Det har gått hur bra som helst att vara på semester med William. Vi sa det till varandra flera gånger under semestern att han är så lätt att ha med sig. Han äter allt, sover när han behöver, leker utan att behöva underhållas och springer oftast inte iväg. Han är oftast inte gnällig utan en god anledning.

På Cypern åt han det mesta, men stående favoriten blev ändå majskolvar med eller utan vaniljglass. När det var dags att sova så la han sig helst jämte oss på en solstol, men det gick också bra att sova en stund i vagnen.

När vi skulle bada så höll sig William på den grunda delen och lekte med sin hink eller med sina bilar som vi köpte för en peng som farmor och farfar skickade till alla tre kidsen 🙂 sååååå himla snällt!! Känns nästan overkligt att barnen har fått så snälla farföräldrar!

Lucas och Isadora skötte sig väldigt bra själva och lärde sig att beställa glass, bubbelvatten och annat, som dom och vi ville ha. När dom inte åt glass så låg dom oftast i vattnet och badade eller lekte med William. Självklart blev dom osams nån gång, men det var egentligen mest första dagen som barnen var på lite sämre humör pga för lite sömn. Alla dom andra dagarna kunde vi njuta av semestern allihopa 🙂

Det är många som frågar på Instagram om hotellet har simskola som man kan ta simmärken eftersom barnen tog simmärken under semestern. Det fanns ingen simskola på hotellet (vad jag vet) utan det är jag som på eget initiativ har köpt och tagit med mig simmärken för att utmana barnen i deras färdigheter. Både Lucas och Isadora är och har alltid varit duktiga på simskolan, men på semestern brukar dom säga ”jag kan inte” igen, precis som att dom glömt bort allt dom lärt sig. Lucas gör inte så längre, men Isadora som just (förförra simlektionen faktiskt) lärt sig att simma bröstsim behöver den extra pushen för att våga 🙂

Nu har både Lucas och Isadora lärt sig bröstsim, crawl och ryggsim och jag tänkte faktiskt inte fortsätta med simskolan längre. Det känns lite dumt på ett sätt för jag vill inte att kunskaperna ska falla i glömska. Men jag blev så sjukt irriterad på Svenska Livräddningsällskapet som barnen tränade hosen ett år, dels pga att tränaren Isadora hade var totalt värdelös med barn. Hon fick Isadoras självförtroende att nå botten för att hon gång på gång sa att Isadora gjorde fel och inte kunde, när hon simmade crawl med benen istället för bröstsim. Och när Lucas fick två tuffa öroninflammation där trumhinnorna sprack båda gångerna så att han inte kunde vara med en enda gång på hela terminen så fick vi ändå ingen som helst kompensation för det. Det minsta dom kunde göra var ändå att ge oss en rabatt för att fortsätta som kunder, men nu förlorade dom fyra små kunder istället.

Nu tänkte jag istället gå själv med barnen och simma. Jag vet ju ändå hur man ska lära ut både crawl och bröstsim nu så jag kan hjälpa dom att öva på det. Den enda funderingen jag har är hur jag ska lösa det med fyra kids om jag är ensam? Men det kanske går? Jag gillar utmaningar så jag tänker ge det ett försök i alla fall 🙂

I torsdags var det min lilla prinsessas födelsedag! Tänk att hon redan är 6 år gammal! Det känns så knasigt på något vis! I mitt huvud är hon fortfarande liten, inte bebis, men liten. Jag minns när jag och Victor övertalade henne att lämna sina nappar till påskharen i ett påskägg och hur glad hon blev över det lilla paketet som låg där i en stund senare. Vi hittade nyligen alla napparna som vi gömt undan men glömt att slänga och då blev vi alldeles nostalgiska och sparade dom lite till. Haha!

Isadoras födelsedag igår var lite extra mysig eftersom vi var på Cypern och kunde bada och vara med barnen hela dagen. Vi tog simmärken, utforskade stranden, öppnade presenter, sjöng födelsedagssång och åt tårta. Det var lite roligt när vi skulle äta frukost och jag, Victor och Lucas började sjunga ”jag må hon leva” för då skämdes hon helt plötsligt och sa ”hemma, hemma, hemma!” ända tills vi slutade sjunga! Jag blev helt paff! Hon fyller 6 år, inte tonåring! Efteråt sa hon att hon bara skojade, men jag undrar var hon fick det ifrån. Ingen av oss eller nån vi känner har sagt så när det varit dags för födelsedagssång.

På kvällen ordnade hotellet en tårta till Isadora och personalen kom och sjöng ”Jag må hon leva” på svenska. Så himla gulligt!

Efter middagen hade vi planerat att gå på show på det andra hotellet, men vi bestämde oss för att köpa med oss godis och gå hem istället. Det är så mycket folk på det andra hotellet och folk paxar platser så när vi kommit så har det inte funnits nånstans för mig att sitta. Det blir alldeles för tungt för mig att stå så länge med min stora mage. Isadora var supernöjd med att äta godis och spela på ipaden en stund. Hon var verkligen i extas hela dagen!

Här kommer lite bilder från Isadoras tidigare födelsedagar 🙂 Jag tycker det är så roligt att bläddra igenom bilder år efter år 🙂

Isadora alldeles alldeles nyfödd!
Foto: Wanderings

Isadora 1 år – lilla sötisen!

Isadora 2 år – lika galen i kläder då som nu 🙂

Isadora 3 år

Isadora 4 år

Isadora 5 år

NU behöver jag nypa mig i armen lite!!! För om 39 dagar åker vi nämligen hit!! Till Ocean Beach Club hotel på Cypern!

Vi har länge pratat om att göra en ny ”äkta” semesterresa med all inclusive, barnklubb osv, så att även vi föräldrar får semester, men vi har inte kommit tillskott förrän en dag när Victor smsade mig från jobbet och skrev ”Nu bokar vi”!

Alltså fy f*n vad lyxigt det känns!

Förra sommaren var vi två månader i Spanien, men det kändes inte som semester – utan mer som att vi bara passade våra barn på en annan destination. När vi var på Cypern och på Kos 2019, hade vi all inclusive och det var så, så j*vla gött!

Herregud vad vi ser framemot den här resan! Det känns verkligen helt underbart och som bästa tajmingen med en semester innan vi blir sex i familjen 🙂

Lucas fick ta ledigt två dagar från skolan för den här resan så nu behöver vi ”bara” fixa pass också, så är vi good to go! Det verkar dock vara lättare sagt än gjort att få en passtid, nån som vet om man måste minst 6 månaders giltighetstid kvar på passet när man reser till Cypern? Det är ju ändå EU? Ifall det inte är ett krav så slipper vi göra pass till Isadora, men Victor som har bytt namn behöver nog ett nytt pass ändå 😛

Under de senaste dagarna hemma efter en härlig vecka med sol och bad på Cypern så har jag reflekterat över hur min relation till barnen växt sig starkare tack vare all den tid, långt bort från vardagens distraktioner, vi haft tillsammans. Jag tänkte mycket på detta även under resan, särskilt eftersom det är vår första längre resa tillsammans som bonusfamilj.

Jag tror på att göra saker som barnen tycker om tillsammans för att skapa starka band, och inte minst ha roligt under tiden. Precis som vår resa till Danmark i maj så var även Cypern fyllt av skratt! Det är en självklarhet för mig att lyssna in vad barnen tycker om att göra och hitta på saker. Vår resa innehöll ju mycket bad och lek, och därför kändes det naturligt att hitta saker att göra i vattnet som skulle gå hem hos dem.

För Lucas del var köpet av en teknikboll, efter att han från solstolen sett några andra kasta boll till varandra, en riktig succé. Inte nog med att vi kastade boll både i poolen och på stranden, utan till och med hotellets vattenland fick en eftermiddag ge vika för att istället sparka boll till varandra vid sidan av. Han ville inte ens släppa taget om den på hotellrummet senare på kvällen!

Isadora är ju fortfarande lite mindre, och även om hon och Lucas leker väldigt bra tillsammans så är hon snäppet försiktigare just i vattnet. Hon var dock ett riktigt proffs på ”kardborretennis” som vi alla hade väldigt kul med och spelade tillsammans! Man behöver så klart inte leksaker för att ha roligt, särskilt inte i vattnet, och Isadora älskade att hoppa från poolkanten tillsammans och att bli snurrad i vattnet tills jag blev alldeles yr! ☺️

Även om det så klart är det sista jag vill att Isadora skall behöva vara sjuk just under semestern, så betydde det också väldigt mycket att få visa att jag alltid finns där genom att pyssla om henne när hon var sjuk. Något Emma märkte när jag kom in i badrummet med ögonen fyllda av stolthet efter att ha gett medicin, tröstat och stoppat om henne! ?

Tillbaka i vardagen tror jag det är viktigt att hitta fritidsaktiviteter som barnen tycker är roliga och kan fortsätta med långsiktigt, Lucas har t.ex. länge pratat om att han vill prova på fotboll (och det verkar ju som han stortrivs?!). Nästa steg blir därför att hitta plats i lämplig fotbollsskola och se vad han tycker.

Vad har ni för tankar och idéer kring att stärka relation med era barn, och inte minst bonusbarn?