Isadora har slutat med napp!

Nu var det dags för Isadora att säga hejdå till sina nappar. På påskafton, dagen innan hennes födelsedag, la hon alla napparna i ett påskägg och ställde ut det på altanen. Jag hade förklarat att påskharen kommer hämta napparna och lämna en present till henne, så hon satte sig intill påskägget och bevakade det. Jag försökte först med att vi skulle gå in för att påskharen är blyg men då blev hon ledsen så vi gick ut igen. Hon var på toppenhumör hela tiden, glad och lycklig så jag kände mig riktigt elak. Det kändes som jag lurade henne att göra sig av med sin käraste ägodel och att hon inte riktigt förstod konsekvenserna av det.

När Victor kom hem från affären och hon sprang in i huset för att hälsa bytte jag snabbt ut innehållet mot en liten present. Sen var det bara att vänta på att hon skulle öppna ägget. Jag var på helspänn och jättenervös för att hon skulle bli ledsen men det blev hon inte. Hon blev jätteglad för paketet och öppnade det ivrigt.

I det lilla paketet låg ett halsband med ett litet hjärta som hon nu kan bära med sig som ett minne. Detta är verkligen dagen då Isadora blev stor, ingen mera bebis. Nu är hon verkligen en liten flicka, min stora tjej!

På kvällen blev hon ledsen några gånger och sa till och med att jag hade tagit hennes nappar, inte påskharen. Jag vet inte om hon är för smart för att gå på min lögn eller om hon tror att jag har nån mer napp kvar. Hur som helst gjorde det ont i hjärtat när hon pekade på mig och sa att jag tagit hennes nappar. Fy vad jag kände mig elak!

När hon skulle sova för natten låg jag kvar en stund och klappade henne och då somnade hon relativt enkelt, men under natten var hon ganska mycket ledsen för att hon saknade sin ”Bobo” (nappen). Natten blev ungefär som jag trodde att den skulle bli men jag hade hoppats på att hon inte skulle gråta så mycket.

Nu har hon sovit två nätter utan nappen och det känns mer som att hon är van vid att somna med nappen än att hon egentligen behöver den. Andra natten var hon knappt ledsen alls utan låg och krama på oss istället. Nu gäller det bara att hon inte råkar hitta någon kvarglömd napp nånstans för då blir det jobbigt!

Relaterade Inlägg

3 Kommentarer

  1. Anna

    Bra kämpat! När vår son slutade med napp hittade han en under soffan ett par dagar efteråt. Han blev jätteglad men vi avledde honom och trollade bort nappen, och det funkade! Trodde jag aldrig ?

    Svara
  2. Karin H

    Hur gjorde ni? ”Bestämde” du & Isa det före eller bestämde du att nu är det dags?
    Har pratat med Alexandra om att sluta med napp, ge till annan bebis eller att hon är stor så hon inte behöver napp men hon blir så arg och skriker ”nej, min napp” så jag vet inte hur jag ska göra……

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Hej Karin! Jag har pratat med Isadora om det ett tag men hon har bara sagt ”nej” hela tiden tills hon plötsligt sa ja på långfredagen när jag sa att vi kunde lägga alla napparna i ett påskägg, då sa hon plötsligt ”ja”. På påskafton tog jag fram ägget och la i napparna och hon hämtade nappen i sängen. Jag tänker att Alexandra kanske inte heller kommer gå med på det när man pratar om det teoretiskt, men när det väl gäller kanske hon gör det? Har du provat med påskharen?

      Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här