När jag väntade Lucas tyckte jag att det lät hemskt att fota eller filma på förlossningen! Jair hade stränga order om att inte filma något överhuvudtaget, han har lugnat sig nu, men då filmade han ALLT! Han var nästan som kineser är när dom reser runt i världen, filmar och fotar allt! Anledningen till att han hade fått så stränga order av mig, var för att jag ABSOLUT INTE ville behöva se mig själv ha ont. Jag tänkte att jag skulle få ångest av att se det.

Jag hade sagt till Jair att han fick ta bilder, men absolut inget därnere och bara när jag inte hade värkar. Jair tog totalt 3 bilder under förlossningen och 2 bilder precis när Lucas var född. Han glömde helt bort att fota för han var lika tagen av förlossningen som jag var och då menar jag på ett fint sätt. Min förlossning gick snabbt, men jag tyckte också att den var helt fantastisk! Jair var ett superbra stöd och han var med mig under HELA förlossningen och gjorde inget annat än att ta hand om mig. När Lucas väl var ute så var det jag som fick säga till Jair att han skulle ta ett kort och då var han så tagen av alla känslor så han förstod först inte vad jag sa haha! Han som ALLTID fotade ALLT glömde plötsligt bort det helt och hållet!

Den här gången har jag funderat mycket på att fota eller filma på förlossningen. Jag har funderat på att kanske ställa en kamera på filmning en bit bort så att Jair kan vara med mig och kameran får stå där och filma. Det finns nämligen ett speciellt tillfälle som jag önska att jag hade spelat in på Lucas förlossning och det är det klassiska när barnet läggs på mammans bröst. Det är den absolut starkaste upplevelsen och minnet jag har, det finns inget i hela världen som slår just detta! Jag hade precis krystat ut Lucas och min smärta förvandlades till det fulaste glädjegråtet som jag nånsin har hört. Jag skrattade och grät samtidigt så det var nog svårt att urskilja om jag var glad eller ledsen, men jag var så känsloladdad att det var svårt att få någon ordning på min glädjegråt haha! Jair grät också av lycka och pussade mig. Det var sååå fint och jag önskar så mycket att jag hade haft det här fina på bild eller på video 🙂

Hur tänker ni kring det där med att fota eller filma på förlossningen? Känner ni att det är något ni vill eller något som ni absolut inte vill?