Öppet brev till förlossningseftervården
Min bloggkollega Louise skrev ett inlägg igår om men efter förlossning. Inläggets rubrik är ”Vad är normalt?” Och ja, det kan man verkligen undra.
Jag kände mig inte så arg förut, men nu när jag tänker på det så känner jag mig faktiskt ganska arg. Speciellt när jag tänker på hur många gånger vården har sagt till mig ”det är normalt” . Ok, klart man inte vill höra att man är onormal, men om man har ont eller har besvär vill man inte höra att allt ser normalt ut! Man vill få gehör! För vad händer annars? Jo, tillslut, om man ger efter, så tror man att smärtan sitter i ens huvud. Man tror att det är fel på en själv och känner sig skamsen och liten. Att våga och orka ta upp underlivsbesvär för vården krävs stort mod och alla kvinnor har inte det. Och när det är såå svårt att våga göra detta, varför ska man då behöva stå på sig!??! Varför inte bli tagen på allvar från början? Och varför ska man ens behöva säga det själv? Varför frågar inte vården hur man mår? Det finns ju en efterkontroll, hur svårt kan det vara? Varför inte fråga varje kvinna, hur är det med urinläckage? Hur går det att bajsa? Besvär vid samlag? Ja fråga på! Och OM det räknas vara normalt vid den tidpunkt som efterkontrollen är, boka för Guds skull in en ny efterkontroll om kvinnan har besvär!!!! Det gör vården för alla andra skador! Bryter du armen så tar man inte av gipset och säger ”det är normalt att inte kunna röra armen dom första månaderna”!
Jag gick runt med min förlossningsskada i 9 månader i tysthet. Jag hade fått veta att allt var normalt och att jag kanske hade sköra slemhinnor men allt var normalt och såg jättefint ut! Men allt var inte normalt! Jag hade ett stort ärr som hade läkt och blivit hårt och stramt, effekten blev som mynningen på en hårt åtsnörad gympapåse, omöjligt att ha sex!!! Läkaren jag träffade var fantastiskt och visste vad mitt problem var innan jag ens hade blivit undersökt, snälla underbara läkare, gå aldrig i pension!!! Du är guld värd!
Så snälla vården, varför är ni så måna om att säga att allt är normalt? Förstår ni vilken kränkning det är? Varför lyssnar ni inte? Ge kvinnor den eftervård vi behöver, det finns inga ursäkter!
Fler artiklar och blogginlägg om detta:
- ”Kvinnor lider i tysthet med sina förlossningsskador” från SVT Opinion.
- Amelias stora reportage omförlossningsskador hittar du här
- Jag har bloggat om detta här.
- En blogg på ämnet.
- Min bloggkollega Louise: Lite urinläckage bara! Kroppen efter förlossning.
- Min bloggkollega Louise: Prata om förlossningsskador! Kroppen efter förlossning.
Alldeles nyfödd Lucas!
6 Comments
hejhejvardag
Heja dig! Jag tror det är jättebra att många tar upp detta ofta! Dels för att man, om man är drabbad, förhoppningsvis inte känner sig så ensam och ONORMAL. Dels för att ju mer vi skriker om att detta INTE är ok, desto mer chans till förändring!
Heja heja, låt oss tjata om detta mycket och länge!
KRAM!
bakingbabies.wordpress.com
Heja heja!
Jag ville bara lämna en kommentar och berätta att även vi inom vården drömmer om en bättre uppföljning för mammorna!
Här är min dröm:https://bakingbabies.wordpress.com/2015/07/13/en-modravardsdrom/
Och varför jag blev sån:
https://bakingbabies.wordpress.com/2015/05/19/a-walk-down-memory-lane-och-varfor-jag-ar-som-jag-ar/
Om du eller någon annan kommer på något initiativ för att driva fram en förändring är jag mer än gärna med!
Emma - På Smällen!
Fint! Tack för din kommentar! Jag har ingen bra idé för hur man skulle kunna driva en kampanj, men jag tänker fortsätta påminna och skriva om detta så länge jag bloggar! Nån gång går det väl upp ett ljus och den som nu bestämmer över vården, ändrar sig… hoppas i alla fall!
Therese
Vilken behandling fick du?
Emma - På Smällen!
Jag fick en operation där dom gjorde ett litet klipp i den hårda ärrbryggan (som dom kallade den), sen tog dom ett par stygn åt andra hållet istället. Nu kan jag med handen på hjärtat säga att jag är återställd. Jag har inga men från förlossningen. Sex känns precis som det ska, skönt och inte ont. Det känns inte likadant därinne som förut, men det spelar ingen roll för jag mår lika bra 🙂
Pingback: