På Smällen!

En sak som jag tänkt mycket på är hur nästa generation kommer umgås med sina vänner? Jag märker redan nu att många kompisar inte klarar att leka vanliga lekar, sitta vid ett middagsbord eller ens vet vad ett brädspel är! TRAGISKT! Vi har ett par gånger haft kompisar hemma som verkligen bara suttit och gnällt på mig om att få skärmtid. En sa till och med ”om du får skärm så ska vi också få det” när jag satt och jobba på telefonen…! Alltså! En annan stod i hallen och sa ”vi går till ditt rum och stänger dörren så ser din mamma inte vad vi gör” precis efter att jag hade sagt nej. Snacka om att inte ha några gränser alls?! Till båda dessa barn föreslog jag att spela ett brädspel och ingen av dessa visste vad det var, men tydligen visste dom att det är tråkigt för dom skulle inte testa.

Vi har varit väldigt noga med att hålla skärmtiden på en rimlig nivå. Livet får absolut inte kretsa kring onlinespel, livet händer här och nu. Självklart får onlinespel vara en del av barnens lek, men det får inte vara det enda sättet dom leker eller umgås med kompisar på, då har det gått alldeles för långt tycker jag.

Ibland blir jag lite orolig när jag träffar på barn som inte vet hur man umgås utan skärmen. Vi har pratat mycket om detta hemma och visat barnen att när vi umgås med vänner så lägger vi ifrån oss skärmarna (för barn gör ju som vuxna gör, eller?).

Jag menar såklart inte att barnen inte ska kunna spela onlinespel tillsammans, men dom ska kunna umgås utan skärmar också. Samma sak med att kunna äta middag tillsammans.

Naturligtvis förstår jag att det kan finnas barn med problematik där skärmen kan hjälpa om man exempelvis ska gå på restaurang, men ibland känns det som att det är många fler barn som behöver en skärm vid middagsbordet än dom som klarar sig utan. Kanske är det så att man vänjer barnen vid skärm och det är därför dom inte klarar sig utan?

Jag har själv varit just där med Lucas när han var liten så jag vet precis vad jag pratar om. Haha! När Lucas var liten hade han problem med halsmandlarna och näspolyperna och det gjorde att han inte kunde äta utan skärm, efter operationen tog jag bort skärmen från matbordet, men inte utan en fight..!

Vad tycker ni?

På nyhetsmorgon i veckan pratade dom om ett ganska intressant ämne, nämligen om barn som tagit över makten hemma. Haha! Jag tyckte mest att det handlade om mindre barn, typ förskolebarn och hade kanske velat ha mer tips om den där preteen-fasen, haha! Nej, men skämt oåsido, så känns det inte som att vi är i riskzonen för att barnen skulle ta över makten. Vi har tydliga regler (för det vi tycker att man ska ha regler för) och våra barn lyssnar på oss även om dom tycker vi har fel ibland.

Jag tycker dock att det är viktigt att barn inte bara lyssnar och gör som man säger, dom måste också få möjlighet att ifrågasätta så att man får en chans att förklara eller ångra sig om man inser att man bestämt fel. Tex är läggningstiderna en sån grej här hemma. Nu när vi bor i ett område med barn i varje hus som leker på gatan så kan det vara svårt att hålla samma läggningstider som man alltid haft förut. Ibland är det barn som är både jämnåriga och yngre som leker ute på gatan när vi tycker att det är läggdags. Då har vi lyssnat på barnen och kompromissat om det inte finns något särskilt skäl för varför dom ska lägga sig (tex sov dåligt natten innan). Ibland har vi gett dom kvällsmat och borstat tänderna och sen låtit dom springa ut och leka en stund till innan läggdags.

När jag var liten, till och med när jag var tonåring, brukade jag och mamma diskutera saker som hon sa ”nej” till. Oftast slutade det med att jag förstod varför hon sa nej och kunde acceptera det, men ibland kunde jag förklara min sida och mamma kunde ändra sig. Jag tyckte det var bra att jag fick vara med och att mamma inte bara sa ”nej” och ”därför jag har bestämt det” när man frågade om varför.

Hur gör ni hemma hos er och hur är ni uppväxta? Påverkar uppväxten hur ni uppfostrar era barn nu?

Nu har Isadora börjat fjärde klass och det är dags att börja läsa själv! Sååå himla roligt! Hon har läsläxa fyra dagar i veckan och tar sin läxa på största allvar, dvs. hon kommer ihåg den det sista hon gör innan hon ska sova, men aldrig direkt efter skolan för då är det ju alla kompisar som gäller. Haha!

Skämt åsido, vi har ändå rätt bra rutin på läxan och har lyckats göra den direkt efter skolan dom flesta dagarna, men det krävs att vi påminner om den då. Annars kommer hon ju alltid på det i samband med kvällsmaten, men då riskerar det att bli ganska sent under såna här sensommarkvällar när alla barn är ute och leker tills det börjar bli mörkt.

Hur som helst så är det väldigt roligt för henne att äntligen börja läsa. Hon har velat det här så länge!

Det var i söndags (3:e sept) som den sprack igenom, höger framtand i underkäken 🙂 Lille gubben, 1 år och 1,5 månad gammal var du när du fick din första tand! Nu är du snart stor kille! Jag har verkligen älskat varenda sekund med dina tandlösa leenden! Det kommer jag sakna, samtidigt som jag också ser framemot dom där små risgrynen till tänder i underkäken. Det är ju också så gulligt! Och att ”borsta tanden”, det är så roligt att borsta ”tänderna” när det bara finns en tand. Och snabbt går det också 🙂

Jag tror det kommer gå snabbt för honom att få fler tänder nu. Man ser redan att en av dom främre tänderna i överkäken ”buktar” lite, så det är inte långt borta 🙂

Det var en trött kille och mamma (och antagligen pappa) som gick upp imorse. Oliver som oftast sover hela natten vaknade och grät ett sånt där riktigt ledset hjärtskärande gråt så när han inte lugnade sig med nappen, tog jag med mig honom upp. Men ungen somnade inte om. Nope, han klättrade, vände och vred på sig hela tiden. Rätt som det var hade man blöjan i ansiktet och man fick lika som givakt, beredd på att han skulle kunna ramla ur sängen när som helst om man inte vaknade tillräckligt snabbt.

Dessutom var det trångt som tusan eftersom William också låg i sängen med oss och också knuffade ut sig själv från sängen genom att sparka på mig med jämna mellanrum. Det hela slutade med att pappa Victor tog sin kudde och gick ner och sov på soffan. Stackarn.

Oliver var ändå på ganska gott humör imorse och gick runt och pillade med jag slog upp datorn för att jobba. Efter en stund kom han till mig och vi kollade på Bolibompa Baby tillsammans en liten stund innan han plötsligt vände huvudet mot mig och slöt ögonen. Lille gubben! Det händer verkligen inte ofta att han somnar så här… och innan lunchen till och med.

För övrigt så är det intensiva dagar för det allra mesta. Lucas till scouterna snart och om jag orkar ska jag hänga med och plocka svamp. Vi bor ju precis vid VÄRSTA svampskogen! Förut i veckan blev jag så avundsjuk på alla som plockade svamp så jag och Lucas gav oss ut trots att vi bara hade en halvtimme på oss och vi hittade MASSOR! Det räckte gott och väl till fyra mackor!

Jag tänker alltid på mormor och morfar när jag plockar svamp, det var liksom våran grej… <3

Igår kom farmor och farfar på besök och byggde upp lekstugan som vi tog med i flytten och det blev SUCCÉ! Alltså jag är så nöjd så ni anar inte! Jag är löjligt förtjust i lekstugor sen jag var riktigt liten. När jag växte upp så hade mormor och morfar en jättemysig lekstuga och hade jag fått bestämma så hade mina föräldrar köpt ett hus med lekstuga på tomten när vi letade hus när jag var 6 år 🙂 Jag minns än idag dom där husvisningarna som vi gick på, jag ville ha alla hus med lekstuga eller lyckobrunn 🙂

Nog om det nu, för nu ska jag berätta om vår mysiga eftermiddag 🙂 När barnen kom hem från skolan så tittade solen fram och det blev riktigt varmt och skönt på altanen. Jag, Victor och farmor blev bjudna på kaffe, te, donuts och diverse leksaksmat som William serverade. Sååååå himla mysigt!

Oliver älskade också lekstugan och stod länge och grejade i leksaksköket. Det var faktiskt första gången han var i lekstugan. När vi flyttade i våras så var han för liten för den och det hade inte hunnit bli säsong än (helgen efter vi flyttade in så snöade det ju!).

Jag lagade ströbrödspanerad torsk med spenatsås och som avslutning på en supermysig eftermiddag åkte farfar och Lucas till cyklingen för första gången! Såååå häftigt! Jag är så impad av Lucas, jag hade ALDRIG vågat cykla i skogen sådär som han gör!

I lördags kom min kompis Veronica och sov över här och vi hade en ”spelkväll” som jag sent kommer glömma! Både jag och Veronica älskar Escape Rooms och liknande så när jag såg ett ”spel” där man får utreda och lösa en mordgåta på @liiich instagram så visste jag att det var helt rätt aktivitet för mig och Veronica!

Jag köpte ”Mannen på åkern” och efter middagen, när vi lagt alla barn, körde vi gång. 4 timmar senare hade vi löst mordet på Erik och trots att vi var riktigt trötta så kände man ett sånt där underbart glädjerus, såpass att vi var tvungna att beställa två spel till! På fredag kommer Veronica igen och då är det dags för nästa! Jag längtar!

I fredags var jag och barnen på badhuset själva, eller jag och nästan alla barnen var där. Oliver var förkyld så Victor som också börjat känna sig sjuk stannade hemma med honom. Den här gången gjorde jag det lite mer strukturerat och vi gick först till en bassäng och ”lekte” simskola i en halvtimme. Lucas och Isadora är jätteduktig och kan ju redan simma, men dom behöver fräscha upp lite teknik och ”mängdträna” för att bli bättre simmare. Vi övade på bröstsim, crawl, ryggsim och att flyta. Isadora kan inte flyta än så det är något vi jobbar på och att simma längre utan att stanna upp. Isadora simmar sjukt bra bröstsim men bara under vattnet, samma sak med sjöjungfrusim. Under vattnet är hon som en fisk!

William vägrade göra någon övning överhuvudtaget. Han hängde på min rygg hela tiden och det enda vi lyckades med var att ”simma ryggsäck”, men det gör inget. Jag vet att han är sån här, man kan inte tvinga honom, det blir bara fel. Han måste själv vilja och förr eller senare vill han. Det är bara att fortsätta gå dit och traggla och det är ju ingen stress nu när jag står för simskolan själv ett tag istället för att gå en dyr kurs. Varför är simskola för barn så dyrt förresten? Det borde vara gratis i ett land som Sverige, man borde inte behöva vänta tills man är 8-9 år för att lära sig att simma bara för att mamma/pappa inte har råd…

Efter att vi hade haft simskola åt vi korv med bröd och hembakta chokladbollar som jag överraskade barnen med.

Sen fick dom leka fritt. Jag och William hängde i småbarnspoolen ett tag och så lekte vi i virvelvindpoolen med Lucas och Isadora. Jag älskar att vattnet är såpass varmt över allt (förutom på motionsbanan), så att jag också kan bada (mvh badkrukan). Haha!

Jag älskar verkligen den här traditionen! Hoppas att barnen kommer minnas våra fredagar lika väl som jag minns fredagarna i min barndom 🙂

När vi kom hem åt vi middag tillsammans