• Går mer än hon kryper

    Nu blir det här allt mer sällsynt 🙂 Nu går hon nästan hela tiden och jag ser henne knappt krypa längre. Ibland slänger hon sig på gräset för att det är kul, men sen reser hon sig upp och börjar gå igen. Men om vi är nånstans bland folk där hon blir blyg, då kan hon slänga sig på golvet och låtsas att hon inte kan gå för att hon vill att jag ska lyfta upp henne. En plats hon alltid gör det på är på McDonald’s där golvet är kladdigt och där jag omöjligt kan bära både henne och brickan… haha!

     Foto: Fotad av Jennie

    Men det är skönt att hon går mer än hon kryper nu för då vågar jag ta fram hennes nya kläder så nu slipper hon gå runt med trasiga knän eller för små byxor haha 🙂

    Förresten, det som en del skrev, att det tar ungefär 4 veckor tills dom börjar gå mer än dom kryper – det stämde bra på Isadora 🙂

  • Sista måndagen innan semestern!

    Sådär 🙂 Nu har jag precis klippt färdigt gårdagens vlogg som kommer komma upp imorgon 🙂 Jag ska alldeles strax lägga mig, men först tänkte jag berätta om hur vår dag har varit.

    Lucas går sin sista vecka på förskolan och Jair jobbar sista veckan innan semestern så jag har haft lugnt hus här idag. Jag har busat lite med Isadora, jobbat och även hunnit med att sola en halvtimme när det blåste som minst. Sen åkte jag och hämtade Lucas på förskolan och vi åkte och köpte jordgubbar. Lucas har redan tröttnat på jordgubbar men jag och Isadora är fortfarande helt galna i jordgubbar. Hon äter dom på samma sätt som mig nu, med mjölk och grädde. Lucas fick en glass medan vi åt jordgubbar 🙂 Efter det mumsiga mellanmålet så lekte barnen med varsin ballong och Isadora skrattade så hon kiknade när hon lyckades kasta upp ballongen högt upp i luften 😀

    img_2891
    img_2884
    img_2887
    img_2886
    img_2885
    img_2889

    Klockan fyra steg Jair upp och då smet jag upp till övervåningen och pillade med vloggen och svarade på lite mail. När han hade lagt båda barnen så tittade vi på två avsnitt av Black List innan det var dags för Jair att jobba 🙂 Nu är det sängen som gäller – gonatt! 🙂

  • NIPT-test i Göteborg

    NIPT-test i Göteborg

    – I samarbete med Barnmorskegruppen – 

    När jag var gravid med Isadora så var jag väldigt orolig av mig. Jag var rädd för missfall eller att hon skulle vara väldigt sjuk så att vi på så sätt skulle missta henne. Jag kunde inte riktigt slappna av förrän vi hade gjort KUB, en sådan oro kan verkligen äta upp en inifrån. Vi hade tur och fick den lägsta sannolikheten på alla trisomier så jag kunde slappna av efter det. Jag vet inte vad hjärnspökena hade gjort med mig om vi hade fått en hög sannolikhet, då hade jag kanske oroat mig hela graviditeten… Eller så hade vi fått göra fostervattenprov och riskerat att framkalla ett missfall på ett helt friskt barn!

    Jag visste inte det då, men det finns ett relativt nytt fosterdiagnostiktest, NIPT (Non Invasive Prenatal Test). Det är helt riskfritt eftersom det enda som behövs är ett helt vanligt blodprov från mamman och det har en mycket högre tillförlitlighet än vad KUB har – hela 99,8% för att upptäcka trisomi 21 och 95% för att upptäcka trisomi 13 och 18 som är ej förenliga med liv. NIPT görs i vecka 10-12 och då kan man även få reda på barnets kön. Barnmorskegruppen gör NIPT-test i Göteborg, pris och info om det finns på deras sida här: Fosterdiagnostik och ultraljud

    NIPT-test erbjuds dock inte i alla landsting och i vissa så är det bara privata kliniker som erbjuder det. Jag tycker det är jättekonstigt att sånt här ska variera beroende på vart man bor. Jag tycker föräldrar ska ha samma rätt oavsett vilken del av Sverige man bor i, men det verkar vara varje landsting som avgör.

    Jag vet att detta med fosterdiagnostik är en etisk fråga som väcker känslor hos många, för vad gör man om man får reda på att man väntar ett barn med kromosomfel? Jag vet inte och det beror på, skulle jag vilja svara. Trisomi 13 & 18 är inte förenliga med liv, men trisomi 21 som är detsamma som Downs syndrom ger oftast ett gott och till och med självständigt liv. Detta är en svår fråga och jag dömmer ingen. Jag tycker att det är upp till varje mamma och pappa att bestämma för vi har alla olika förutsättningar här i livet. Ett beslut som är rätt för en person är fel för en annan.

    En annan sak som däremot skrämmer mig och där jag inte kan låta bli att dömma. Det är när man väljer bort ett friskt barn pga att det var ”fel” kön. I min värld kan man inte älska sitt barn särskilt mycket om allt hänger på om barnet får en snopp eller snippa. Det här med könsselektering är förhoppningsvis ganska ovanligt, men jag hörde precis om en mamma som på NIPT fick reda på att hon var gravid med ännu en pojkbebis och därför gjorde abort. Hon ville hellre ha en flicka… Jag fick en hård klump i halsen när jag hörde det. Stackars bebis!

    Vad tycker ni om det här med fosterdiagnostik? Borde det vara tillgängligt för alla oavsett var man bor? Finns det någon risk med att alla får göra NIPT eller är det bara bra? Och borde man få reda på vilket kön bebisen har så tidigt som vecka 10-12?

    Foto: Fotoliselotte

  • Ord som Isadora kan säga

    Häromdagen så slog det mig att Isadora kan faktiskt prata! Det går inte att förstå så många ord som hon säger ännu, men hon kan faktiskt säga en hel del ändå. Hon kan till exempel säga:

    – Mamma
    – Pappa
    – dittut (tittut)
    – ditta (titta)
    – hej
    – hejå (hejdå)
    – sova
    – nej

    – dack (tack)

    Ordet sova var det som överraskade mest faktiskt. Jag låg på soffan när Isadora kom kastade sin kanin på mig och sa ”SOVA!” haha! Det är nämligen exakt så vi säger till henne om hon inte vill sova och ställer sig upp i spjälsängen hela tiden. Kul att det blev ett av hennes första ord haha 🙂

    Foto: Fotad av Jennie

  • Det känns bättre

    Tack för alla kommentarer på bloggen och på instagram om min 30-årskris ❤ Nu känns det mycket bättre att fylla 30 haha 🙂 När jag skulle fylla 22 år minns jag också att det var lite vemodigt, jag ville stanna tiden, tills en av mina vänner sa att bästa åldern var 25 år och det stämde 🙂 25 år var grymt! Då blev jag gravid med Lucas och det var liksom där det riktiga livet började för mig. Jag hade ett väldigt intressant liv innan dess också, men jag lägger mycket mera värde och känner mycket mera lycka i det liv jag lever nu. Livet har blivit bättre för varje år sen vi fick Lucas.

    Foto: Fotad av Jennie

    Tack också för påminnelserna om allt jag har gjort hittills i livet. Jag är faktiskt exakt där jag vill vara just nu så jag har väl inget att krisa för direkt… Men tiden går lite för snabbt just nu tycker jag. Det är svårt att leva i nuet när man är en så prestationsinriktad människa som jag är. Så fort jag är klar med nåt så blickar jag framåt mot nästa sak jag ska göra. Och det finns alltid något jag längtar efter 😛 Nån som har något tips på hur man stannar upp mer och njuter av stunden?

  • Otur, Borås, Bolibompa, Vegby och våfflor

    Äntligen sover barnen så nu har jag en liten stund att skriva och berätta om vad vi har gjort idag 🙂 Vi har nämligen varit uppe tidigt och gjort en utflykt till Borås och sett Bolimpa som var där under SM-veckan 🙂 Showen började 12.30 och jag planerade för att åka hemifrån 10.30 för att Isadora skulle kunna sova i bilen. Just den tiden är nämligen hennes sovtid. Jag hann inte riktigt i tid till 10.30, men 10.45 så satt båda barnen i bilen och Isadora somnade nästan på en gång. Hon var jättetrött och hade gått efter mig med kanin och napp en bra stund så det blev perfekt. Men innan vi kunde åka iväg till Borås så var jag tvungen att stanna på macken och pumpa däcken på bilen för det ena däcket såg oroväckande mjukt ut. Det var inte platt, men det såg inte ut att vara mycket luft. Det var nog tur att jag gjorde det, för det krävdes mycket luft för att däcket skulle få rätt tryck. Alla däcken behövdes faktiskt pumpas så det gjorde jag, men jag kände mig så osäker på det första däcket så när alla däck var pumpade så ville jag checka det igen, men vad hände då? Joooo, då tappar jag det j*kla ventillocket inuti fälgen!

    Gaaah! Nu blev det svettigt! Jag stack försiktigt in fingret för att försöka leta rätt på ventilen och krafsa fram den med nageln (fy f*n!) och det gick ingen vidare för jag har fobi för såna ljud och jag absolut hatar att klia/krafsa på andra saker än min egna kropp, speciellt såna saker som ger ifrån sig ljud. Hela mitt finger blev alldeles mjukt av obehag trots att jag försökte tvinga mig själv, så tillslut ställde jag mig upp och ropade till mig första bästa människa som såg hjälpsam ut. Det var en kille och han var supersnäll som hjälpte till trots att mina fälgar var rejält skitiga. Tack vare honom så lyckades vi rucka på skyddet på fälgarna så att ventilen ramlade fram och då kunde vi ta den med en tång som han hade i bilen. Tack underbara människa för hjälpen!

    När detta problem var löst så bar det äntligen av till Borås. Vi kom fram i exakt rätt tid, men tyvärr så betydde det att vi fick stå längst bak, men det gick bra ändå. Lucas satt på mina axlar så han både hörde och såg. Det tråkiga var att vi inte fick plats jämte våra vänner som vi var där och träffade, men jag träffade en gammal vän från Borås som jag fick pratat med istället 🙂


    Roligast idag tyckte Lucas var att dom kallade lillfingret för ”pluttis”. Lucas hörde nämligen ”pruttis” och brast ut i gapskratt och har nu berättat denna historien för alla vi har träffat haha 🙂

    Efter Bolibompa så gick vi vidare och åt på McDonald’s (på exakt den restaurangen som var mitt allra första jobb) och efter det blev det mjukglass 🙂 När vi var färdiga med det och skulle åka hem så var klockan halv fyra och då bestämde jag mig för att vara lite spontan och åka på Våffel-söndag i Vegby och träffa min mormor, morfar, moster och kusiner. Det blev ett kanonmysigt avslut på dagen och trots den långa dagen och att Isadora totalt sov tre gånger i bilen så somnade hon när jag la henne när hon kom hem 🙂 Det är nog för att hon är så rutinbunden när det gäller nattsömnen, men ändå skönt att vi bevisligen kunde vara så flexibla för det trodde jag faktiskt inte 😛


    Lucas är väldigt påhittig när han leker i naturen. Han älskar att vara ute och väldigt fascinerad av småkryp (men inte spindlar). Här har han precis hittat en äcklig liten svart mask som han leker med och kallar för snigel ?


    Det har varit en kanonbra dag, lång men underbar 🙂 Jag tog inte så mycket bilder för jag hade fullt upp med att filma så det blir nog en vlogg av den här dagen 🙂

  • 30 årskris!

    – I samarbete med Daniel Wellington –

    Juni gick i rasande fart och nu är vi inne i juli och det är snart dags för semester! Jair jobbar bara en vecka till sen ska vi resa, njuta och göra roliga saker tillsammans i fyra veckor 🙂 Och så händer en mindre kul grej också – jag fyller 30! Jag är väldigt nöjd med mitt liv och allt jag åstadkommit hittills, men det hjälper inte för det känns ändå inte kul att komma över till ”tretti-gräns-sidan”… Jag umgås med många som är något på tjugo, alltså tjugo-fem, tjugo-sju eller tjugo-nio och då känner jag mig plötsligt så gammal när jag säger att jag är trettio… Det som är bra är att alla säger ”Va?! Jag trodde du var yngre, typ som jag”. Men även om det är roligt att höra att jag ser yngre ut så känner jag mig ännu mer gammal haha! Undra om det är för att jag har en ganska ”ung stil” som folk tror att jag är yngre?

    Klockan på bilden är min nya favoritklocka från Daniel Wellington – så snygg i roséguld! Just nu får ni 15% rabatt på Daniel Wellingtons klockor om ni anger koden ”PÅSMÄLLEN”. 

    Nu har jag börjat förlika mig med känslan att jag ska bli 30 och jag har inte gjort nåt galet eller färgat håret rosa. Jag har släppt alla tankar om hur jag måste se ut när jag går över till ”tretti-gräns-sidan”. I vintras fick jag lite panik och tränade extra mycket på gymmet för att jag skulle vara så fit som möjligt på dagen D, men nu känner jag att jag är nöjd med mig själv. Visst skulle jag må bra om jag kom igång med gymmet igen, men det är inget måste bara för att jag fyller 30 haha! Om jag själv hade fått bestämma så vill jag inte fylla år mer, men det går ju tyvärr inte att bestämma det så det är bara gilla läget, älska sig själv och fira ordentligt 🙂 Vi ska fira mig på Gran Canaria 🙂 Förresten så köpte jag den där bikinin som var mitt mål att ha på resan – så yes, I am ready!

  • Bada länge för att få bort sticka 

    Den där stickan ville inte ut från Lucas fot. Han satt med ett omslag med Emla-salva i över en timme och när vi tog bort det så var tån alldeles fuktig och jag kunde pilla bort det översta hudlagret med en nål. Men Lucas var livrädd under tiden och både skrek och grät så det kändes verkligen inte bra. Jag är säker på att han inte fick ont, men det känns hemskt när han är så rädd. Så nu provar vi att bada länge. Jag lyckades få bort ett par hudlager med nålen förut så stickan borde kunna vandra ut av sig själv. Om den fortfarande inte vill släppa så kommer jag testa ett förband övernatten med olja eller bikarbonat som jag fått tips om.