• Fråga till er: Ska jag skriva om Brasilien?

    Jag behöver fråga en sak känner jag. Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva när jag skriver om Brasilien för jag har ingen aning om hur många som har hängt med sedan vi där sist? Ska jag berätta allt från början? Visa vart vi ska bo m.m. eller vet ni redan? Jag har många fler läsare nu än vad jag hade när vi var i Brasilien sist, men jag tänker att ni kanske läser i arkivet? Eller så gör ni inte det? Är det tjatigt om jag skriver om Brasilien som om det är första gången jag berättar om det eller känns det okej? Jag skulle nog tycka att det var kul att visa bilder m.m. redan nu – förbereda inför avfärd liksom 😛

    Bild som jag tog en av dom första nätterna i favelan 2013 när vi just kommit till Brasilien med Lucas.

  • Slutet på råtta-mus-historien

    Inatt har jag kunnat sova gott utan att höra läskiga ljud från väggar och tak. Vi fick nämligen ett slut på den här råtta-mus-historien. En av råttfällorna under diskbänken fick nämligen fångst under natten till igår och det är nästan lite skämmigt för det var inte alls en fet råtta i fällan utan en liten mus. Om jag hade vetat att det var en liten mus som förde det oväsendet så hade jag inte alls varit så rädd, men när jag trodde att det var en råtta som eventuellt kunde vara stor som en katt – jaaa, då ville jag bara gråta. Fy fasen!

    Jag tycker det var superskönt att få ett slut på den här situationen, men det är klart att jag ändå tänker på den lilla musen och att burfällor hade kunnat vara ett bättre alternativ. Men om det hade varit en råtta så hade jag faktiskt inte velat släppa ut den på gatan igen. Dom förstör så mycket och sprider en massa sjukdomar och sånt, så nej, en råtta hade jag faktiskt velat ta dö på.

    Anticimex var här igårmorse även fast jag ringde och sa att vi hade fångat musen. Dom kollade på den för att utesluta att det var en råtta och sen berättade jag om allt som hade hänt. Teknikern kollade runt där jag pekade och lös med ficklampa och efteråt så förklarade han att det är väldigt lätt hänt att det kommer in möss. Dom kan komma när man vädrar eller har altandörren öppen och dom kan tränga sig igenom hål som är lika stora som en pennas omkrets. Det finns alltså inget vi kan göra och sådana där signalskrämmor som vi har köpt är helt verkningslösa så dom kommer jag lämna tillbaka.

    Skönt att det här är över nu och att det inte var en råtta, men stackars den lilla musen!

  • Newbie och bästa träningskompisen

    Idag har jag och barnen varit på öppningen av Newbie Store på Frölunda Torg. Egentligen skulle vi varit på ett speciellt frukostevent för Åhléns också, men vi försov oss ganska rejält… så himla tråkigt för jag hade sett framemot det, men inte så konstigt med tanke på hur mina senaste två nätter har varit :’-(

    Hur som helst så kom vi i alla fall iväg till öppningen och det var helt galet mycket folk. Kön ringlade igenom hela Frölunda Torg trots att Newbie inte ens hade något öppningserbjudande mer än att dom 100 första som handlade skulle få en goodiebag (som bestod av en vatten och ett litet kaningosedjur).

    Bild lånad från Malin

    Malin och Tanja stod och köade i en hel timme och då var dom inte ens i närheten av butiken när jag kom. Siranee kom också senare, men gav snabbt upp hon med. Det slutade med att vi alla fyra gick och fikade istället och spanade in butiken nästan 3 timmar senare för då var det ingen kö längre. Kan ni tänka er! Det är ju faktiskt helt galet!

    Bilder lånade från Tanja

    På vägen hem så stannade vi till på McDonald’s och åt. Väl hemma igen så tog Isadora sin tupplur och då passade jag på att sova lite också. Lucas var så mysig och låg och kramade mig på soffan hela tiden. När jag vaknade till liv igen så tjatade Lucas på mig om att få åka till träningen. Han ÄLSKAR barnpassningen där och eftersom jag tidigare på dagen sagt att vi skulle åka dit så får jag helt enkelt hålla mitt löfte. Min bästa träningskompis – tack för att du finns min lille kille 🙂 Om det inte hade varit för Lucas idag så hade jag aldrig samlat kraft att ta mig iväg.

    Nu är det dags för sängen, jag är så trött att ögonen går i kors!

  • VI GÖR EGET FLUFFY SLIME!

    Woop woop! Äntligen blev min första slime-video klar! Precis innan tolvslaget som utlovat haha!

    Gud så svårt det var! Det var 100 gånger svårare än vad jag trodde – men kul var det i alla fall 🙂 I nästa slime-video så kommer vi göra ätbart slime 🙂

  • Det känns som jag är med i en skräckfilm

    Okej, nu ska jag berätta om ”Skräcknatten” som jag nämnde i sista inlägget igår. Minns ni musen eller råttan som vi hade i väggen häromnatten? Nu är jag typ helt säker på att det är en råtta och det värsta är att nu är den inte längre i väggen!! Jag börjar svettas bara av att skriva detta för det här är nog en av dom mest läskiga situationerna jag har upplevt…

    Mitt i natten, kl. 00.30 för att vara exakt, så hör jag hur det börjar krafsa/gnaga igen. Jag lyfter mig från soffan och går fram till väggen för att lokalisera var ljudet kommer ifrån. Då hör jag att ljudet inte kommer från väggen utan uppifrån. Jag tänker direkt ”nu är jäkeln på Isadoras rum” så jag skyndar mig dit, men innan jag hinner in dit så hör jag att ljudet kommer precis ovanför mitt huvud – på vinden! Det krafsar som tusan och jag tänker på alla saker som vi har på vinden som vi är rädda om och känner mig tvingad att gå upp dit för att rädda grejerna. Dessutom känns det omöjligt att somna med ett sådant högljutt krafsande och gnagande. Jag öppnar vindsluckan med ett skohorn samtidigt som jag hyperventilerar och nästan svimmar.

    Jag är livrädd, fullkomligt LIVRÄDD! Jag till och med skickade iväg ett SOS-meddelande till mina grannar för att se om någon var vaken och kunde rädda mig. Inget svar, så då försökte jag ta reda på information istället. ”Kan råttor gå till attack?!”

    Jag såg framför mig hur råttan skulle bita mig i ansiktet så fort som jag stack upp huvudet genom vindsluckan. Jag var så rädd! Men några tjejer i en Facebookgrupp lugnade mig med att råttan är mer rädd för mig än vad jag är för den (det vet i sjutton), men tillslut tog jag i alla fall mod till mig och klättrade upp för stegen samtidigt som jag bonkade och hade mig med sopkvasten. När jag väl var uppe så såg jag inga spår av råttan. Inget bajs eller nånting… eller jo, eventuellt hade den gnagt lite på isoleringen men inget annat.

    Jag räddade lite skor och gick ner igen. Direkt efter att jag hade släckt lampan och stängt luckan så började det krafsa igen så jag bonkade lite till på luckan innan jag öppnade igen för att tända lampan på vinden. Råttor verkar inte vara särskilt ljusskygga, men jag hoppades ändå på nån slags effekt av att låta lampan var tänd på vinden.

    Efter det så gick jag ner till köket för att ställa undan stolarna så att robotdammsugaren kunde dammsuga. Då hör jag hur något kommer ner i murstocken och sedan springer under våra köksskåp ända fram till diskhon! Jag hör alltså råttans tassar mot golvet! Jag sliter upp skåpsdörren och slår allt vad jag har på ingenting med sopskyffeln, eller ja, jag träffar soptunnan så råttan blir rädd och springer iväg. Nu är jag ännu mera rädd! Råttan springer alltså fritt därinne och kan när som helst komma in till oss! Fy fasen!

    Nu är klockan 2 på natten och jag bestämmer mig för att gömma mig i sängen jämte Lucas. Där ligger jag hela natten och halvsover med en sopkvast i högsta hugg medans råttan hörs uppe på vinden. Fy, vilken skräcknatt!

    Under dagen igår så ringde jag Anticimex 3 gånger och grät. Dom berättade att många har fått in råttor den senaste veckan men att dom verkligen ska prioritera oss. Dom försökte få tag på teknikerna igår men dom var på utbildning så nu hoppas jag att dom kommer idag istället. Först och främst måste vi ta död på den här råttan och sen måste vi få veta var vi ska täta för att slippa drabbas av det här igen.

    Jag kunde förstås inte vänta på Anticimex så jag åkte till Hornbach och köpte åtta råttfällor och två mus-och-råttaskrämmare. Vi satte upp fällorna 19.30 och cirka 10 minuter senare hörs råttan springa runt under köksskåpen och fällan slår igen. När vi öppnar skåpet så ser vi att den listiga gnagaren har slängt dit en diskhandske, men chokladen i fällan satt fortfarande kvar.

    Fortsättning följer…

  • Lunch med Göteborgs goaste modebloggare

    Idag har jag varit och lunchat med Göteborgs goaste modebloggare Citycatwalk. Hon är en så himla härlig, jordnära och inspirerande människa, både i verkligheten och på bloggen. Jag uppskattar träffarna med henne väldigt mycket!

    Jag och Isadora mötte upp Ellie klockan 10 så vi hann med både fika och lunch medans Lucas var på dagis. Isadora höll sig vaken hela tiden och somnade först på bussen på väg till Lucas dagis. Isadora är alltid väldigt lugn när vi är ute. Det känns som det är för  att hon är blyg men också för att hon är väldigt observant och vill ta in allt som händer runtomkring innan hon börjar ”stolla sig”. Hemma är hon nämligen en riktig vilde just nu haha!

    Innan vi skildes åt så tog vi såklart en bild tillsammans 🙂 Typical bloggers haha!

    Jag kan varmt rekommendera att ni besöker Ellies blogg och hennes instagram @citycatwalk som är fylld med inspirerande modebilder!

    Alla bilder i det här inlägget har jag lånat från Ellie 🙂

    Även om dagen idag har varit kanonbra – så har inte natten varit det, men den skräcknatten kommer ni få läsa om imorgon – med lite tur så har jag goda besked då.

  • Nytt till vintern

    – Inlägget är reklam för Miniroom och innehåller annonslänkar –

    Nu är Isadora rustad för vintern! Hon har fått urgulliga rosa vantar med rosetter på och en fin mössa i rosa med guldrand från Miniroom. Jag har försökt i ungefär en veckas tid att ta bilder på Isadora in action, men hon är överallt och ingenstans så alla mina bilder blir suddiga! Haha! Ni får helt enkelt hålla tillgodo med dom få bilderna som hon fastnade på 😛

    Två tips angående Miniroom just nu är att ni får 13% rabatt om ni anger rabattkoden ”MINIROOM”. Koden gäller till och med 23:e september och går inte att kombinera med andra rabatter eller erbjudanden. Andra tipset är att just nu har dom 30% på massor av grejer från Done by Deer! Dom har en så fin plocktallrik med olika ”fack” som är perfekt för barn som gillar att separera maten! Scrolla ner för att se bild!

    Isadora sitter stilla 3 sekunder – yes! Jag hann ta en bild!

    Visst är vantarna urgulliga!

    Isadora springer emot mig i full fart och bokstavligen slänger sig på mig så att hela jag välter! Haha!

    Isadora provar att klappa händerna med sina nya vantar. Ja, ni förstår nog vad jag menar med att det är svårt att fota en liten vilde! Haha!

    För att komma till kampanjen med 30% på Done by Deer – klicka HÄR!

  • Ljuger så mycket att tungan blir blå

    Komiskt att jag skriver det här inlägget idag med tanke på att jag häromdagen skrev att jag helst vill vara ärlig och tala sanning med barnen. Då är det kanske dags att jag biktar mig nu då, innan tungan blir blå och ramlar av eller hur man nu brukar säga, haha! Det är nämligen så att jag har upptäckt ett sätt att lura Lucas att prova grönsaker. Det var en ren tillfällighet att jag lyckades träffa rätt med mitt ljug och att han trodde på det. Han brukar syna mig direkt annars!

    Det hela började med att Lucas fick en bit krossad tomat i sin köttfärssås. Han gillar inte när det ligger okända saker på hans tallrik och han är inte ett dugg nyfiken på att smaka. Så när han frågade om det var ”superkraft” i tomaten så visste jag redan att han skulle rata den om jag svarade ”ja”, därför bestämde jag mig för att testa något nytt och berätta specifikt om den alldeles speciella superkraften som finns just i tomater. Den första superkraften som dök upp i mitt huvud var Supercharlies superkraftsyn så jag sa: ”Tomater gör att man kan se jättebra och jättelångt – ända till himmeln!” Jag såg hur Lucas blick förändrades och den lilla tomaten slank ner i magen i en väldig fart, direkt efter det sa han ”ge mig mer tomat då!”. Han åt varenda tomatbit som jag hittade i köttfärssåsen och jag var extremt nöjd!!

    Vid nästa måltid så hade vi gjort en gryta med kyckling, kokosmjölk, paprika och avokado. Jag gav Lucas enbart ris, kyckling och kokosmjölk för att det är större chans att han äter om det inte finns några spår av grönsaker på hans tallrik. Först ville han inte äta, men jag övertalade honom att smaka och eftersom han gillade maten så åt han. Mitt under maten så kommer jag på en ny superkraft och hittar på att man kan klättra jättehögt om man äter mycket avokado. Lucas smakade på avokadon och tyckte den var okej så även den här gången fick jag peta ur all avokado ur grytan! Efter måltiden försökte han, likt spindelmannen, klättra på väggen men det gick ju inte… Stackarn! Under tiden han åt avokadon så förklarade jag att det måste vara en klättervägg om man ska klättra högt och att det inte går på vanliga väggar men han förstod nog inte det helt och hållet. Nu vill han gärna besöka en klättervägg, men jag vet inte om det finns något för så små barn? Vi får nog öva på lekplatsen så länge 🙂

    Vi fortsatte att utnyttja detta och det senaste som han bönade om att få äta var morötter eftersom mormor sa att man kan se bra i mörker om man äter morötter. Jag vet att det är mycket möjligt att det här kommer ”gå över” men jag hoppas att han kommer testa lite grönsaker först och inse att det faktiskt är gott. Man behöver inte gilla allt, men jag är övertygad om att det finns en del grönsaker som han kommer gilla 🙂 Hoppas han förlåter mig för dom här lögnerna nån gång i framtiden ♥