På Smällen!

Jag tänkte jag skulle komma med en liten uppdatering om hur det har gått med William och Olivers rum. Jag skrev ju en del om det här och på instagram innan vi flyttade till huset och berättade att dom ska dela rum och att vi har valt att ha deras sovrum på nedervåningen. De allra flesta tyckte att det var en dålig idé att ha dom små barnen på nedervåningen så jag har varit beredd på att jag skulle ångra mig. Ibland ser man ju inte nackdelar (eller fördelar för den delen), förrän man har testat.

Nu har vi haft det så i nästan fem månader och jag kunde inte vara mer nöjd med beslutet! Tidigare har jag kämpat med att dom små ska sluta skrika för att inte väcka resten av huset och då har det blivit att jag tar den lätta vägen ut och låter dom ligga jämte mig trots att ingen av oss sover särskilt bra då. Eller jo, det går att sova riktigt bra jämte William, men Oliver somnar aldrig riktigt och ligger och nyps halva natten om man försöker samsova med honom. Han sover bäst själv 🙂

När vi flyttade hit var Oliver förkyld och då sov han bara i vagnen, eftersom han behövde halvligga. Många nätter blev det också barnvagnspromenader i området för att han skulle somna om efter att ha vaknat. Det tog nästan två månader innan han slutade snora och då började han sova hela natten i vagnen i tvättstugan och då chansade vi och la honom i sovrummet istället. Gissa om vi blev förvånade när han sov hela natten utan att vakna en enda gång?! Första veckan sov han hela natten ungefär varannan natt och nån gång behövde jag lägga honom i vagnen, men sedan dess har det gått hur bra som helst! Nu sover han ute i vagnen på dagarna och hela nätterna i sin säng utan att vakna!

William kan också sova hela natten i sin säng, men just nu är han inne i en period när han kommer upp till oss vid 4-5-tiden. Då går han upp till oss helt själv, utan att skrika och lägger sig. Det kan verkligen inte bli smidigare!

En annan grej med Oliver är att han låter väldigt mycket när han sover. Han låter som att han är på väg att vakna hela tiden. Det gör det väldigt jobbigt att sova i samma rum som honom, man är på helspänn och håller andan för att man är så orolig att man ska råka göra nåt ljud som han vaknar av. Det var faktiskt så illa så att vi inte kunde använda babymonitor på natten. Den lät lite hela tiden, så jag kunde inte sova för jag vara så säker på att han skulle vakna. William och Oliver sover alltså på nedervåningen i ena änden av huset och vi på övervåningen i helt andra änden av huset och ÄNDÅ vaknar vi när Oliver vaknar på natten. Jag tycker det är rätt otroligt hur väl föräldrainstinkten fungerar, jag som alltid varit en sån tungsovare!

Bilmattan köpte jag på IKEA förra veckan för halva priset! Ynka 99 spänn mitt under inflationstider!

Jag tycker det är så roligt att Oliver fortfarande inte fått några tänder trots att han är 1 år! Jag har alltid trott att mina barn ska få tänder sent eftersom jag fick min första tand när jag var 1 år och 2 månader, men alla mina barn har fått vid cirka 9 månaders ålder fram tills nu. Oliver som är född på min födelsedag är likare mig än något annat barn! Han är nu 1 år och 1 månad och fortfarande tandlös, dessutom är han mer lik mig till utseendet och han har samma rödlätta hårfärg som jag hade i samma ålder! Han är också född med supermycket hår, precis som jag 🙂 Ja, det är många saker som han och jag är lika med! Så roligt ändå!

I måndags firade vi pappersbröllop! Vi har nu varit tillsammans i 4,5 år och gifta i 2 år. Det känns alltid lika konstigt att det inte är mer haha! Vi har gjort så mycket tillsammans på så kort tid. Vi har rest, byggt hus, gift oss och utökat familjen med två medlemmar till. Det känns som vi varit tillsammans i en evighet!

Vi firade vår bröllopsdag genom att åka till Upper House på söndagen (dagen innan) och spa:a i mååååånga timmar och gå på 80 minuter lång massage (tack älskling!). Efter att ha tillbringat hela dagen på spa:t var vi riktigt möra och beställde mat med Foodora och bubbel till rummet. Sen låg vi i sängen och kollade på friidrott, som är en av få sporter som jag tycker är roligt att titta på men som Victor inte är intresserad av, men det var ju kast med slägga och det är faktiskt ganska häftigt att titta på! Sen gick vi och köpte godis på Ica Focus och bäddade ner oss i sängen och tittade på nya Avatar-filmen.

På bröllopsdagen åt vi Upper House frukost och satt och pratade och drömde oss bort till vår bröllopsfest som vi fortfarande inte haft men nu tänkte skjuta på till 2027 istället för 2024 som vi först tänkt. 2027 är 21:a augusti en lördag igen så det passar lite bättre och så är det förhoppningsvis inte inflation då 🙂 När vi druckit upp kaffet höll vi varandra i handen och då kom servitrisen med varsitt glas mimosa till oss för att ”vi såg så himla kära ut”! Sååå gulligt och såååå spot on!

Oliver blev så glad när han fick syn på oss genom fönstret 🙂

Efter frukosten körde Victor hem mig innan han åkte till jobbet. Ja, för nu är semestern slut 😛 Men på kvällen firade vi lite igen med räkor och iskallt vitt vin:)

Sist men inte minst så måste jag ju visa vad jag gav Victor i bröllopspresent! Det var ju pappersbröllop så därför fick han en poster med koordinaterna för där vi gifte oss på Mallorca 🙂

Vet ni vad?! Första sommarn i huset här i Fjärås, blev exakt som jag föreställt mig den! Eller ja, jag hade kanske inte räknat med att hela juli skulle regna bort, särskilt inte efter att alla sa att denna sommarn skulle bli som 2018, men i övrigt så blev denna sommarn exakt som jag hade hoppats på! När jag var liten bodde vi i ett radhusområde i Fristad utanför Borås där det var barn i varenda hus. Det var ett perfekt ställe att växa upp på, men tyvärr blev vi tvungna att flytta när jag var 7 år. Jag längtade tillbaka dit hela barndomen och nu när jag själv blev mamma så ville jag inget hellre än att flytta till ett sådant område. Just därför är jag såååå himla glad att vi hittade till det här området i Fjärås, för barnen har verkligen fått exakt en sådan sommar som jag minns från Fristad!

Nästan hela sommarn har spenderats utomhus och det är nästan att jag inte sett röken av barnen på hela sommarn! Isadora har knappt kommit hem för fredags- och lördagsmys! Både Lucas och Isadora har fått massor av kompisar i området, men Lucas har även cyklat en liten bit bort för att leka med Vincent (våra kompisar som bor här i Fjärås sedan innan). William har också blivit jättebra kompis med grannflickan som går på samma förskola som honom och det kändes extra bra inför inskolningen 🙂

Många av barnen i området cyklar eller åker sparkcykel och till en början kunde Isadora inget av det, men efter lite om och men så lärde hon sig att åka sparkcykel och förra veckan kunde hon plötsligt cykla! Helt otroligt! Jag är övertygad om att det var balansen från allt sparkcyklande som gjorde det! Om ni också har barn som inte använt springcykel och är för gamla för det nu, låt dom lära sig åka sparkcykel så går det lättare att lära sig att cykla!

Denna sommarn så har semestern bestått av en del utflykter i området och målning av huset. Vi har köpt huset mellanstruket vilket innebär att vi behövde måla sista lagret själva (eller anlita en firma som tog nästan 100.000 kr för sista lagret färg). Jag tyckte det var onödigt att betala så mycket för något vi kunde göra själva, medan Victor helst hade velat ha hit någon som målade åt oss. Jag förstår honom, samtidigt som jag tyckte att det var ganska skönt att pilla med målningen, dock var jag inte beredd på träningsvärken! Hujedamig vilken träningsvärk man fick! Nu har vi bara carporten kvar, skönt!

Inför Williams 3-årsdag så hade jag två mål denna sommarn. Det ena var potträningen som vi nästan lyckats helt med. Det är bara det där med bajset som är svårt fortfarande. Han passar oftast på att bajsa i nattblöjan och det hjälper inte med belöningssystem, inte ens med inslagna presenter som jag gjorde till Lucas när han var lika gammal. William är så bestämd av sig och han måste oftast komma på idén själv… hur man nu får en 3-åring som inte låter sig påverkas, komma på idén att bajsa på pottan är kul? Att kissa på pottan och toaletten går däremot hur bra som helst!

Ett annat mål var att han skulle sluta med napp och där är vi nog snart. Han har gått med på att sluta med napp om han får en bil som han själv valt 🙂 Hoppas det går smärtfritt trots att Oliver fortfarande har napp. Jag tycker sånt här är så jobbigt och har alltid lite ångest inför det. Nappen är ju trots allt en trygghet…

Iförrigår fyllde William 3 år så nu är det hög tid att ge bort napparna

Idag lämnade jag en gråtande William på förskolan, så jobbigt! Det verkar som vi fått ett bakslag nu efter inskolningen, kanske inte så konstigt med tanke på allt som hänt. Förra veckan, under inskolning gick Victors farmor plötsligt bort och allt har varit upp och ned sedan dess. Jag fick ta över inskolningen för att Victor skulle kunna vara på sjukhuset och gå på möte med begravningsbyrå, utrensning av dödsboet osv. Det märktes att William blev orolig av situation, hans pappa var ju väldigt väldigt ledsen och åkte iväg hela tiden för att fixa en massa saker. Inskolningen gick ändå bra, men nu har det varit sorgsna avsked hela veckan… det gör så ont i mig!

Jag får så dåligt samvete! På ett sätt så hade jag velat ha kvar honom hemma, men jag vet inte hur det skulle gå till…?! Det har varit supersvårt att jobba det sista halvåret med en bebis och en 2-åring som är understimulerad och slår lillebrorsan hela tiden. Jag vet inte hur många gånger jag gnällt till Victor att jag behöver hans hjälp när han kommer hem. Den sista tiden har mitt arbete bestått av mycket videos med VoiceOver och det går liksom inte när det är barn i bakgrunden. Min enda chans är ju när dom sover och det gör inte William längre 😛

Det har varit intensivt med jobb på heltid samtidigt som båda hemma är hemma, men jag är ändå väldigt tacksam för den här tiden.

Jag tror att förskolan är bra för William och det kommer bli bra för mig att få tid att arbeta på igen. Ja, för det där med att driva företag och ha två småbarn hemma har verkligen varit en utmaning! Äntligen har jag tid att ta tag i min jätte backlog!

Oliver har sedan ett tag tillbaka koll på balansen och kan stå utan att hålla i sig. Det har flera gånger varit nära att han tagit det där första steget och plötsligt så hände det! Det var förra fredagen 18:e augusti (han var alltså nästan exakt 1 år och 1 månad) som han plötsligt bestämde sig för att testa att gå! Jag satt med en redigering på telefonen och lyckades snabbt få upp kameran för att filma! Jag hann alltså få steg två, tre, fyra och fem på film!

Det var såna där stapplande gulliga steg som Bambi på hal is och han var sååååååå stolt! Man riktigt ser hur han ler bakom nappen! Och på femte steget ramlar han på rumpan och blir såååå besviken. Vi får se när han tar nästa steg 🙂 Jag passar på att filma honom när han kryper så mycket jag kan tills dess, snart är krypa-eran över och han går från att vara ens bebis till ett småbarn. Buhuuuu! Min lille bebis!