Peppande eller hetsande?

Hej på er!

Jag känner att jag behöver fråga er en sak. Jag undrar vad ni tycker om mina inlägg om träning? Det jag skulle vilja veta är om det är för lite, för mycket eller precis lagom med träningsinlägg? Personligen hade jag velat skriva mer och mer detaljerat om min resa tillbaka, men jag känner att jag behövde tona ner mig lite efter den här graviditeten. Jag postade en bild på min mage när jag var på BB som inte var alltför uppskattad och jag förlorade en av mina goaste läsare och det sörjer jag fortfarande lite grann. När jag förlorar läsare som ofta kommenterar så känns det lite som att förlora en vän och det känns tråkigt och det är något jag inte glömmer.

Efter graviditeten med Lucas så postade jag också bilder på min mage och fick även då en reaktion som kändes jobbig, men när jag förklarade min fascination över kroppens underverk, att magen kan växa till den utsträckning som den gör när man är preggo och sen dra sig tillbaka så som den gör – det är verkligen ett sant underverk! Jag tycker inte att det är lika kul att fota magens framsteg när det bara är chips-och-dipp-kilon som sitter där, då är det ju inte samma underverk. Men under och efter graviditet så tycker jag att alla framsteg både när man växer och när man krymper är fantastiska! Efter min första graviditet så postade jag bilder och kollage på hur min kropp förändrades. Jag dokumenterade varenda steg och jag upplevde aldrig att jag hetsade varken mig själv eller nån annan, men det är svårt att veta hur andra tolkar min text och därför är det bättre att checka av med er.

Efter den här graviditeten så har jag inte postat så många bilder på min kropp. Jag vet inte riktigt vad som är annorlunda nu mot år 2013, men något är annorlunda. Kanske är det för att min blogg är mycket större nu eller så är det nya tider och att skriva om kroppen anses ofta vara kroppshets – kan det vara så? Eller så är det jag som är dålig på att uttrycka mig och missuppfattas? År 2013 var min blogg mer en öppen dagbok. Jag skrev om alla tankar jag hade och det var okej, men nu är min blogg inte bara en dagbok utan jag kan faktiskt påverka andra och därmed kommer också ett ansvar. Jag vill absolut ta mitt ansvar och vill absolut inte att andra ska må dåligt över sina kroppar på grund av det jag skriver, det skulle kännas jättehemskt. Om jag skriver om träning så vill jag i så fall inspirera andra i samma situation att också komma igång med träningen.

Om vi återgår till ursprungsfrågan, tycker ni att jag skulle kunna skriva mer om träning? Skulle ni tycka att det var peppande eller hetsande om jag skrev om framsteg, mått, vikt och före och efter bilder?


Bild från pumpen igår 🙂

Relaterade Inlägg

40 Kommentarer

  1. Frida

    Jag tycker att bilder/inlägg om kropp och träning oftast bidrar till kroppsångest och väldigt sällan till någonting positivt. Omedvetet påverkas man till tankar som ”om hon är missnöjd så borde jag bara jättemissnöjd för jag är större/mindre” eller ”jaha där tränar hon och här ligger jag och är lat”. Generellt sett anser jag att man borde tänka på syftet med det publicerar online. Publicerar jag detta för andra (vad bidrar det då till?) eller är det egentligen för min egen skull? Träningsinlägg bidrar sällan till någonting positivt för andra (givetvis inte alla, men du fattar nog att jag generaliserar). Idag tycker jag att det finns en bra balans i din blogg, men skulle det bli fler skulle jag inte sluta läsa eftersom jag gillar det du skriver så mycket! Hoppas att du uppfattar denna kommentar rätt, dvs enbart som min åsikt och inte som någonting negativt 🙂

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack! 🙂 Jag tolkar din kommentar på ett positivt sätt och som ditt svar på min fråga 🙂 Svaret på din fråga som jag skulle fundera på är faktiskt att jag mest publicera träningsinlägg för mig själv, i alla fall dom inläggen som handlar om vikt och sånt. Det är ett sätt för mig att dokumentera mina resultat och det peppar mig. Men eftersom min blogg nu har blivit såpass stor så vill jag ju i så fall vara säker på att jag inte bidrar till att folk mår dåligt för att jag ska få peppa mig själv. Det känns inte riktigt okej… Jag ska fundera på hur jag ska göra… Tack för din input!

      Svara
  2. Lisa

    Jag tänker att det kan vara en hårfin skillnad mellan peppande och hetsande 😛 Personligen ser jag träning/motion som något ganska tråkigt med dock hälsosamt och lite nödvändigt för att må bra. JAG skulle tycka att det kanske är ganska intressant att läsa om hur och i vilken form du får in träning/motion i vardagen med två barn, men jag är mindre intresserad av att läsa om exakt vilka övningar du gör och hur du ser ut när du gör det 😛 Det skulle nog få MIG att känna press. Du har ju många läsare som alla har olika upplevelser och tycker olika, men generellt känner jag att det fokuseras mycket på träning överallt och skulle önska mig mindre av det, särskilt på ”mammabloggar”. Men det finns ju huuur många områden som helst där det går att känna sig pressad som mor 😀

    Svara
    • Nikiåå

      Den här kommentaren gillade jag. Jag är också intresserad av hur du går tillväga o hur du får det att funka då jag är i samma sits. Har två barn o vill träna men tänker att orken/tiden inte finns. Hur mkt man lyfter el hur mkt man väger säger mig inget så det tycker jag är rätt ointressant.

      Jag själv har aldrig gymmat, bara dansat lite zumba. Idag var jag på ett stark mamma pass men de blev ju inte mkt träning.. jag är alltså ovan o kan ingenting. Har bokat mig på ”core” som är 30 min men är jätte rädd att ja inte vet vad ja sysslar med o skämmer ut mig el liksom helt enkelt hamnat fel.. ??

      Svara
      • Emma - På Smällen!

        Neeeeej! Du kommer inte skämma ut dig! Jag kände mig också väldigt väldigt osäker när jag började träna pass en gång för länge sen. Jag tänkte att alla därinne kommer titta på mig och jag kommer göra allt fel. Men jag märkte snabbt att folk bryr sig inte. Folk kollar bara på sig själva i spegeln och dom flesta bryr är där för sin egen skull och skiter i alla andra. Så bry dig inte! Ett tips är att köra Les Mills pass typ Bodypump för dom passen är alltid likadana oavsett instruktör. Jag tycker det känns tryggare när passen inte varierar beroende på vem som står där framme. 🙂

    • Emma - På Smällen!

      Eller hur!! Man blir ju pressad av allt möjligt nuförtiden! Och ja, jag upplever också att det är en hårfin skillnad, men en skillnad som jag inte riktigt kan se, kanske för att jag själv aldrig känt mig hetsad av någon annans träning, bilder eller vikt. Det kanske är därför jag har så svårt att förstå varför andra känner sig hetsade av vad jag har skrivit… Det är många som har kommenterat det där med att få ihop vardagen med träningen så det får nog bli mer av det helt enkelt 🙂

      Svara
  3. Anna

    Peppande!! Helt klart! Du jämför ju bara med dig själv och följer dina egna framsteg så borde inte vara hetsande, men de är ju vad jag tycker!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack ❤ Det är precis så här som jag önskar att alla uppfattade det. Jag förstår att andra kan bli provocerade m.m. så det är inte så att jag inte förstår alla andra, det är bara det att jag känner mig så fruktansvärt missuppfattad varje gång och det är inte kul… :-/

      Svara
  4. C

    Jag tycker du ska göra det som känns rätt för dig, men fler sådana inlägg är inget jag saknar, åtminstone inte beskrivning av träningspasset. Men det finns säkert andra som tycker det är kul 🙂 Det enda inlägget jag reagerat på är häromdagen när du skrev att du inte ätit knappt och tagit både ipren och alvedon och sen gick och tränade. Kändes inte särskilt hälsosamt. Själv tränar jag de två timmarna i veckan när min femåring dansar ballet och försöker få till ett pass på helgen med.

    Det vore intressant med ett inlägg om hur du och jair får till familjetid under veckan nu när han jobbar natt.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Åh herregud vad fånig jag känner mig nu – och nej, det tycker inte jag heller känns sunt. Jag hade också reagerat på det om någon annan skrivit det. Det jag skrev var precis så, men jag kände mig inte sådär orkeslös och tom i kroppen som man känner sig när man inte ätit. Jag äter normalt sätt alltid på bestämda tider, samtidigt som barnen äter så det är verkligen inte normalt för mig att knappt äta något och jag tycker absolut inte att man ska göra så när man tränar. Men för att försvara mig så hade jag ont i munnen och mensvärk som gav mig en konstant mättnadskänsla. När man har så ont i munnen som jag hade så drar man sig för att äta och när jag inte kände mig hungrig eller seg i kroppen så bestämde jag mig för att köra det där träningspasset ändå. Tack för att du fick mig att tänka till lite 🙂 Och bra tips på inlägg! Tack!

      Svara
      • C

        Tack för svaret 🙂 jag har läst din blogg i över 2 år nu och gillar verkligen den så jag förstod ändå att det inte var menat att hätsa människor att gå och träna i alla lägen. Men det fick mig ändå att fundera, kanske för att du faktiskt brukar ha ett väldigt sunt tänk och detta då blev annorlunda från det 🙂 Ser fram emot inlägget om familjetid 🙂 trevlig helg!

      • Emma - På Smällen!

        Vad bra att du förstod att jag inte är sån i vanliga fall 🙂 Det var ändå bra att du skrev det till mig så att jag fick höra hur det lät och uppfattas. Trevlig helg till dig också 🙂

  5. Petra

    Självklart ska du skriva om din träning och lägga ut bilder om du vill det! Du skriver ju om allt i övrigt så då tycker jag att det är konstigt att utelämna ett område bara för att en del personer inte klarar av att läsa om just det. Jag tycker du ska vara stolt över att du tränar och försöker leva väl. Det är sunt och klokt att ta hand om sig och det kan ingen ta i från dig. Om det nu sticker i ögonen hos vissa, av för mig en totalt obegriplig anledning så är det deras problem. Men det kanske är så att folk inte klarar av att se att du är en driven och duktig tjej, som kämpar för det du vill uppnå, för att de själva inte har några ambitioner att ens försöka träna?
    Var dig själv, det är ju det som har fått oss alla att läsa just din blogg!
    Många kramar!!

    Svara
  6. Fia

    Det är din blogg. Och du ska självklart skriva om vad du vill! Om du ska forma bloggen efterläsaena kommer din blogg bli opersonlig och trist. Men jag har fick slutat läsa om människor som går på en diet och har tunnelseende, endast deras kost och levnadssätt är rätt.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Ja, jag har också tänkt på det och det känns faktiskt som att jag har fått tona ner mig själv lite grann, men jag vet inte säkert hur mycket jag vågar skriva om träningen. Det är inte roligt att känna sig missuppfattad som jag har gjort när jag skrivit om vikten och kroppen under graviditet och efter graviditet. Jag pratade med min BM om det redan under graviditeten och hon uppfattade inte alls mig som osäker, osund eller hetsig, så det måste vara något med mitt sätt att skriva som misstolkas och då vågar jag inte riktigt skriva allt jag tänker. Jag vill ju inte bidra med kroppshets på nåt sätt..

      Svara
  7. Tigermamman81/BebisHalleby

    Jag kan hålla med dem som skrev att det är intressant hur du hittar tiden. Dina mått & vikter är inte intressant för mig, men vill du så får du skriva om det. Jag slutar inte läsa för det.
    Däremot skulle jag önska att du som är så duktig på att ta reda på en massa saker, skulle kunna ta reda på vad som är bra ”mammaövningar” hemma; inför, under & efter graviditet.

    Svara
  8. Stina

    Jag tycker du ska skriva om det som händer i ditt liv. Och träningen är ju en del av det! Jag födde barn samtidigt som dig och har precis börjat komma tillbaka till träningen. Det har aldrig varit så skönt och välbehövligt att träna för mig, det gör mig till en piggare och gladare mamma. du får gärna skriva lite mer hur du får ihop vardagen med träning, sömn och mat 🙂 tack för en grym blogg! Fortsätt vara så ärlig och öppen som du är – det uppskattas verkligen!

    Svara
  9. Fia

    Jag tycker inte att du ska anpassa (begränsa dig) för mycket efter vad läsare tycker även om jag förstår att det blir skillnad med en stor läsekrets.
    Jag personligen blir inte det minsta provocerad eller hetsad av träningsinläggen, och tycker inte heller att du ska sluta dela med dig av resultat före/efterbilder om du inte själv vill det! Däremot tycker jag vinklingen hur du får ihop vardagen är mer intressant än själva träningspassen i sig.
    Det är ju blandningen av lite allt som gör din blogg så intressant och läsvärd!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack 🙂 Jag ska fundera på hur jag ska göra, superbra att veta hur du och alla andra tänker och väldigt bra tips med vinklingen om hur man får ihop vardagen 🙂 Åh tack ska du ha för komplimangen 🙂 <3

      Svara
  10. Karin

    Jag läser gärna mer och mer detaljerat, typ av pass osv. Om du också skriver när det inte går bra ? Skämt o sido! För mig är det kul å peppande med träningsinlägg!

    Svara
  11. S

    Funderar lite på för vems skull det är viktigt att lägga ut vikt och mått och träning? Vill du ha uppskattning för att du går ner i vikt? Är det viktigt att vara smal? Varför är det bättre än något annat?
    Jag jobbar som skolkurator på en högstadie skola och har väldigt många elever som är missnöjda med sin vikt/utseende. Tänker att det är ganska tragiskt att det fortsätter även när man är vuxen….
    Du är fin som du är oavsett vad vågen eller måttbandet säger och det tycker jag du borde förmedla till dina läsare istället. Att ge träningstips är något annat…
    Hoppas att du själv blir nöjd med ditt utseende. Det sitter mer i självkänslan än på vågen.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Jag förstår dina frågor och tycker absolut att dom är relevanta. Jag har själv ställt mig frågorna redan i höstas och kom fram till att inte lägga upp något, men det resulterade i att jag tyckte det var tråkigare att träna och jag sket helt enkelt i att gå till gymmet. För att svara på första frågan så skulle jag i så fall lägga upp vikt och före & efter bilder för att dokumentera resan och peppa mig själv. Jag är en person som tycker om att se resultat svart på vitt, det är något som driver mig. Jag hatar flummiga resultat där man inte kan se siffror svart på vitt, även i yrkeslivet. Jag älskar matematiska formler och vill oftast att saker ska ett rätt svar, så som det är i matte. När jag skulle sluta nattamma så skrev vi upp på papper vilka tider Lucas vaknade och när han somnade om, för mig var det viktigt att kunna räkna ut om det blev bättre och se resultat svart på vitt och så är jag med allt. Samma sak är det med min träning, men jag kan också leva med ”det här är min livsstil och jag skiter i resultaten”, men det tar lite längre tid för mig att acceptera och att komma in i den sortens träning för i början är jag mer resultatinriktad för att sen gå över i ”träning är en del av min vardag”-livsstilen. Så anledningen att jag skulle skriva om det är ju mest för min egen skull, men peppning från andra gör ju alltid det hela lite roligare.

      Tidigare så kunde jag känna mig väldigt osäker kring min vikt och må dåligt, precis så som du skriver. Men efter många års erfarenhet av viktuppgång och viktnedgång så känner jag inte att jag är där längre. Du frågar om det är viktigt att vara smal och varför det är viktigare än något annat. Jag vill svara så ärligt som möjligt utan att ljuga för dig eller för mig själv så därför har jag skrivit om det här svaret en miljon gånger. Så först ska jag svara på varför det är viktigare att vara smal än något annat. Jo, för mig är det viktigt att vara sund och stark i kroppen. Jag vet att graviditeten och allt bärande av bebis har tärt på min kropp och jag vet att jag har svårt att sträcka ut ryggen. Nu har jag ingen övervikt längre, men när jag hade det så visste jag att det tärde på min kropp, så ja, det är viktigare att vara smal. Jag har rätt BMI nu och är smal, så varför är jag inte nöjd skulle man kunna fråga sig då. Jo, jag är nöjd egentligen, men jag vill ändå gå ner 2,5 kg till så varför? Jo, så här är det: Jag vill nå mitt mål. Jag mår inte ett dugg dåligt av hur jag ser ut idag, men jag vill nå mitt mål. Jag har till och med tidigare skrivit att ”jag skiter i hur jag ser ut” och det är en känsla som egentligen inte känns så bra för mig, för att skita i hur jag ser ut innebär även att jag har svårt att finna motivation i träning som jag egentligen tycker är rätt tråkigt. Ännu läskigare känns det när jag dessutom vet att jag har svårt att sträcka ut ryggen – tänk, vad kommer hända med min rygg om jag går runt krokigt i några år? Det enda med mitt utseende som på riktigt för mig att må riktigt dåligt, det är min acne. Då går min självkänsla i botten och den kan få mig att inte vilja gå ut eller vara med på bild.

      Jag har ingen aning om någon blir klokare på mitt svammel, men jag ska fundera på detta innan jag bestämmer vad jag ska dela med mig av framöver. Det sista jag vill är att bidra till att andra blir osäkra på sina kroppar.

      Svara
      • S

        Tack för ditt ärliga svar!
        Alla människor har givetvis något som de är missnöjda med hos sig själva. Min tanke är bara att det blir så tråkigt om omvärlden bekräftar det ”fula/dåliga”. Att vara stark och sund är givetvis viktigt, men det kan man vara som ”rund” också….
        Kram

      • Emma - På Smällen!

        Ja, det håller jag med om. Det är svårt att få en bra balans där man uppmuntrar till träning utan att det uppfattas som dåligt att se ut på ett visst sätt. Jag tycker alla kroppar är okej, så länge kroppen mår bra. Men jag tror faktiskt att dom flesta kroppar mår bäst av regelbunden träning – i alla fall i det långa loppet 🙂 Kram!

  12. Anna

    Jag är lite tudelad i frågan angående träning, inte för att jag tycker att det ena är hets eller inte utan för att jag mer tycker att vissa typer av träningsinlägg är mer intressanta att läsa om än andra.

    Jag personligen tycker att det är tråkigt att läsa inlägg om specifik träning där bloggaren detaljerat går in på hur mycket mer den kan lyfta, eller vilken hastighet den kan hålla på löpbandet etc. idag gentemot tidigare i veckan, dock ok om det sker sådana uppdateringar någon gång ibland men inte varje vecka. Däremot är det intressant att läsa om vad för typ av träning du genomför och rent allmänt hur du tyckte att det gick.

    Jag tycker dock att det allra roligaste träningsinläggen/kostinläggen är där du tar dig an en ett mål eller en uppgift som t.ex när du gjorde mammashape (eller vad det hette), dvs. där jag som läsare får se utgångsläget, sedan kanske en uppföljning i mitten (eller flera) för att sedan komma i mål och se slutresultatet. Det tycker jag generellt ger mer pepp att ta tag i träningen gör än andra typer av träningsinlägg.

    Min personliga tanke är att de personer som tycker att det är vikthets att läsa om andras träning bland annat är de personer som själva är missnöjda med sina kroppar och kanske har problem med att gå upp/ned i vikt och därmed blir stressade av att andra lyckas men inte dem.

    Träning och hälsa känns som ett väldigt laddat ämne idag i ett samhälle där vissa strävar efter att bli så smala som möjligt (för att bli nöjda själva men även för alla andra är det enligt dem) medan andra tycker att man ska kunna se ut som man själv vill (oavsett stor övervikt eller inte. Med detta i åtanke så tror jag att det är svårt att som en stor bloggare kunna beröra ämnet utan att några tycker att det känns som vikt- eller träningshets, medan andra säkerligen kommer att tycka att du är ohälsosam eller dylikt om du inte berör det alls (eftersom du är öppen om alla andra aktiviteter och de då kanske kommer att tro att du inte tränar eller bryr dig om kosten alls).

    Personligen tycker jag att det är ok med träningsinlägg ibland, då jag har fpått uppfattattningen att du på din blogg vill spegla vardagen som den ser ut hos en småbarns familj (och inte bara skriva om barnen) och då känns det för mig lika självklart att du skriver om träning ibland som att du skriver om barnens hälsa, barnens aktiviteter på fritiden osv.

    Oavsett om du skriver fler eller färre träningsinlägg så är det ingen anledning för mig att sluta titta in hos sig, eftersom det inte är av den anledningen jag började från första början. 🙂

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack Anna! Och vad glad jag blir att läsa att du (och många) andra här inte kommer sluta läsa bara även om jag skulle skriva lite mer om träning 🙂 Det var även kul att läsa att du uppskattade Mammashape, när jag läste det fick jag till och med lust att köra en ny runda 🙂 Jag har bestämt att jag ska göra det ifall dom sista kilona går segt med vanlig träning och vanlig mat 🙂

      Din uppfattning om vad jag vill spegla genom min blogg är helt rätt. Jag vill att man ska kunna läsa precis hur livet är på min blogg och träningen hör ju till eftersom det är något som jag gör 🙂 Roligt att du har lagt märke till det – det betyder ju att jag har lyckats förmedla rätt bild 🙂

      Svara
  13. -Jenny-

    Så här tycker jag:
    Din blogg är din och du ska kunna skriva precis det du själv vill. Jag läser för att du är ärlig och visar både positivt och negativt. Du är grundlig och neutral men tar ändå ställning på något sätt. Du är öppen och bjuder på en lagom dos privatliv utan att det blir för mycket. Jag klassar din blogg som en mammablogg i första hand.

    Personligen skiter jag i vad du väger och hur du ser ut i kroppen. Så länge du är nöjd. Jag tycker att du la ner väldigt mycket fokus på viktuppgång under graviditeten och jag förstår de som tycker att det blir kroppshets när du lägger upp dina viktinlägg. För mig är det oviktigt om du gick upp 5 eller 20 kg och jag bryr mig inte om du ligger +5 kg mot din idealvikt men om det är viktigt för dig – då delar du din viktresa. Men vem gör du det för dig eller läsarna? vad får vi läsare ut av att se en bild på dig där du är ett kilo smalare eller tyngre? Jag får ut mycket mer av dina inlägg om hur du är opeppad men ändå kommer iväg och tränar än de där du tar upp vikt. Eller nör du kör fitnessfighten och skriver lite om hur det går. Där blir resultatet en naturlig del av utmaningen men till vardags kanske det inte behöver få så mycket fokus? Men för all del. Tappar du fem kg så kan du lägga upp före och efterbilder. Äsch. Det blir flummigt nu. Gör som du vill är min slutsats. Vi som läser läser ju det du skriver eftersom du skriver på ditt sätt. Vad du skriver måste du själv få välja utan att bli dömd.
    Kram och trevlig helg

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Tack för din kommentar 🙂 Jag förstod hur du menade och jag tycker det känns bra att höra hur mina inlägg upplevs och vad som är mer eller mindre intressant för andra. Jag känner att det börjar bli klarare vilken väg jag ska gå. Jag hade velat lägga upp mycket mer detaljer men det är för min egen skull och inte för läsarnas, det inser jag ju verkligen nu när jag ser allas kommentarer. Men det kommer nog komma upp inlägg om när jag når mitt mål lite före och efter bilder men jag är inte säker på att jag kommer skrika ut hur mycket jag väger för det är ju bara en siffra som passar mig och ingen annan. Tack så mycket! Och trevlig helg till dig också 🙂

      Svara
  14. Linnéa

    Jag tycker sånthär är så himla svårt. Det är ju din blogg som folk väljer själv att läsa, och tycker de inte om det du skriver är det bara att bläddra förbi. Sen samtidigt tycker jag att ”trenden” nuförtiden är mycket kropp, hälsa och utseende, detta samtidigt som nästan alla befinner sig på nätet och läser bloggar. Ju mer man ser något, möter i vardagen tror jag påverkar en. Jag tycker i övrigt att det är FÖR mycket kroppshets i samhället och det om peppar den ena personen kan trigga en annan.

    Jag är i samma sits i livet som dig, fick ett barn i april och vill gärna komma igång med träning osv. Jag tycker att mammakroppen är så fantastisk och att jag ser magen sjunka ihop och min hållning blir bättre för varje dag som går. JAG blir peppad av dina inlägg, för som sagt jag tror att ju mer jag möter träningsinnehåll, ju större chans är det att jag kommer gå till gymmet och hålla lågan uppe. Vi alla har olika anledningar varför man vill komma igång efter graviditeten, och jag tycker inget av de är fel. Om någon gör det för att gå ner i vikt, för att klara av vardagen eller kanske för att klara av en graviditet igen är bara ens egen ensak.

    Jag är säker i mig själv och min kropp. Jag älskar till 99% min kropp (vi alla har väl dagar då allt känns skit). Men det finns ju samtidigt dom som tränar för att de känner ett hat till sin kropp, eller tänker något annat negativt om sin kropp. Jag tror ju det är för DOM inte dessa inlägg är de bästa.
    Man läser ju dom bloggar som man känner sig ”nära till”. Du har två barn och skriver om din livstil och har ett ganska aktivt liv. Du har skrivit om allt vad som tillhör den första tiden med barn och hur kroppen förändras tycker jag är lika naturligt att prata om som amning, nya tänder på g eller sömnrutiner.
    Bara en tanke, hade folk tagit lika ”illa upp” om du hade skrivit på samma sätt fast du inte hade fått barn? Utan bara en uppdatering om hur din träning går. Jag tror inte det.
    Vet inte om detta svarade på så mycket, men jag sammanfattar väl det med. Nej, för MIG hetsar detta inte, bara peppar!

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Åh så bra beskrivit! Jag tror EXAKT som du, att ju mer man ser det här med träning eller kroppshets ju mer påverkas man. Man påverkas på precis samma sätt som man påverkas av reklam och det är väl också därför som jag känner ett ansvar. Jag tror inte heller att folk hade reagerat om jag inte fått barn. Min kompis TappaKilon fick aldrig sån kritik innan hon fick barn, men efter att hon hade fått barn så fick hon en hel del negativitet när hon bloggade om att hon tränade. Andra mammor tyckte synd om hennes dotter m.m. Men innan graviditeten så gick det ju hur bra som helst att skriva om sånt. Och bra beskrivning det där med att älska sin kropp till 99%. Jag kan bli lite stött när någon anklagar eller antyder att jag har dålig självkänsla bara för att jag vill förändra min kropp genom att träna eller när jag har en dålig dag. Jag har aldrig gjort ett kirurgiskt ingrepp, jag har fullt med skavanker som jag inte bryr mig om, jag är inte pinnsmal och mina bröst är och har aldrig varit ”perfekta” men jag är för det mesta nöjd. Jag tycker att jag är snygg och det enda som verkligen kan få mig i botten när det gäller mitt utseende är min acne. Och tydligen så har jag några knäppa hormoner i början av varje graviditet (precis innan plusset) som gör att jag känner mig tjock och ful. Jag antar att jag kanske blir lite upplåst om magen eller nåt för varje gång jag har blivit preggo så har jag känt mig så rund och inte alls trivts. Tack för din kommentar, jag har inte bestämt än hur jag ska göra, men det kommer troligtvis bli lite före och efter bilder men förmodligen inte så mycket detaljer kring vikt och så… 🙂

      Svara
  15. Sandra

    För mig är din tanke kring hur du mår, motivation och att få ihop vardagen mer viktig än cm och kg men i slutänden är det din blogg och du som väljer. Jag läser bloggen för att jag gillar den. Därmed inte sagt att alla inlägg är precis jag och de skummar jag helt enkelt förbi. Jag håller heller inte alltid med dig men det är ju så det ska vara. Vad tråkigt om vi alla tyckte och tänkte lika. 🙂

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Eller hur! Och om alla höll med mig hela tiden så skulle inte jag heller få perspektiv på saker och ting 🙂 Okej, kul då vet jag vad du och många andra här intresserar sig för 🙂 Jag har bestämt mig för en linje jag vill köra på nu – en som känns bra i magen 🙂

      Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Annonsera här