Lite mensvärkkänningar nu

Aprilmammorna i min gravidgrupp har börjat föda barn nu, senast igår var det en som födde bebis i rekordfart, bara 10 min på förlossningen! Jag har hela tiden tänkt att det är “lång” tid kvar, men nu känns det plötsligt så himla nära! Och gissa vad! Idag vaknade jag upp med mensvärk i svanken och i nedre delen av magen och jag har fortfarande lite mensvärkkänningar nu som kommer och går. Det skulle kunna betyda att det är förlossning på G (det var ju så det var när Lucas föddes) eller så är det bara helt vanlig mensvärk/växtvärk. Jag hoppas och tror på helt vanlig mensvärk, men jag blir ändå lite nervös! Så IDAG ska jag packa den där dumma BB-väskan! Egentligen är det väl inte BB-väskan som är dum, det dumma är att jag skjuter på den hela tiden och jag får mindre och mindre ork. Jag har väldigt ont i kroppen nu så jag vet inte hur jag ska fixa dom sista sakerna ens. Det som är kvar nu är BB-väskan och att göra ordning i bebis byrå. Just nu ligger allt huller om buller, nerslängt i bebisens byrå. Jair bryr sig inte, han fattar inte grejen med ordning och reda och han fattar inte hur viktig BB-väskan är för mig, så jag står helt ensam med allt det där. Däremot så tar han nästan allt ansvar för Lucas och han gick iväg för att köpa saker till BB-väskan idag, så användbar är han ändå 😉    
Finns det kanske fler därute som är lite frustrerade på blivande pappan? Eller boar era män för fullt där hemma?

Relaterade Inlägg

12 Kommentarer

  1. Johanna

    Spänningen!! Jag åker bort några dagar när jag är i vecka 36, SÅ rädd att det ska starta då. Nu 35 och känner nog inget men minsta lulla menavärkskänning så blir man ju nojig…

    Och nä, jag behöver inte bekymra mig så mycket för pappans engagemang här. Men sånt här med försäkringskassan får jag tjata om, jag måste ha hjälp att fatta… 🙂

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Ja precis! Jag tänker på en gång att det måste vara ngt på G men sen vänjer jag mig så nu känns det som det bara var växtvärk för nu är det dessutom borta. Det enda jag känner just nu är en bebis som grejar långt nere i bäckenet, undrar om den håller på att fixera sig nu?

      Pappan här hjälpte faktiskt till med BB-väskan idag efter att jag sa hur jag kände. Han sa “inga problem, det fixar vi”. 🙂

      Svara
  2. Nina

    Men guuuud så spännande!
    Jag tror att din bebis försöker skicka ett meddelande till dig – ta det lugnt mamma så att du orkar mysa med mig när jag har kommit. Jag struntar i om mitt nya hem är perfekt eller om jag får åka hem med pappas t-shirt på mig – allt jag vill är att få träffa dig, pappa och storebror ❤️❤️

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Hihi!!! Vad söööt du är ❤️ Jag blir alldeles rörd!!! ❤️Jag tar det lugnare nu i alla fall pga att det har börjat göra ont överallt 🙁 Jag ska verkligen försöka varva ner nu, det är dags att ta det lugnt! ❤️

      Svara
  3. Solin

    När jag väntade min första så väntade svägerskan sitt andra. Och jag såg hennes förvärkar! Det var verkligen som riktiga, onda, värkar men gick över efter nån timme. Tydligen väldigt vanligt andra gången. Så det är jag beredd på.
    Här hemma är det nog mer jag som bromsar förberedelserna. Sambon vill plocka upp spjälsängen och greja. Men jag fattar nog inte. Och jag var likadan förra gången. Då fick han tjata när det var några dagar kvar att packa väskan☺️

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Åh vad jobbigt! Alltså jobbigt att ha onda förvärkar innan förlossningen drar igång, men samtidigt, om man öppnar sig lite och slipper göra allt värkarbete på samma gång så kanske det är en fördel att få “dela upp” det ? Min sambo var mer så när vi väntade första. Nu är han sååå seg! Men han hjälpte till idag i alla fall och sa att det är inga problem ❤️

      Svara
      • Solin

        Jag tror allt vi får bli bättre på att be om hjälp, eller hur? Det går åt mycket energi här hemma för att sambon inte fattar det jag tycker att han borde fatta.

      • Emma - På Smällen!

        Ja definitivt! Jag har svårt att be om hjälp när jag verkligen behöver det. Jag pressar alltid mig själv in i det sista och ber oftast inte om hjälp förrän det typ är försent, alltså när jag har jätteont eller är slutkörd typ. Jag behöver träna på det ?

  4. Sabine

    I början av min graviditet så tyckte jag det var orättvist att jag inte hade någon här hemma som kunde ta hand om mig och komma med te och skorpor till sängen innan jag gick upp. Jag var verkligen avundsjuk på alla blivande mammor som har en partner som ställer upp. Nu snart åtta månader senare så tänker jag istället att det känns skönt att slippa känna att jag måste ‘dela upp’ mig. Jag kan sova när jag vill och behöver inte känna mig dum gentemot någon annan när man knappt orkat jobba och bara vill kollapsa i sängen. Samma sak sen att jag inte behöver känna mig dum för att jag inte orkar med min partner när jag är helt ‘sleep deprivated’. Visst känns det fruktansvärt tråkigt att vara själv, det var ju inget jag hade räknat med men försöker se de positiva sakerna istället för negativa. Jag känner mig dock väldigt ensam nu när det bara är 5 veckor kvar. Att jag inte har någon att spendera den sista tiden, innan jag blir mamma, med. Förstår känslan av att bli frustrerad av att försöka ge en subtil antydan eller att ‘skämta’ för att få uppmärksamhet gällande saker man vill ha hjälp med. Det är bättre att bara säga som det är och fråga rakt på sak.
    Jag packade faktiskt färdigt min och bebis väska idag 🙂 Väldigt smart att lägga en lapp i med det sista så man inte glömmer laddare och sånt! Haft mycket nytta av att läsa din blogg genom hela resan då det knappt skiljer två veckor mellan oss. Lycka till med allt 😉

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Förstår att det måste varit tufft att vara ensam men samtidigt så har du bara dig själv att rätta dig efter. Hoppas du har vän eller familj som ställer upp och hjälper till. Även om man inte har en partner så är det skönt att veta att man har ett trygghetsnät av familj/vänner som hjälper när/om det behövs ❤️

      Anledningen att jag skämtade lite om att jag ville ha hjälp med BB-väskan var att jag känner mig så himla krävande just nu. Jag är van vid att kunna stå på egna ben, men jag klarar inte av att göra saker lika snabbt eller lika många saker på samma dag längre och då måste jag be om mer hjälp. Jag var rädd att jag skulle få en suck till svar och få känslan av att känna mig jobbig. Men oftast så är jag ganska rak annars, det behövs ännu mer när man har olika modersmål och kommer från olika kulturer har jag lärt mig.

      Kul att du har haft mycket nytta av min blogg ❤️ vad roligt att det inte skiljer mer än så!!! Lycka till när det är dags!! ❤️

      Svara
      • Sabine

        Jag håller helt med om att det blir krock mellan olika kulturer. Min bebis pappa är amerikan och jag kämpade jämt med det. Tröttsamt nog, även när man inte ar gravid så förstår dig totalt 😉
        Jag är precis likadan gällande att be om hjälp och väntar tills jag sitter och gråter på golvet av ren frustration 😛 men att va ensamstående höggravid med hund och flytt på det.. Hade bebis pappa kunnat vara här så vet jag att han hade hjälpt till, vi är vänner och pratar fortfarande.
        Jag hoppas att du inte kände det som ett påhopp från min sida det jag skrev i förra inlägget för det var inte alls menat så.
        Jag uppskattar din ärlighet i dina inlägg, det känns äkta, och tyvärr så innebär det ju även irritation över sin partner beteende 😉

      • Emma - På Smällen!

        Jag skulle ändå beskriva Jair som en ganska modern latino. Han tar väldigt mycket ansvar för Lucas, hittar på aktiviteter med Lucas, är alltid den som nattar Lucas, dammsuger och lagar mat. Han hänger till och med tvätt. Inget av allt detta gör hans pappa eller hans bror i Brasilien 😛 Men när det kommer till förberedelser inför förlossningen så ser han nog inte att han kunde haft en roll i det. Förlossningen är liksom kvinnans grej så det var därför jag inte trodde att han hade lust att packa väskan. Däremot så förvånade han mig på förlossningen med Lucas med att vara världens bästa supporter! Han peppade mig och guidade mig igenom hela krystfasen, barnmorskan sa ingenting för att hon tyckte Jair skötte det så bra. Ganska imponerande för en man som kommer från ett land där männen inte ens är med på förlossningen!

        Skönt att bebis pappa ändå finns med i bilden, men är han i USA nu då? Du är en superwoman som klarar så mycket själv. Det är verkligen inte lätt att vara höggravid och dessutom ha hund och flytta under tiden!

        Nej, nej, jag kände det inte som nåt påhopp. Du har helt rätt, det är bättre att prata klarspråk och säga vad man vill istället för att hoppas på att den andra ska fatta av sig själv. Inte minst när man har olika kulturer och språk.

        Tack! Jag vill verkligen inte driva en rosafluff-blogg utan jag vill dela med mig av verkligheten 🙂

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här