Verkligen inte som jag hade tänkt mig…
Fy fan! Klockan är strax över 3 på natten. Jag sitter här på toaletten och försöker krysta på värkarna jag får. Inget blodbad än, men nu kommer det i alla fall ut långa svarta trådar med blod. Lucas skriker för full hals i sovrummet för Jair försöker få honom att somna om. Jag försöker distrahera mig själv genom instagram och bloggar men det är fan inte lätt när det gör skitont och det bara känns som att man vill dö vid varje värk. Skillnaden nu och på Lucas förlossning var ju att på Lucas förlossning fick jag ju hjälp, nu sitter jag här ensam och maktlös och måste stå ut med smärtan fast det känns som att det aldrig kommer gå.
One Comment
Sara
Inte för att vara den, men ett missfall i vecka 8-10 eller vad nu var i för vecka, kallas väl endå inte ”förlossning”? Du stöter ut början på ett foster som är typ 2 cm?? Ordet värkar är väl också att ta i? Och som i ditt senaste inlägg, vattenavgång? Nje, tror inte det.. Förstår att det är jobbigt med missfall, har själv haft 3 stycken samt gjort en abort men du behöver ju inte överdriva!!