En sak som slog mig häromdagen var att nu har Isadora bott längre med Victor, hennes bonuspappa, än vad hon nånsin gjorde med sin biologiska pappa. Isadora var bara 2 år när vi separerade så hon minns inget av den tiden, för henne så har Victor alltid varit en del av hennes liv. Barnen bor med oss mer eller mindre heltid, de hälsar på sin pappa varannan helg, så Victors roll i deras liv är extremt viktig. Det är inte så lätt för mig att föreställa mig hur det känns att vara bonusförälder, men jag förstår att det är en ganska komplex roll som kan se väldigt olika ut i olika familjer. I vår familj så har Victor på ett sätt olika relationer till barnen eftersom dom har olika relationer till sin biologiska pappa. Victor har alltid varit noga med att inte ta över deras biologiska pappas plats, men samtidigt så blev han ju Isadoras främsta fadersfigur, eftersom det är Victor hon växer upp med och har närmast relation till. Lucas hade redan hunnit etablera en anknytning till sin pappa när Victor kom in i bilden, så där blev Victors roll något annorlunda även om Lucas också växer upp med Victor.

Victor är en förbaskat bra bonuspappa som kan axla dessa roller så bra som han gör. Han är så otroligt fin mot barnen och jag kan inte föreställa mig en bättre pappa och en finare förebild att växa upp till. Ibland tänker jag att han inte förstår HUR värdefull han är, bonusförälderrollen kan nog bli lite otacksam ibland när man har skyldigheter men inga rättigheter. I vår familj tycker jag ändå att vi fått ihop det bra, Victor och jag uppfostrar lika mycket (ibland Victor lite mer 😉 ) och vi säger alltid ”våra barn” om barnen. Vi gör ingen skillnad. Vi delar på allt kring barnen, nöjen, bördor, ekonomi osv. så det är ju precis som om vi hade haft barnen ihop från början.

Jag är glad att Victor vågade ta plats i barnens liv och kunde bli den där fadersfiguren som Isadora saknade och att han blev den ”andra föräldern” så att det inte blev någon skillnad på ”mina barn” och våra gemensamma barn. Det där med att ta plats och ge plats åt en bonusförälder är ju faktiskt inte helt lätt heller. Jag är ett riktigt kontroll-troll så det kunde lika gärna varit jag som inte vågat ge Victor utrymme, men Victor var så betryggande från början, det var som att han hade haft barn i ett tidigare liv, som klippt och skuren för föräldrarollen!

Fotograf: Johanna Ellen