BVC, Williams knackiga viktuppgång och mina skuldkänslor

Idag var det som sagt dags för 2-månaderskontrollen på BVC. William mår fortfarande prima, men hade inte gått upp lika fint denna gången som dom andra gångerna. BVC-sköterskan sa att det inte är något vi behöver stressa över, men tipsade ändå om att “amma efterrätt” också och peta lite på honom om han somnar vid bröstet. Jag blev lite förvånad över att han inte gått upp lika bra för jag har inte märkt att han ätit dåligt och han spyr inte heller lika mycket. Det känns inte som att jag kan göra nån radikal förändring för att ändra på något, men just därför gillade jag BVC-sköterskans tips. Det är enkla små saker som förhoppningsvis gör skillnad 🙂 När vi satt där så kom jag på att jag kan också ge båda brösten varje gång. Jag gjorde det förut, men eftersom han gick upp så mycket och spydde hela tiden så har jag bara gett ett och väntat en stund innan jag ger det andra. Vi testar så ser vi hur det gått om en månad helt enkelt 🙂

Idag var det även dags för mammasamtalet där BVC-sköterskan och jag skulle prata om hur jag mår och även våld i nära relationer. Jag mår KANONBRA så det enda vi pratade lite om är mitt dåliga samvete. Jag känner väldigt ofta dåligt samvete eller skuld när saker och ting inte blir som jag tänkt mig. Framför allt gäller detta när barnen bråkar. Jag är såååå himlans trött på det och ibland suger det all min energi så jag orkar inte göra saker som jag planerat och då får jag jättedåligt samvete. Jag vet ju att dom ofta bråkar när dom är rastlösa så om jag aktiverar dom så kommer dom inte bråka och då känner jag mig dålig som inte gjorde det. BVC-sköterskan kontrade med att det inte heller är bra att alltid aktivera barnen för då blir det som med barn som spelar väldigt mycket surfplatta eller dataspel, dom bombarderas med intryck och behöver inte fantisera eller hitta på saker själva. Alla i min närhet har sagt detta, till och med ni läsare har reagerat på att jag oftast aktiverar mina barn och kanske gör det lite för mycket. Jag gör det inte alls lika mycket längre, främst pga corona, men jag får fortfarande dåligt samvete när det blir bråkiga dagar pga att jag inte aktiverade dom…

Det var väldigt skönt att prata med BVC-sköterskan och att även hon bekräftade att jag inte borde ha dåligt samvete och att det är okej att ha dåliga dagar även som vuxen. Jag föreställer mig ofta hur jag ska vara för att vara den perfekta mamman men det är svårt att leva upp till den bilden och det gör att jag känner mig dålig titt som tätt. Jag minns inte att vi hade ett sånt samtal när jag fick Lucas och Isadora men det kanske vi hade? Men jag tror inte att det fanns något pappasamtal då i alla fall, men det har do faktiskt infört nu! Så himla bra! Även pappor kan drabbas av ”förlossningsdepression” ju 🙂

Efter BVC-besöket däckade William så här härligt i bilen!

Relaterade Inlägg

4 Kommentarer

  1. Caroline

    Ett tips vi fick av BVC var också att vissa ggr när vi annars brukade ge nappen ge bröstet istället. Även om det inte är ”hunger” utan gnäll/snutt/mys så blir det extra mjölk i bebisens mage 🙂 behöver ju inte innebära att man måste plocka bort nappen utan bara ibland byta den mot bröstet, kanske framför allt där innan 3 månader då mjölkproduktionen går från hormonstyrd till att styras av hur mycket bebisen beställer så man ökar antalet beställningstillfällen.

    Svara
  2. Julia

    Att minska med nappen brukar ge resultat också.
    Många specialister på amning säger att napp och dåligt viktuppgång kan vara är relaterat. Hoppas det blir bättre nästa gången ❤️

    Svara
  3. Elin

    Ett tips är att ladda ner och lägga in hans vikt och längd i WHOs kurva för helammade bebisar istället! (Om det nu inte är den som redan används)

    Svara
  4. Elin

    Vad glad jag blir att höra att BVC säger att man inte ska roa sina barn för mkt! Jag anser att alla roar sina barn alldeles för mkt idag! Ingen låter barn vara barn och bara leka liksom! Alla verkar livrädda att barn ska ha tråkigt, varför får man inte ha tråkigt!? Barn blir faktiskt överstimulerade också.
    Mina barn bråkar värst när de är FÖR trötta! Att bara gå ut och ta en promenad får mina barn att sätta igång fantasin, man behöver ju inte göra nån stor sak liksom!
    Däremot tycker jag att många tillåter att syskon bråkar ” syskon kärlek, syskon gör sånt” men är det inte lika viktigt att lära barnen vara ett bra syskon precis som man lär de vara en bra kompis!?

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här