Nu är magen stor hela tiden och det finns vissa saker jag knappt kan göra längre, tex raka mig och samtidigt se vad jag gör. Haha! Det gör ondare i kroppen nu, särskilt om jag varit aktiv och rört på mig… men det är fortfarande inget emot hur jag hade det i förra graviditeten. Idag skulle jag fortfarande kunna njuta av en god middag på stan utan att längta hem pga smärta – det kunde jag inte när jag var i samma vecka med William, i alla fall inte vad jag minns.

Jag gjorde en ny jämförelse med alla magarna också och det känns rätt tydligt att jag blir större när jag är gravid nuförtiden. Jag som hade hoppats på en liten nätt, flexibel mage igen som med Lucas och Isadora. Men icke! Visst är det konstigt ändå?! Samma kropp men ändå så olika? Lucas var väldigt liten när han föddes, bara 2905 gram, men William vägde som Isadora så det var ingen stor bebis jag väntade.

Vecka 33 med Lucas / Isadora / William / bebis nr 4

Vad tror i det blir baserat på magbilderna? Flicka eller pojke?

Bebis
Nu väger din bebis ca 2,15 kg och är 40 cm lång. Bebisen ökar nu sin vikt med ca 225 g i veckan. Nu börjar din bebis kunna reglera sin kroppstemperatur. Om bebisen skulle födas nu kan det under ett par veckors tid behöva lite andningshjälp, extra värme och hjälp att få i sig tillräckligt med näring för att må bra. Det finns gott om fostervatten som gör att bebisen kan röra sig fritt och att livmodern inte trycker direkt mot fostret. Fostervattnet är lite grumligt, vitaktigt i färgen och har en doft som påminner lite om hav och tång. Det har blivit trångt för bebis i magen så du kan känna mindre av de tydliga sparkarna nu och mer av att bebis rullar runt. Bebisens hjärna och huvud växer snabbt nu, det ökar med 9,5 mm!

Du
Måttet på din livmoder är nu 30 till 33 cm. Men det kan vara olika, huvudsaken är att din egen kurva växer som den ska. Du kan öka mycket i vikt och det är inte konstigt. Just nu behövs mycket näring både till dig och din bebis, så sluta inte äta för att du är orolig över stor viktökning. Prata med din barnmorska om du oroar dig för din vikt. Om bebisen har lagt sig till rätta nu kan det kännas lättare att andas och om du haft magbesvär kan det försvinna nu. Du kommer uppleva ett ökat tryck neråt och du kan känna stickande känslor i bäckenet, det är helt ofarligt. Insomnia är också vanligt nu, 80% av drabbas av sömnsvårigheter.

Så här känner jag
Jag har mycket förvärkar nu och under denna veckan har dom blivit väldigt lika förlossningsvärkar. Värkarna sitter både i magen och i ryggen och känns precis så där speciellt som det gör när man ska föda barn. Jag vill försöka hitta ett ord att beskriva dom på för så fort jag kände dom så kände jag igen dom från förra förlossningen. De känns liksom ”skelettiga”, som att det gör ont i skelettet, fast jag vet att det är livmodern som gör ont. Jag tycker att det är den där känslan av att det gör ont i skelett som skiljer förvärkar/förlossningsvärkar från vanlig mensvärk. Jag hade förvärkar länge med William också och då öppnade jag mig ju 4 cm utan att ha särskilt ont och det är precis så det känns nu med. Jag har förvärkar som gör lite ont, men inte mer än så. Jag tänker att det antagligen inte betyder något för med William drog ju förlossningen inte ens igång på BF+12 trots att jag var så öppen och hade haft värkar så länge. Jag tror bebisen sjunkit längre ner i bäckenet för det gör faktiskt mindre ont i revbenet nu – tack och lov! Och det ilar nere i fiffigt i slutet på dagen om jag stått upp mycket. Det känns som att bebisen är rörlig och liksom sjunker neråt när jag står upp en längre stund.

Idag och igår har jag haft så så så himla ont i mina höfter. Jag tror jag vet varför det gör så mycket ondare plötsligt och allt jag kan säga är att det var värt det 😉 Men det är jobbigt. Jag trodde det skulle vara bättre idag, men icke! Mina veckor är fortfarande väldigt fullspäckade och just nu känner jag att jag egentligen hade velat vara hemma och vila kroppen, men det får vänta till helgen.

Jag har också massor av roliga jobb att göra och det känns sååå sååå himla kul! Under pandemin har jag varit lite orolig för hur det ska gå med mitt drömjobb, men just nu blomstrar det verkligen och ingen är gladare än jag! Det är en mäktig känsla att få jobba med sin hobby och på senare tid känner jag att jag utvecklats så himla mycket i det jag gör 🙂 Jag känner mig så uppfylld!!

Samtidigt som jag känner att jag är på en väldigt bra plats, så tycker jag det är jobbigt med alla känslor just nu. När man är gravid så är det lätt att känna sig sårbar och ett svek tar oerhört hårt och är svårt att skaka av sig. I vanliga fall så har jag kanske lättare att begrava känslor, men just nu så går det nästan inte. Jag är rädd för att bli deppig igen som jag blev när William föddes (pga pandemin) och jag känner att jag inte har så mycket att sätta emot och vissa relationer blir tyvärr för ”toxic”. Ibland hjälper det inte heller att kämpa och försöka lösa det, för det kostar mer än vad det ger i slutändan och jag kan inte betala det priset just nu. Jag behöver prioritera mig och bebisen. Det är jobbigt, men det blev lättare att hantera när jag själv tog kontroll över situationen, istället för att mina känslor ligger i händerna på någon annan.

När jag inte tänker eller oroar mig för problem så känns livet fantastiskt. Jag njuter fortfarande så mycket över att vara hemma med William. Jag känner sån oerhörd tacksamhet och tänker fortfarande att jag aldrig vill lämna bort honom även om jag förstår att den här tiden när som helst kan vara över. Han kommer ju växa och behöva utöka sin värld och det behovet kanske bara ligger runt hörnet. Just nu är det tydligt att han har det bäst hemma med mig, men vem vet vad som händer om en månad eller ett halvår?

Igår var jag på Isadoras första föräldramöte för hennes skola och idag har hon, jag och William varit och hälsat på i skolan för första gången! Jag var lite nojig över om det skulle gå bra att ta med William eller inte, för när Isadora blir blyg så lägger hon allt sitt fokus på William, men det gick hur bra som helst! det hjälpte nog till att Lucas var på skolgården när vi kom och att hon ska få hans gamla klassrum så vi har redan varit inne i kapprummet flera gånger 🙂

Vi möttes på skolgården och när det var dags att gå in gick Isadora självmant in med dom andra barnen utan att bekymra sig om när jag skulle komma in. Hon ville bara veta om jag skulle stanna och det skulle jag ju, men jag och William gick in efter alla barnen, tillsammans med dom andra föräldrarna.

William grävde lite och smakade på sand för första gången sen förra sommarn…

När vi kom in så var det en mamma som på en gång erbjöd mig en stol och det tog jag TACKSAMT emot, det är tuuuuungt nu och jag har svårt att stå eller gå en längre stund. Då blir man lite extra glad att någon tänker på en 🙂 Annat var det när jag skulle gå över gatan för att hämta Lucas på scouterna igår. Jag hade ont som sjutton och kunde verkligen inte gå normalt och när jag var nästan över övergångsstället så hänger sig busschauffören på tutan?! Så elakt och respektlöst! Detta var dessutom en kvinna! Jag blev så arg att jag faktiskt inte vet vad jag hade gjort om jag skulle åkt med den bussen (mina gravidhormoner just nu är inte att leka med)! Vem gör ens så?! Mot en höggravid kvinna som har tydligt svårt att gå? Gör hon så mot rullstolsburna och äldre också. Nej, usch!

Jaja, nog om det! När jag kom in i klassrummet satt Isadora i mitten av klassrummet, nästan på Lucas plats faktiskt och hon såg så stor ut där hon satt. William satt i mitt knä och lyssnade tyst på allt fröknarna sa ungefär halva tiden och halva tiden ville han också vara med och prata. Det var flera andra mammor som också hade med sig sina barn och som var lika gamla, så roligt! Synd att jag inte kände till dom under corona-föräldraledigheten…

William fick lite spring i benen under tiden fröknarna pratade och undersökte kapprummet tillsammans med en bok som han inte hade ro att läsa med mig 😛

Jag upplevde Isadora som trygg i gruppen och det kändes som hon var stolt över att vara i ett riktigt klassrum i skolan. Det kändes väldigt bra för hon känner inte något av dom andra barnen. Det är bara en pojke som kommer från samma förskola som henne, men han går på en annan avdelning.

I eftermiddag ska vi tillbaka till skolan för då ska Lucas fritids ha drop-in där man kan se saker barnen gjort, köpa fika och växter som dom har planerat. Det blir kul 🙂

I helgen var det äntligen dags för Isadoras dansuppvisning på Stora Teatern, alltså sååååå såååå himla häftigt! Förra gången hon uppträdde var det bara hon och fem andra tjejer, men nu var dom en lite större grupp så dansläraren var med på scen och hjälpte barnen att komma ihåg vad dom skulle göra 🙂

Hon är så sjukt modig vår lilla fröken! Det är inte alla som skulle ställa sig på scen inför en helt fullsatt teater! Jag, Lucas och Victor satt nästan längst fram och var så berörda över hennes uppträdande!

Efter uppträdandet stod alla stolta föräldrar och väntade på sina barn vid dörren till backstage och när vi fick syn på Isadora så fick vi ropa för det gick inte att komma fram. När hon väl hittade till oss så sträckte sig Lucas fram först av alla och sa ”Vad bra du var Isadora!!!”, då blev jag lite extra varm i hjärtat 🙂 Sen fick hon en fin blombukett som Victor var och köpte medans jag och Lucas lämnade av Isadora backstage innan föreställningen.

William fick vara hos Veronica under tiden vi var på föreställningen så efteråt åkte vi dit allihopa och åt en supergod grillmiddag som hon hade fixat. Efter maten åkte Victor och William till gamlafarmor och jag och Veronica myste och drack drinkar. Hon är verkligen en hejare på att blanda drinkar på stående fot, både alkoholfria och med alkohol.

Jag ska villigt erkänna att jag börjar bli sjukt sugen på en sommardrink med alkohol i nu. Längtar bara mer och mer tills den här bebisen kommer ut nu. Haha!