Bebis
Bebisen väger ca 2000 g och är 39 cm lång, denna veckan har bebis lagt på sig cirka 200 gram. Hos förstföderskor kan barnet redan har lagt sig med huvudet nedåt, men om det finns gott om plats kan det även fortsätta att snurra runt. För omföderskor kan det dröja ända till vecka 37 innan barnet lägger sig med huvudet nedåt. Nu fungerar barnets alla fem sinnen. Bebisen sover 90-95% av tiden och under de vakna perioderna tränar den på att andas, röra sig och öppna och stänga ögonen. De inre organen fortsätter att mogna och lungorna förbereder sig inför den första andningen. Nu utvecklar också bebisen sin förmåga att svettas.

Du
Livmoderns mått är ungefär 30 till 32 cm. Det går att känna livmoderns topp ca 12 cm ovanför naveln. Din vikt ökar snabbare än någonsin nu. På vissa kan det göra ont (känns som mensvärk), en värmekudde kan då vara skönt att ha på magen. Dags att börja kolhydratladda och vila så ofta du kan. Från vecka 32 träffar du barnmorskan varannan vecka. Nu kan det vara dags att anmäla dig till föräldrarkursen om någon sådan erbjuds.

Så här känner jag
Nu är det tungt att vara preggo! Det är riktigt varmt ute och mina ben och fötter har svullnat upp så mycket att det gör ont att böja dom. Idag fick Victor gå på jakt efter en balja som jag kan bada fötterna i för det gör såååå ont! Jag är ganska säker på att ”korven” fortfarande ligger med huvudet nedåt. Jag tror bebis ligger på sidan och kikar åt min högra sida för i så fall är det bebisens fötter som jag känner under mitt högra revben. Jag har sååå ont där. Jag ökar i vikt jättesnabbt och nu väger jag snart så mycket som jag gjorde när Lucas och Isadora föddes. Inte så kul, men jag antar att det är mycket vatten eftersom benen och fötterna är så svullna. ”Korvens” rörelser är starka nu och precis som i mina andra graviditeter så tycker jag att rörelserna känns ungefär som en massagestol inifrån.

Så här känner Victor
Vi har börjat boa här hemma, och kommit ett steg närmare att ha gjort färdigt Lucas och Isadoras rum som vi vill ha klart innan ”korven” kommer hem. Det är lite annat småfix vi också vill ha klart, men de riktigt stora sakerna känns som de är klara nu. Vi sover också med bebisens gosedjur ”vovvisarna” fortfarande så att de luktar ordentligt oss och bebisen känner sig trygg när den ska mysa med dem. Bebisen kommer sova inne i vårat rum innan vi flyttar till större hus längre fram, vilket känns helt rätt. Jag skulle inte vilja att bebisen sov någon annanstans när den väl kommit till oss, och det känns just nu som att jag aldrig kommer vilja det. Så liten och så skör! Lucas och Isadora är också svåra att släppa taget om, men de är ju så självständiga och starka redan – med helt egna viljor(!). Det börjar också bli så nära förlossningen att planer för höst, vår och sommar nästa år (som kanske är lite extra tidiga på grund av corona) ju också innefattar bebis. Jag ser jättemycket fram emot allt vi skall göra tillsammans – alltifrån mys hemma till barnvagnspromenader och resor! Tänk att jag skall få bli pappa, till Emmas barn och Lucas och Isadoras syskon!!