Skillnad mellan 1:a och 2:a förlossningen

Jag är så taggad på förlossningen nu efter att ha kört både profylaxkurs och gravidvattengympa med Mariana på Magplasket Hisingen! Hon har verkligen inspirerat och taggat mig så nu ser jag faktiskt framemot Grande finale! Så kände jag verkligen inte i början av denna graviditeten och i det här inlägget tänkte jag förklara varför.

Första förlossningen
Min första förlossning var egentligen en ganska tuff förlossning eftersom Lucas föddes med vidöppen bjudning, vilket innebär att huvudet kommer ut med sin största möjliga omkrets. Det förklarar den djupa bristningen som jag fick inuti som gick nästan hela vägen in i ändtarmskanalen. Andra saker som är typsikt för vidöppet är att förlossningen tar längre tid (gäller framför allt förstföderskor), att man har starka ryggsmärtor, att man känner krystimpuls tidigt, och många tycker att det gör generellt ondare. Det är också mycket vanligare att ett vidöppet läge slutar med en instrumentell förlossning eller snitt jämfört med om barnet ligger som det ska. Jag fick krystvärkar väldigt tidigt, t.o.m. innan jag var helt öppen, men som tur var gick förlossningen snabbt, jag hade bara 4 timmars aktivt förlossningsarbete. Jag är också glad att jag slapp instrument som sugklocka m.m. Min upplevelse av min första förlossning var att latensfasen var den jobbigaste, alltså 0-4 cm eller snarare 2-4 cm. Då hade jag svinont och panik inför varje värk. Jag hanterade värkarna genom att skrika vilket förmodligen gjorde saken ännu värre, för så fort jag blev inskriven och fick lustgas så hanterade jag värkarna som piece of cake. Jag tror att det var den djupa andningen i lustgasmasken som gjorde värkarna lättare att hantera och egentligen inte själva lustgasen. Jag mådde helt okej genom hela förlossningen, jag pratade till och med mellan värkarna och hade det hur bra som helst! När jag kom in på BB-rummet efter operationen sa jag ”Det här vill jag göra snart igen!”

Andra förlossningen
När förlossningen med Isadora drog igång var jag supertaggad! Jag hade längtat och sett framemot förlossningen och minnet av ”Det här vill jag göra snart igen” hade inte bleknat 🙂 Jag andas fint genom värkarna i lustgasmasken, badade badkar på rummet, lyssnade på musik och hade det gött! Jag kände mig pigg och glad och hade aldrig speciellt ont. Inte förrän krystvärkarna kom från ingenstans!

Fotograf: https://www.wanderings.se

Fy fasen vad ont det gjorde! Då gormade jag om epidural och trots att dom var rätt snabba så var Isadora redan på väg ut när narkosläkaren kom. Jag hörde honom i dörren och kände mig typ arg över att han kom in och var skojfrisk så jag bara skrek rätt ut. Han gick direkt igen, det var ju redan försent. Mina krystvärkar med Isadora var hemska, jag fick så kallade kopplade värkar, som innebär att värkarna hänger ihop och man får ingen paus mellan dom. Det hela varade i 25 minuter och det var hemskt! När förlossningen väl var över sa jag till barnmorskorna ”Det här vill jag inte göra snart igen”.

Fotograf: https://www.wanderings.se

Tredje förlossningen
Inför denna förlossningen har det varit lite blandade känslor. Jag var till en början helt okej med att föda barn igen, men ju mer jag började tänka på krystvärkarna med Isadora, ju skrajare blev jag. Jag kände mig inte alls taggad utan snarare rädd för den paniken som jag mindes att jag hade pga att det gjorde så ont. Dessutom kände jag mig övertygad om att jag kommer få kopplade värkar även denna gången. Den övertygelsen har dock bleknat lite, jag inser att detta är ett nytt barn och en ny förlossning, det kommer kanske inte alls vara samma grej. Min rädsla har successivt bytts ut mot förväntan och längtan ju mer förlossning vi har pratat på gravidvattengympan. Nu ser jag framemot att föda barn igen! Jag känner mig stark och jag längtar oerhört mycket efter att få göra det tillsammans med Victor! Jag är verkligen så exalterad!