Första riktiga barnmorskebesöket – vecka 25 (24+4)

Igår var det dags för det första ”riktiga” barnmorskebesöket. Ni vet det där när man mäter magen, lyssnar på bebisens hjärta, sticker i fingret, kollar blodtrycket och väger sig 🙂 Jag har längtat efter det för det är ju nu som man känner sig tillräckligt långt gången för att verkligen spela roll inom vården om ni förstår hur jag menar… Fast nu googlade jag snabbt… det verkar ha ändrats en hel del sen jag var gravid med första barnet. Nuförtiden vänder man sig till akutmottagningen för gravida på Östra om man behöver vård från vecka 19 (18+0). När jag var gravid med Lucas, har jag för mig, att det var vecka 23 som var gränsen för att få komma till specialförlossningen om man fick ont i magen, innan dess var det ”mardrömsavdelningen” gynmottagningen på Sahlgrenska som man skulle till. Usch, dit vill jag helst aldrig sätta min fot igen…

Jaja, nog om detta! Barnmorskebesöket igår gick bra 🙂 Victor var också med för omväxlings skull. Han fick ju inte vara med under pandemin och eftersom det fortfarande finns restriktioner om att barn över 1 år inte får följa med, så måste han stanna hemma och passa William. Men igår var svärföräldrarna snälla och passade William även fast dom skulle åka tillbaka till Spanien samma dag så då hann Victor vara med 🙂 Det är ju ändå lite speciellt och gå dit och lyssna på hjärtljuden på den lille skrutten därinne 🙂

På vägen till barnmorskan kände jag bebisen böka runt långt ner i bäckenet. Jag tror till och med att den hade hicka en liten stund 🙂 När barnmorskan kände på livmodern så blev det full fart på bebisen en liten stund som simmade runt därinne. Hjärtljuden var uppe över 150 innan bebisen lugnade sig 🙂

Livmodern mätte 24 cm vilket är precis på medelkurvan vilket var exakt samma när jag var gravid med William. När jag var gravid med Lucas så var sf-måttet 23 cm i samma vecka, med Isadora var jag som med William och nu 🙂 Jag antar att livmodern vidgar sig snabbare när man varit gravid förut 🙂