Igår kändes det som jag gick in i en vägg, jag var fullkomligt slut hela eftermiddagen och den tröttheten håller fortfarande i sig. Jag fattar inte vad det är med mig för jag har ju börjat käka extra järntabletter och allt. Det är så jobbigt för jag blir liksom inte bara sömnig utan också likgiltig, inget känns riktigt bra… Jag försöker hålla skenet uppe i alla fall genom att göra saker jag planerat även fast jag vill ställa in, det kommer antagligen kännas bättre efteråt och snart vänder det väl igen.

Idag har jag planerat en playdejt och ikväll blir det träning och sen skaldjurskväll med Victor. Vi har alltid mys på tisdagskvällar 🙂 Älskar tisdagar!

Tänk att det är så lätt att fokusera på det man inte gör eller det man inte lyckas med, istället för det man faktiskt åstadkommer. Jag tycker att ända sedan jag blev mamma så har hjärnspöket ”dåligt samvete” varit konstant närvarande, ibland mer, ibland mindre, men det har alltid funnits där. Jag minns faktiskt inte att jag hade dåligt samvete eller kände mig otillräcklig så här ofta innan jag fick barn. I början var det såklart väldigt jobbiga känslor, men nu känner jag att det är något jag lever med och lättare skakar av mig. Jag har liksom förlikat mig med tanken att jag aldrig kan känna mig fullt tillräcklig och att det dåliga samvetet hälsar på ofta, men att jag inte behöver lägga så stor vikt vid det eftersom det alltid kommer vara så här. Det låter kanske lite deppigt, men för mig känns det skönt att ha accepterat känslan och inte försöka ”bli bättre” eller ”göra mer” hela tiden.

En annan sak som jag också har förlikat mig med är att jag inte kan hålla koll på allt längre eller ha allt i huvudet. Jag glömmer bort att nyttja rabattkuponger och ibland glömmer jag betala nån räkning, vilket är saker jag aldrig glömde förut. Ibland är mina veckor så intensiva att jag tänker att jag inte kan komma ihåg allt jag skulle komma ihåg, så jag struntar i det och hoppas att det där jag glömde ska dyka upp på nåt sätt. Victor har visat mig hur man gör för att sätta påminnelser i telefonen och det har gjort att jag inte glömmer lika mycket längre, men det jag glömmer nu får helt enkelt vara så. Jag kan inte komma ihåg allt på samma sätt som jag gjorde innan jag fick barn, så är det.

Det var banne mig på tiden att politikerna föreslår en idé som faktiskt gör skillnad om man vill minska utsläppen. De senaste 10 åren har man försökt göra det dyrare för bilister att köra bil i Göteborg genom att införa trängselskatt och höjda parkeringsavgifter. Det senaste året har man också tagit bort en massa parkeringar så det är svårt att ens hitta nånstans att ställa sin bil om man inte har en egen parkering där man bor. Men har det gjort nån skillnad – knappast! För i samma takt som det har blivit dyrare att åka bil så har Västtrafik som har monopol på kollektivtrafiken i Göteborg chockhöjt sina priser, år efter år. Jag minns hur jag redan för 10 år sedan tyckte att det var sjukt att man höjer priserna så mycket, om man nu vill att fler ska åka kollektivt och nu kostar ett månadskort 815 kr, vilket är dubbelt så mycket! Det är stört!

Jag tycker själv att det är helt okej att åka kollektivt om jag inte behöver byta en massa för att komma dit jag ska, men jag har räknat ut att det oftast blir billigare eller går jämnt ut om jag tar bilen till stan istället för bussen, om jag inte ska vara i stan mer än 2 timmar. Om bussbiljetterna skulle bli billigare så hade jag varit en av dom första med att låta bilen stå hemma över allt dit bussen går. Självklart tänker jag på miljön också och vill ta bussen för miljöns skull, men när tid är en ständig bristvara så behövs helt enkelt en till motivator för att jag ska välja bort bilen.

Nu har i alla fall Göteborgs politiker föreslagit att halvera kostnaden på månadsbiljetter för alla folkbokförda i Göteborg – äntligen! Synd att dom inte gör det med enkelbiljetterna också, men det här är ändå VÄLDIGT bra! Jag tror dock inte förslagit kommer gå igenom men jag HOPPAS! Annars hade jag inte varit något emot att ha det som i Stockholm, att man åker gratis om man åker med barnvagn.

Nu är det snart vår här igen och det vankas födelsedagar 🙂 Lucas fyller ju år om bara två veckor och han har önskat sig Laserdome-kalas. Jag tänkte först att det var gött att slippa ha kalas hemma och att fixa med allt, men när jag såg vad det kostar – alltså OMG vad dyrt! Men jaja, Victor tyckte också att det var värt så vi kör väl på det 🙂 Isadora kommer dock få ha sitt kalas hemma, åtminstone tills hon också fyller 8-9 år så att det blir ”lika” mellan barnen. De två senaste åren har varit ganska speciella i och med corona så förra året hade vi faktiskt inga barnkalas alls, däremot kom släkten och firade. Detta året blir det alltså både barnkalas och släktkalas.

Vi gjorde så nu att vi bjöd bara killarna i klassen för att inte bli ruinerade, i dom bästa av världar hade det ju varit kul att kunna bjuda in hela klassen och alla andra kompisar också, men då hade åtminstone jag blivit ruinerad. Hur gör ni med kalas när det är så dyrt? Måste man bjuda alla? Bjuder ni in hela klassen? Alla killar/tjejer? Eller bara några kompisar? Åren innan, när vi haft kalaset hemma, så har vi inte kunnat bjuda in så många så Lucas har fått välja 2-3 kompisar från klassen och resten har varit utanför klassen för att ingen ska bli utanför, men det är så svårt för jag kan ändå inte veta säkert om det är nån som blir utanför eftersom jag inte har koll på ”killgängen” i hans klass.

Bild från Lucas 1-årskalas
Jag kan verkligen inte fatta att han har varit sååååå liten! Förresten, är han inte väldigt lik William?