Varför är jag så omotiverad?

Idag är jag så opepp som det går att bli… eller nja, det kanske går att bli lite mera opepp ändå för om det hade varit riktigt illa så hade jag nog skitit i att gå iväg. Hur som helst har jag ingen lust, men jag SKA gå iväg ändå. Det håller inte att jag bara går hemma med barnen, letar efter gott i skafferiet (hittar ändå aldrig nåt) och har en hållning som en orangutang. All träning som jag gjorde i höstas är helt förlorad känns det som. Visst så har jag muskler kvar, framför allt armmuskler, men jag har blivit så svag i mage- och ryggmuskler att jag inte orkar gå upprätt ens. Just nu har jag inte ont av det mer än när jag ser mig själv i spegeln eller på bild. Då brukar jag tänka: “Sträck på dig människa!” Men sen går det inte många minuter innan jag låter axlarna falla fram. Jag går inte runt och mår dåligt över hur jag ser ut. Ärligt talat skiter jag i det och tycker att jag duger som jag ser ut nu, men det skrämmer mig lite. Jag tycker att jag borde vilja ha en rak rygg. Jag borde vilja komma i bättre form eller åtminstone vara hälsosam. Jag borde bry mig om att inte bli sliten eller se sliten ut eller? Jag undrar var min motivation har tagit vägen och varför jag inte bryr mig? Det kanske är sunt att jag skiter i det. Men i mitt huvud känner jag mig inte sund för att jag inte bryr mig, jag känner det som att jag har gett upp och det är det som skrämmer mig! Jag får aldrig aldrig nånsin ge upp på mig själv! Jag måste vårda mig själv och min kropp! Jag har ju faktiskt bara en kropp och min kropp ska spela lika mycket roll som resten av allt annat jag bryr mig om. Men just nu gör det inte det och då får jag väl helt enkelt ta mig själv i kragen och bara göra det.

Så mitt mål med träningen är att få in en rutin. Helst vill jag komma igång och träna 3 gånger i veckan för om jag lyckas med det så vet jag att det kommer rulla på av sig självt. Två pass i veckan är lite för lite för mig, då kommer jag inte in i nån rutin utan måste dra mig själv till träningen vecka ut och vecka in, men siffran 3 är magisk. Jag har lärt mig att om jag kommer igång med 3 gånger i veckan så slutar jag tänka på om jag ska träna eller inte, jag bara gör det. Jag vet också att det blir mycket svårare att komma igång med träningen när jag jobbar för då känns det som att jag inte träffar barnen något så av den anledningen måste jag jobba in en rutin nu 🙂

Idag gick jag iväg trots att jag verkligen inte ville. Hoppas på samma disciplin under veckan 🙂 Peppa mig gärna! Min kära sambo bara suckar varje gång jag ska gå och träna ? Nu ska jag hem och softa 🙂

  

Relaterade Inlägg

3 Kommentarer

    • Emma - På Smällen!

      Tack för påminnelsen! Jag har inte hunnit men mest av allt så tycker jag att det är as-jobbigt så “hunnit” är kanske en lam ursäkt. BVC ringer imorgon kl 10 så jag ska försöka ringa östra innan eller efter det 🙂

      Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här