-
Gravidvecka 24 – bebis nr 3, vår “korv”
Bebis
Nu börjar det bli trångt, bebisen är 30 cm och väger ungefär 650 g. Nu börjar nästa viktiga utvecklingsstadium av bebisens hjärna. Undvik all alkohol, om du röker bör du sluta genast. Balansorganen i örat har utvecklats och redan nått vuxenstorlek. Bebisen vet vad som är upp och ner, du känner hur den vrider och vänder sig i magen. Bebisen suger på tummen som är en träning för att suga på bröstet. Ibland börjar bebisen hicka, då känns det som att det klickar till i magen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först när bebisen är runt 24 veckor kan det börja andas luft om det skulle födas för tidigt. Bebisens unika ansiktsdrag har börjat ta form. Nu är bebisen komplett med ögonfransar, ögonbryn och hår! Blond, brunett eller rödhårig? Allt hår är vitt eftersom bebisen fortfarande inte har fått några pigment.Du
Du kan ha gått upp mellan 5 – 7 kilo nu. Livmoderns mått är mellan 22 och 25 cm och mäter 4 till 5 cm ovanför naveln. Magen växer och putar. Det kan dra och smärta runt livmodern och ner mot ljumsken. Det är lätt att drömma mycket livliga drömmar just nu, det kan vara det undermedvetna som förbereder dig på att ett nytt liv väntar. När du skrattar eller hostar kan du ibland läcka lite urin, det beror på att bäckenbottenmusklerna börjar tänjas ut.Så här känner jag
Det känns verkligen att magen växer, jag har haft lite mer molvärk än vanligt samtidigt som jag känner att det drar och sträcker i huden. Jag har en hel del sammandragningar och foglossningen har varit tuffare igen denna veckan. Jag känner mig extremt tung och stor emellanåt… Jag tror att jag kanske känt bebisen hicka nån enstaka gång. Moderkakan i framvägg gör att jag fortfarande inte känner allt så tydligt som i tidigare graviditeter. Nästa vecka ska jag till MVC och då är det dags att mäta livmodern, längtar! Jag drömmer väldigt mycket, antingen hemska drömmar eller bara väldigt konstiga drömmar som inte ens har med mig att göra.Så här känner Victor
Emmas mage är verkligen stenhård mest hela tiden nu, och jag tycker så synd om henne som har så svårt att röra sig. Hon känner sig så stor och ändå är det lite mindre än halva(!) graviditeten kvar. Jag hoppas verkligen att det inte blir en jättebebis för henne att krysta ut till slut… Idag reagerade bebisen på när jag gosade med magen, och vi tyckte oss till och med se att bebisen buffade runt inne i magen från utsidan. Jag tycker inte att rörelserna känts mer än tidigare vilket antagligen beror på hur moderkakan ligger. Det känns lite vemodigt att jag inte får följa med Emma till mödravårdscentralen eftersom vi båda ju känner väldigt starkt för att göra allt som har med graviditeten att göra tillsammans. Som tur är har vi ju inte varit tvungna till något annat än rutinmässiga besök än så länge, men jag är lite orolig om vi skulle behöva åka in mer akut.
Allra mest grämer jag mig för att inte få vara kvar på BB efter förlossningen, och att förlora den första tiden med Emma och bebis som jag tycker är den mest speciella och på ett sätt aldrig går att ta igen. Vi håller tummarna för att vi får åka hem tillsammans samma dag, och ser så mycket fram emot att få mysa alla tre. Jag har inte märkt av Emmas drömmar lika mycket, vilket jag är ganska säker beror på att hon inte gör lika mycket väsen av sig för annars hade jag definitivt märkt av det – haha!
-
Livet i Göteborg under corona-tider
Alltså livet, som vi njutit denna helgen! Sommarn är på ingång här i Sverige och helgen har bjudit på strålande sol, god mat, häng med vänner och familj. Jag tycker att det blir allt svårare att förstå att det finns ett livsfarligt virus som härjar därute. I Göteborg verkar livet pågå ungefär som vanligt… Väckarklockan för mig blev lite när jag såg att Adam Alsing gått bort i covid-19, då blev viruset plötsligt ännu mer verkligt otäckt för mig. Så hemskt! Jag gillade verkligen Adam Alsing och kommer sakna honom i morgonprogrammet på NRJ. Det kändes också jobbigt när två gravida utan underliggande sjukdomar gick bort, en i Sverige och en i Storbritannien. Mamman i Sverige var överviktig men annars frisk och lika långt gången som mig. När jag läste om det så kändes viruset plötsligt väldigt nära…
Det ryktas om att Göteborg klarat sig ganska bra hittills och med tanke på att jag inte känner en enda som är sjuk eller som fått covid-19 bekräftat, så känns det ju som att det stämmer. Det betyder såklart inte att man ska sluta vara försiktig, däremot kanske man inte behöver isolera sig helt och hållet. Det går ändå inte göra det om man har barn i skolåldern, för i Göteborg måste man nämligen skicka barnen till skolan, även om man har ett bekräftat fall av covid-19 i familjen. Helt sjukt! Dessutom har grundskoleförvaltningen gått ut till skolorna och sagt att skolorna inte ska meddela vårdnadshavare om det finns en bekräftad coronasmitta på skolan eftersom man ändå kan bli smittad ute i samhället (artikel i GP: Kålltorpskolan trotsar förvaltningen bekräftar coronasmitta).
I Sverige räknas inte gravida som en riskgrupp och även om jag tycker det var fel från början och ”chansa” gällande det, så verkar det ju stämma att dom flesta gravida klarar sig bra. Dock vet man fortfarande inget om hur gravidas bebisar i första trimestern drabbas. Detta gör att jag ändå tänker att vi ska vara försiktiga men inte isolera oss helt eftersom det hade gjort både mig och resten av familjen galna. Vi håller oss borta från folksamlingar, kollektivtrafik, uteserveringar och andra aktiviteter med mycket folk, men vi träffar ändå vänner och familj så länge ingen har symptom. Jag tänker att om en familj på 4 personer har corona så borde det vara nästintill omöjligt att ingen av dom har det minsta symptom… eller?
Barnen med sin bonuskusin igår 🙂 Tänk att det är dom som kommer växa upp tillsammans! Jag blir alldeles varm av tanken 🙂
-
Rädd att inte få fler barn
Ibland blir man verkligen knäpp av att vara gravid. Jag inser verkligen hur fånig jag är men känslan är ändå kvar, den försvinner liksom inte trots att jag förstår att detta är det sista jag borde fokusera på just nu. Idag brast jag ut i tårar för att jag är rädd att nästa gång är sista gången som jag är gravid. Vi snackar alltså inte ens om denna graviditeten utan NÄSTA!
Jag vet att jag är knäpp men känslan försvinner ändå inte. Jag är rädd att jag aldrig ska känna mig ”klar” med barnafödandet trots att logiken säger att det räcker. Jag är rädd att jag alltid ska sörja att det inte blir fler barn och att jag inte ska njuta tillräckligt av sista graviditeten.
Jag och Victor har inte bestämt hur många barn vi ska ha. Vi vet att vi vill ha två till, alltså bebben i magen och ett till, men om det blir fler efter det får tiden utvisa. Vi tror inte på att bestämma det i förväg utan det är först när vi har fyra barn som vi vet om vi vill ha en till eller inte.
Victor var så söt och tröstade mig och påminde mig om att fokusera på bebben som faktiskt ligger i magen just nu. Jag vet att han har rätt, men det är så svårt att släppa tankarna och rädslan om att inte få uppleva detta igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer känna att jag är färdig när vi väl bestämmer att vi är det… men just nu känns den känslan extremt långt borta…
Fotograf: https://www.wanderings.se
