Semester med enbart gemensamma barnet – ja eller nej?

Jag fick en fråga i min frågestund på instagram som nästan krävde ett eget inlägg kände jag 🙂 Jag tänkte att det även vore intressant att höra vad ni tänker om det här med att semestra utan alla barnen när man lever i en bonusfamilj 🙂 Här kommer frågan:

Hur resonerar ni kring semester i er familj när alla barn inte är hos er? Tycker ni att det är fel att göra saker med ett gemensamt barn medan dom andra är hos den andra föräldern? Vi brukar få kritik av min mans före detta angående det. Hon tycker att man ska göra saker endast med alla sina barn. Vi gör både och, det känns orättvist att få sån kritik eftersom vi känner att vi är i behov av “egentid” tillsammans med vårt gemensamma barn. Gör jag fel?

Svar: Vilken svår fråga! Jag tycker absolut att man ska kunna göra saker själva med det gemensamma barnet om det andra barnet ändå är hos sin andra förälder. Jag ser inga konstigheter i det alls, däremot om man systematisk gör alla roliga saker när det andra barnen inte är med, då känns det fel, men du skriver ju att ni gör både och. Ska ni bara sitta hemma och ha tråkigt när ni inte har alla barn hemma då eller? Knäppt resonemang av din mans ex tycker jag! Hur känner ditt mans barn kring detta? Har ni frågat honom/henne? Jag är ju själv skilsmässobarn (mina föräldrar skiljde sig när jag var 14 år) och upplevde att det var lite jobbigt i tonåren när jag saknade att göra saker med min pappa på semestern. Om jag hade varit yngre när pappa fick barn igen så hade jag antagligen tyckt att det var jättejobbigt om jag inte fick hänga med på semester. Men jag var redan vuxen när pappa fick barn igen så då brydde jag mig inte, jag ville ändå göra mina egna resor 🙂

Vad det gäller mig och Victor så kommer vi nog ta med alla barn eller inget barn på dom flesta semestrar tror jag. Vi har ju Isadora och Lucas nästan hela tiden så det blir inte mycket egentid ändå 🙂 Däremot tror jag att vi kommer åka på weekends med vårt gemensamma barn när vi har en helg själva, särskilt när bebisen är liten för då kommer vi vilja göra “vuxengrejer” som Lucas och Isadora ändå inte skulle uppskatta så mycket.

Hur gör ni andra som lever i bonusfamiljer? Semestrar ni endast när alla barn är hemma eller åker ni iväg enbart med det gemensamma barnet också? Skriv gärna hur upplägget angående barnen, har ni dom varannan vecka, nästan hela tiden osv när ni svarar 🙂

Relaterade Inlägg

12 Kommentarer

  1. Freja

    Nu har jag ingen Bonusfamilj och mina föräldrar skildes när jag var 16 och fick inga fler barn efter det så ingen erfarenhet där men säger hur jag skulle ha gjort ändå 🙂
    Om skilsmässobarnet hade en förälder som alltid åkte på semester och en som knappt har råd med hyra skulle jag självklart ta med det barnet på alla semestrar. Men om den har två föräldrar som ofta åker på semester så skulle jag inte känna lika dåligt samvete gentemot det barnet om man inte tog med den på alla semestrar. Sen är det såklart lite skillnad på weekends och långsemestrar och vilken typ av semester. Och självklart vad barnet vill. Det är så jag tänker 🙂

    Svara
  2. Lexochlogan

    Vi har fått en del kritik från mannens ex också när vi tog med Lex men inte de stora barnen. Han var 3 och jag vägrade åka 2 veckor utan honom men hon tyckte allt att vi skulle lämnat honom hemma med mormor eller farmor. Det var 2 resan han fick göra med oss, utan de stors barnen och vår tredje resa mannen och jag (vi har varit på en själva alltså under 11 år). Jag kan förstå att en del har åsikter men tycker verkligen att det är upp till var och en, hon och hennes man kunde däremot åka iväg bara de två utan några barn alls… Oavsett tycker jag man skall göra det som känns och passar bäst. Nu fick tex alla barnen åka med till fjällen. Och som du skriver ni har ju dina barn så mycket så det blir ännu mer naturligt om de följer med, men lik ok om de inte gör det ♥️

    Svara
    • Emma

      Så tråkigt med kritik för det, det är ju inte direkt så att ni har gjort det till en vana att resa utan dom stora barnen. Det är ju skillnad om ni systematiskt uteslutande dom, det har ni ju inte gjort. Ta inte åt er! ♥️

      Svara
  3. Mari B

    Jag diskuterade detta med sambons syster som har två barn och den äldsta med en annan pappa. Där den äldsta satte sig på tvären när de gjorde saker när hon hade pappa-helg. Jag menade att de inte ska behöva ta hänsyn till henne om de vill göra något skoj, nu menar jag typ Leos, åka och bada och sådana saker. Vi diskuterade detta då det var någon happing i stan såsom tivoli eller någon festival (barnvänlig dagtid) där sambons syster sa att de inte kunde åka för den stora var hos sin pappa och hon blir så sur om de skulle göra något roligt utan henne. Jag svarade henne med att ni måste få göra saker också ni är också en familj. Nu pratade vi inte om längre resor såsom utomlands och fjällen men där följer hon alltid med. Hon lägger dem på hennes veckor eller pratar med pappan till barnet och byter vecka.

    Svara
    • Emma

      Ja men precis, dom måste ju få göra saker även när det äldsta inte är hemma. Det är ju skillnad om man systematiskt planerar saker så att det äldsta barnet inte ska kunna vara med, då är det inte schysst. Men det äldsta barnet gör ju troligtvis roliga saker hos den andra föräldern också som det yngre barnet inte kan vara med på, så det blir ju inte orättvist i slutändan ändå.

      Svara
  4. Malin

    Jag vet en familj där stora barnet aldrig fått följa med på utlandsresor, men då har familjen och även barnet önskat att hen ska få följa med men exet har inte kunnat tänka sig vara flexibel med sina dagar. Men där är föräldrarna tyvärr oense om det mesta och det känns som att de för ett maktspel mot varandra. Barnet står som förlorare.

    Svara
    • Emma

      Men fy så hemskt! Det där var min största rädsla när jag träffade Victor så jag kände mig otroligt lättade när både Victor och hans föräldrar tog till sig barnen som om dom vore deras egna. Victors föräldrar kommer redan och firar barnen på deras födelsedagar och i sommar skulle dom bjuda med dom till Astrid Lindgrens värld (om det inte påverkas av corona). Jag och barnen är verkligen lyckligt lottade ♥

      Svara
  5. Julia

    Vad roligt att min fråga blev tillslut ett inlägg!! Så skönt att läsa vad andra som tänker…. vilken lättnad att få veta att jag inte är en hemsk bonusmamma🙃 Tack alla som skrev och kommenterade!
    I vårt fall är det en stor ålderskillnad mellan mina bonusbarn och mitt barn. De är tonåringar ( 19 och 17 år nu) och mitt barn är 3 år. De är såklart inte super intresserad av utflykter med familjen så jag upplever att det är svårt att göra saker tillsammans utan att de blir uttråkade. Deras mamma har två andra barn som bor hos henne på heltid. Hon tycker att man ska vara helst undvika göra saker med några av sina barn och absolut inte åka iväg nånstans om man inte kan ta med alla sina barn.
    Både jag och min man kände oss ganska trygga på det sättet som vi resonerar kring detta ( vi gör saker tillsammans och gör saker separat ), men såklart känns det mycket tungt för oss när vi får kritik och anklagelse att vi gör de stora pojkarna ledsna ( vilket de säger inte stämmer alls).
    Det brukar vara alltid konflikten med exen när vi ska åka till vårt hemland. De sista två gångerna tog vi inte de stora barn med oss. Däremot tog vi dem till två utomlands resor och har dessutom bokat en resan i Augusti ( som kanske inte blir av pga Corona ). Vi valde att inte ta dem till vårt land på grund av det kostar mycket och för att vi ville umgås med min familj och ger chansen att min familj skulle lära känna min son. Jag ville verkligen inte bära ansvaret att hitta på roliga grejer för dem hela tiden. Att våra i hemlandet då och då är enligt mig ett behov och ingen turistresa. Jag kan till exempel tillbringa en hel dag för att hjälpa min moster att köpa nya gardiner eller följa med min mamma på ett läkarbesök. Såklart gör vi massor roliga grejer men det är mycket som vi gör där som inte skulle ha någon betydelse för de stora pojkar. Vi brukar kommunicera med dem både våra planer som ingår alla och de som vi vill göra själva och vi inser att vi har en bra dialog. Men det känns ändå att det finns något känslig och inte helt okomplicerat med att vara en bonusfamilj.
    Jag har själv skilda föräldrar också men kommer inte alls ihåg hur det var. Men mina föräldrar skaffade inte andra barn så jag tror att de bara njöt av och vilade när vi var hos den andra förälder 🥰

    Svara
    • Emma

      Men oj! Då är ju dina bonusbarn i princip vuxna redan! Då är det jättestor skillnad tycker jag för när man är så stor så är man ju inte alls särskilt intresserad av samma aktiviteter som en 3-åring är. Och jag förstår verkligen att ni inte tar med dom till hemlandet när ni ska besöka din familj för det är dyrt att åka dit och det skulle ändå inte bli en kul resa för dom. Jag tycker du/ni tänker klokt och ni ska inte ha dåligt samvete för det 🙂

      Svara
  6. KarinH

    Jag har inte skilda föräldrar & inga bonusbarn, men jag tänker att det dels beror på ålderskillnad på barnen & dels vad man gör.
    Om man åker typ till Astrid Lindgrens värld eller någon annan stor grej tycker jag att det (om det passar barnen) gör det när alla kan vara med. Att åka på weekend eller göra mindre saker måste man ju kunna göra oavsett. Men inte systematiskt bara göra såna saker med det eller de gemensamma barnen.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här