Inget gråt

Idag gick vi tillbaka till vardagen igen och jag lämnade Isadora på förskolan för första gången. Det var nervöst, jag var väldigt orolig för att hon skulle bli ledsen. Hon var så gosig mot mig hela morgonen, kom fram och kramade mig helt spontant flera gånger och var riktigt mammig så jag förberedde mig på katastrof…

Vi gick upp tidigt imorse. Jag hade satt klockan på 6.00 men kunde inte komma upp ur sängen förrän 6.17. Jag var verkligen dödstrött! Men det gjorde inget att jag snoozade lite för jag hade förberett allt väldigt noga. Jag hade tagit fram barnens kläder, mina kläder och ställt fram allt som jag och dom skulle ha med sig. Detta gjorde att vi hade gott om tid på oss och vi behövde inte stressa. Min erfarenhet från mina år som mamma har lärt mig att det aldrig aldrig lönar sig att stressa. Barnen känner av det direkt och när dom blir stressade så tar allt mycket mycket MYCKET längre tid!

När vi kom fram till förskolan tog lämningen automatiskt lite extra tid eftersom jag skulle byta ut extrakläderna i facken osv. Lucas sprang in och började leka medan Isadora stod kvar och tittade på mig. Efter en liten stund ville även hon gå in och leka och när jag skulle gå så satt mina barn jämte varandra och byggde med en tågbana. Jag ropade högt ”Hejdå Isadora, Hejdå Lucas” men dom var alldeles för upptagna av leken för att höra vad jag sa. När jag gick därifrån så var det med lättade steg… Så himla skönt att hon inte blev ledsen och vad tryggt det känns att hon har sina trygga storebror på förskolan 🙂

Lucas är verkligen sån där trygg och snäll storebror som alla borde ha. Jag önskar att Lucas hade haft en storebror som han själv när han började förskolan för han fick en så tuff start i förskolan. Det blev många tårar varje dag…