På Smällen!

Den här helgen blev nästan inget som vi hade planerat, men även om alla planer förändrades på något sätt så blev det en helt magisk helg! På fredagen hade vi planerat att träffa våra älskade grannar, men efter veckan som gått så var både dom och vi ganska möra så vi bestämde oss för att ses nästa helg istället. På lördagen träffade vi svärisarna som åker tillbaka till Spanien nu 😢 Det känns alltid lika sorgligt, även fast vi redan nu vet att dom kommer tillbaka om knappt två månader. När svärföräldrarna var här blev det grillat, aperol spritz och massor av härliga samtal. Det enda som var lite jobbigt var att Oliver hade en dålig kväll och skrek i nästan 3 timmar. Stackarn. Alla turades om att bära på honom, men det var inget som hjälpte helt.

Igår skulle vi träffat en familj i Falkenberg, men dom blev sjuka och eftersom Oliver är så liten så vågade vi inte chansa. I vanliga fall hade inte en lätt förkylning stoppat oss, men nu vill vi inte riskera något för hans skull, så jag planerade om och träffade min fina vän Eunice och Kenzo istället. Vi hängde i trädgården och det var helt perfekt sensommar väder, inte för varmt, utan bara helt underbart!

Jag är glad att sommarn håller i sig lite och inte redan är slut eftersom jag inte hunnit njuta lika mycket av sommarn detta året pga att jag varit gravid. Det är ju faktiskt mer eller mindre en pina att vara gravid när det är varmt 😛 Dessutom har jag kommit på att det här faktiskt är vår sista sommar i huset. Ja, och ingen mer vår blir det heller, så varje dag här på altanen kan bli den sista nånsin! Hua, vad sorgligt det känns! Näe, bara för det så MÅSTE jag sitta på altanen varje dag som vädret tillåter. Hoppas det blir en lång sensommar detta året. År 2016 när vi flyttade in här så hade jag shorts till och med den 4:e oktober, det minns jag för det var dagen då vi flyttade hit.

Minns ni sensommaren 2016?

– Samarbete med Belle Studios –

I fredags hade jag och Isadora lite mor-och-dotter tid på Belle Studios där vi klippte oss och fick håret lockat för första gången på ett år – så mysigt och SÅÅÅÅÅÅÅ SKÖNT! Jag älskar känslan av nyklippt hår! Det var rejält slitet nu, både för mig och Isadora, men mest för mig. Jag hade egentligen bestämt mig för att inte låta det gå så här lång tid mellan klippningarna, men jag orkade verkligen inte under graviditeten, så det var verkligen skönt att komma dit nu 🙂

Isadora var sååå pepp! Hon har ”tjatat” på mig länge om att hon vill gå dit och få sina Hollywood-lockar. Hon riktigt skuttade in till frissan! Lilla sötnosen!

Jag gjorde en K18-behandling innan klippningen för att stärka håret. Jag har märkt att mitt hår mår så mycket bättre om jag gör hårbehandlingar regelbundet (jag gör i samband med varje klippning) för frissan behöver inte klippa lika mycket och mitt hår blir tjockt och kan växa sig längre än 🙂 Dessutom blir det så mjukt och glansigt! Visst ser ni skillnaden på bilderna här nedan?!

Det här är tredje gången jag lämnar Oliver hemma för att göra något utanför hemmet och det funkade jättebra. Victor är så lugn och trygg pappa så det känns inte jobbigt att åka ifrån, även fast han är så liten. Jag hade pumpat lite mjölk om Oliver skulle vakna, men det gjorde han inte 🙂

Jag tror hon känner sig stor när hon får göra ”stora-tjej”-saker med mamma 🙂 Jag skulle faktiskt vilja göra fler såna här saker med henne, särskilt nu när hon är ensam tjej med tre bröder (ja eller till och med fyra bröder för hennes pappa har fått barn igen också).

Tipsa gärna om mysiga/roliga ”tjej-saker” som ni gör med era döttrar :)

När jag var gravid med Oliver så berättade jag många gånger för William att det låg en bebis i min mage, men jag tyckte att det var svårt att veta vad han egentligen förstod. Han lärde ju sig att det var en bebis i min mage, men förstod han att det var en livs levande människobebis som skulle komma ut? Det vet jag inte… Vi träffade inte heller någon med en liten bebis så det gjorde det också svårt att visa för honom tyckte jag. När vi kom hem från sjukhuset med Oliver så hade jag många bilder i huvudet över hur det första mötet skulle gå till, men jag hade inte förberett mig på det som faktiskt hände… haha!

När vi kom hem så gick farmor ut till Oliver i bilen så att jag och Victor kunde komma in och hälsa ordentligt på alla barn, särskilt William, innan dom fick träffa Oliver. Men det blev inte alls som jag tänkt mig.. haha! Fast det borde jag vetat, det blir ju nästan aldrig exakt som man planerat med barn. William satt på soffan med ”Radioapan” på farmors telefon och lyfte knappt blicken för att hälsa på oss! Efter en stund tog vi med Oliver in och Lucas, Isadora och kusinen Bim hälsade på honom innan William tillslut lyfte blicken och gick fram och klappade lite på benet. Jag fick känslan att William inte tyckte det var så stor grej, nästan som att Oliver alltid funnits och att det var klart att vi skulle komma hem med honom. Inga konstigheter liksom 🙂

Det har faktiskt varit på precis det här sättet hela tiden, som om det vore självklart även för William att Oliver ingick i vår familj, redan innan vi kom hem från sjukhuset. Jag är lite förvånad över det för jag trodde verkligen att jag skulle få någon slags negativ reaktion, men det har vi inte fått. William har inte visat någon avundsjuka eller backat i utvecklingen, som många barn gör, han känns snarare väldigt stor. Han är otroligt omtänksam mot Oliver. Han säger ”Ome ledsen” och kommer med nappen och vaggar hans vagga. När jag ammar kommer han ibland och klappar Oliver på huvudet för att sen klappa mig på bröstet som han brukade göra när jag var gravid.

Foto: www.wanderings.se

Första gången William såg att jag ammade Oliver var en morgon i sängen. William hade precis vaknat och la sig tätt intill för att klappa mig på bröstet när han upptäckte att Olivers huvud var där. Jag sa ”Oliver äter” och det tyckte nog William var konstigt för han petade ut min bröstvårta ur munnen på Oliver. Jag gjorde ingen stor grej utan petade bara tillbaka den igen, men direkt när jag gjort det så petade William utan den igen. Jag var på vippen att säga ”nej, gör inte så” men kom på att det kanske inte var så bra att rätta William i det här läget, så jag visade honom på den andra bröstvårtan att det kommer mjölk från mammas bröst och just vid detta tillfället hade jag lite tur för det rann nämligen mjölk från det bröstet. Efter det har William aldrig petat bort bröstvårtan nån mer gång eller försökt konkurrera med Oliver vid bröstet. Och nu säger han till och med ”Ome äter” när jag ammar 🙂 Jag är så imponerad över hur mycket han förstår!

Vi har inte haft några som helst negativa reaktioner från William gällande Oliver ännu och det är jag så tacksam för! Det enda vi har upplevt är att han söker mycket närhet från Victor vilket har blivit lite jobbigt nu när Victor jobbar hemifrån eftersom jag inte får lyfta. Men jag tror och hoppas det blir bättre när Victor går tillbaka till jobbet och jag kan gå ut på mina aktiviteter igen. 2,5 vecka kvar nu!

Foto: www.wanderings.se

Igår var en händelserik dag eftersom vi också hade möte med Derome för alla tillval till vårt nya hus! Det är deadline för att välja kök denna veckan så vi hade förberett oss lite genom att fråga er och genom att besöka Marbodal och klämma och känna på olika saker. Det var tur att vi gjorde det för annars hade jag inte haft en susning om vilka val som kändes viktiga eller vilka färger vi skulle välja.

Vi valde tillslut Marbodals kök Arkitekt som är med släta luckor och färgen Moln samt bänkskivan ”Modella Marmor” i laminat, men jag försökte in i det sista få med Victor på att vi skulle ha ett grönt kök som jag tyckte kändes snäppet mer modernt. Haha! Men Victor trodde att det fanns risk för att det skulle bli otrendigt så vi satsade på det ljusgråa som vi hade tittat ut.

Bilder på köket jag skickade till Victor i ett sista övertalningsförsök 🙂

Här nedanför är det ljusgrå köket (dock har vi släta luckor och inget vitrinskåp) och det är den vänstra laminatskivan vi har valt 🙂

På bilden här ovan ser ni även diskhon som vi valde. Jag läste alla era råd, men eftersom typ 50% röstade på stor diskho och 50% på liten så var jag tvungen att läsa på lite och kom då in på ett långt blogginlägg om hur man skulle tänka när man väljer diskho. Jag kom fram till att vi behöver en stor, men på det sättet som vi använder vår diskho idag (sköljer ur mjölkpaket m.m. som får stå och rinna av) så behövs två stycken, helst en liten och en stor. Därför valde vi den största dom hade som även har en liten vid sidan som inte är så liten. Däremot blev det ingen avrinningsyta så jag tänkte köpa ett avrinningsgaller som man lägger över. Det fanns en sån på Marbodal och det såg ut som en väldigt smart lösning 🙂

I köket valde vi att bänkskivan skulle fortsätta upp under köksskåpen som på denna bilden (som är tagen i våra framtida grannars hus 🙂

Vi valde till sockellådor överallt som det gick, inredning i brickskåpet som på bilden nedan, en mer avancerad karusell i hörnskåpet där luckan fortsätter in i skåpet, mjuka handtag utan vassa kanter och utdragbar inredning i skafferiet.

Förutom kök så fick vi också välja inredning i tvättstuga och hur garderober ska se ut. I tvättstugan valde vi diskho med avrinning och vita luckor samt mörk laminatskiva. I vårt sovrum valde vi spegel till alla fyra skjutdörrar, men inget tillval för inredning (borde vi gjort det eller är det smartare att vänta?). Vi valde vita garderober i barnens rum och standardinredning eftersom vi hunnit tänka något på det, men det går fortfarande att ändra om någon av er har förslag och idéer. Ja, jag tror det var typ allt som vi valde den här gången. Eluttag och badrum väljs vid ett annat tillfälle 🙂

Oliver blev helt trött av alla val… haha!

Igår var vi på BVC med Oliver (och William – han är ju alltid med på ett hörn eftersom han inte går på förskolan). Oliver är nu 55,5 cm och 4410 gram tung 🙂 Vi har märkt att han har växt en del på längden., Storlek 50 börjar bli för litet, men storlek 56 passar perfekt! Jag såg att William vägde 5090 gram och var 58,8 cm lång vid 6 veckors ålder så lillebror är mycket mindre, men å andra sidan bakades William 12 dagar extra i magen 🙂

BVC-sköterskan frågade om Oliver har börjat le än och jaa det har han ju, redan förra veckan, däremot går det sämre med nackträningen.

Oliver charmade BVC-sköterskan med sitt fina leende 🙂

Han ligger på mage 30-60 minuter om dagen, men det är sällan han lyfter på huvudet när han ligger helt plant. När jag lägger honom på en ihoprullad filt så tar han spjärn med fötterna och ”kryper” framåt så då blir det inte mycket nackträning ändå. Han lyfter huvudet som allra mest den stunden då han har tröttnat att ligga på mage, när han är frustrerad och inte vill mer så om han inte gallskriker så låter jag honom ligga kvar lite. Det känns lite taskigt, men den lilla träningen borde göra skillnad i längden tänker jag 🙂

Detta är oftast vad som händer när jag lägger honom på mage – han somnar!

Igår fick Oliver också Rotavirus-vaccinet, Rotarix, som är vaccin mot svår magsjuka som i princip alla barn får under sina första levnadsår, men som är extra jobbigt för bebisar att få. Jag har skrivit om rotavirus och vaccinets fördelar och nackdelar förut, men jag vet inte om jag nämnt att en anledning att välja bort det kan vara om man har en kolikbebis och man inte orkar en minut till av skrikande. Oliver har nog inte riktigt kolik, inte längre i alla fall, för han skriker inte alla dagar, men vissa kvällar skriker han i ett par timmar. Igår skrek han också väldigt intensivt i några timmar, men det var inte mer eller mindre än det brukar vara.

Valde ni att vaccinera era barn mot rotavirus? (Det är det vaccinet som tas oralt.)

Förra veckan, när Oliver var mer eller mindre exakt en månad, så började han le mot oss. Jag upptäckte det första leendet i fredags tror jag, men då sa Victor att han hade sett det redan i tisdags fast han trodde inte att Oliver redan kunde le. Men det kan han! När jag såg det första gången var det tydligt och både under helgen och början på den här veckan har han lett mot oss när vi pratar med honom.

Han tycker tydligen att det är väldigt roligt när Victor säger ”skruttibangbang” så det har jag också börjat säga och då får man ibland ett litet leende 🙂