När jag just tror att jag har hittat ett sätt att vara på för att känna att jag mår bra och att jag tillfredsställer mina barn så uppkommer något nytt som får mig att känna mig otillräcklig och dåligt samvete igen. Ni vet ju om att jag är iväg på utflykter nästan varje dag. Det är ett sätt för mig att andas och tanka ny energi, både tillsammans med barnen men också lite på egen hand eftersom jag oftast träffar någon annan förälder att prata med. Lucas brukar springa iväg och leka med andra barn eller prata med andra vuxna. Det spelar ingen roll om jag svansar efter för han brukar inte vara ett dugg intresserad av att prata med mig och kan till och med ignorera mig om jag försöker vara med. Det har jag tolkat som att Lucas är nöjd med utflyktsmålet och sällskapet på platsen och att han vill att jag ska släppa honom lite fri. När vi kommer hem sen brukar han tanka närhet och vill sitta nära på soffan eller prata mycket vid matbordet så då gör vi det. Jag trodde att jag hade hittat en bra balans som även passade mig perfekt för jag passar ju på att dricka en kopp kaffe medans Isadora sover och Lucas leker sprudlande glatt, men förra veckan sa Lucas något som gjorde att hela min bild över hur Lucas upplever saker och ting rasade…

Han sa nämligen till en som jobbar på öppna förskolan ”mamma bara pratar hela tiden”. Fyyyyyy så dåligt samvete jag fick! Och då ska ni veta att jag ALDRIG pratar i telefon när jag är med barnen. Det som händer då är nämligen världens stressmoment för Isadora skriker för att hon inte får äta upp telefonen och Lucas vill hålla i den och vara med och prata. Så därför vet jag att det Lucas syftar på är när vi är ute. När vi är hemma så pratar jag bara med Lucas. Men frågan är då, menar han det han sa? Menade han det bara just då eller menar han alltid det? Vill han att jag ska vara mer med honom, varför ignorerar han mig då? När han ropar på mig så kommer jag alltid om jag kan (dvs inte matar Isadora just då).

Jag har provat att fråga Lucas och då säger han att jag pratar mycket och om jag frågar om jag ska prata mindre så säger han ja, men nästa gång vi är ute så springer han ju iväg utan mig igen. Visst ibland vill han att jag är med och leker också och jag försöker alltid vara det, åtminstone en stund även om det är svårt för mig när jag har Isadora också. Men sen är jag ju desto mer närvarande när vi är hemma så det borde väl räcka? Usch, att det är alltid är något som får en att känna sig dålig….

Jag har inte skrivit så mycket om Isadoras sömn det sista. Det beror på att det går ganska så bra just nu 🙂 Det blir ju lätt så att man bara sitter och klagar när man har problem med nåt och sen glömmer man bort att säga när något går bra. Men det har gått bra dom sista veckorna. Jag tror Isadora har sovit hela natten alla nätter utom en natt per vecka i flera veckor nu. Det har varit sååå skönt! Men det är fortfarande inget jag litar på. Jag vågar t.ex. inte tappa upp ett bad när jag är ensam med barnen för tänk om Isadora vaknar när jag ligger där och relaxar. Så jobbigt att springa upp när man är blöt och så…

Inatt var det en sån natt som Isadora vaknade och den här natten var värre än på länge. För det mesta brukar hon somna om när man sätter på musiken på nattlampan, men inatt så tog batterierna slut så den spelade tyst och i slowmotion, men jag försökte ändå få henne att somna om trots att nattlampan var lite trött. När det hade gått 1,5 timme och hon legat där och pillat och sparkat med ena foten så gav jag upp och letade rätt på skruvmejseln och nya batterier och bytte i nattlampan och en halvtimme senare kunde jag smyga ut ur hennes sovrum trots att hon fortfarande var vaken. Så inatt han jag sova 4 timmar och sen ytterligare 40 min när Jair matade barnen och gjorde Lucas klar för dagis…

Jag är egentligen inte så pigg på att barnen ska somna helt själva. Tidigare satt jag alltid med en hand på Isadoras rygg, men nu har jag fasat ut det så jag sitter oftast bara på en stol intill sängen. Oftast sitter jag där tills hon somnar, men ibland när jag ser att hon ligger och rör sig på ett sätt som hon gör precis innan hon somnar, då smyger jag ibland ut. Inatt så kom hon till ro efter att jag hade bytt batterierna i nattlampan och då smög jag försiktigt ut när hon rörde sig på det där viset.

Nu kanske ni blir nyfikna på vilket sätt hon rör sig, åtminstone kommer jag bli det om jag nån gång i framtiden läser det här så jag ska försöka förklara 🙂 När hon ska somna så brukar hon alltid gosa in ansiktet i något och sen rör under kroppen fram och tillbaka och snurrar och har sig fast ganska så långsamt. Huvudet ligger fortfarande nergosat och om man kan se ögonen så är dom stängda. Ibland låter hon lite också. Om man är tyst under den här processen så somnar hon ofta, men om man håller på och stör genom att klappa m.m. så har det motsatt effekt.

Hur ser ni på era barn att dom håller på att somna när ni försöker lägga dom?

Foto: Liselotte

Vid vilken ålder började ni med barnkalas?

Det blir mycket kalasinlägg just nu, men det beror på att jag fick en intressant fråga på min blogg häromdagen som jag tog upp på min instagram. Frågan handlade om vilken ålder vi började med barnkalas. Vi hade både 1- och 2-årskalas för Lucas. 1-årskalaset var storslaget, det blev en rejäl fest i ghettot i Brasilien, mest vuxna men några barn också. Kalaset var helt och hållet för min och Jairs skull, Lucas brydde ju sig inte. Han sov det mesta av kalaset och sen när han skulle smasha tårtan så var han bara ledsen. Taskiga föräldrar han har, men han har aldrig gillat att bli kladdig, annat är det med Isadora som är en riktig kladdmaja.

När Lucas fyllde 2 år så bjöd vi ALLA vänner med barn till kalaset och det var ju kaos. Lucas hade haft en bättre födelsedag utan kalas. När han fyllde 3 år var han nyopererad, så det var inte läge, men eftersom han inte visste vad kalas var så gick han inte miste om något heller. Jag tror i och för sig att han hade förstått vad kalas var om han själv hade varit på något innan han fyllde 3 år, men jag tycker gott att man kan vänta ett år till om man inte känner att man har en massa lust att fixa ett kalas.

Själv tyckte jag att 4 år var perfekt. Alla kalasbarn förstod vad kalaset innebar, förstod lekarna och ingen blev ledsen trots att Lucas vägrade vänta med att öppna presenterna.

Vi kommer ha kalas för Isadora när hon fyller 1 år, men vi kommer inte köra så stort. När hon fyller 2 år så har vi nog bara en fika och om HON vill så kommer vi barnkalas när hon fyller 3 år, annars får första bli när hon fyller 4 år.

Jag har fått en hel del svar på instagram på vilken ålder som andra började med barnkalas, men jag tänkte att det vore kul att höra vad ni som läser bloggen tycker 🙂 Ni är ju trots allt fler här på bloggen än på insta 🙂

9 tips till barnkalas

Sist jag anordnade barnkalas var när Lucas fyllde 2 år och det var kaos på alla sätt och vis! Jag trodde att det skulle bli super men jag gjorde nog alla fel som man kunde göra. Dagen innan kalaset satt jag och Jair uppe långt efter midnatt och bakade och fixade fika så vi fick knappt nån sömn alls. På kalasdagen hade vi städare hemma medan Jair och Lucas gick på minisim. Jag stannade hemma och bakade lite till och fixade iordning saker. Meningen var att jag skulle fixa det sista innan kalaset började, medan städarna skötte sitt och Lucas fick en lugn och rolig stund på badhuset. Jag fixade så mycket som jag hann med, men när första gästen kom så hade jag fortfarande blött hår och handduk så jag fick springa och slänga på mig första bästa klänning som jag ångrade resten av kalaset. Sen hade jag inte börjat med tårtan än så när gästerna kom var jag skitstressad och försökte kleta på sylt och grädde och samtidigt hälsa på folk. Det var på tok för många gäster också. Vi hade bjudit ALLA och ALLA kom! Jag hade inte ställt fram några tallrikar, inte kokat kaffe, inte tagit fram servetter eller papper. Gästerna frågade mig gång på gång efter mer kaffe, papper för nån hade spillt, var skedarna fanns och Lucas som nyss vaknat i vagnen var förtvivlad hela kalaset. Det var många som ställde upp och hjälpte till men allt var väldigt jobbigt för mig så jag orkade inte ha kalas förra året, men Lucas var ju nyopererad så det var ändå ingen idé. Detta kalaset har jag sugit in tips från er och vänner och lyckades ordna ett kalas som jag njöt lika mycket av som mina gäster gjorde. För mig var detta en riktigt 10-poängare till kalas – hoppas mina gäster tyckte det också 🙂

Nu ska jag berätta hur vi gjorde för att slippa stressen i år, så här kommer 10 tips till barnkalas utan stress 🙂

1. Förbered ALLT dagen innan. Fixa alla dekorationer, duka bordet med alla saker, papptallrikar, muggar, sugrör, servetter. Blås upp alla ballonger, ladda kaffekokaren, ställ fram te och vattenkokare, ställ fram serveringsfat, häll upp mjölken i kannan och ställ in i kylskåpet, även om det bara går på nån sekund att göra det direkt så är det många moment man sparar på att förbereda allt så långt det bara går.

2. Ordna inte för mycket fika. Detta misstaget gjorde jag igår också, men nu har jag lärt mig. Vuxna fikar sparsamt. Oftast inte mer än en bit tårta och kanske en liten bit kaka. Barn leker för mycket så om dom hinner få i sig en bit tårta så kan man vara glad för det 🙂 Kaffe är oftast det viktigaste så ordna en stor termos om ni blir många.

3. Planera kalaset och schemalägg kalaset, åtminstone lite grann. Gör det smidigt genom att involvera din partner eller nån annan som kan hjälpa till. Vårt upplägg var först fri lek tills alla gäster hade kommit, sen åt vi pannkakor, efter pannkakorna dukade jag undan medan Jair lekte skattjakt i trädgården, efter skattjakten åt vi tårta och barnen hann med fri lek medan vi åt tårta och till sist fiskade barnen varsin påse i fiskedammen.

4. Sätt en sluttid för kalaset på inbjudningskortet. 2 timmar brukar vara lagom för barnkalas.

5. Arrangera en eller två lekar. Vi hade en planerad lek och en reserv i bakfickan om det skulle behövas. Vi lekte skattjakt, barnen fick springa runt i trädgården och leta guldpengar (chokladpengar) som Jair hade gömt. Det blev en succé bland barnen 🙂 Kalaset avslutades med fiskedamm.

6. Bjud bara så många barn som barnet blir gammalt +/- nån extra. Det brukar alltid vara nån som inte kan komma eller som får förhinder. Vi bjöd fem barn i Lucas ålder, tre kom.

7. Lägg fram kalaskläderna dagen innan.

8. Om det går, försök få ditt barn att öppna presenterna efter kalaset istället för på kalaset. Det kan lätt bli kaos (jag minns Lucas 2 årskalas…)

9. Planera hellre kalaset på eftermiddagen om du tror eller är orolig för att det ska bli stressigt på kalasdagen. Stressade föräldrar ger ofta stressat kalasbarn och det är inte kul! Vi hade kalas klockan 14-16. Lucas var lite otålig sista timmen innan kalaset, då hade han väntat sen klockan 7.30, men hellre det än att vi var stressade. Nu var vi lugna, glada och förväntansfulla när kalaset började. Allt var klart in i minst detalj 🙂

10. Köp engångsgrejer som tallrikar, muggar och bestick. Det underlättar mycket mer än vad man kan tro!