Jobbiga lämningar på dagis
Just nu har vi väldigt jobbiga lämningar på dagis. Det har varit så hela veckan, alltså sen Lucas kom tillbaka efter varit sjuk. Varje morgon berättar jag för Lucas att vi ska till dagis och så försöker jag rabbla upp alla roliga saker Lucas ska få göra där idag och vilka människor han ska träffa. Ibland upprepar han vad jag säger men jag är inte helt säker på om han verkligen har förstått att nu ska vi gå dit IDAG. När det är dags att borsta tänderna brukar Lucas börja protestera. Då försöker han få mig att sitta på soffan jämte honom och spela på ipaden, för han vet att efter vi har borstat tänderna, då går vi direkt.
Vi bor så att vi alltid måste passera dagis för att komma till båda busshållplatserna som ligger nära oss. Så när vi är påväg till dagis pekar Lucas förtvivlat i dom båda riktningarna som hållplatserna ligger och när vi slutligen svänger in mot dagis så blir han jättejätteledseb och lägger sig på gatan och gråter.
Jag är smickrad över att han gärna vill vara hemma med mig trots att jag är världens tråkigaste mamma just nu. Jag är trött som en zombie och mår illa konstant. Under Lucas 2 sjukdomsveckor så gjorde jag vad jag kunde för att Lucas skulle må bättre, men jag kunde omöjligt sitta upp och leka med honom. Jag mådde jättedåligt! Jag kände mig som världens sämsta mamma för att jag inte orkade göra mer. Men även om jag blir lite smickrad så känns det så hemskt att lämna honom när han verkligen inte vill gå dit 🙁 Och jag undrar varför han inte vill gå dit? Jag tror egentligen han har det bra där, han älskar att leka ute och dom har en enorm gård och är ute varje dag. Varje gång jag lämnar honom så slänger han sig i famnen på någon av pedagogerna och sen vinkar han och säger ”hejdå mamma”. Så skulle han väl inte göra om han inte var trygg med pedagogerna?
Usch det här är verkligen så jobbigt!! Jag önskar så mycket att jag kunde vara hemma med Lucas. Känns skönt att bli mammaledig nästa år, då kommer Lucas bara gå 15 timmar i veckan för att inte tappa förskoleverksamheten och för att komma bort från hemmet lite.
16 Comments
Frida
Han kanske inte vill lämna din sida för att han känner av att något hänt i er familj, dvs att du är gravid? Det är ju en omställning att inte få ha sin mamma för sig själv. Kan tänka mig att det gör separationen svårare för Lucas.
Och du är inte världens sämsta mamma! Graviditeten gör som den vill, det är bara att hänga på och lyssna på kroppen Förhoppningsvis mår du bättre snart, då får du mer ork för Lucas
Emma - På Smällen!
Det är mycket möjligt att det är så, jag har faktiskt inte tänkt på det, men han är ju väldigt mycket mer mammig just nu så det är möjligt. Ja, hoppas det. Just nu är jag ju både trött och illamående. Jag försöker kompensera när jag är pigg och vilar när jag är trött. Tack vad söt du är! Man känner sig sämst ibland, även fast man vet att man gör så gott man kan 😛
Sandra
Min ettåring vill inte gå till förskolan. Arg, skriker, tårarna sprutar. Men så fort jag är utanför dörren är det som att trycka på en knapp och hon är glad och nöjd. Så fråga pedagogerna hur det är när du gått.
Emma - På Smällen!
Jag gjorde det idag. Jag ringde på morgonen och frågade om han blev glad igen och det var han. Dom var ute och lekte och han älskar att leka ute 🙂 när jag hämtade honom var dom ute igen så då frågade jag också och då sa dom att han hade varit jätteledsen kring lunch men efter vilan hade han varit glad. Inte konstigt att han är ledsen kring lunch med dom där halsmandlarna, tur att vi har en remiss i oktober!
A
Så var det för oss efter semestern varje dag i en vecka. Men nu fungerar det jättebra
Emma - På Smällen!
Vad skönt att det fungerar bra nu! Det har varit så i en vecka nu så jag hoppas att det är bättre nästa vecka 🙂
Linda
vi hade så efter semestern. Men nu går det mycket bättre. Alexander vill helst vinka till mig i fönstret och sen gå in till de andra. Tvingar man in honom blir han ledsen
Emma - På Smällen!
Ja, det gör vi ibland också 🙂 Tur att Lucas i alla fall tyr sig till pedagogerna och vill vara i deras famn när jag lämnar tycker jag.
Jenny
Det går i perioder för oss. Det gick bra i nästan två månader men nu är det gråt igen, både denna och förra veckan. Och när jag ska gå får jag bända loss honom och ge honom till en pedagog som håller honom när han gråter och sträcker sig efter mig. Vedervärdigt men han blir glad på någon minut. Och sedan vill han inte gå hem när jag hämtar….
Emma - På Smällen!
Åh så jobbigt!! Särskilt när man vet att dom har det bra där och inte är ledsna längre när man har gått. Hoppas att det blir bättre snart 🙂
Erika
Min tanke var samma som Fridas. Han märker att mamma inte är som hon bukar och något är annorlunda. Tycker min dotter var så i början, nu under min grav. (v.17 nu) eller nu fortfarande till och med. Tack och lov inte när det gäller förskolan, men nattningarna har blivit svåra igen och hon är som mest nöjd om hon får ligga på mig.Förhoppningsvis blir det bättre när jag blir mindre trött.
Emma - På Smällen!
Hoppas det! Ja, Lucas är faktiskt väldigt mammig. Han vill sitta nära mig och sova så nära mig att han ibland knuffar ur mig ur sängen! Barn märker ju mer än vad man tror. Häromdagen fråga han om jag vad ledsen, men jag har inte varit ledsen på flera veckor så nej det är jag inte, men han ser kanske att jag inte mår ger bra med mitt illamående. Lilla gubben <3
Sandra Skogholm
Jag känner igen det där med ledsna lämningar. E grät nästan varje gång vi lämnade på hans gamla dagis, värst var det under sommaren då jag gick på föräldraledighet och han var där 15h. Det var andra pedagoger mot vad han var van vid (fast han hade träffat de flesta ute på gården innan) och han klängde fast sig som en liten apa och bara grät. Men eftersom jag var höggravid så orkade jag inte ta mig dit varje dag utan det blev kanske 6 gånger bara under de tre veckorna jag var hemma innan BF. Han fick vara där dels pga att jag var så sjukt trött och bara ville ligga på soffan = tråkig mamma, och för att han tidigare trivts så bra. Som tur var så blev han också glad så fort jag gick, och tur var det för annars hade jag nog låtit honom vara hemma varje dag eftersom jag kunde. Nu på hans nya dagis har han inte varit ledsen en enda gång och det är så skönt. Jag trodde han skulle bli det eftersom jag har med lillebror när jag lämnar men han ger mig en puss och kram och vinkar glatt hejdå i fönstret. Oj vilken rörig kommentar men det jag vill säga mest är att jag hoppas att det vänder snart för er!! Både ledsamhet hos lillen och din trötthet, illamående och onda fot! ❤
Emma - På Smällen!
Tack fina Sandra!! <3 tror du att E kände på sig att lillebror skulle komma snart? Att det var därför lämningarna blev så jobbiga trots att han var där så kort tid? Eller i och för sig kanske det berodde på att han inte kände pedagogerna också. Jag förstår dig med att vilja lämna på dagis när du inte orkade. Så kände jag när Lucas blev sjuk. Jag önskade så mycket att han inte var sjuk just när jag mådde så illa, han var ju dessutom så pigg på dagarna så ibland stod han och hängde i dörrhandtaget och ville ut. Jag tyckte så synd om honom 🙁 kändes absolut som att dagis hade varit roligare för honom 😛 Vad skönt att det gick bra när lillebror kom, jag är lite orolig för det där, känns som jag kommer få dåligt samvete om han blir ledsen när jag lämnar och sen går hem med bebis…
Nikiå
Min dotter var ledsen 8 av 10 gånger vid lämning under höst och vårterminen, men i slutet på vårterminen kändes det som att hon bara ville leka, hon hade inte tid att säga hej då. Sen var hon ledig 7 veckor under sommaren. Första veckan gick lämningarna bra, hon var blyg men inte ledsen. Sen andra veckan var hon ledsen varje gång och nu funkar det bra. Men hon har aldrig, så vitt jag vet, varit ledsen under dagarna, kanske nåt gnäll hit o dit men hon trivs ju. Ja själv jobbar på förskola och det är oftast själva separationen som är jobbig för barnet!
Emma - På Smällen!
Ja det är väl det med separationen som är det svåra egentligen. Lucas gamla pedagog sa att det är barnets mest naturliga känsla och det är bara är bra att barnet inte frivilligt vill separeras från sin mamma/pappa. Jag försöker tänka på det. 🙂