Kirurgisk eller medicinsk abort
Tack för alla era svar på mig förra inlägg. Det är skönt att höra era olika åsikter och erfarenheter, det ger mig lite perspektiv på det hela.
Och J, du har helt rätt i att vården är lam med sin hjälp i det här. Jag har fått höra nu i efterhand på olika håll att just Sahlgrenskas gynmottagning är extremt okänsliga när det gäller såna här saker. Jag hade en bra läkare och en bra sköterska. Men en av sköterskorna där har jag lust att gå tillbaka och skälla ut! Så jävla okänslig. Där satt jag och grät så att jag nästan inte kunde andas och hon vägrade boka nån ny ultraljudstid samma vecka. Idioten menade att man måste vänta minst 10 dagar för att se om min döda bebis har växt lite! Vad fan tror hon? Tror hon att bebisarna växer även om dom är döda? Jag sa till henne att jag har ju varit där för två veckor sen och då både slog hjärtat och barnet rörde sig. Vad skulle jag då se om två veckor som jag inte kunde se idag? Skulle hjärtat börja slå igen? Fostret börja växa igen? Skulle det röra på sig? Vakna? Hon sa till och med att hon vägrar boka en tidigare tid till mig så då sa jag att så vill inte jag ha nån tid och så gick jag för att prata med läkaren igen. Läkarn gav mig en till undersökning direkt fast en annan läkare. Jävla sköterska, vill hon att kvinnor ska gå ner sig totalt eller? När jag berättade vad sköterskan hade sagt för läkaren sa han att hon hade helt fel.
På Sahlgrenska erbjöd dom mig inte ens kirurgisk abort. Men just nu känner jag att jag helst av allt vill att det ska sätta igång av sig självt. Jag vill att det ska vara så naturligt som möjligt. Jag vill få den sista bekräftelsen på att barnet är dött och jag vill att min kropp ska fatta att jag inte är gravid och rensa sig själv. Det känns väldigt viktigt för mig. Jag är väldigt rädd för abortpillrena och jag är väldigt rädd för den kirurgiska aborten (men lite mindre rädd nu). Det jag är rädd för med den kirurgiska aborten är att jag har för mig att jag har hört kvinnor som fått äggledare skadade. Jag är rädd att det ska bli svårare att bli gravid för det är något som jag tröstar mig med just nu. Att jag i alla fall har lätt för att bli gravid.
Det är mycket oro och jag önskar vården hade förklarar det här bättre för mig. Förklarat vad mina alternativ är. Erbjudit mig att göra aborten på sjukhuset. Jag hoppas att det ska gå igång av sig själv och att jag slipper få ont.
Du kanske också gillar det här
Pad Thai och playdate
Test av Inovi Memory Foam sittdynor
14 Comments
J
Fy tusan för ett sådant bemötande, ja det var verkligen inte något att hänga i granen med! Usch, man blir ju riktigt arg på en del inkompetenta jävlar alltså, ursäkta språket! Mina föräldrar jobbar inom sjukvården (pappa är läkare och mamma BMA – sitter och tar prover på patienter) och medan de kämpar för att upprätthålla ett gott rykte kring det medicinska så finns det många av dem som verkar lämnat skallen hemma och bara kommit för att sitta på änden rent ut sagt. Himla tur att du stod på dig Emma och fick ditt andra utlåtande, vem vet, de kanske t om kunde ha haft fel?!
Jag hoppas att det snart är över och att du får ta igen dig ordentligt sen Emma. Absolut ingen förtjänar sånt bemötande! Dessutom ska de erbjuda samtal hos kurator om så behövs (jag tog det erbjudandet för i den hemska sitsen och så som man mådde kändes det självklart). Jag hoppas åtminstone de erbjudit dig det om du känner att du behöver. Det är så starkt av dig att du delar med dig Emma! Tänker på dig hela tiden och hoppas att lyckan ska vända snart igen! KRAMAR!
Carolina
”Du är modigare än du vet
Starkare än du tror
Och klokare än du förstår”
-Nalle Puh
Niki
Hej Emma. Jag har aldrig fått ett missfall, vad jag vet om. Men jag har för en del år sedan gjort en abort. Jag gick då till en privat klinik där jag fick bra hjälp och stöd. Har du funderat på det? Jag fick ett abortpiller som jag tog på mottagningen när jag var där mitt på dagen. Jag var inbokad att komma dit dagen efter för att va där i ett rum och få hjälp om jag behövde det medans ”allt kom ur mig” som jag brukar säga.. Det kom redan på kvällen men jag åkte ändå dit dagen efter och stannade några timmar eftersom att jag hade väldigt ont och givetvis blödde jag fortfarande. Så mitt tips är att prova att gå till en privat gynmottagning, oftast kostar det lika mkt som den privata vården. Lycka till Emma!
R
Lyssna inte på alla skräckhistorien kring kirurgisk abort. Det värsta som kan hända är att du får en infektion och då får man antibiotika och så är det problemet löst. Både jag o min tjejkompis har gjort kirurgisk abort och ingen av oss har tagit någon skada av det. Hon har dessutom gjort medicinsk abort och DET är däremot inte kul alls! Förstår att du vill att kroppen ska sköta det själv och det är väldigt modigt av dig men ha i åtanke att din kropp kan behöva lite hjälp utifrån för att avbryta den här graviditeten. Jag hoppas att du inte tar illa upp av det jag säger, jag menar absolut inget illa! Fast du vet nog redan det, vi har ju mejlat och sånt tidigare så du vet att jag är snäll 😉 Mitt sista råd är att du väntar till på måndag och om situationen är fortfarande oförändrad tills dess så tycker jag du ska vända dig till något annat sjukhus! Kram
J
Finns väl ingen som skrivit några skräckhistorier om kirurgisk abort? Däremot att chansen för komplikationer kan öka men det är ju något läkaren informerar om OM man nu får välja tillvägagångssätt. Att propagera det ena framför det andra är ju ungefär som att säga att det bara finns EN verklighet att se på världen när det finns miljontals eller att ALLA borde ta epidural när de föder barn för det är det enda som hjälper mot smärtan när det finns andra smärtstillanden också. Att hetsa om att medicinsk abort/missfall skulle vara hemskt tror jag knappast lugnar någon, allra minst Emma oavsett om du anser dig vara snäll i övrigt, eftersom hon nu kommer att göra på detta sätt. Tänk på att det du skriver faktiskt kan påverka sinnelaget hos någon mer än du för tillfället tror och att det kanske stjälper mer än hjälper att hålla på att propagera sådär.
R
Men guud vad du överdriver! Propagera?! Haha att du ens orkar. Försökte bara hjälpa henne och jag har rätt att uttrycka mina åsikter, ingen har sagt att hon måste lyssna på dem. Det är bara råd, hon får självklart välja medicinsk abort om hon föredrar det. Ville bara säga att kirurgisk abort är inte så hemskt som många kan tro. Kanske fanna det en ökad risk för att äggledarna skulle bli skadade när man utförde en kirurgisk abort för 10-20 år sedan men saker o ting förändras. Den medicinska tekniken har utvecklats och idag är det en minimal risk att något ”går fel”. Det värsta som kan hända är att man får en infektion och det kan man få antibiotika för. Nu tackar jag för mig och härmed avslutar den här diskussionen.
R
Jag glömde tillägga att om jag verkligen hade velat propagera för kirurgiskt så hade jag detaljerat beskrivit nackdelarna med medicinskt vilket jag inte har gjort. 🙂
J
Jag tyckte inte du lät opartisk i varken kommentaren ovan eller i tidigare inlägg utan snarare som om det vore någon debatt där ena alt vinner vilket jag fann okänsligt iom själva frågan. Därav min kommentar helt enkelt.
Maria
Hej!
Lider så med dig.,. Jag har haft tre missfall, ett som kom ”spontant” i vecka 7, två via kirurgi, jag har inte fått välja, båda mina kirurgiska ingrepp har varit akuta, ett pga av utomkvedshavandeskap och ett pga av störtblödning och stor blodförlust. Svårt att säga vad som varit värst fysiskt, men känslomässigt tror jag att det varit lika tungt.. Det har varit mycket svårt. Men jag har tre underbara pojkar som jag gläds så mycket åt och så här efteråt tänker jag att det finns en mening med allt. För att få ha mina älskade barn barn hos mig skulle jag gå igenom detta om och om igen!! (Och jag menar absolut inte att förringa det du går igenom, för jag vet att det är förjäkligt)Jag hoppas det går bra för dig! Styrkekramar till dig och din fina familj!!/Maria
Jessica
Jag har gjort två medicinska aborter och båda gick väldigt bra. Första gången valde jag att komma till sjukhuset under abortdagen, där en sköterska tittade till mig ofta och erbjöd smärtlindring efter behov. Det var väldigt tryggt och jag kunde gå hem efter en halv dag. Andra gången fick jag med mig tabletter hem och genomförde aborten hemma. Aborten känns som en kraftigare mensvärk, men det går att uthärda. Du behöver inte vara rädd alls. Smärtan hålls i schack med tabletter(i vissa fall morfin om man väljer att vara på sjukhuset under dagen) och blödningen känns på något märkligt vis naturlig mitt i all sorg.
Kirurgisk abort skadar inte äggledarna, utan det är infektioner som kan uppstå efter både medicinsk och kirurgisk som kan ställa till det i sällsynta fall.
Idas beauty ~ nybliven mamma
Men usch vilket hemskt bemötande!!
Idas beauty ~ nybliven mamma
När vi fick vårt MA förra året fick jag två omgångar med tabletter (cytotec) som skulle starta missfallet, dock hände ingenting vilket tydligen är ganska vanligt och jag fick tid för en skrapning ca 1 vecka efter. Då var allt fortfarande helt ”intakt” för att citera läkaren som gjorde vul:et.
Det ska tydligen inte vara ”värre” än en menstruation.
Tänker på er! Kram
Tatyana
Jag tycker du ska ha medicinsk abort som ett alternativ. Tyvärr så är kroppen inte alltid så snabb på att förstå att något är fel, och man kan gå i flera veckor innan det händer något. Så känn efter hur länge du vill vänta på att det ska sätta igång av sig själv. Jag förstår att du helst vill vänta, men att gå i flera veckor och vänta på att det ska sätta igång är också jobbigt. Jag har gjort både kirurgisk och medicinsk abort (abort låter så konstigt att säga då det var missfall) och läkarna jag har träffat har sagt att det är väldigt ovanligt med komplikationer vid kirurgisk abort idag. Men innan vecka 12 brukar dom rekommendera medicinsk abort. Vad jag har hört från vänner så ska medicinsk abort och spontan abort av kroppen kännas ungefär likadant. För mig gjord det väldigt ont, som en värre mensvärk, så det är bra att ha värktabletter till hands. Jag säger inte det för att skrämmas utan bara så du vet att det kan göra ont. Så du planerar att vara hemma när det väl sker. Kram
Pilla
Jag fick vänta en vecka innan de gjorde vul igen. Eftersom inget hade hänt fick jag göra en medicinsk abort. Detta valde jag då jag bara ville få ut allt. Försöka sörja och gå vidare. Jag fick stanna kvar på sjukhuset när jag gjorde det.