Nu sitter jag äntligen på soffan här hemma, men jag är fortfarande långt ifrån färdig för den här dagen. Det är verkligen intensivt just nu! Just nu håller jag nämligen på och bakar inför Lucas kalas. Kakorna är nästan färdiga och när jag fixat dom så ska jag göra lunchlådor inför imorgon, sen kan jag gå och lägga mig. Gud, jag är så trött nu! Men jag har hunnit med mycket saker idag 🙂

Det var en lång dag på jobbet idag, men väldigt rolig! Jag är verkligen glad över det här uppdraget och känner i hela kroppen hur rätt detta är för mig! Direkt efter jobbet åkte jag till Backaplan för att handla till Lucas kalas. Jag hade tänkt försöka hinna träna också men det tog alldeles för lång tid så jag missade det sista träningspasset och när jag kom hem så var det dags att sätta igång och baka.

Nu ska jag återgå till bakandet så att jag kan gå och lägga mig 🙂 Målet är att vara i säng innan klockan 23.00. Tror ni jag hinner?

När vi var i Brasilien så skrev jag om hur folk sov direkt på stengolvet i Brasilien. Jag vet inte om jag nämnde det, men till och med Jairs mormor som är närmare 90 år sover också direkt på golvet. Varför? Jo, oftast beror det på att det inte finns nån säng att sova i, men i Jairs mormors fall så beror det på att det är så varmt på dagen och den enda platsen som är sval på golvet.

Den sista tiden som vi var i Brasilien så bodde vi rätt så lyxigt, men trots detta var sängarna mer eller mindre stenhårda. Jag fick ofta ont i rygg och nacke så när det närmade sig vår hemresa saknade jag verkligen min säng hemma i Sverige. Det var helt gudomligt att få lägga sig och sova i den efter ett långt dygn på diverse flygplan. Jag njuter än idag av min mjuka säng 🙂

Men, häromdagen, så kommer Ian upp till oss och berättar hur förfärligt ont han har i sin rygg och att hans säng nere i källaren är alldeles för MJUK! Jag var inte helt chockad för det var ju precis det som dom tyska airbnb-gästerna klagade på, men ändå… den sängen är en äkta tempursäng och är för fasiken den dyraste sängen i hela huset! Hur kan det vara möjligt att den gör så att han får ont i ryggen?!

Jag och Jair har båda sovit i den och tycker den är fantastisk. Jair tycker till och med att den är så skön att han inte behöver ha nån kudde. Haha! Det verkar uppenbarligen som att Jair har vant sig vid mjuka sängar efter några år i Sverige men att brassar annars använder hårda sängar och gillar det. Det kanske därför som många hotellsängar utomlands alltid är så hårda? Undra om det bara är vi Skandinaver som gillar mjuka sängar? Vad tror ni?

Idag börjar jag jobba på det där jobbet som jag så gärna ville ha! Jag är så himla glad! Jag har till och med fjärilar i magen! Haha! Nu är jag alltså Project Assurance Manager <- alltså det låter så himla fint 🙂 Och lägg till egenföretagare och influencer på det. Jag kan inte ens fatta att det är mig jag skriver om. Haha! Nej, men nu gäller det att brösta upp sig. Jag är duktig på att skratta bort min erfarenhet och mina kunskaper, men istället borde jag stolt visa upp vad jag kan. Jag gillar inte att skryta och därför blir det automatiskt att jag förminskar mig själv. Ibland låtsas jag till och med att jag inte kan för att få någon annan att känna sig bra. Det är en bra egenskap att kunna göra så när man bygger relationer, men på en mansdominerad arbetsplats så kan det ibland vara bra att göra ett självsäkert första intryck.

Det som känns roligast med att börja jobba igen är att träffa nya människor. Den senaste tiden har jag umgåtts mycket med andra influencers på gott och ont. Jag klickar med dom allra flesta och det är verkligen kul att prata med andra som delar samma intresse, men jag märker också av avundsjukan mer och mer. Avundsjukan föder elakt skitsnack och tillslut vet man inte vem som vill vara ”kompis” på riktigt… Vem vill umgås för att kemin stämmer och vem vill umgås för att dra nytta av en och kanske hugga en i ryggen imorgon? Bloggvärlden har gett mig flera underbara vänner, men det är också skönt att umgås med människor som inte ens vet vem Blondinbella är… 🙂

Foto: Fotoliselotte

Nu ska jag åka iväg till jobbet! Kika in lite senare för att se hur det har gått 🙂

Nu är jag äntligen hemma igen! Jag har hunnit ta bort sminket, förberett morgondagens matlådor, strykt skjortan och svarat på alla underbara mail om meddelanden jag fått från er! Tack snälla snälla alla ni som har hjälpt mig idag ni är helt otroliga!

Jag känner mig mycket lugnare efter att ha visat upp mig på MVC. Barnmorskan kunde egentligen inte säga säkert för det är bara gynekologer som kan ge diagnos om man har framfall men vad hon kunde se så såg allt normalt ut och tappen verkade sitta långt upp. När hon kände så sa var den ett helt finger in men jag vet också att gynundersökningar kan vara missvisande eftersom man ligger ner när man gör undersökningen. Det enda sättet att veta säkert är att gå till vårdcentralen för att få en remiss till gynekolog eller skriva en egenremiss. Jag vägrar gå till vårdcentralen för kvinnoproblem. Jag har gjort det en gång för mycket redan och jag kommer aldrig göra om det, då får jag vara döende i så fall… Barnmorskan var inte alls orolig för framfall av livmodern, däremot har jag en slidvägg som fallit och som också är en typ av framfall. Den stör mig inte särskilt mycket men eftersom jag vill ha fler barn så är det ju bra om jag tränar upp den nu 🙂

Det blev inget gråtigt besök på MVC så jag slapp sminka om mig innan frisören. Det var ett skönt avbrott att klippa sig och prata lite strunt en stund. När jag var klar hos frissan så åkte jag raka vägen till stan för att möta upp Malin. Underbara Malin, min klippa i alla väder! Hon får mig alltid att bli glad och skratta, även efter en sån här dag som jag haft idag. Det första Malin säger när hon ser mig är ”WOW vad fräsch du ser ut!” och jag som har gråtit nästan hela dagen skiner plötsligt upp som en sol samtidigt som jag funderar på om det var mig hon menar? Är det nya frisyren som får mig att se fräsch ut kanske?

Kvällen tillbringades hos Skatteverket med mamma och Malin. Det var tre långa långa timmar men dom var så väl värda! Jag fick reda på en massa tips och trix och om jag har fattat allt rätt så kommer det bli rena fröjden att deklarerar företaget 🙂 Jag kan verkligen rekommendera er med egna företag att gå på deras informationsträff. Det är inte så svårt att driva eget, bokföra och deklarera som man kan tro. Jag har helt klart oroat mig i onödan!

Nu ska jag sova för imorgon börjar jag på mitt nya jobb! Såååå spännande! Jag är så himla taggad!

Jag vet att det kanske är en skitgrej för en del. Vad gör lite framfall om man knappt har några symptom?! Men för mig så kom detta som en chock! Jag är rädd för att det är något jag gjort eller inte gjort som gör att livmodern plötsligt är på väg neråt. Tänk om träningen gör att livmodern är på väg ner? Eller tänk om det är för att jag inte knipit så nu orkar inte kroppen längre? Kommer det bli värre och värre nu eller kan jag fortfarande rädda situationen? Hur blir det när jag blir gravid igen? Faaaan vad jag är orolig!

MVC var i alla fall väldigt tillmötesgående och erbjöd mig att komma på en dropin-tid för en första titt av en barnmorska redan idag. Det känns lättande och nu gråter jag igen. Jag önskar så mycket att bara få höra dom där orden som dom alltid brukar säga ”allt är normalt” tillsammans med ”kom ihåg att göra dina knipövningar”.

Nu ska jag göra mig i ordning för direkt efter MVC så ska jag till frissan och sen till Skatteverket för mitt företag. Jag tror jag får packa med mig sminkväskan i bilen för det är inte säkert jag kommer se representabel ut efter MVC, även om det är goda nyheter…

Gynställning-outfiten är på…

Usch, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig så himla ledsen just nu. Jag har ringt och pratat med både gyn och 1177 och svaret är att jag behöver en remiss för att träffa en gynekolog. Om ett par minuter ringer MVC och då ska jag böla tills dom ger mig en tid. Just nu skiter jag i vem jag träffar, jag vill bara träffa någon som kan antingen bekräfta eller utesluta att det är livmodern som jag känner med mina fingrar. Fan, jag är så orolig och så ledsen och nu bölar jag igen.

Det jag vet just nu är att jag har ett framfall, men jag vet inte graden av det. Jag vet inte om det kan gå tillbaka eller inte. Om det är slidväggarna som har framfall så kan jag bli återställd genom knipövningar, men om det är livmodern så finns det bara två alternativ. En ring att sätta in för att hålla livmodern på plats eller operation. Ringen vill jag inte ha och operation är inte aktuellt innan jag är färdig med barn.

Det som kändes skönt var att läsa att framfall är ingen fara för graviditet så jag kan skaffa fler barn. I ärlighetens namn lider jag inte jättemycket av det här framfallet. Det jobbiga är att jag är så rädd. Jag vet inte vad som håller på att hända, om jag måste undvika att lyfta, kan jag ens lyfta mina barn? Hur illa är det? Jag behöver verkligen få svar på mina frågor. Jag har ont i bröstet av den här paniken.

Jag känner mig skitledsen just nu. Jag vet inte helt säkert men jag tror att jag har fått livmoderframfall. Jag är så ledsen och har typ en miljon frågor att ställa men ingen att ställa dom till. Vad innebär det om jag har fått framfall? Kan jag fortfarande få flera barn? Kan jag fortsätta träna som jag gör? Vad måste jag undvika och vad händer om det blir värre? Nej, alltså jag är så ledsen nu att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag går och lägger mig nu. Jag vill bar att det ska bli nästa dag så att jag kan ringa till MVC. Jag orkar inte, jag är så ledsen :’-(