Okategoriserade

Inte ok att lämna bort barn under 3 år?

Min granne berättade för mig för ett tag sen att man aldrig ska lämna bort barn under 3 år över natten. Inte ens till en släkting om det så bara är för en natt! Har ni hört detta någon gång? Min granne har fått den information från sin BVC-sköterska.

Vi har lämnat bort Lucas en gång över natt. Det var när vi skulle packa inför Brasilien-resan. Lucas var 9 månader då och var borta ungefär 24 timmar. Jag och Jair sov nästan ingenting den natten. Det kändes så konstigt att han inte var där! Det var faktiskt allra första gången som jag var ifrån honom så länge!

Efter det har jag aldrig känt något behov att lämna bort Lucas över natt. Jag skulle aldrig ens drömma om att åka på semester utan honom, kanske bröllopsresa i så fall, men semestern vill jag ju ägna tillsammans med mitt barn! Jag förstår att alla inte känner som jag och alla kanske inte har ”lätta” barn om man nu får säga så. Kanske låter som ett konstigt uttryck att säga att jag har ett lätt barn, men för att förklara vad jag menar så menar jag att Lucas är lätt att göra saker med. Det är lätt att ta med honom på restaurang, åka tåg, åka buss, åka bil, bo på hotell, gå till badhuset, åka på utflykt, sova borta etc. Visst så kan han vara riktigt gnällig och jobbig han också och ännu mera nu när han är i trotsåldern, men dom allra flesta gångerna är han på gott humör när vi är ute på grejer. Jag kan tänka mig att alla barn inte är lika lätta att ha med på restaurang, att det kanske blir mer jobbigt än mysigt i vissa familjer. Jag menar inte att man måste ha ett ”svårt” barn för att vilja resa bort själv, man kanske bara vill ladda batterierna lite på utan att vara förälder för en stund. Jag däremot, önskar inget hellre än att få mer tid tillsammans med mitt barn och därför skulle jag aldrig välja en semester utan honom.     

   

 Foto: Antonia

 Jaja, nog om det, egentligen hade jag tänkt skriva om det här med att lämna bort barn under 3 år över natt. Jag har googlat runt lite på det och hittar ingen information om det mer än att det är ok och att små barn generellt sett klarar det mycket bra. Lite motsägelsefullt mot vad BVC råder till. Jag hittade även den här listan på Tryggabarn.se där en psykolog skriver ett svar till en mamma och pappa som ska resa ifrån sitt 1 år och 8 månader gamla barn:   

Till er som skall ta hand om någons barn en period

  • Prata mycket om barnets föräldrar.
  • Titta på fotografier.
  • Hitta på roliga sagor om barnets vardagsmiljö. Använd namn på personer som barnet känner igen (kompisar, grannar, förskolepersonal etc.).
  • Diskutera innan med föräldrarna om vad som är ok. när det gäller godis, sovrutiner och annat.
  • Skapa rutiner. Barn blir trygga av det igenkända.
  • För något äldre barn (2-3 år) kan man göra en ”nedräkningsbild” som man sätter på t ex kylskåpet. Den visar hur många dagar det är kvar tills föräldrarna kommer hem. Man får använda sin fantasi och göra något konkret och begripligt.
  • Gör inte för stor sak av det hela. Det är ingen katastrof för ett barn att vara hos någon annan under en period. Men var mån om att barnet skall känna sig trygg med att föräldrarna kommer tillbaka.

När  tycker ni att det är ok att lämna bort barnen till släkting/barnvakt över natt? När gjorde ni det första gången? Skulle ni vilja resa bort en vecka utan era barn?

48 Comments

  • Linda

    vi lämnar bort A ganska ofta i så fall. Första gången var han nog knappt ett år. Sen dröjde det kanske ett halvår till men sen har han nog nästan sovit borta knappt en gång i månaden. Det har varit typ om jag/vi vill städa eller fixa något med huset en gel dag och sen vill unna oss lite egentid. Eller om R varit på tex fest med laget så har jag passat på att få en myskväll med mig själv och hunden. Men A älskar att vara med mormor och morfar eller med farmor (bara hos dem han sovit) och han sover tom bättre där än han gör hemma

  • Petra

    vi lämnade bort C första gången när han var ca 6 månader. Han sov hos min mamma som han hade träffat minst en gång i veckan sedan han föddes, det var den ända personen som jag hade kunnat lämna honom till. Jag tror absolut inte att barn far illa av att vara hos sina mor- och farföräldrar ibland, eller någon annan person dom känner mycket väl. Sen tror jag alla föräldrar vill spendera sin semester med sina barn oavsett hur svåra/lätta dom är, men tror även att man vill ha egentid med sin man ibland med. Nog nyttigt för alla förhållanden.

  • Josephine

    försrs gången var Leon 6 månader. Farmor passade över natten hemma hos oss. Så han kände sig trygg. Det var pga att vi skulle ut och fira vår årsdag. Men generellt så lämnar vi aldrig bort honom nästan. Vi har ingen som kan passa speciellt lättvindigt. Utan det är väldigt bökigt att få till det. Borta har han bara sovit ett par nätter. Hos min mamma. Annars brukar farmor mest passa hos oss. Tycker det är helt ok att folk lämnar sina barn ibland. Sålänge det är till barnets närmsta anhöriga (typ mormor, farmor, moster) men förstår inte ALLS de som lämnar bort typ varje helg för att själva få gå ut och festa eller göra andra grejer. Varför vill man inte vara med sitt barn när man väl är ledig?? :/

  • Liselotte

    Båda barnen har haft barnvakt över natten när de varit runt ett som yngst. Det har gått superbra alla gånger. Det har varit när vi haft något planerat, som t.ex nu senast när vi var bjudna på bröllop och valde att sova på hotell. Däremot vill jag inte åka på semester utan barnen i en vecka, då hade jag längtat mig sönder och samman!

  • Sofie Lind

    Dottern är 2år och 2 månader, har inte lämnat iväg henne ngn natt ännu. Vi har inget behov av det, känner mig mkt tryggare och gladare om jag har henne hemma, liggandes i sin egen säng.❤️

  • dubbelkaos

    Bvc hade pratat med barnpsykologen inför min resa till vitryssland ang barnen. Och det är som du skriver, kanske aldrig sa det. Men det är jätte viktigt att visa bilder, prata i telefon under resan och att svärmor kommer innan vi åker så det inte blir att vi drar direkt. Och även att dom pratar med henne innan hon kommer hit :p

  • Pernilla

    Har aldrig hört nåt sånt! Å tycker det låter väldigt konstigt. Vi lämnar inte bort Julia så ofta men om vi ska på nåt speciellt så har hon fått sova hos farmor å farfar å hon älskar det! I lördags var vi på bröllop å då sov hon hos mormor för första gången å hon ville inte följa med hem när jag skulle hämta henne. Så jag tror absolut inte att det är dåligt för barnet på nåt sätt så länge det får vara hos dem de känner dig trygga med, tror snarare att det blir kul för dem med lite omväxling, speciellt eftersom mor- och farföräldrar har en tendens att skämma bort barnbarnen lite 🙂 Julia var nog 10 månader första gången vi lämnade bort henne över natten. Kram

  • Diana D (La Madre)

    ha ha jag har då aldrig hört något om det. Klart man kan lämna bort till mormor eller något liknande. Varför skulle det vara ett problem. Alla tycker så olika, det kan dom gott få göra men man gör som man själv tycker är bäst med sitt barn tycker jag. Det är ju jag som är mamman, jag vet bäst, ingen annan. 🙂

  • Ida Zäta

    Våra barn har en väldigt nära relation med sina mor och far föräldrar, och det är precis vad jag vill att dom ska ha. Dom sover gärna över men är också väldigt trygga med att vi alltid kommer tillbaka. Vi säger ALLTIDA hejdå och smyger aldrig iväg. Felicia var ca. 1 år när hon sov borta första gången och Elias var ca. 10 månader. Jag och Pontus uppskattar tid utan barn och är väldigt glada att våra föräldrar vill ha sina barnbarn så ofta dom får.

  • Anna

    Vår son sov borta för första gången innan han var tre månader (vårt bröllop), sedan igen två-tre gånger när han var ett och ett halvt. Hos mormor/morfar eller farmor/farfar. Jag tror absolut inte han har tagit skada av det. Tvärtom har han en bra relation med dem och han sover nog bättre där tror jag nästan ibland. Vaknar senare iaf 😀 jag var också borta en vecka när han var drygt ett. Det gick så bra så, var orolig att han skulle ha glömt mig men det hade han inte. Alla är väl olika och man gör det som är rätt för ens familj.

    Jag tror inte vi har ett ”lätt” barn så jag kan känna mig lite uppgiven när folk pratar om att de vill umgås med sina barn hela tiden, städa med dem, gå till tandläkaren, mvc, ja allt! Det går tex inte att städa ordentligt när han är hemma. Det gör vi när han är på förskolan. Och ta med på läkarbesök eller liknande går inte alls, det vet jag.

  • Kajsa

    Dessa människor som har så mycket åsikter om hurvida vi sköter våra barn. Jag blir tokig!!! Vår son var 6 mån första gången och då var han hos min syster och sina kusiner. De hade haft superkul och allt gått bra. Han kanske varit borta tot 5 ggr. Han är ett och halvt år nu. Gå på din magkänsla och strunta i vad alla säger. Lycka till!

  • Erika

    Äldsta sonen var 1 år och 4 månader när han sov hos mormor och morfar för första gången. Den lilla var säker 6 månader plus när mina föräldrar tog honom en natt så vi skulle få sova. Sen har han sovit där en gång varannan månad ungefär. Dom älskar det och han likaså.

  • Jenny

    Jag håller med Diana D, föräldrarna vet vad som passar eller inte passar för sitt/sina barn!

    Min äldsta är ett ”lätt” barn.
    Vi lämnar bort honom till mor och farföräldrar och även faster med familj över natten ibland. Vi gör det både för vår skull men också för hans. Han har jättekul när han är iväg. Gnäller aldrg, får full uppmärksamhet och kärlek. Relationen till släktingarna blir också bättre eftersom vi inte är där och ”stör”. Är vi med vänder han dig såklart till mamma och pappa men när vi inte är med blir bandet till de andra starkare. Han får fullt utrymme att spexa och leka. Vi saknar honom alltid och längtar efter att få hem honom men unnar honom egna äventyr. För oss är det skönt med en kväll bara för oss som par eftersom vi vill vårda vår relation och nu är det skönt med en kväll med bara lillebror.
    Att vara en bra förälder handlar inte om att vara med sitt barn hela hela tiden tycker jag.
    Jag var själv i New York en vecka i höstas men då var min sambo hemma. Jag gjorde det för mig. Jag saknade ihjäl mig men behövde egentid.
    Som sagt alla gör olika och har olika behov, det finns inget rätt eller fel.

  • dubbelkaos

    Enligt BARNPSYKOLOG så förstår inte barnen under 3 år att mamma och pappa kommer tillbaka när dom blir överlämnade för att sova borta en natt utan föräldrar. Jag ska själv resa ner till Vitryssland i sommar för att träffa min bilogiska familj för första gången därav jag inte har något val av att mina barn ska vara utan oss i 3 nätter!! det kommer göra riktigt ont i hjärtat men jag är tvungen resa ner innan det är för sent. Enligt BARNPSYKOLOG ska man förbereda barnen långt innan , förklara etc. Jag personligen skulle aldrig annars låta mitt barn sova över utan oss innan den åldern förutom detta undantag, det kanske säger emot mig lite själv men min bilogiska mamma kan dö när som helst. Men jag har gjort det så bekvämt för mina barn som möjligt och därför kommer sävrmor hem HIT. Så barnen känner sig hemma. Men alla gör vi olika hellerhur. Och det är ju inte så att ens barn kommer bli psykopat eller liknande.

  • A

    En jag känner lät sin 1 åring åka bort på en resa på en månad med 1 åringens moster som han levt tillsammans med, alla bodde i samma lägenhet. Barnet åt inte, sov inte och var ledsen hela tiden. Han var ju i en miljö som för honom var helt okänt. Mamman fick resa till landet där sonen för att flyga hem till sverige igen. Sonen kramade inte ens om sin mamma på flygplatsen.

  • Niki

    Det är klart att jag också vill ha tid med mitt barn och semestra med mitt barn o gå på restaurang med mitt barn och det gör jag. Men jag vill även göra detta med en vän eller bara jag o min man. Om jag och min man vill ha egentid o gå ut på restaurang en kväll så har vi barnvakt hemma hos oss (mormor el farmor till dottern som är barnvakt). Vill ja och min man sova på hotell bara jag o han så kan vi också göra det om någon utav ovan nämnda är barnvakter, min dotter sover ändå hela natten i sin säng i sitt rum. Men då är man hemma hos oss, min dotter har aldrig sovit borta utan sina föräldrar, hon är 2 år och knappt 4 månader. Däremot gör vi inte sånna här saker om dottern är sjuk eller liknande, då vill vi inte lämna henne över natten.

  • Emma

    Jag och min man har precis varit i New York fem dagar och under tiden var våra tvillingar (2år) hos farmor/farfar och därefter mormor. Våra barn har en väldigt nära relation med sin farmor/mormor och det gick hur bra som helst. Samtidigt fick vi ladda batterierna lite 🙂

  • dubbelkaos

    jag citerar ” . Först i tre-fyra årsåldern börjar de få ett tidsbegrepp som innebär att de klarar av att överblicka några dagars separation. Vissa forskare understryker att framför allt små barn upp till två-tre årsåldern har ett lättväckt anknytningsbeteende och att det kan vara intensivt i perioder. För att barnet inte ska utsättas för stort lidande måste det få ett adekvat gensvar från sin huvudsakliga anknytningsperson”

  • Isabel

    Jag är ganska emot att lämna bort sitt/sina barn i tid och otid. Tycker det är lite skrämmande att höra att vissa lämnar bort sina barn över natten för att städa lite eller bara ligga på soffan. Jag kan väl tycka att det får vara okej om det är något viktigt där det verkligen inte går att ha med sitt barn men annars förstår jag inte riktigt poängen. Detta är min åsikt när det gäller små barn alltså. Med lite äldre barn (3-4 år) kan jag förstå att barnen kanske själva tycker det är roligt att få sova borta någon natt hos tex mormor och morfar och det är väl helt okej när barnen är såpass stora att de själva kan prata och berätta om de eventuellt skulle vilja komma hem igen, har ont, eller vad det nu kan vara.

    Vår son har aldrig sovit borta på natten (han är 17 månader) och det kommer inte hända än på ett bra tag heller. Jag kan förstå att man ibland vill ha lite egentid med sin partner osv och det måste man ju få ha. Men för oss har det handlat om kanske 2-3 timmar då vi går ut och äter eller går på bio. Vi passar alltid på att göra detta mitt på dagen eftersom vår son då är som mest pigg och glad. Efter de timmarna längtar vi massa efter honom 🙂

    Vi skulle aldrig åka iväg på resa utan våra Små barn. DEt förstår jag inte alls varför man gör? Inte för att vara sådan men jag kan tycka att det är lite respektlöst mot den man lämnar till att liksom lämpa över sitt/sina barn där en hel vecka medan man själv åker och roar sig. Min svägerska och hennes man åkte till Thailand i 8 dagar och lämnade då deras 3 barn (4, 3 och 1 år.) hos mina svärföräldrar. Vi hälsade på efter 1 dag och redan då var de helt slut. Efter en vecka var de så trötta att de knappt visste ut eller in och sa typ att det här vill vi aldrig mer göra om och nu behöver vi verkligen en lång paus. Jag förstår dem. Det är tufft med småbarn, ännu tuffare när man är 60 år och inte är van. Jag tycker bara att man inte får glömma bort att snälla mor och farföräldrar gärna vill ställa upp men ibland kan det ju bli för mycket. Man vill ju att det ska vara mysigt att umgås med barnbarnen och att det inte ska bli en börda. För övrigt så blev treåringen väldigt påverkad av föräldrarnas resa. Efter 2 dagar la han sig på en madrass på golvet och ville inte prata med någon. När de skulle prata med föräldrarna på Skype efter ett par dagar ville han absolut inte prata med dem. Han var alltså riktigt arg över att de lämnat honom så. När de sedan väl kom för att hämta barnen var han inte ens glad att se dem. Hemskt tycker jag.

  • Hanna

    Klara har nyss fyllt två. Hon har sovit över hos mina föräldrar ganska många gånger och både hon och de tycker det är roligt! Dock bara en natt åt gången. Vi tycker det är viktigt och roligt att hon har bra relation till sina mor- och farföräldrar samtidigt som vi föräldrar kan få lite egentid ibland 🙂 Eftersom vi bor i samma stad som våra föräldrar är vi bortskämda med att hon kan träffa dem ofta och känner sig trygg med dem vilket gör det enklare vid övernattningar etc.

  • Hanna

    Första gången vi lämnade bort dottern över natten var hon 1 år. Det gick över förväntan bra. Det händer att vi lämna henne hos farmor och farfar när hon är ledig från dagis eller är sjuk och behöver vara hemma. Men Max 2 nätter i streck. Nu är hon 21mån. .
    På BVC som vi går på säger de att 1år=1 natt 2år=2-3 nätter

  • dubbelkaos

    Det handlar inte så mycket om hur barnen har det eller att mor&far föräldrar tycker det är kul. Barnen under 3 år förstår inte tidsuppfattningen som ett äldre barn gör. Jag håller med isabel, 2-3 timmar för att komma bort och käka räcker gott och väl första åren..mina barn har aldrig sovit borta och kommer inte få göra förns dom själva frågar.

  • Johanna

    Vi fick lämna bort Elias en natt första gången när han var 3mån. Det var när min pappa hade dött 🙁 Fanns inte på min karta att ta med barnen ”hem” till Linköping då. Sambon åkte hem dagen efter och jag var ifrån barnen i en vecka. Min dotter fick också sova hos sin mormor första gången hon var 11mån 🙂 Båda två mår bra idag! Tycker inte man ska lyssna så mycket på vad andra tycker och tänker. Du är förälder och känner ditt barn bäst 🙂

    Hoppas Lucas mår bättre! Vi saknar honom.

  • klara-mamma till Hanna

    De dummaste jag hört!
    Första gången Hanna sov borta var hon ca 3 mån då ja och Jimmy var borta ca 24 tim för en natt på hotell (nej jag ammade inget) Sen sov hon borta 2 nätter när vi gifte oss och då hade hon precis fyllt 1 år 🙂
    Sen har min syster vart barnvakt hemma hos oss när jag jobbat dygn då var hon 1år och 4mån sen har jimmys föräldrar haft hon 2 nätter efter de. Nu i sommar när hon fyllt 2år ska hon få sova 2 nätter hos Jimmys föräldrar så ska jag och Jimmy gå på bio och ha en helg bara vi 2 🙂 Tror inte alls barnen far illa av att sova borta! Men beror väl mkt på hur man är som förälder och vad barnet är vant. Hanna är van att jag jobbar 24tim pass och och att Jimmy är borta nån helg ibland och känner sig trygg hos farmor&farfar fast vi inte ses superofta (Bor 10mil ifrån)

  • Jenny

    Alltså. Jag har tänkt en del på detta och funderar nu så här: om barnet inte fattar att mamma/pappa kommer tillbaka är det väl lika illa att lämna på förskolan varje vardag? Okej att det inte är över natten men en heldag är ändå rätt många timmar och är det skillnad på dag och natt för ett barn?

  • Laura

    Det var väl ett märkligt råd? Första gången jag hör (läser) något sånt.. känner flera som lämnar bort sina ganska så nyfödda bebisar till mor- eller farföräldrarna över natten för att kunna samla krafter. Själv är jag gravid än så länge men tänker att när bebisen är över 3 månader (eller 6, vi har inte bestämt oss) kan vi tänka oss att låta morföräldrarna ta hand om barnet över en natt eller så 🙂

  • Cajsa

    Spännande diskussion! Minns inte riktigt när vi lämnade bort vår don första gången, men han var nog ganska iten strax under året. Vi har aldrig upplevt att han tycker det är jobbigt att sova borta och idag när han är nästan 4 år tycker han det är jätte kul att sova borta och undrar när han får åka till farmor pch sova över :).

  • Anna

    absolut!! Vi lämnade våra till farmor och farfar första gången när dom var 2. Och nu när dom är 3,5 har dom sovit där flertal nätter, som mest 2 nätter på raken. Nu frågar som själv om dom för sova över och tycker det är jättekul. Var och en gör ju som man själv vill. Tror absolut inte barnen skulle fara illa…dom är kupp dagis hela dagarna lixsom.

  • Anna

    och varför man lämnat bort sina barn över natten är väl ens egen orsak. Vill man inte, så fine. Men alla föräldrar som tror sig veta bäst kan stå mig upp i halsen.

  • Lina Eckerström

    Äldsta dottern sov hos sin mormor första gången när hon var 1 år. Då hade vi hela familjen sovit där flera gånger innan. Minsta dottern var bara 8,5 månad när hon sov borta första gången, då hos deras farmor, tillsammans med storasyster. Och oj vad båda barnen älskar att ibland får sova över hos både mormor & farmor. Och oj vad vi föräldrar ibland uppskattar en hel natts sömn och sovmorgon. Till saken hör att barnen/vi träffar både mormor & farmor flera gånger i veckan och har alltid gjort… Vi bor även 5 min promenadavstånd från båda om det skulle vara något.
    Att man inte ”ska” lämna bort sitt barn för en natt om det är under 3 år låter löjligt tycker jag. Alla gör vad som känns bäst och det finns inga rätt eller fel. Däremot räcker det med en natt för mej.. sen saknar jag ihjäl mej. Skulle aldrig nånsin åka bort på semester en vecka från barnen som vissa gör.. och som du skriver; man vill ju spendera sin semester med barnen, eller iallafall jag.

  • Nazima

    Intressant. Var och en gör väl som känns bäst för dem, men för egen del hade det känts otänkbart att lämna bort mina barn över natten innan de fyllde 1. Det var dessutom praktiskt omöjligt då mina barn ammades ofta och mycket som små.
    De var båda runt 1,5 År första gången de sov borta utan oss.
    Idag är de 6 och snart 9 år och jag har fortfarande svårt att lämna bort de mer än 1 natt i sträck.

  • Carolina

    min dotter var 6veckor gammal första ggr min mamma hade henne en hel natt själv! Jag fyllde 25-år och jag och sambon åkte på kryssning! Kan kanske tycka att det var lite tidigt men hon är 3-år idag och inte dog hon utav det

  • Marie

    Jag har läst eller hört nånstans att man kan lämna ifrån sig sitt barn lika många nätter som dom är år… alltså 1åring kan lämnas 1 natt, 2åring kan lämnas 2 nätter osv… personligen tycker jag det låter rätt sunt, men alla barn är olika och har de de sover hos olika mycket i sitt liv…

  • Re

    Mitt barn (3 år) sover borta ungefär en gång per vecka, ibland mer, och då är det alltid hos mormor som hen älskar att sova hos! Anledning är att som ensamstående förälder kan det ibland vara svårt att få ihop dygnets 24h, så har jag kvällsmöten eller ska iväg på något är det mormor som ställer upp och det här aldrig varit några problem med barnet att sova ifrån mig. Ibland ringer vi o säger god natt o ibland glömmer vi det, mitt barn tar iallafall igen skada av att sova hemifrån, Jag ser bara positivt på att hem klarar av det redan.

  • Maria

    Första gången har de varit ca 1 år. Det har gått bra alt mindre bra beroende på barnet. Våra barn är 9,6,5 och 1 år, och sover hos mor- eller farföräldrar kanske 2 ggr/år. Brukar fungera jättebra! Någon sa en gång att en tumregel kan vara att barn i allmänhet klarar att vara borta från ordinarie vårdare så många nätter som barnet är gammalt. Bra regel tycker jag, om man känner sig osäker! Sen varierar det såklart mellan barn och hur väl de känner den som de ska sova hos M.m.

  • Zandra

    Min äldsta dotter var ca 9 månader tror jag när jag lämnade henne till mormor första gången. Hon hade rejäla sömnproblem och för att jag skulle få lite sömn tog min mamma henne någon natt i månaden när hon var som värst. Enda nätterna som hon faktiskt sov riktigt bra! Och hon verkar inte ha fått några men av det… Hon är en trygg och säker 3,5 åring som dessutom inte har några problem med att sova borta!

  • sofie

    Vår son fyller 2 i juli. Jag minns inte exakt när vi lämnade honom över natten första gången men det var på försommaren i fjol. Han har endast sovit borta hos mormor /morfar eller farmor/farfar. Oftast bara 1 natt men i julas åkte han i förväg till mina föräldrar och var där 3-4 nätter innan vi kom. I mars åkte jag och min sambo på skidsemester i Italien,även då hade mina föräldrar honom. Vi älskar skidåkning och såg det inte som något negativt att lämna honom hos den personen han känner sig mest trygg med förutom oss (min mamma). Han fick en lugn vecka utan förskola, vi fick en barnfri vecka där vi fick tid att utveckla vår relation på egen hand samt längta efter vår son. Detta är inget jag skäms över utan känner mig tvärtom lycka över att kunna få möjligheten. Jag hade kunnat göra om precis samma sak igen. Jag tror att ju längre du väntar med att lämna bort ditt barn, desto svårare blir det både för dig och barnet. Tilläggas ska att han enligt vår uppfattning är ett lätt barn, sover hela nätter osv. Har aldrig tänkt tanken att man lämnar av anledningen att barnet är ”lätt” eller ”svårt”.
    Släpp taget – en vacker dag lämnar de boet för gott!

  • Erica

    Som ensamstående mamma till en liten C. gav de mig rådet att ta hjälp av min omgivning så mycket som möjligt & låta lillkillen sova hos mormor & morfar när det behövdes. C var 3 månader första gången han sov en hel natt hos mormor & har gjort det kontinuerligt efter det, helt utan problem. Han älskar att vara hos m&m och sover hur bra somhelst i sin säng där. Tycker de verkar så himla konstigt att en BVC skulle råda att inte låta barn sova borta när en annan BVC säger helt annorlunda..

  • Isabell

    Jag resonerar lite som så att våra föräldrar(alltså barnens mor&far-föräldrar) är lika mycket familj till barnen som vi är. Jag vill att dom ska känna sig lika trygg hos dom som hemma. När jag själv var barn ville jag jämt vara hos min mormor och morfar tex. Av ingen anledning mer än att jag tyckte om att vara där. Så vill jag att mina barn också ska känna. Min femåring kan ibland fråga om han inte kan få sova hos farmor och farfar 🙂 med det sagt så har vi ”lämnat bort” barnen rätt ofta och från tidig ålder(typ från 1) Sen har vi också varit på två resor 5 dagar vardera då barnen varit hos mormor & morfar under tiden. Då har vi spelat in filmer till barnen som dom fått kolla på varje dag. Jag tycker det är viktigt att man fortfarande ska kunna få känna sig ”fri”(kommer inte på bättre ord) från ansvar och som ett par emellanåt trots att man är förälder. Men självklart hittar vi även på saker tillsammans med våra barn. Familjesemester på sommaren till någon camping eller djurpark liksom.

  • kim

    Mina föräldrar lämnade mig i 3månader med mormor och moster när jag var 2 år gammal. Jag har absolut inga men av detta och hade en fantastisk tid med dem.

  • Ida

    Jag tycker helt okej att lämna bort barn för en natt nån gång ibland. Trot det är bra för barnen också att lära sig sova nån gång utan sina föräldrar. Mina barn är 2år & 4år. Jag skulle INTE kunna tänka mig att resa bort en vecka utan mina barn. Inte än väldigt länge iallafall.

  • Emma - På Smällen!

    Ni är så kloka mina fina läsare! Tack för all feedback på detta inlägget! Jag känner mig väldigt trygg med era svar och har precis som dom flesta av er, svårt att tänka mig att barnen skulle lida av att sova bort en natt. Jag tycker den där regeln som många av er har nämnt; 1 år = 1 natt, 2 år = 2 nätter etc verkar som en bra tumregel 😀

  • David

    Älskar hur folk tar illa vid sig och kommer med kommenterar som ”jag vet hur jag tar han om min bäbis bäst, som jag lämnade bort när han var 4 månader gammal för jag skulle iväg o festa i IBIZA! Jag är mamma jag vet bäst” Bara det att ni tycker det är OK att lämna bort ert barn hursomhelst för att ni vill gå o se på bio eller något annat för att DU/NI känner för det för att NI SKA MÅ GOTT så är det inte OK för barnet.

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.