-
Utflykt till bibblan och träning
Idag har jag, Lucas och Isadora varit på biblioteket och myst. Det har gått ganska bra med trotsen idag, han hade ett utbrott precis innan vi gick men lugnade sig när jag förklarade att om han gråter så kommer hans Brasilien-T-shirt (som han älskar) att bli blöt. Det blev en bra dag och vi hade det jättemysigt på biblioteket.
Jag, Lucas och Isadora läste några böcker tillsammans. Båda barnen satt som små ljus och tittade på boken när jag läste.
När Isadora började bli trött så la jag ner henne i vagnen och gosade ner mig med Lucas i ett litet krypin fullt med saccosäckar. Isadora låg lugnt i vagnen och pratade med sig själv medan vi läste 🙂
Det är 4 km tur och retur till biblioteket och hela sträckan åkte Lucas på sin springcykel! Han var så duktig och lyssnade hela tiden på vad jag sa, men det gäller att vara med och hålla koll hela tiden för han glömmer bort sig ibland, t.ex. när han ser nån kul vattenpöl som han vill köra igenom. Men han lyssnar alltid på mig så jag är inte orolig att han inte ska göra som jag säger. Vi är ute med cykeln nästan varje dag så då tränar vi honom att stanna vid varje vägkorsning för att han ska lära sig att vi stannar alltid och tittar innan vi går över vägen. Han är snabb på cykeln nu, om han skulle vilja så kan han utan vidare cykla ifrån mig så det gäller verkligen att han lyssnar.
När vi kom hem från biblioteket så var Jair redan hemma så då passade jag på att äta en snabbis innan jag gav mig iväg på 60 min spinning 🙂 Nu är jag alldeles öm i benen, men det känns så himla bra! Vågen står stilla sen i söndags. Jag längtar efter att se nya resultat på vågen, men det brukar gå som i trappsteg för mig så det är bara att köra på så kommer dom snart 🙂 Jag har inte vågat mäta mig för det brukar alltid ta lite tid innan det syns på måtten för mig och jag brukar jämt bli så besviken, det brukar vara en riktig motivationsdödare, så mäter mig göra jag först när jag är under 70 kg 🙂
Du kanske gillar det här
Bodypump – dålig träning för gravida?
Butt Blaster dag 9 av 30
Redan resultat!
-
Hur mycket sover en bebis?
Hur mycket sover en bebis egentligen? Isadora har blivit så trött dom sista två dagarna, ännu tröttare än vad hon brukar vara. Jag börjar undra lite, är det normalt att vara så här trött som hon är? Hon sover cirka 7 timmar på natten och sen vaknar hon och äter och är vaken i typ 1 timme och sen är hon så trött att hon somnar där hon är, igår var det i babysittern och idag var det i babygymmet. Igår sov hon 6 timmar, alltså från kl 8-14 utan att äta och sen var hon vaken cirka 2 timmar innan hon somnade igen. Jag tycker hon sover mycket mer nu än vad hon gjorde när hon var 1 månad gammal. Jag minns inte alls att det var så här när Lucas var bebis. Jag läste om barns sömn på 1177s hemsida och där stod det så här:
- 0–3 månader: 15–18 timmar per dygn, men i den här åldern är det väldigt stor skillnad mellan olika barn. Sömnen styrs framför allt av hunger och mättnad. Det är möjligt att Isadora sover 18 timmar nu, men det känns som att hon inte är vaken 6 timmar, snarare 4-5 timmar per dygn…
- 3–12 månader: Upp till 17 timmar per dygn (9–12 på natten, 2–5 på dagen).
- 1–3 år: 12–13 timmar per dygn.
- 3–6 år: 11–12 timmar per dygn.
- 6–12 år: 10–11 timmar per dygn.
- 12 år och uppåt: 8–9 timmar per dygn, men vissa barn behöver mer sömn i puberteten
Hur mycket sover era bebisar? Någon mer som har en riktig sömntuta till bebis? Och ni som har stora eller vuxna barn, följer deras sömnrutiner med dom hela livet? Jag tänker på min brosa till exempel, han sov hela tiden när han var bebis och han gillar fortfarande att sova 😉
Isadora, just nu i sitt babynest från Bebbelulu Babynest, onepiece från LadyJen och den gosiga kaninen från LillaBus.nu som är perfekt att sova under och stor nog att krama samtidigt när man ska somna 🙂 Snuttefilten som ni ser i toppen på bilden brukar Isadora vilja ha över hela ansiktet så vi har spänt fast den med en snuttehållare från @Design_by_me_cu så att den inte ska hamna över näsan och munnen. När hon ska somna så brukar hon gnugga in huvudet i kaninen och det känns mycket bättre än att hon har hela snutten över ansiktet 🙂Jag passar även på att påminna om läsarrabatten hos LillaBus.nu, just nu får ni 25% rabatt med koden ”pasmallen25”! Koden gäller till den 7:e augusti 🙂
-
Överleva treårstrots
Igår (och varje dag i nästan en hel vecka) har det känts som att jag skulle få psykbryt när som helst! Treårstrots är verkligen ingen barnlek alltså! Igår fick jag nog och bestämde mig för att jag inte skulle försöka jämka med Lucas när han ställde omöjliga krav på mig som t.ex. när han ville att jag skulle kräkas upp ”hans” korv som jag hade ätit! Så istället för att trösta, be om ursäkt och försöka få honom på gott humör igen så lät jag honom skrika medan jag googlade på ”överleva treårstrots”. Igår var jag helt slut på metoder. Jag trodde att jag kände mitt barn, jag trodde jag visste hur jag skulle hantera hans humör för att undvika såna här utbrott, men igår så kände jag att han är helt omöjlig! Jag har alltid upplevt att det går att prata med Lucas så jag brukar kunna lösa alla situationer genom att sätta mig på huk och prata med honom, men den senaste veckan har det inte gått alls, så därför googlade jag.
Trotsåldern är som värst vid tre år
En sak som gav mig tröst när jag googlade igår var att trotsåldern inte återkommer varje år som jag har hört från vissa föräldrar. Det finns alltså inte 4-årstrots, 5-årstrots etc. Trotsåldern börjar vid cirka 1 år och har sin topp vid 3 år för dom flesta barn, därefter avtar trotsandet och mindre dagar präglas av gränstestning och raserianfall. I takt med att språket utvecklar sig så får barnet lättare att sätta ord på sin frustration istället för att få utbrott. Man kan hjälpa barnet genom att prata med det när det inte är argt och säga att det kan prova att berätta med ord vad det vill istället för att skrika och gråta. Om barnet väljer att försöka berätta varför det är argt så är det viktigt att barnet får beröm när det gör rätt.
För att överleva trotsåldern kan det kännas skönt att veta…
… att trotsåldern är väldigt viktig för barnets utveckling. Barnet måste testa gränserna för att finna sin plats i familjen och i sociala situationer. I trotsåldern så lär barnet sig vad som är rätt och fel i samvaron med andra människor, men det lär sig också att sätta gränser för vad det accepterar av andra. En viss påstridighet är bra för att kunna hävda egna intressen här i världen, men barnet behöver lära sig hur det ska visa sin ståndpunkt på ett hänsynsfullt sätt.
Raserianfall
Raserianfall är helt normalt och mycket vanligt när barnet är i trotsåldern. Det kan komma plötsligt eller så byggs det upp under hela dagen och tillslut utlöses en explosion. Frustrationen för barnet har blivit för stor och stressnivån blir så hög att barnet mister kontrollen över sig själv. Detta avtar oftast allteftersom barnet lär sig att kommunicera på andra sätt.Vad gör man när ens barn har ett raserianfall?Nu kommer vi till det som är intressant. Vad gör man egentligen? Jag trodde jag visste, men jag har tydligen varit alldeles för på och tjatig i mitt sätt att hantera situationen för att försöka lugna honom. Det första man ska göra är att se till att barnet är tryggt så att det inte kan skada sig på något. En del barn kastar sig på golvet, dunkar huvudet, springer in i väggar eller krossar föremål. Håll i barnet om det har en lugnande inverkan eller håll dig på avstånd om det verkar vara bättre, men håll koll på barnet så att du kan gripa in om situationen blir farlig.Låt utbrottet ha sin gång, det är i regel inte möjligt att nå barnet med uppmaningar om att vara lugn, påpeka att det är fel och så vidare. Det får vänta. När barnet har lugnat sig, kan du sätta det på knät och trösta det, och om barnet orkar kan ni eventuellt prata om det som hänt.Hur gör man för att reducera frustration och raseri?Det står väldigt bra om detta på den HÄR sidan och exempel på hur man kan göra istället, så jag citerar det som står:”Kom ihåg att för barnet är maktskillnaden mellan er en källa till frustration. Det är viktigt att du använder den makt du har med kärlek, respekt, inlevelse och klokskap. Var vänlig men bestämd, och förklara för barnet varför det inte kan göra det det vill. Om du ofta är eftergivande kommer barnet lära sig att det kan trotsa sig till det mesta.Straff verkar som regel mot sitt syfte, däremot är det viktigt med mycket ros när barnet uppför sig bra. Ofta kan det vara idé att ha överseende med aggressiva handlingar och raseri så länge det inte sker något som skadar andra.Tänk igenom i vilka situationer det är vanligast att det uppstår konflikter. Då har du bättre möjlighet att förebygga dem. Försök organisera tillvaron så att det inte uppstår alltför många frustrerande situationer för barnet. Detta betyder inte att du ska låta barnet bestämma allt själv, men när du måste genomföra något som barnet inte gillar så gör det så hänsynsfullt som möjligt. Var uppmärksam på att barnet inte känner sig så trängd att det enda reaktionssättet är raseri. Alla vill bli lyssnade på, så försök att också ge efter lite i konflikten, utan att göra avkall på det du sagt. Om du till exempel har sagt att barnet måste ha vantar på sig, kan det själv få välja vilka vantar. Om du insisterar på att det ska ätas grönsaker, så ge barnet möjlighet att välja mellan morot eller broccoli.Konflikter kan till en viss grad förebyggas genom att förbereda barnet på det som ska ske under dagen och göra avtal på förhand. Man ska vara tydlig med vad man förväntar, men med ett positivt fokus. Det är inte så bra att säga: ”I dag vill jag inte att du skriker och bråkar när vi stänger teven.” Prova hellre: ”I dag ska vi bara se en film, som du kan välja, sen ska vi stänga teven och äta kvällsmat. Om situationen går som avtalat är det på sin plats med mycket beröm, och kanske lite extra mys till kvällen. Om det inte går som avtalat måste du prova att behålla lugnet och visa barnet att du tror på att det ska gå bättre nästa gång: ”Du blev visst sen idag, men nästa gång tror jag att du fixar det.”Försök att inte tänka så mycket på vad de runt omkring dig tycker när barnet får ett utbrott på bussen eller i butiken, och låt inte barnet märka att du blir stressad av det dåliga uppförandet. Om barnet förstår det och kan påverka dig med sitt raseri kan det givetvis utnyttjas fler gånger för att få sin vilja igenom. Det bästa är att du visar dig relativt opåverkad av barnets uppförande -men detta ställer såklart stora krav på tålamod.”Jag är ganska så tålmodig när vi är hemma, men jag tycker det är jobbigt när Lucas sätter igång ute bland andra människor. Det förväntas liksom att man som förälder ska göra något för att barnet ska bli tyst. Jag tycker dessa exempel på hur man ska göra är bra, men jag gör ungefär så redan. Utbrotten som kommer nu handlar om att jag ska sätta gränser och stå för dom. Jag ska inte behöva kräkas upp korv eller gå bakom honom hela tiden för att han inte ska få ett utbrott bara för att jag hinner först till badrummet.Tack för att ni läsare kommenterade på mina tidigare inlägg! Det hade känts så jobbigt om jag var ensam med denna trots 🙁 Puh! Hoppas det är över snart! Idag har Lucas i alla fall varit en liten ängel. Inte ett enda utbrott, bara ett halvt imorse när jag vägde mig före honom på vågen, men jag lyckades parera det genom att vara tydlig med att det inte var ok. Resten av dagen var han till och med artig och tackade för maten och för att jag hjälpte honom på toa!
