Okategoriserade

För ett år sen…

Vet ni, för ett exakt ett år sen nu, blev jag inlagd på sjukhuset pga misstänkt blindtarmsinflammation. Jag hade helt sjukt ont i magen och dessutom var jag gravid så läkarna kunde inte undersöka mig ordentligt utan satte upp mig för fasta och gav mig antibiotika. Jag låg inne i 4 dagar. Jag fick även reda på att jag hade burit på tvillingar men att ett embryo var borta.  Två veckor senare fick jag reda på att även det andra fostrets hjärta hade slutat slå. Jag fick besked om missfall. Herregud, hela min värld vände uppochner 🙁 Vilken enorm sorg! Jag önskar ingen behövde uppleva det och jag hoppas såklart att jag slipper uppleva det nån mer gång… Kroppen är fantastisk som rensar bort sånt som blivit fel, men varför måste det bli fel från första början?

  

Ni läsare var fantastiska, ni mailade, kommenterade och stöttade på olika sätt! Jag är fortfarande evigt tacksam för detta <3 Jag var bara i vecka 9, men med allt som hände efteråt blev jag helt nedbruten. Jag tänker fortfarande på att jag borde haft ett barn till. Jag hoppas verkligen att detta året och nästa år är vårt år 🙂

 Edit

7 Comments

  • Johanna

    Kvittar om du bara var i vecka 9 ett missfall är alltid lika jobbigt. Jag har fått två stycken i år. Ena i februari och andra i maj. Första gången skulle jag precis gå in i vecka 8 och andra vecka 7. Vi skulle fått bebis nu i oktober och jag tycker fortfarande det är jobbigt att se alla som precis fått barn eller ska få.
    Jag håller tummarna för både er och oss.
    Kram

  • Lisen

    Hej! Jag var en av de som kommenterade då, fick själv missfall samma vecka som du. Du svarade med ett gulligt mail som gjorde mig så glad. Nu sitter jag här ett år senare gravid i vecka 39, på tisdag kommer vår lillebror… All lycka till dig i framtiden, önskar av hela mitt hjärta att du också snart är i denna situation!

  • elisabethlindroth

    Stor kram till dig och så bra att du pratar om det! Håller med personen ovan att det spelar egentligen ingen roll vilken vecka det var i, det är en hemsk upplevelse ändå. Tyvärr är den så mycket vanligare än man kan tro, just för att den tystas ned. Så glad att fler och fler pratar om det!

    Jag pratar om våra tvillingar så ofta jag kan! KRAM

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.