Gravidvecka 17 – bebis nr 3, vår ”korv”

Bebis
Nu växer kroppen fort och växer ikapp huvudet. Längden är ungefär 18 centimeter och vikten ungefär 180 gram vilket är mer än moderkakan. På huvudet och ögonbrynen har hårrötterna börjat växa och bli grövre. Bebisen är lika stor som en kvinnas handflata. Bebisen samlar på sig fett, viktigt för att kunna hålla värmen efter födseln och lagrar näring. Bebisen är medvetet om ljud utifrån och kan reagera på dem.

Du
Viktökning 2,5 till 4,5 kg, mer eller mindre. Livmodern är lika stor som en bebis huvud och har en ovalform. Bebisen befinner sig nu i övre delen av livmodern. Den kan kännas mitt emellan naveln och blygdbenet. Du kanske är hungrigare än vanligt, ät när du är hungrig men tänk på vad du stoppar i dig. Många drabbas av svettningar eftersom blodflöde och puls ökar. Snart är det dags för ultraljud.

Så här känner jag
Jag känner inte så mycket av sparkarna fortfarande eftersom moderkakan ligger i framvägg, men då och då känner jag lite i alla fall. Tidigare i veckan lyssnade vi på bebis hjärtljud på ultraljudsdopplern och då hittade vi hjärtljuden direkt när vi slog på maskinen. Bebisen låg precis mellan naveln och blygdbenet 🙂 På jobbet har kollegorna börjat påpeka att magen syns och jag märker att dom som jag inte sagt nåt till har börjat kolla lite – så kul att se hur lång tid det dröjer innan dom vågar säga grattis. Foglossningen är inte nådig och jag börjar känna mig desperat, jag orkar inte känna så här mer.

Så här känner Victor
Vi räknar ner dagarna till vårt nästa ultraljud, och för att inte behöva vänta alltför länge lyssnade vi på hjärtslagen med dopplern. Emma imponerade på mig genom att hitta bebisen på en gång, hon satte den precis rätt direkt, och om möjligt ännu snabbare än sist! Foglossningarna fortsätter och det märks att Emma börjar bli utmattad efter att ha haft mer eller mindre konstant ont så länge, hon somnar tidigt på kvällarna men får så klart inte någon särskild kvalitet på sömnen. Det känns både hopp- och maktlöst att inte kunna göra det bättre på något sätt, även om Emma så klart uppskattar att jag pysslar om henne så hjälper det ju tyvärr inte mot själva smärtan. Hon har fått höra mitt tjat om att prioritera sig själv ett tag nu, kanske till och med är så att hon kanske börjar tröttna – haha! Trots att hon är så stark och inte minst envis så börjar hon inse att hon haft ont väldigt länge nu och faktiskt behöver just prioritera sig själv och vila. Bra, älskling! ❤️