Iförrigår fick vi reda på att Lucas kom med i fotbollslaget! Så roliga och bra nyheter! Han har gått i både sommar- och höstlovsfotbollsskola och älskar det, men eftersom det är väldigt högt tryck på just denna klubben (en av Göteborgs bästa) så var det inte självklart att han skulle komma med pga att jag inte sökte när han var 6 år. Klubben tar nämligen in spelarna när dom är 6 år och är man inte med på tåget då, så får man hoppas att tillräckligt många hoppar av så att det blir en plats efter säsongsavslutningen. Klubben ändrar nämligen inte om laget under säsongen.

Nu blir det alltså fotbollsträning två dagar i veckan + eventuella matcher när corona har lagt sig. Dessutom har ju barnen simträning och Isadora har dansskola. Det känns som det kommer bli en hel del fläng till olika träningar, men som tur är så hjälper min mamma till. Jag hoppas även att barnens pappa kan hjälpa till med, åtminstone med fotbollen 🙂

Lucas i augusti, när han fick fotbollskläder inför sommarfotbollsskolan

Jag tycker det har varit rätt jobbigt med alla corona-restriktioner denna hösten. Jag känner att jag inte alls kan vara eller är den mamman jag vill vara när Isadora är hemma. Jag blir deppig av att det inte finns något att göra och det är inte kul att gå till lekplatsen själv. Jag har känt flera gånger att jag måste ta mig i kragen och hitta på något ändå men jag tycker det varit svårt att hitta meningsfulla aktiviteter som både jag och Isadora uppskattar. Men nu har jag äntligen kommit på en grej 🙂 Jag har länge velat piffa upp Isadoras dockskåp. Inte för att det är något fel på det… Eller jo, färgen på en av trapporna har flagnat bort, men mest för att göra något kul med Isadora.

Så här såg dockskåpet ut före målning:

Igår när vi hade måla första lagret såg det ut så här:

Nu är det bara ett lager färg kvar att måla och sen ska vi tapetsera den vita väggen 🙂 Jag är både exalterad och vettskrämd över tapetseringen. Haha! Jag tycker ju att jag är dålig på sånt här pyssel, men samtidigt är det en bra utmaning för mig att ge mig inpå. Jag behöver spräcka barriären och ta tag i såna här saker och sluta vara så rädd för att misslyckas (för det är det som det handlar om). När vi är klara med dockskåpet ska vi ägna oss åt julbak när hon är ledig och efter årsskiftet ska vi ge oss på mitt gamla dockskåp! Sååå läskigt, men nu kör vi!

By the way, om ni har tips hur jag bäst tapetserar dockskåpet så får ni gääääärna kommentera. Jag funderar på om jag i förväg ska måtta och klippa ut eller om jag ska tapetsera som man gör med en vägg och skär av det som blir för mycket?

Denna vecka har varit jobbig, jag är så extremt trött helt plötsligt. Det är som att dom där hormonerna jag behöver för att orka upp vilken tid som helst på dygnet för att amma m.m. är som bortblåsta. Jag kan sova till klockan 11.00 men ändå är jag lika trött när jag vaknar. Dessutom har Isadora en period när hon sover oroligare just nu och jag känner att jag inte vet vad jag ska göra.

Isadora har alltid sovit bäst själv, ända sedan hon var bebis har det varit så. Men nu vill hon gärna komma in och sova med oss. Vi låter henne komma in och sova med oss ibland, men det är som ett lotteri om det kommer fungera eller inte. Vissa nätter sover hon som en stock, det blir varmt och svettigt i vårt lilla sovrum, men det funkar. Andra nätter vänder hon sig i sömnen och både jag och Victor har fått oss en snyting. Och vissa nätter ligger vi alla tre sömnlösa… En natt insåg hon faktiskt själv att hon sover bättre i sin egna säng och gick tillbaka självmant.

Jag tycker det är jobbigt för jag vet inte riktigt vad som är rätt eller fel. Isadora vill ju sova med oss, men samtidigt så fungerar det inte så bra när ingen, varken hon eller vi, kan sova. Som sagt låter vi henne sova med oss ibland, men det fungerar ju inte varje natt…

Det är ju som sagt konstiga tider just nu och den psykiska folkhälsan har försämrats i takt med covid-19. Många oroar sig för att bli sjuka eller är hemma isolerade pga restriktionerna. Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det hade varit att bo i något av dom länderna som stängt ner totalt. Min syster bor i Grekland och där får dom bara vara ute en timme per dag, så jobbigt! Eller om jag inte hade haft min familj och levt ensam… Jag lider verkligen med alla gamla som lever ensamma i dessa tider.

Denna veckan kommer Folkhälsomyndigheten med restriktionerna som kommer gälla över jul. Tror ni att det kommer bli någon upplättning av restriktionerna över jul? Jag tror att det kommer fortsätta vara hyfsat strikt, men istället för max 8 personer vid en tillställning så kan jag tycka att det vore lämpligare att ha max antal hushåll som får fira tillsammans. Jag menar, om en person i ett hushåll är smittad så är ju resten troligtvis smittade också och vad hjälper det då att man får vara max 8 personer?

Hur känner ni inför jul detta året? Jag läste en tråd på Facebook där flera kände noll julkänsla och var riktigt ledsna över detta årets julfirande trots att restriktionerna inte ens kommit ännu. Jag känner inte alls igen mig, men det kanske beror på att min familj inte har några jultraditioner än. Vi hade det när jag var liten, men pga olika omständigheter i familjen, så har vi inte kommit till rätta med någon mysig jultradition, inget år har varit det andra likt. Ett år bestämde vi oss till och med för att skita i det och åkte till Egypten och ”firade” med att inte fira. Förra året var faktiskt första ”riktiga” julen för mig på många många år. Då fick barnen en sån där jul som jag alltid önskat att dom skulle få uppleva 🙂 Det hade jag gärna gjort om i år! Men jag känner ingen sorg över krossade traditioner, denna julen känns precis som vanligt för oss…

– Samarbete med Julias Pearls –

När jag var liten och gick i andra klass tog min fröken med sig pärlor till skolan, närmare bestämt två stycken pärlhalsband med vackra vita pärlor. Det ena halsbandet hade ett vackert lås i vitguld medan det andra hade ett enklare lås, i övrigt var halsbanden nästan identiska. Fröken höll upp halsbanden och berättade om hur en pärla blir till, att det börjar med ett litet sandkorn som råkar ta sig in i en mussla när den öppnar sig. Sandkornet hamnar mellan skalet och manteln och genom att ligga där och skava bildas tillslut en bedårande pärla!

När hon berättat klart avslöjade hon att bara ett av dom två fantastiska halsbanden är äkta och nu skulle vi få gissa vilket. Hon skickade runt halsbanden och jag och min klasskamrater tittade och kände noga på dom innan vi bestämde oss för att halsbandet med det vackra låset måste vara äkta vara. Oj oj oj, vad fel vi hade! Det visade sig att det enklare halsbandet med det lilla intetsägande låset var det som hade riktiga pärlor. Fröken visade oss hur enkelt man kan testa om pärlorna är äkta genom att försiktigt bita lite i dom eller gnugga dom mot varandra. Om ytan känns skrovlig är pärlorna äkta, känner man ingen friktion alls är dom troligtvis gjorda av plast. Jag minns än idag hur det kändes när jag fick bita lite i frökens pärlor och ända sedan den lektionen har jag varit fascinerad av pärlor!

I Göteborg finns en mycket unik butik, Julias Pearls, som är specialiserad på exklusiva pärlor av hög kvalitet. Julias Pearls har absolut störst sortiment av kvalitetspärlor i Skandinavien och har kunder som kommer långväga ifrån för att besöka butiken. Alla smycken i det här inlägget kommer från deras fantastiska butik.

När jag berättade för Victor att jag älskar pärlor, svarade han ”Vilken tjej älskar inte pärlor” – haha, sant!! Det är nog få tjejer som inte skulle bli glada för ett pärlhalsband, pärlarmband eller ett par pärlörhängen 🙂 Jag har genom åren varit en flitig användare av pärlörhängen, men jag äger fortfarande inga riktiga pärlor. Jag får önska mig, som vi brukar säga till barnen, för visst passar jag sjukt bra i pärlor? Åh!

På bilden har jag på mig ett pärlhalsband och örhängen med Akoyapärlor från Japan. Akoyapärlan är pärlan som gnistrar och skimrar mest av alla pärlor! Halsbandet har ett lås av guld och örhängena är satta i guld.

Pärlor i alla dess former är ju faktiskt en perfekt present, klockren som morgongåva, baby push-present eller julklapp! Om man köper örhängen till jul, kan man köpa halsband som födelsedagspresent, då är två ”problem” lösta 😉

Förutom vackra vita pärlor så finns något riktigt unikt och exklusivt -den svarta mytomspunna Tahitipärlan. Den har en unik oftast mörk färg men finns även helt vit. Det är naturen som avgör vilken färg pärlan kommer få, men vanligast är påfågelsgröna toner. Tahitipärlorna på bilden är barocka, alltså inte symmetriska. Barocka pärlor får ofta en fantastisk lyster och den ojämna formen gör att den får många skiftande färger som gör att den ser ännu mer spännande och förtrollande ut.

Alltså WOW! Hur vackert är inte det här halsbandet?! Jag kan inte sluta fascineras!

Alla pärlor hos Julia Pearls har sina äkta naturliga färger, är alltså inte infärgade, och odlade i musslor eller ostron beroende på art. De har halsband, armband och örhängen i alla möjliga utföranden, dessutom kan man få halsband och armband trädda i skräddarsydd längd för det skall passa precis!

Örhängen med droppformade Tahitipärlor satta i guld

Innan jag testade halsbanden så trodde jag att den här lilla nätta skulle hamna högst upp på min önskelista, men icke, jag förälskade mig i pärlhalsbandet på första bilden 🙂

Jag har inte bestämt vad jag ska ha för smycken på vårt bröllop nästa år, men efter att ha provat dessa vackra pärlor så tror jag att jag vet vad jag vill ha. Om inte annat så vet jag vad jag önskar mig i morgongåva *blink blink*

Alltså jag tappar så brutalt mycket hår just nu så det känns som jag håller på att bli flintis! Seriöst! Det lossnar liksom hårtestar när jag duschar och jag måste rensa min tangle teezer och golvbrunnen efter varje dusch! Dessutom så ligger det hårstrån över allt och både jag och Victor har fått hår i maten många gånger redan… pinsamt!

Det här är enbart vad jag tappat i duschen på två dagar, det ser ännu värre ut i hårborsten!

Jag vet att jag inte kommer bli flintis utan att jag bara tappar det hår som jag annars skulle tappat under graviditeten. Många tror ju att man tappar pga amningen, men det är fel. När man är gravid tappar man inte lika mycket hår som normalt, det är därför många tycker att dom fått tjockare hår under graviditeten, men sen när man fött barnet så tappar man det extra hår man har fått. Det gör man oavsett om man ammar eller flaskmatar. Så synd! Jag älskade mitt tjocka hår ju…!

Det är lite komiskt för det går att se det extra håret som har växt ut. Det ser nästan ut som att jag har klippt upp håret nu. Haha! Förut såg det ut som att det hade slitits av så jag är glad att det växt ut lite mer nu 🙂 Jag har faktiskt börjat käka extra B-vitamin pga håravfallet nu. Det kommer antagligen inte hjälpa mot håravfallet, men det gör i alla fall att håret växer ut lite snabbare när det börjar växa igen och då kanske jag inte behöver få en sån där störig amningslugg 🙂 Om ni behöver tips på bra B-vitaminer så kan jag tipsa om B-komplex (annonslänk) som innehåller samtliga B-vitaminer som kroppen behöver!