Det oroliga slutet innan Isadora föddes
Imorgon är det Isadoras 2-årsdag! Det är verkligen helt galet hur snabbt tiden har gått! Jag tycker inte det var så längesen som Isadora var en liten bebis, men den sista veckan innan förlossningen minns jag som väldigt suddig. Idag för 2 år sen var jag på sjukhuset och bönade läkaren om en hinnsvepning. Lilla bebben i magen hade nämligen bestämt sig för att skrämma livet ur sin mamma genom att sluta röra sig i magen. Jag hade gått sex dagar över tiden och det var andra dagen i rad som jag åkte upp till sjukhuset eftersom jag inte kunde känna några sparkar eller rörelser överhuvudtaget. Jag minns att hon i receptionen på Antenatal var en jäkla surtant! Hon sa åt mig att sätta mig i ett väntrum med minst 15 gravida före mig. Jag försökte förklara att jag snart var en vecka över tiden och att jag misstänkte att något hade hänt eller skulle hända med min bebis, men hon ville inte höra utan meddelade bara att jag skulle vänta på min tur, eftersom alla i väntrummet hade sökt av samma anledning som mig. Va?! Det känns lite väl otroligt om 15 gravida sitter i samma väntrum och tror att deras bebis just har dött… Nej, jag skulle inte tro det… Jag var ledsen och hade panik så jag nästan ropade ”du menar att alla här har bebisar i magen som har slutat röra sig?” Då gick det plötsligt bra att gå in till barnmorskorna direkt…
Jag fick bra hjälp av barnmorskan som tog hand om mig och efter att ha kört en CTG-kurva så konstaterade hon att det inte fanns något att oroa sig för. Enligt henne så hade jag hjärnspöken i mitt huvud som spelade mig ett spratt… Fast näää, det var inga jäkla hjärnspöken. Jag vet vad jag kände. Isadora rörde sig väldigt mycket mindre och inte alls så starkt som hon gjort förut. Vad det berodde på vet jag fortfarande inte, men att hon rörde sig mindre hade inte med hjärnspöken att göra, det var ren och skär fakta. I min aprilmammagrupp hade precis två bebisar dött i magen på sin mamma – helt fruktansvärt! Jag var väldigt ledsen för deras skull och det gjorde också att jag själv blev mer uppmärksam, men vad jag kände hade ändå inget med hjärnspöken att göra. Jag vet att en del sjukvårdspersonal säger att bebisen rör sig mindre på slutet av graviditeten, men det stämmer inte! Bebisen rör sig inte mindre för att det är trångt, däremot så förändras rörelserna allt eftersom bebisen växer och därför ändras sparkarnas karaktär. Läs gärna mer om detta här: Det är inte ok att känna minskade fosterrörelser!
Den här dagen för två år sen ville jag inte vara gravid längre. Jag älskade varenda dag av graviditeten förutom dom två sista dagarna då jag höll på att gå sönder av oro. Läkaren gav mig en hinnsvepning och samma natt körde värkarna igång på riktigt 🙂
7 Comments
Anke
Blir så arg varje gång jag hör såna historier att man inte blir tagen på allvar när man säger att bebisen inte sparkar längre.. min barnmorska sa både denna och förra gången att jag ska känna bebisen regelbundet och testa med typ kalla händer, iskallt vatten eller buffar och om det inte hjälper så ska jag ringa förlossningen. Tycker att det borde vara känt nu att det är det som gäller och blir tagen på allvar när man oroar sig! Men tur det gick bra för er! ❤️
Anna
Hemskt att man ska bli misstrodd av vården! Min son är född samma dag som Isadora. Vattnet gick natten till den 19 april och på morgonen åkte vi in för kontroll, då lät barnmorskan lite tveksam till att vattnet faktiskt gått. Det var en sjö i sängen, på golvet och jag satt på toaletten en lång stund på natten och det bara forsade. Ändå var barnmorskan tveksam? Hon trodde mig tillslut i alla fall och vi fick tid för igångsättning på em den 20e om värkarna inte kommit igång. Det kom nästan inget mer vatten under förlossningen och sonen var alldeles torr när han kom ut.
Lin
Mitt vatten gick också. Som att någon släppt en vattenballong på golvet. Men de gjorde både gynundersökning och ultraljud för att bekräfta; ”det kunde ju ha varit kiss”. Just det, brukar folk kissa genom att släppa allt på en gång på golvet? I v 40+5? Alltså en del människor… förstår inte hur de tänker.
Linn
Jag tycker det är så konstigt, barnmorskan säger att man ska åka in så fort man märker att det är mindre rörelser och eller att rörelserna är annorlunda, det sa min barnmorska flera gånger.
Men när man väl kommer till förlossningen för att kolla upp det så blir dom där på förlossningen tjuriga och tycker att man åker dit i onödan.
Jag ringde förlossningen en gång när jag inte hade känt min son från tidig morgon och han brukade sparka jätte mycket hela dagarna. Det var som natt och dag på rörelserna men Dom tyckte inte jag behövde in och kolla, eftersom jag hade känt honom en gång på morgonen. Men då ringde jag min barnmorska och jag fick komma dit och lyssna på hjärtat direkt. Sen ringde hon förlossningen och bokade tid även om hjärtat slog bra när vi lyssnade, men eftersom det var så stor skillnad på rörelserna tyckte hon absolut att jag skulle in och kolla upp det. Nu fyller han också två år snart.
★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★
Märkligt beteende där :(. Inte alls okej, var med om liknade när värkarna drog igång med William. Klockan var 6 på morgonen och jag låg på BB ringde på klockan eftersom jag varit uppe på natten med värkar. Var därför jag var inlagd också, hade värkar i 21 veckor kontant dygnet runt det var hemskt, där runt 6:00 ändrade dessa form och jag ringde återigen på klockan då också av oro då William slutat röra på sig, han rörde sig jämt. Hade panik, kärringen där på BB ställer sig över mig som då är i värkarbete med tvillingvärkar och har skitont och suckar och säger ”HERRE GUD vilken natt, vänder sig om och går”. Där låg jag 20 år gammal, med en bebis som inte rör sig på ett golv på BB med aktivt värkarbete sedan några minuter. Drog mig upp till sängen och ringde min mamma gråtandes och säger ”JAG tror han dött, och jag har jätteont. Ingen tror mig. Du och Björn måste komma hit”. Så de kom runt 6:30, mamma ringde på klockan och morgonpersonalen kommer in, då har Björn och mamma fått upp mig i sängen medans jag ligger och skriker ”Barnet är dött, om och om igen”. Hade sådan ångest :(.
Mamma röt i åt personalen så jag fick åka upp på förlossningen. Möts av en fantastisk BM som hjälper mig att andas, sätter på CTG och jag hör hjärtljuden. Samtidigt som jag får veta att jag är öppen 3 nästan 4.
Sonen föddes sedan efter 4 h och 25 minuter. Brukar ofta tänka på det där med att de inte trodde mig, det gick ju fort för att vara förstföderska, hade kanske fött ensam på BB :(.
Kicki
Hej!
Jag har också med båda mina märkt av mindre rörelser de två sista dagaena av graviditeten. Men jag läste någonstabs att dom samlar kraft de två dagarna för att sedan orka trycka neråt, så jag var inte orolig, jag tänkte att det var på gång.
Jag kånde ju någon/någrarörelser under dagen och var därför inte orolig, och precis som jag misstänkte så körde de igång med världens värkar efteråt.
Någonstans i bakhuvudet tänker antagligen vården samma sak, men visst är
Det lite tråkigt när De inte tar en orolig gravid kvinna på allvar. De skall ju agera snabbt i en sådan situation.
Hälsning
kicki
Sara
Blir så ledsen då jag hör att kvinnor blir dåligt bemötta vid minskade rörelser. Jag ringde ju in och kände mig ”besvärlig” och rädd att jag skulle ta upp deras tid i onödan i min första graviditet, men jag fick ett jättefint bemötande och fick tid direkt. Det visade sig att lilleman inte hade vatten kvar och därför inte kunde röra sig, vi fick bara hem o hämta väskan så blev jag igångsatt!
Förstår om du inte får dela deras historier men undrar om de i din aprilgrupp sökte för minskade rörelser eller hur det upptäcktes? Jag är gravid igen och oroar mig redan för att uppleva minskade rörelser och söka ”försent” ?