lätt och med det svåra blir det så mycket mer kärlek tror jag.
    Du är en fantastisk mamma som alltid sätter barnen i centrum, det är det dom kommer att se när dom läser dina ord.
    Se dig själv med deras ögon <3

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här