• Kväll med goda vänner

    Nu sover båda barnen och jag och Jair har precis satt på TVn för lite myskväll på soffan. Vi har haft en jättemysig eftermiddag och kväll hemma hos Måns och Siranee. Mästerkocken Måns har bjudit på en fantastisk god middag med friterad kyckling, sticky rice och Siranee gjorde en spännande kålsallad. Det var riktigt smarrigt! Barnen var för upptagna med att leka och ville inte alls pausa leken för att äta, men det gjorde ju att vi vuxna kunde äta i lugn och ro och det är inte fy skam det heller, i alla fall inte när man är småbarnsföräldrar 🙂

      
    Förutom god mat så bjöds vi på fördrink och på hemmagjord bananglass, kokosglass och supergoda hemmabakade kakor! Bananglassen smakade som kulglass i glasskiosken och kakorna var farligt goda. 

      

      

    Lånad bild från Siranee



    Både Siranee och Måns är rysligt duktiga på att laga mat. Jag brukar tänka att det är slöseri med två personer i samma hushåll som är så duktiga på att laga mat. Dom hade utan vidare kunnat öppna restaurang om dom hade velat. Själv älskar jag att äta god mat, men är inte alls så duktig på att laga mat, inte ens efter recept. Jag har inte så långt tålamod, men jag tycker det är ganska kul att baka fast jag gör det sällan eftersom jag jämt äter så mycket då 😛

      
    Barnen lekte som vanligt väldigt bra tillsammans. Visst testar dom varandra ibland och kollar vad som händer om dom snor en leksak från den andre, men det är ju sånt som barn gör. För det mesta är dom snälla mot varandra och vi föräldrar behöver inte kolla dom så ofta utan dom underhåller varandra 🙂 Idag var det extra kul för barnen för nu när det är så fint väder så kan ju barnen leka på innergården medan vi vuxna sitter på altanen.

       
      

        
    Isadora och ”Prim” sov den mesta av tiden och vaknade bara ibland för mat och för att bajsa. Prim är 2 månader nu så hon är lite mera vaken än vad Isadora är. Hoppas att Prim och Isadora blir lika goda vänner som Lucas och Tilda är, när dom blir större 🙂

       
     

  • När kan man börja träna?

    Jag känner absolut ingen stress eller press att börja träna redan nu, men jag känner mig otroligt ivrig i att komma ut på aktiviteter och träning är ju en aktivitet. Och jag måste säga att det känns så himla skönt att kunna promenera ”snabbt” helt obehindrat! Jag hade ju foglossning nästan hela graviditeten så jag kunde inte gå så snabbt för då fick jag ont. Just nu har jag ett stort sug av att använda min kropp. Jag vill ta långa promenader, vara ute på utflykt en hel dag och gärna göra något som jag får bli lite svettig på 🙂

    Jag är nog inte redo att börja träna riktigt än, fast jag vill väldigt gärna, men jag känner att det gör ont därnere när jag står eller går mycket så jag tar ofta en ipren på dagtid. Vi promenerar väldigt mycket, men jag anstränger mig inte utan promenerar i ”mys-takt”. Men jag gissar på att jag kommer vara återställd därnere om cirka 2 veckor och funderar då på om det kan vara lagom att komma igång med träningen då?

    SATS har ett träningspass som heter Strong Mama där man får ta med sig sin bebis. Jag provtränade på SATS när Lucas var bebis och då provade jag det passet. Jag tyckte om det passet väldigt mycket för att jag fick ta med Lucas, jag fick träffa andra mammor och det passade väldigt bra för nyförlösta. Jag tror Lucas var 6 månader så jag var ju inte nyförlöst och saknade lite det höga tempot som är på bodypump, men just därför så tror jag att det här passet hade passat mig väldigt bra nu när jag är nyförlöst.

    När jag hade fått Lucas så hade jag inte en tanke på att börja träna så här tidigt. Jag mådde ju förjävligt, men nu när jag mår såpass bra så får jag sånt sug att börja redan nu. Men hur länge bör man vänta? Räcker det att lyssna på kroppen, så om jag inte har ont så kan jag köra igång med mammaträningen på SATS?

    strongmama

  • Aj, mina läppar!

    Minns ni att jag trodde att jag hade fått munsår när jag var gravid. Det är fortfarande inte bättre och nu är det värre än nånsin! Jag har kliat på överläppen med tänderna så det har blivit små sår som svider där nu och det kliar massor på underläppen. Det blev lite bättre efter att jag köpte ett läppbalsam på apotea med honung i som jag fick tips om, men efter graviditeten så blev det värre igen. Jag börjar tro att detta inte kommer gå bort utan medicin, säkert kortison för det här påminner om en allergisk reaktion. Men frågan är hur det funkar när man ammar? Jag funderar på att försöka stå ut ett tag till för jag tror att det kommer gå över av sig självt nu när Isadora är född, men hur länge till orkar jag liksom?

      
    Det känns mycket mer än vad det ser ut! Tack och lov! Det hade varit väldigt jobbigt om läpparna såg så hemska ut som dom känns!