Operationen har gått bra. Näspolyperna är borttagna och halsmandlarna är reducerade. Vi har suttit en bra stund på uppvaket och väntat på att han skulle vakna och nu när han väl är vaken så har han det lite jobbigt. Hans tunga är väldigt svullen så han pratar inte och han sväljer knappt något alls. Han har druckit lite vatten och yttepyttelite saft som vi har sprutit in. Men nu sväljer han inte sitt saliv längre. Stackars gubben! Jair är iväg och köper vaniljglass eftersom han inte vill ha isglass och funkar knte det så kommer han få smärtstillande lite iförväg och förhoppningsvis blir det bättre då. Även om det är jobbigt nu, så tycker jag att Lucas mår bra med tanke på omständigheterna. 

Lucas precis efter operationen. Bussen fick han efter att han hade blivit stucken i handen. 

Idag var min sista dag här på LOPPI! Jag har bloggat här i nästan 2 år och jag har stormtrivts! Jag vill verkligen tacka hela LOPPI-kontoret som har stöttat, supportat och lyft mig och min blogg under den här tiden! Ni har varit helt fantastiska och jag är så glad över att ha fått vara en del av LOPPI-familjen! Det känns tråkigt att lämna, men jag har valt att göra det för att kunna ta min blogg vidare ännu ett steg. Jag älskar att blogga och att stå på egna ben är nästa steg i min bloggkarriär. Det är såklart sjukt läskigt att lämna tryggheten som jag har haft på LOPPI, men ibland måste man våga hoppa för att vinna!

Jag hoppas att ni fortsätter att följa mig på min nya blogg här: Pasmallen.nu

Hejdå LOPPI! Tusen tack för den här tiden! Jag kommer sakna er men jag hoppas att våra vägar möts igen vid olika tillfällen!

Operationen verkar bli av som planerat imorgon. Jag har bara torkat Lucas näsa en enda gång idag och han har inga förkylningssymptom alls förutom att det hörs att han är lite tät i näsan när han pratar. Men så har det varit hela denna veckan, även innan han blev snorig. Jag skulle inte bli förvånad om Lucas får en ny röst efter operationen, han låter ofta nasal på rösten nämligen.

Hela dagen idag så har vi pratat och förberett Lucas på morgondagen. Vi har berättat för honom att vi ska till doktorn på sjukhuset, att doktorn kommer ha roliga gröna kläder på sig, att Lucas kommer få ett stick i armen (men det förstod han inte), att han ska få EMLA-plåster och att han ska andas i en mask. Vi har visat med händerna för munnen hur han ska andas i masken och då härmar han oss så jag tror han förstår lite, men inte fullt ut. Vi gick in på Narkoswebben men det funkade tyvärr inte på paddan :-/

Jag hade ingen aning om att bara en förälder fick följa med in för sövningen så det pratade vi om igår. Jag tycker på ett sätt att det känns helt fel, men vi har ändå bestämt att Jair ska följa med in och inte jag. Mitt resonemang förut när något var svårt, t.ex. vid vaccinering, var att Lucas alltid fick sitta hos mig eftersom han var tryggast hos mig, men jag insåg idag att det resonemanget håller inte längre. Lucas är numera precis lika trygg med Jair som med mig. Jair har varit den som har nattat Lucas varje kväll i 1,5 år så nog har dom byggt upp ett starkt band mellan sig. Jag känner att sövningen skulle bli jobbig för mig. Jag skulle säkert klara det, men jag skulle förmodligen bli väldigt ledsen efteråt och det känns som att mina gravidhormoner skulle kunna göra det värre än det behöver vara. Så om Lucas inte speciellt ber eller frågar mig, så kommer jag vänta utanför. Jair kommer göra detta lika bra som jag skulle göra.

En glad liten Lucas idag 🙂

Vi älskar att grilla! Men det har ni nog redan märkt! Så fort det är någorlunda väder för att grilla så grillar vi! Det bästa som finns är precis nygrillad mat så om det är grillväder en hel helg, ja då grillar vi lite varje dag istället för att grilla mycket och sen värma i micron. Så vi grillade iförrigår, igår och det blir nog grill idag med! 
Igår var vi ute hela familjen och höll pappa Jair sällskap. Jair satte på lite härlig brasiliansk musik på en portabel högtalare, tuttade på grillen och la på rejäla hemmagjorda hamburgarbiffar – namnam! Lucas åkte rutschkana, grävde i sandlådan kastade sten i ”bäcken” bakom huset (typ stillastående vatten så vet inte om jag kan kalla det bäck haha!). Jag och Jair pratade om våren och sommaren och drömde oss tillbaka till mars 2013 då Lucas föddes. Tänk, det är faktiskt snart exakt 3 år sen som denna lilla solstråle föddes!    Om ni undrar varför Lucas har hjälm på sig så är det för att han precis har fått sin första hjälm! Det skulle egentligen vara en födelsedagspresent, men han slet upp paketet direkt när vi kom hem från posten så då kunde jag inte gärna packa ner den igen! Hjälmen kommer från Nutcase Helmets och det kommer snart ett inlägg om den 🙂

Den här lille gubben har dessvärre gått och blivit förkyld precis innan operationen! Han är inte superförkyld, men han är snorig och säger att han har ont i halsen. Så himla typiskt! Jair har haft ont i halsen och hostat i veckan så det här kom ju som ett brev på posten… Frågan är vad vi gör nu? Opererar dom även med en lätt förkylning? Eller måste han var helt frisk? Jag vet faktiskt inte om jag vill att han ska opereras om han är lite förkyld, för det innebär väl en större risk? Usch, det knyter sig i magen bara jag tänker på det! Jag hoppas av hela mitt hjärta att han är frisk tills måndag, det är ju ändå nästan två dygn dit.

Så här glad kan man vara även när man är förkyld….

Han har inte alls mycket snuva, men det är mer än vad han brukar ha. Och det onda i halsen kan jag ju inte veta säkert. Han var otröstlig 1,5 timme igår när han vaknade upp från sin tupplur och när jag frågade om han hade ont så sa han ”ont”. Jag försökte ta reda på var genom att fråga ”halsen? näsan? huvudet? öronen?” och då sa han ”ont i halsen”. Jag gav honom alvedon och då lugnade han sig efter en stund så kanske gjorde det ont eller så lugnade han sig bara för att mormor ringde. Svårt att veta med barn…