Dom ljuger om allt!

Jag trodde att jag hade upptäckt dom flesta kulturskillnaderna här redan, men jag har uppenbarligen inte varit här länge nog för att se att detta är en kulturgrej. När jag förstod detta så föll plötsligt alla bitar på plats i min och Jairs relation och jag förstod varför vi ibland har bråkat om helt onödiga saker. Det är nämligen så att brassar ljuger väldigt mycket. Det är så kallade vita lögner om småsaker men ändå ljuger dom för att inte behöva säga sanningen. Jag ska inte dra alla över en kant, men det är så pass vanligt att brassarna själva anser att det är en del av kulturen.

Jacke visade mig sin lista med saker som hon skulle göra under 2018 och på hennes lista stod det bl.a. ”börja säga sanningen”. Hon gav massa exempel på saker som brassar ofta säger när dom ljuger, ett vanligt exempel är ”jag är påväg” eller ”jag kommer tillbaka snart”. Jag och Jair har bråkat om såna där små lögner flera gånger. Jag blir skitarg om någon säger till mig att dom ska komma tillbaka snart och så sitter jag och väntar och väntar när jag kunde gjort nåt annat istället. Brassarna väntar dock inte så som jag gör. Jag tar allt dom säger ordagrant medan dom själva ofta känner varandra såpass väl att dom vet att personen inte är påväg eller kommer tillbaka.

Ett annat exempel som jag och Jair bråkade om var att jag frågade om Jair hade borstat tänderna på barnen. Han hade glömt men skämdes för att säga det så istället svarade han ”ja”. Jag kände i magen att hans ”ja” inte kom naturligt och när jag öppnade badrumsskåpet så var tandborsten snustorr och hade inte alls använts den morgonen. Jag blev arg för jag kunde inte förstå varför han ljög om en sån sak?! Om han inte har borstat så kan ju jag göra det!

Detta är ingen stor grej för brassarna, men för mig blir det stort för jag känner mig lurad! Jag är uppväxt med att alltid säga sanningen för sanningen är alltid bättre än att ljuga, även om sanningen är något riktigt dåligt. Jacke förklarade att lögnerna kommer oftast när man inte vill göra någon besviken, så det är inte för att vara dum. Nu förstår jag äntligen varför jag och Jair har bråkat om småsaker många gånger, särskilt i början av vårt förhållande, innan Jair förstod hur jag kände när jag blev ljugen för.

Relaterade Inlägg

12 Kommentarer

  1. Fnulan

    Jag förstår dig verkligen… Nä det är inte okej bara för att det tillhör kulturen. Men det är nog svårt… För dom är det inte alls konstigt precis som att det inte är konstigt för oss att dansa runt midsommarstången… Ändå gör vi det fast det finns andra som tycker vi är störda.
    Däremot så drabbar det ingen annan att vi dansar små grodorna. Det skadar dock om någon man älskar ljuger, smått som stort.
    KRAM

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Haha jaaa! Just det där berättade jag för Jair när vi träffades. Vi var i Brasilien och gick på gatan och plötsligt skulle jag visa hur vi dansade och Jair tittade på mig som om jag vore fullkomligt galen haha! Ja, men så är det, det gör ont när någon man älskar ljuger 🙁

      Svara
  2. Emma L

    Förstår precis vad du menar! På de fartyg jag jobbat på tillsammans med fillippinsk besättning har jag också märkt denna kulturskillnad. Gör de något fel, oavsett om det är ett litet fel eller inte, eller om de glömt något så berättar de det inte och ljuger om det om man frågar. Detta för att de är så rädda att tappa ansiktet. Kan inte, som du säger, dra alla över samma kan men det har gällt de flesta av de jag mött. Det är inte lätt att förstå när man själv blivit uppfostrad med att man kommer längst med sanningen.

    Svara
  3. Elin

    De är exakt lika här i Italien. Jätte svár kulturskillnad att leva med!! Jag försöker stá ut men när de ljuger framfór barnen/för barnen eller tillsamans med barnen blir de bara för mycket. Jag brukar vara tydlig med att papeka till barnen att jag ALDRIG ljuger för de är inte okej. Elin ”mammairom”

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Åhh gud vad jag känner igen mig! Ingen har ljugit tillsammans med mina barn än så länge, men för mina barn många gånger och då brukar jag konfronterar framför barnen så att dom får skämmas lite. T.ex. om någon säger att dom ska komma tillbaka snart, så säger jag: ”Men nej, det kommer du ju inte göra! Du kommer ju tillbaka ikväll, det är inte snart.” Då skäms dom alltid lite och lär sig förhoppningsvis att det inte går att ljuga för barnen på det viset. Min mamma har också lärt mig det och jag ljuger aldrig för mina barn för att visa dom att man inte ska göra det.

      Svara
  4. Nina

    åh jag hade haft sååå svårt att hantera det. Säg som det är liksom, jag kan hantera det. Ibland har jag haft leverantörer på jobbet som har lovat en kortare leveranstid än de kan hålla och då blev det jättejobbigt för mig och mina kollegor pga leverantörens ”lilla” lögn. Så tröttsamt. Det jobbigaste med lögner är när jag får ta konsekvensen av någon annans lögn tex göra en massa extraarbete.

    Intressant med kulturskillnader men ibland är det bra jobbigt, speciellt inte om man inte förstår varför det blir kulturkrockar så att man kan göra något för att komma runt det.

    Svara
    • Emma - På Smällen!

      Exakt så känner jag också! När någon ljuger för mig så fattar jag inte varför. Jag misstror oftast inte människor men det gör att jag känner ett obehag för jag fattar inte varför personen tror att jag inte kan hantera sanningen. Och jaaaa, jag vet PRECIS vad du menar! Så himla himla jobbigt!

      Ja precis så, det är mycket lättare när man förstår att det handlar om en kulturkrock, istället för att man tror att den andra personen är dum/elak etc. 🙂

      Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här