Okategoriserade

Ett av mina mål år 2016

En sak som jag ska jobba på år 2016. Det är att jag och Jair ska bli lika mycket ansvariga för saker i hemmet. Jag är en kontrollmänniska. Jag gillar att ha koll på allt och det gör också att jag tar för mycket ansvar, men det är inte hälsosamt. Jair har hela tiden tyckt att det är skönt att jag är organiserad och har koll på allt. Vi föll liksom in i dom rollerna från början. Det blev nog så både för att det passade våra personligheter och för att Jair faktiskt flyttade till mig här i Sverige. När vi är i Brasilien så är det ju han som sköter allt.

Men nu har vi båda insett att situationen blir ohållbar. Jag är hela tiden stressad och han vet aldrig vad han ska göra. Så nu måste jag släppa på kontrollen och låta honom komma in. Puh! Det är nog ett av dom svåraste sakerna jag har gjort i hela mitt liv haha! Egentligen insåg jag detta för 6 månader sen, men då kom jag fram till att det går inte. Men nu har jag funderat ganska länge på vad jag skulle kunna släppa ifrån mig och kom tillslut fram till att jag skulle kunna släppa på nästan allt. Blir det fel så kan man ofta rätta till det i efterhand.

Men det som känns svårast nu i början, det är att inte ta över och göra det själv istället. En sak som Jair fick göra häromdagen som var ”min” uppgift, var att fylla i försäkringspapprena för att ansöka om ersättning för bagaget som blev försenat på Bali. Jag har inte gjort det för jag har inte orkat. Det har varit för mycket för mig helt enkelt… När Jair satte sig vid köksbordet och skulle göra det och frågade mig på nästan varenda grej och skrev fel flera gånger så var det såååå svårt att inte ta över och göra det själv istället. Det hade gått så mycket snabbare om jag hade gjort det och det hade blivit rätt från början. Men jag vet, jag måste ha tålamod och visa honom. I Brasilien finns det inga såna här papper och pappret stod på svenska, klart det kan bli fel när man gör det första gången då!

Jair är verkligen inte en sån kille som ligger och latar sig på soffan hela dagarna, så det är inte det som jag menar. Jair lagar alltid all mat, städar, dammsuger, tvättar m.m. Men jag gör alltid dom svåra och mentalt krävande bitarna och det kan ju såklart vara ok om det är en rimlig börda, t.ex. har jag ingen problem med att sköta ekonomin (dvs. betala räkningar, göra budget), men jag är liksom automatiskt ansvarig för allt som är viktigt och det har blivit en enorm börda som jag inte vill ha hand om helt själv.

Jag tycker det här är väldigt svårt. Det är svårt att släppa kontrollen men jag vet att det är otroligt nyttigt för oss båda. Jag tänker vara envis och tålmodig. Vi ska fixa detta! Jag försöker se en målbild framför mig, att i januari 2017, så kommer vi båda var lika involverade i allt vad det innebär att ha och sköta ett hushåll och en familj. Jag kommer inte behöva känna mig ensam ansvarig längre och jag kan sluta leka projektledare här hemma och bli en i familjen på heltid.

Jag tror inte jag är ensam om att vara ett kontrollfreak och jag vet att alla familjer inte delar på ansvaret kring betala räkningar, teckna försäkringar, leta ny bil, planera resor m.m. Så jag undrar om det är nån som känner igen sig och om någon har gjort något åt situationen för att bli mer jämlika i familjen? I så fall så vill jag gärna ha tips!!!

  

7 Comments

  • Diana

    Oj det där lät svårt, jag har sagt det många gånger men märker att det är jag som har ett problem. Jag kan bara inte släppa kontrollen, för jag får för mig att allt bara blir halvdant och fel då. Jag vill ha det på mitt sätt och thats it. Men precis som du säger, det är fasen inte hållbart, jag är sönderstressad och orkar ibland inte mer. Det påverkar tålamod och humör såklart också. Måste också jobba mer på det, helt klart.

    Lycka till

    • Emma - På Smällen igen!

      Åhhh vad skönt att inte jag är ensam! Det är superläskigt att skriva såna här personliga inlägg. Men jag känner precis så som du skriver. Jag är rädd att det ska bli halvdant eller fel och att det ska resultera i merjobb för mig. Men jag ska försöka vara konsekvent nu och låta bli att ta över. Blir det fel så kommer jag stötta för att det ska bli rätt, men jag kommer inte göra jobbet. Däremot kommer jag hjälpa till att dubbelkolla så att svåra saker blir rätt dom första gångerna 🙂 Jag har helt klart ett problem med mitt kontrollbehov, men det har ju blivit så illa att Jair inte vet hur man gör nånting här i Sverige. Tänk om jag blir sjuk, då kanske han måste göra massor av saker själv som han aldrig har gjort innan. *peppar peppar ta i trä*

  • Jungfrumamma

    Jag känner VERKLIGEN igen mig :D. Jag är ett riktigt kontrollfreak samtidigt som jag ändå inte står ut med att ta ansvar för det mesta. Det har varit mycket delade upplevelser om vad som är viktigt och vem som gör vad etc etc… vissa saker kommer jag aldrig släppa på, tillexempel vilka overaller barnen ska ha på vintern eller vilken typ av mat vi ska äta (jag är nyttig, mannen älskar skräpmat ) MEN, vi har gjort så att vi turas om helt enkelt. Om jag lagar maten så tar sambon disken och tvärtom. Vi lägger barnen varannan dag, jag tvättar och han viker in etc etc. .. det funkar hur bra som helst. Men som sagt så har vi vissa ”huvudsaker” som vi oftast gör men ändå olika områden. Mannen betalar alltid räkningar och håller koll på sparande för att han har mer koll där, men jag är bättre på prata så jag sköter alla viktiga samtal (med bank och försäkringsbolag etc). Jag tror inte det är nåt fel att ha vissa områden som man är bra på. Men man får ju dela på alla områden liksom tänker jag. Sen får man pröva sig fram vad som funkar bäst.

    Hoppas det blir bra för er :). Svårt är det att släppa på sitt kontrollbehov 😀

  • Nikiåå

    Jag har med kontrollbehov. Jag tycker att jag vet bäst och vill ha det på mitt sätt. Sen tycker jag inte att min man kan ta tag i saker när jag ber honom. Han jobbar 100% o jag 75%. Så jag hämtar och lämnar (med allt vad det innebär) han lämnar 1 gång i veckan. Han jobbar 8-17 men tränar nästan varje vardagsmorgon så han är borta ca 5.30-17.30. Jag lagar all mat på vardagarna, tvättar (får ibland hjälp med att vika och hänga upp). Ja tvättar också i tvättstugan ca 1 gång i månaden, lakan och handdukar, vi har ingen torktumlare hemma. Vi damsugar 1 gång i veckan så det blir varannan gång var. Toaletten städar vi två gånger i månaden, 1 gång var. Damningen sköter jag, när jag känner för det. Det är oftast jag som sköter disken efter maten även om jag lagar för att jag vill hellre att min man ska umgås med dottern då de knappt ses 2 h per dag på vardagarna o sen tycker ja inte att han sköter disken ordentligt. Lämnar ofta kastruller i diskon, torkar inte av spisen osv. Då är det klart att det lämnas till mig till tex nästa dag o då gör ja hellre allt själv efter maten :/ allt det som min man och jag har delat upp måste ja ändå påminna om, tex att det är hand tur att städa toan el att han ska komma på nån mat att laga till helgen. Jag sköter alla inköp till dottern vad gäller kläder ytterkläder mm, ser till så hon har det hon behöver o på förskolan. Fyller i hennes tillsynstider. Ja lägger oftast fram kläder till henne även om det är mannen som lämnar.. Såhär har det varit sedan innan vi fick barn också. Jag tycker jag gör för mkt. Men mannen tycker inte att han kan göra saker på sina villkor el vad man ska säga o då blir de såhär. 🙁

  • Sofia

    Jag har ett extremt stort kontrollbehov (både hemma och på jobbet). Jag jobbar på att känna mig lugn med makens beslut angående allt vad gäller vår dotter (snart 2år). Hushållet delar vi på till viss del. Vi jobbar båda 100 % men eftersom att jag kommer hem först blir det i regel att jag drar igång matlagning, tvätt mm. Han är superduktig när han är med vår dotter! Så borde känna mig helt lugn… Men med kontrollbehovet är det svårt ibland. Vi är dock inte i samma sits som er familj. Tror det påverkar stort att du är från Sverige och Jair från Brasilien, dvs att du både vet och tar ett större ansvar eftersom det är lättare för dig. Lycka till med arbetet. Vet att det krävs en del från en själv att bita ihop om (bestämmer han kläderna så är det bara att h

  • Sofia

    Jag har ett extremt stort kontrollbehov (både hemma och på jobbet). Jag jobbar på att känna mig lugn med makens beslut angående allt vad gäller vår dotter (snart 2år). Hushållet delar vi på till viss del. Vi jobbar båda 100 % men eftersom att jag kommer hem först blir det i regel att jag drar igång matlagning, tvätt mm. Han är superduktig när han är med vår dotter! Så borde känna mig helt lugn… Men med kontrollbehovet är det svårt ibland. Vi är dock inte i samma sits som er familj. Tror det påverkar stort att du är från Sverige och Jair från Brasilien, dvs att du både vet och tar ett större ansvaeftersom det är lättare för dig. Lycka till med arbetet. Vet att det krävs en del från en själv att bita ihop om (bestämmer han kläderna så är det bara att hålla tyst även om det inte matchar 🙂 )

  • S

    Vi har satt oss ner och bestämt vem som gör vad. Tex. Jag tar hand om tvätt, han sköter bilar.
    Den som kommer hem först lagar mat och den andra tar hand om disken sen.
    Jag sköter blommor/trädgård och han hugger ved.
    osv….
    Sen är det ändå jag som sköter mest vad gäller barnen (klädinköp, koll på storlekar i garderob, lappar till skola, tider till tandläkare osv…) Men nu ska det bli ändring på det för det är han som ska vara hemma mest med barnen och jag tänker lägga ner att organisera allt. Jag jobbar och han fixar hus och ungar så kan jag ”hjäpa till” med allt som inte är tydliga sysslor.
    Orkar inte heller längre efter 3:e barnet. Problemet är inte att min man inte vill/kan, utan att jag bara gör sakerna av bara farten så han aldrig hinner vara först…
    Skärpiing till mig själv!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.