Gravidvecka 37 – bebis nr 3, vår ”korv”

Bebis
Bebisen är nu ungefär lika stor som en vattenmelon, väger nästan 3 kg och är 46 cm lång. De flesta bebisar har vänt sig med huvudet neråt nu. Ibland har huvudet sjunkit ner ordentligt i bäckenet och då brukar barnmorskan säga att det är fixerat. Då har huvudet sjunkit så långt ner att det inte går att rucka på det. Om bebisen inte har vänt sig så brukar man försöka vända bebisen. Den tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Lungorna är det sista av bebisens organ som mognar.

Du
Livmoderns mått kan vara detsamma som förra veckan. Det kan även vara mindre eftersom att bebisen sjunker mer och mer. Men är du förstföderska kan ditt livmodermått vara 33 till 36 cm. Försök vila nu inför förlossningen, varje dag när du kan, för sen kommer du bara få göra det när bebisen vill. Den första mjölken som kommer ur dina bröst kallas råmjölk och är rik på näring och antikroppar. Den egentliga modersmjölken kommer igång två – tre dygn efter förlossningen med hjälp av barnets aktiva sugande på brösten. Nu är det vanligt att få förvärkar. Då blir livmodern hård i 30 sekunder och sedan slappnar den av. Dessa förvärkar ska inte göra ont.

Så här känner jag
Wow! Är bebis redan stor som en vattenmelon och väger 3 kg! Det känns lite overkligt att det bor en 3 kilos bebis i min mage, men samtidigt ganska rimligt med tanke på hur enorm jag känner mig nu. Å andra sidan undrar jag om bebis verkligen väger så mycket som 3 kg. Mitt livmodermått är lite i underkant, 32 cm och Lucas vägde ju inte mer än 2905 gram när han föddes och då föddes han på BF+2. Isadora däremot, hon kom ut med stadiga 3815 gram på BF+7 🙂 Kroppsligt så mår jag mycket bättre nu, ryggontet har lindrats jättemycket av TENS-maskinen och jag har faktiskt mindre ont överlag. Foglossningen är också bättre och jag känner mig lite mer rörlig än vad jag gjort innan trots att jag är såpass otymplig 😛 Vi är också mer eller mindre klara med allt boande, det är bara att ställa ordning skötbordet och bädda sängen kvar så nu känner jag faktiskt att jag kan vila. Jag är så stolt över allt vi har gjort och har aldrig känt en sån harmoni i mitt eget hem förut som jag gör nu, mest tack vare Victor. Han är grym på att hålla ordning! Bebis har definitivt sjunkit djupt ner i bäckenet. Det ilar som tusan varje kväll när bebis gärna vill sträcka ut sig och särskilt när jag är uppe och går. Jag tycker det är svårt med varm mat nu och blir mätt superfort. Matlusten är verkligen inte på topp! Förvärkarna kommer allt oftare och jag tycker oftast att dom gör ont, ibland behöver jag till och med alvedon och värmekudde för att det ska ge med sig.

Så här känner Victor
Nu har vi avslutat alla större projekt som skall avklaras innan bebis kommer hem, och med tanke på corona försöker vi från och med nu isolera oss fram till förlossningen. Skräckscenariot att jag inte skulle få vara med på förlossningen känns ibland mer verkligt än någonsin, och Emma och jag har till och med pratat om hur det skulle påverka oss i våra respektive situationer. Jag vill inte lämna dem för en sekund, så det är ett scenario jag verkligen hoppas inte förverkligas!
Vi går runt och väntar med spänning på att förlossningen ska starta här hemma nu, och både Emma och jag är lite barnsligt nervösa och exalterade inför exakt när det skall hända. Lite som barn i väntan på julafton – haha!
Emma har fortsatt förvärkar, svårt med maten och är orolig i magen, kanske är det till och med så att slemproppen börjat lossna. Alla tecken på att det börjar närma sig på riktigt nu vilket känns så fantastiskt! Vi tror också att magen börjat sjunka lite eftersom bebisen fixerar sig i bäckenet.
Bebis svarar mer eller mindre på tal om jag lägger handen på magen när den är vaken nu, och den sparkar ofta till mitt ben eller om Emma har till exempel datorn eller en tallrik på magen. Tidigare har det känts som att den försöker för kung och fosterland att ta sig ut genom att trycka med armar och ben, och även om den fortfarande rör sig väldigt mycket så känns det på något sätt som att det är på ett lite mer kontrollerat sätt.
Jag, och vi, längtar efter att få bebis hem till oss nu, och ser så mycket fram emot att få bli en större familj!