Okategoriserade

Mycket känsligt ämne

Å ena sidan vet jag inte om jag vill skriva det här inlägget överhuvudtaget, å andra sidan behöver jag ”prata av mig”. Många är trötta på pandemin och all negativitet den för med sig, det betyder inte att man ska skita i den och leva som vanligt, men det är inte en lösning och att leka domare och kasta skit. Jag förstår att folk mår dåligt, men det är inte rätt att ta ut det på sina medmänniskor på internet. Jag mår själv dåligt av pandemin och jag får ofta anstränga mig för att inte bli provocerad av saker jag läser på internet, trots att jag vet att det är bättre att scrolla förbi och bespara mig energin. Jag stör mig också på att många tycker att det bara finns ”ett rätt” och att det är dom själva som lever på det enda rätta sättet. Det finns oftast flera perspektiv på situationer och i den här situationen som vi lever i under pandemin så finns det verkligen inte bara ett perspektiv och ett rätt. Vi har alla en personlig kamp att ta oss igenom och behöver göra den på olika sätt, precis som vi sörjer på olika sätt. Det som är rätt för dig kanske inte är rätt för mig.

Jag ser att många tycker att andra borde isolera sig för att dom själva har gjort det. Det har varit diskussioner om vad isolering verkligen är. Enligt vissa är isolering när man inte har varit utanför dörren och inte har träffat någon överhuvudtaget på 1,5 år, i så fall är det ingen här som isolerat sig för det är i princip omöjligt även för våra äldsta och sköraste människor. Jag vill tro att de flesta av oss har ansträngt sig under pandemin och vidtagit de åtgärder som Folkhälsomyndigheten uppmanat till och det tycker jag är bra. Den ansträngningen är något vi ska uppmuntra och känna att vi gjort bra, för utan den så hade situationen i Sverige förmodligen varit värre. Man ska också komma ihåg att total lockdown inte räddade andra länder från smittan, i både Spanien och Italien dog folk som flugor ändå.

Jag kan med gott samvete säga att vi har gjort vårt bästa under pandemin och det är inget som någon kan ta ifrån oss. Vi har tagit vårt ansvar och gjort uppoffringar trots att det fick mig att må dåligt eftersom jag var ensam under väldigt lång tid. Vi har inte belastat vården, spridit smittan eller haft corona och vi kommer vaccinera oss så fort vi får chansen. Jag vet att vi har gjort rätt under pandemin och även om jag inte isolerar mig längre (för det var det sämsta vi gjort) så lever vi definitivt inte som vanligt. Det är ingen som kommer tacka mig för att jag isolerar mig igen och drabbas av en ny depression. Det bästa jag kan göra är att isolera mig med måtta, följa restriktionerna och rekommendationer med rim och reson, helt enkelt.

5 Comments

  • Lena

    Så klart börjar vi alla bli trötta på denna pandemin, MEN det viktiga är att vi fortsätter att följa regler och rekommendationer. För egen del är det big no-no att gå på restaurang eller ens att träffa vänner inomhus. Jag vet att det inte är förbjudet men för egen del känns det inte rätt, är rädd för att bli smittad och kanske smitta någon annan. Vi har inte träffat våra bästa vänner inomhus 2020 eller hittills under 2021. Förhoppningsvis är vi alla snart vaccinerade och kan ses några veckor efter 2:a dosen. Har heller inte varit på något köpcentrum, har jag shoppat något har det varit på nätet.

  • Skolkurator

    Om man har skolbarn är det ju helt omöjligt att isolera sig som familj. Vi har tagit det beslutet att barnen får vara med sina klasskompisar även på fritiden. Ska de leka med andra barn så måste det ske utomhus. Vi träffar inte släkt och vänner i princip alls, men de gånger det skett har det varit ute. Handlar mat på affären när det är lite folk där och då bara en vuxen. Har tagit med barnen till en skoaffär en gång eftersom det är omöjligt att veta vilken storlek de har.
    Jag jobbar själv på skola och är så sjukt trött på alla som shoppar loss på köpcentrum, går på restaurang, träffar vänner inomhus, låter barnen gå till skolan när de har symptom och inte testar sig…

  • A

    Men när du var på toso blev du inte förvånad över hur mkt folk det var och att det var inte var mkt avstånd mellan borden? Gick förbi där och herregud vad mkt folk det var. Såg ingen skillnad på hur det var innan pandemin.
    Vi träffar inga inomhus, kompisar utomhus. Kommer inte ändra på det nu för vi är också jättetrötta på pandemin. Men man får fortsätta helt enkelt. Har man inte varit på restaurang under hela pandemin skulle jag personligen inte börja äta ute nu efter 1,5 år. Det är galet hur mkt folk det är på uteserveringarna nu. Precis som det var förra våren , media skrattade åt oss. Våra äldre dog utan syrgas och de fick inte träffa sina nära o kära trots att det var på dödsbädden, så ovärdigt😞

    • Emma

      Nej, verkligen inte? Vi satt inomhus och hade en hel hörna för oss själva. Det var många tomma bord och vi fick sitta en hel timme längre än vi hade bokat. Jag kollade aldrig hur det såg ut på uteserveringen som du måste syfta på för det går ju inte att se in i restaurangen. Däremot har jag också sett att det varit många på uteserveringarna under förra året så om det fortfarande är så, då håller jag med.

  • Jennie

    Jag blir enorm provocerad, eller nej – jag hade blivit det om jag inte tagit mitt förnuft tillfånga, men oj så mycket corona-kontrollanter, självutnämnda sådana, som finns runt omkring oss.

    Man får se det från olika perspektiv. Påhoppen och åsikterna kommer dels från 1) Många sitter enbart hemma och har därför inte annat för sig än att leta upp saker att tycka-till-om. De sitter hemma för att de måste, av olika anledningar, vilket de inte brukade göra och mår dåligt av detta, eller så sitter de lika mycket hemma nu, som innan pandemin och mår ännu sämre och behöver få ur sig all frustration. 2) Man lägger sig i hur andra väljer att göra för att projecera över egen oro, eller kanske avund, för att inte veta hur man på bästa sätt skall kunna leva ett så ”normalt” liv man kan under dessa omständigheter.

    Vi lever inte jätteannorlunda än tidigare. Nu ska det tilläggas att vi heller inte ränt runt på överdrivet mycket aktiviteter och jag med min något överdrivna ”inte ta på handtag, ta reda på om någon varit sjuk nyligen eller vi går inte på lekland” är helt plötsligt som alla andra – det känns väldigt skönt, haha!

    Skolbarnen umgås med samma vänner som alltid. Dem ränner hos oss, hos varandra och tar sig till närliggande donken ibland. Likadant innan, som nu.
    Förskolebarnet träffar samma som går på avdelningen och vi föräldrar umgås sins emellan, likadant innan, som nu.

    Det vi inte har gjort är att anordna stora kalas, träffa dem äldre och i riskgrupp, men har jag känt för ett glas vin i stan så har jag tagit det med en vän. Har vi känt för att äta på restaurang har vi gjort det.

    För mig handlar det om att ta ansvar! Skulle jag komma till ett ställe som upplevs ”överbefolkat” hade jag valt nästa. Jag går inte nära okända människor, men det gjorde jag inte innan heller. Jag går inte ut om jag är sjuk, och det gjorde jag inte innan heller.

    Övriga som inte tänker med sunt förnuft eller inte tar ansvar, dem kommer man inte åt ändå.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.