Okategoriserade

Verkligen inte okej!

Nu har jag tröttnat rejält! Jag kan inte berätta allt som händer för er, men en sak är säker. Det är bara jag som har barnperspektiv och agerar för barnens känslor. Jag är ordentligt trött på allt jag och barnen tvingas utstå och alla otrevliga kommentarer och tjafs som är riktade mot mig framför barnen.

Jag går på knäna med allt jag ska hantera. Jag har barnen på heltid, jag har två jobb för att ha råd att ge barnen samma som dom hade innan separationen med t.ex. simskola, boende och sparande. Jag sliter verkligen med allt och så fort jag ber om minsta ansvarstagande så får jag en utskällning framför barnen. Det här måste få ett slut, men hur?

Igår lämnades jag ensam med två ledsna barn och det riktigt skar i hjärtat.

31 Comments

  • Sevil

    Kolla upp och ta det till familjerätten om det behövs. Vi hade likande situation i början på ett annat sätt dock men det var för att han var sårad att jag har lämnat honom. Så konstig att det är samma för er med tanke på att det är han som vill separera!!! Blir inte klok på män

  • Lisa från Skåne

    Lider med dig har själv varit i den sitsen med ett barn .Sluta med att jag ställde honom mot väggen och då blev han så sur att han inte ville ha någon kontakt med sitt barn Träffade inte sitt barn från vid 18 år.Ingen kontakt i dag. Det är ju så att allt det där tjafset tar på krafterna nästan bättre att göra allt själv Tror att det är era olika kulturer som krockar. Kram och hoppas att allt fixar sig för dig och barnen

  • Sabina

    Tänker spontant att det inte går att hålla samma ”nivå” som när man är två! Du kanske måste minska lite på kraven! Barnen behöver framför allt att sin mamma mår bra, inte sparande, simskola och en massa aktivitet, prylar etc för att må bra! Fokusera på att bara vara så att du kan få lite andningspaus! Lätt att bara köra på och gå in i väggen! 🙁

    • Emma - På Smällen!

      Förstår precis vad du menar, men jag kanske tog i lite för mycket när jag skrev ”går på knäna”. Jag känner mig inte stressad. Jag har ganska bra harmoni i mitt liv utan honom, det är när det bråkas och tjafsas som jag sjunker till botten och min energi tar slut. Jag är inte redo att ge upp simskola eller sparande och jag klarar det om ingen förstör genom att bråka hela tiden. Jag är uppmärksam på hur jag mår och jag vet hur det är att gå in i väggen så jag är försiktig. Kram ❤️

  • Nina

    Styrkekramar till dig. Förstår om du vill försöka spara som du gjort innan men tänk också på dig själv så du inte bränner ut dig, pengar är bara pengar men hälsan är viktigare. Du är en fantastik mamma och jag är övertygad om att barnen kommer ha en toppen uppväxt med dig oavsett om du sparar till dem eller inte.

  • Gittan

    Jag tänker lika som de andra. Barnen behöver inte allt de där, de behöver dig! Spara så mkt du har råd med utan att behöva slita ihjäl dig. Simskola är viktigt anser jag, men isadora är ju ganska liten än och du vet ju vad de gör på simskolan, bättre bada i simhallen lite då och då för att ge vattenvana. Jag tkr även att du ska ställa krav är han inte intresserad så är det bättre att planera livet utan honom. När han är redo att ta ansvar och bete sig som en man så är han välkommen på dina och barnens vilkor.

    Barnen är viktigast och även om det är tufft så ta de mer energi än vad de ger när situationen är som den är. Ta hjälp av de som VILL finnas i ditt och barnens liv, det finns säkert många! Och vad gäller vabb, de kan bli mkt i perioder men du kommer hinna jobba!

    Ta hand om er!

    • Emma - På Smällen!

      Jag förstår att ni tänker så, jag ville mest visa på hur mycket jag gör och att jag inte har tid för tjafs om varje liten grej. Jag gör ju ALLT. Det kunde vara på sin plats att hjälpa till och stötta det lilla jag ber om. Jag tycker simskolan är jätteviktig. Dels för att kunna rädda sig själv om man druttar i och dels för framtiden när det är bra om barnen har en sport för att inte riskera att hamna i dåliga sällskap under skolgången. Tack fina du för dina råd! Jag kanske förändrar prioriteringar över tid men just nu vill jag inte förändra något som jag ser att jag klarar av.

  • Elin

    Hemsk situation! Man vill inte att barnen ska bli ”lämnad” av pappan. Men ibland är det bättre att pappan inte finna nära och sårar. Men mina föräldrar skilde sig när jag var 12år alltså för 22år sen. Pappa bodde nära men var inte mkt engagerad alls tyvärr. Jag hade haft det bättre om jag aldrig träffade han.

  • Lin

    Ta ett snack mellan fyra ögon? Där du kan uttrycka dig fritt? Fråga om han bilträffar barnen? Omnej så kanske de har det bättre utan honom. Det vore ju hemskt. Men hellre det än att han fortsätter såra dem och sätta spår?

  • Diana

    Familjerådgivning fina du. För barnens skull, familjeterapi. Vill han inte så försök att ha så lite med han att göra som du behöver och måste ha. Se till att han har sina fasta dagar när han kan se barnen och då får han hämta de på skola/förskola och lämna de där och sen hämtar du när det är din dag. Det är det bästa om man inte kan kommunicera med varandra.
    Se till att må bra fina du, det är du och dina barn värda.
    Behöver du hjälp, avlastning, ring en vän, familjemedlem etc. Men ring inte J. Han är inte där än…

  • Lily

    Jag förstår precis hur du känner. Har själv varit där, man försöker uppmuntra för att det ska finnas ett umgänge överhuvudtaget och att det ska vara ett bra sådant men man får bara skit tillbaka, det jobbigaste är när man får det så barnen hör/ser det.
    Vet inte varför så många verkar kommentera ekonomin då alla som är ensamstående verkligen kämpar med att få ihop det utan att det ska påverka barnen mer än nödvändigt i början och då orkar man inte med en massa onödigt tjafs. För oss var inte familjerätten/rådgivning ett alternativ då han vägrade gå med dit utan vi fick löst det på annat sätt efter lång tid… Du verkar vara en fantastisk mamma som kämpar på och det kommer bli bra så småningom ska du se 🙂

    • Emma - På Smällen!

      Tack fina du ❤️ det är hemskt! Jag vill det absolut bästa för mina barn och jag önskar så mycket att vi kan samarbeta kring det. Ja, kring ekonomin så känner jag att jag inte är beredd att ge upp något så länge jag kan få det att funka. Men jag har inte tid med massa onödiga bråk och tjafs…

  • Johanna Larsson

    Som redan tipsat om familjerådgivning men vill han inte blir de svårt. De går inte tvinga på umgänge blir inte bra heller.

    Hoppas de löser sig

  • Vicktoria Murawska

    usch, jag blir så ledsen när jag läser dina inlägg 🙁 men du är stark gumman.

    Jag ser att många säger familjerådgivning, men att J inte vill. kan vara lite kulturellt det där. hur vore det om ni hade någon ”utomstående” som är så pass opartisk som man kan bli som både du och han känner förtroende till som kunde meddla mellan er, dvs vara med när ni ses och ”styra upp” lite. varje gång ni ses under en period framäöver så att ni slipper de otrevligheterna. <3

  • Karin

    Nu tänker jag att barnen mår sämre av umgänge och därför behöver du sätta ner foten och sätta stopp. Har man tagit ett beslut att skaffa barn och sedan lämna får man ta konsekvenserna av det!
    Kan du hyra ut någon del av bostaden för att få in pengar och köpa dig avlastning (typ Veteranpoolen eller liknande)? Kan man inte uppföra sig ordentligt så får man ta konsekvenserna av det, så är det i andra sammanhang i livet (typ jobb osv). Det värsta som kan hända är att icke kontakt, men det skulle ge er mer frid och kanske möjlighet att lägga energi på att möta andra som ger energi.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.